Förvärv 2024

I december skrev min kollega Anja Wrede ett längre inlägg om ett av år 2024 års föremålsförvärv – den mer ovanliga broschen till 1912 års norrbottensdräkt: Historien om de två broscherna till 1912 års Norrbottensdräkt, och om hur vi fyllde en ”lucka” i museets föremålssamling | Kulturmiljö vid Norrbottens museum.

Det här blogginlägget kommer att handla om några av de övriga nya förvärv som Norrbottens museum gjorde under förra kalenderåret. Det känns fint att åter få berätta om de föremål och fotografier som har tillkommit och varje förvärv förtjänar egentligen egna blogginlägg, så det här får ses som liten presentation.

Vi bestämde redan tidigt under året att vi inte skulle kunna arbeta lika aktivt med inkommande förvärv och ärendehantering under våren på grund av de magasinstömningar och flyttar som hade påbörjats och som stundade. Men när jag började summera årets förvärv visar det sig att det blev en del förvärv i slutändan. Ett par föremål som vi har beslutat att ta emot har vi ännu inte mottagit, därför blir det inte en heltäckande redogörelse i år heller, men som vanligt kommer alla nya föremål att fotograferas och publiceras i databasen så snart alla moment i processen är klara.

Snöskor, isbroddar, cello och minnesnålar

När museet fick erbjudande för ungefär ett år sedan att ta emot tre par olika typer av isbroddar samt ett par snöskor, tackade vi ja då dessa var yngre än de museet redan har i samlingen. Material och utseende förändras över tid, men vissa typer av föremål är beständiga vad gäller dess funktion och vilket behov de har utvecklats fram för att fylla. Snöskor och isbroddar är av det slaget. När jag idag gör en sökning på nätet efter snöskor ser jag att det finns en stor variation av snöskor att välja mellan, och många turistföretag erbjuder guidade vandringar på just snöskor – något som ett företag även presenterar som en ny vintertrend. Snöskon och isbroddar har hängt med länge och hjälpt både människa och häst att ta sig fram vid snö och halka. Dessa kommer från en gård i Kalix-Nyberg.

En mindre samling minnesnålar kom också till museet förra året. Då denna typ av föremål ibland kan berätta väldigt mycket på liten yta, så är de i min åsikt en väldigt spännande föremålstyp. Den samling museet tog emot den här gången består av både souvenirer från besöksmål i länet, vittnesmål från tävlingar i olika sporter, sammankomster inom föreningar och minnessymboler för särskilda händelser.

Foto: Anja Wrede/Norrbottens museum

Samlingen berikades även med ett nytt instrument i form av en cello, ursprungligen från en gård i Södra Sunderbyn, Bergströmsgården, där musiken varit central i generationer. Sedan tidigare finns det en del stränginstrument i museets samling, men inte just en cello. För den som vill läsa mer om Bergströmska gården och de människor som levt där finns en artikel i Luleå Stadsarkivs årsbok 1998.

Textila (konst)hantverk

I veckan hämtade en kollega denna kudde från ett hem i Luleå, där den funnits länge efter att ha ropats in på auktion från ett hem på Mjölkudden. Även om vi inte vet vem som har arbetat med broderiet eller hur lång tid det tog, så vet vi faktiskt att färgerna från början var helt andra än de toner av beige och rosa som vi nu ser på bilden. På den nedre bilden ser vi hur det svarta tyget har skyddat spåren av originalfärgerna från att blekna. Sådana upptäckter gör en antikvarie glad.

Foto: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum
Foto: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum

Ett annat textilt förvärv kom till museet efter en utställning på KIN i Kiruna inspirerad av Doris Wiklunds textila gärning, i början av förra året. I museets arkiv finns sedan tidigare Wiklunds arkiv och de nyinkomna föremålen och ytterligare arkivmaterial kompletterar den samlingen på flera sätt. Exempelvis får vi numera förvalta arbetet och kvarlevan efter hennes allra första väv, en bildväv av en byggnad i ”gamla” Kiruna samt skissen till den och ett par dräkter som hon vävt tyget till.

Det mest omfattande textila förvärvet vi gjorde var utan tvekan Doris Öbergs docklapptäckssamling. Vi har varit många på museet som på olika sätt har lärt känna detta arbete och arv under de senaste åren och hoppas att den kommer att skänka lika mycket glädje i framtiden som den gör i samtiden. En liten del av samlingen visas som vandringsutställning runt om i länet just nu medan merparten förbereds för inflyttning i vårt textilmagasin så småningom. Nedan visas ett urval av det material som ingår i den samlingen.

Bildsamlingar

Under året har det även kompletterats med fler fotografiska bilder till bildarkivet. Bland annat tog vi emot en större bildsamling från Stig Eidegren, som tidigt fick ett intresse för fotografi och bland annat frilansade och vikarierade åt flera dags- och kvällstidningar. Samlingen är omfattande med ett väl förtecknat kartotek och vi ser fram emot att få lära känna materialet bättre så småningom.

Från en annan givare fick vi en ask med så kallade skioptikonbilder. Dessa är märkta med Magnus Bergvalls förlag i Stockholm och Svenska Turistföreningen. Bergvall var folkskollärare och bokförläggare vid början av 1900- talets början och gav bland annat ut läromedel och samarbetade med Svenska Turistföreningen genom tryckning av exempelvis STFs serie ”Geografiska Bilder” som utgavs 1926.

Ovan ser ni äldre bilder med motiv från olika platser i Norrbotten samt andra platser i norra Sverige. Vem som tagit originalbilderna är dock ännu okänt. Foto: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum

Dokumentationsprojekt

Det har även blivit några föremålsförvärv i samband med 2024 års dokumentationsprojekt. Under våren blev det flera arbeten på temat ”folkfest” där gruppen bland annat besökte och dokumenterade en dans i Käcktjärn, en pimpeltävling i Kalix kommun, Vinterfestivalen i Kiruna och SM- veckan i Luleå och Boden. Föremålen nedan kommer från den sistnämnda folkfesten, men innehållet i godispåsen kommer inte att få följa med in i magasinet när det blir dags för det. Höstens dokumentationsarbete har handlat om ett återbesök i Markbygden efter vindkraftverksetableringen som initierades tidigt 2000- tal. I samband med den dokumentationen donerades en T-shirt som togs fram i samband med projektet Markbygden 1101*.

Några av de donerade föremålen i samband med förra vårens ”minidokumentationer”. Vi konstaterade dock att ingen dokumentation är en ”minidokumentation” gällande arbetsinsats, utan mer en fråga om ”en något kortare dokumentation”. Foto: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum. Foto: Christelle Fredriksson/Norrbottens museum. Copyrightskyddat.

Målningar

Förutom akvarellskissen som Doris Wiklund målat har museet även fått fyra nya målningar till konstsamlingen. Dels hade vi möjligheten att utveckla vår samlingen med konstnärer från Bodenskolan med två målningar av Ingvar Jigrud, dels donerades två målningar med motiv från trakten kring till samlingen. En av dessa är en oljemålning över berget Aavasaksa och den andra en akvarell där apoteket vid tiden skymtar. Både dessa är målade i vid 1930- talets mitt.

På baksidan av akvarellen över Övertorneå Apotek finns denna notering.

Det var allt för denna gång. Kanske dyker det upp ett fördjupande blogginlägg om något, eller några, av dessa förvärv under det kommande året, antingen av mig eller någon av mina kollegor.

Med önskan om en fin och vilsam helg,

Christelle Fredriksson, Bild- och föremålsantikvarie, Norrbottens museum.

Källor:

Geografiska bilder -Bohusläns museum / DigitaltMuseum

Wrede, Anja, ”Linnéa och Uno Bergströms stiftelse”, i Stadsarkivets Årsbok 1998, Luleå Kommun.

”Bakom kulisserna” vid årets restaurering av scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs

I veckans blogginlägg får ni följa med på en resa till Båtskärsnäs i Kalix och ”bakom kulisserna” på ett spännande projekt som Norrbottens museum varit involverade i nu under 2024. Projektet i fråga gäller några intressanta hundraåringar som huserar i Folkets hus i Båtskärsnäs, nämligen kulisser som målades under 1920-talet av den norrbottniske konstnären och målarmästaren Lars August Bergbom.

Scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs år 1976. Bildkälla: Örjan Wallström/Norrbottens museum. CC BY-NC, Accnr. 2006_267_02

Under året som (snart) gått har delar av scenen i Folkets hus restaurerats. Arbetet har bestått av rengöring, lagning och retuschering av tre kulisser samt av de målade väggfälten som inramar scenen. Folkets hus-föreningen i Båtskärsnäs initierade restaureringen. Arbetet utfördes under ledning av målerikonservator Anna Brandi tillsammans med ett team sammansatt av erfarna konservatorer och en dekormålare. Projektet finansierades med bidrag från Länsstyrelsen i Norrbotten, Riksantikvarieämbetet och Sparbanken Nord. Undertecknad deltog som antikvarisk sakkunnig under projektet och ansvarade för att följa processen, diskutera åtgärderna och dokumentera arbetet.

Scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs. På bilden är kulisserna och den inramande draperiomfattningen färdigrestaurerade. Åtgärdande av de omgivande målade väggfälten återstod. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Vem var då L. A. Bergbom?

Lars August Bergbom var en konstnär och målarmästare som levde mellan åren 1861-1933. Bergbom är välkänd i länet, bland annat för sina målningar av trästaden Luleå omkring sekelskiftet 1900, såväl som av andra platser och landskap i Norrbotten. Målningar föreställande båtar, hav, sjöar och forsar hörde även till ett av hans favoritmotiv. Som målarmästare bemästrade Bergbom bland annat träådringsmåleri och marmorering.

Målning från 1924 av L. A. Bergbom. Motivet föreställer konstnärens egna tomt på Sandviksgatan i Luleå. Bildkälla: Gunnar Bergbom. Luleå kommuns stadsarkiv. Bild: 2022002200024

Kort om Båtskärsnäs och Folkets hus

Båtskärsnäs ligger i Kalix kommun, ungefär två mil från centrala Kalix, och är placerat mellan utloppen för Kalix älv och Sangis älv. Ur ett historiskt perspektiv har fisket och skogen länge varit betydelsefulla näringskällor på platsen. Från och med år 1870 växte Båtskärsnäs fram som ett sågverkssamhälle då handelsfirman Bergbom Svanberg & Co anlade en såg på platsen. Sågverksindustrin i området utvecklades snabbt och växte i storlek. Fler sågar anlades och sågverken kom att få flera hundra anställda inom verksamheten. Som störst var industrin i början av 1900-talet då det totalt fanns tre sågverk i Båtskärsnäs.

Med sågverket följde ett behov av ytterligare verksamheter på platsen, som bland annat poststation, skola, caféer och butiker. På platsen fick även arbetarrörelsen stor spridning och olika arbetarorganisationer bildas i början på sekelskiftet 1900. Organisationerna saknade en lokal att samlas i och önskade bygga ett Folkets hus. Dessa planer ska först ha motarbetats av sågverket, men till slut kom ett Folkets hus att stå färdigt på platsen. Byggnaden nyttjades för sammankomster i form av fackliga och politiska möten, samt för musik-, revy- och teatergrupper. Den välutsmyckade scen som finns i byggnadens sal har sitt ursprung i det sistnämnda av dessa användningsområden. I lokalen har även många danstillfällen anordnats.

Sågverksepoken fick sitt slut i samband med att det sista sågverket på platsen lades ner år 1968. Idag är många av spåren från sågverket och dess bebyggelse försvunna.

I folkmun är det vanligt att referera till Båtskärsnäs med namnet ”Baskeri”. Namnet myntades först av finska gästarbetare vid sågverket och har sitt ursprung i platsens finska namn ”Paaskeri”.

Sågverket med timmerupplag i Båtskärsnäs. Okänt år.
Källa: Norrbottens museum, CC BY-NC.
Arbetare vid Båtskärsnäs sågverk 1913/1914. Dagskifte. Källa: Fotograf Hannes Wikström, Norrbottens museum, CC BY-NC.
Folkets hus i Båtskärsnäs. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Scenen i Folkets hus och dess kulisser

Totalt finns sex kulisser i Folkets hus, varav tre är signerade L. A. Bergbom. Två av kulisserna är osignerade, men snarlika Bergboms kulisser i stil och i utförande vilket talar för att de troligtvis också är målade av samma upphovsperson. Den sjätte kulissen är signerad G. Mattila 1918 och bedöms vara den äldsta av kulisserna. Enbart de tre kulisserna med Bergboms signatur har restaurerats i samband med detta projekt.

Bergboms kulisser skildrar huvudsakligen olika landskaps- och stadsmotiv, bland annat en sjö, ett vårlandskap och två stadsmiljöer med olika typer av byggnader. Placerad längst fram på scenen är en kuliss som föreställer en ridå med draperier.

Bergboms kuliss ”Svanar under bron” efter restaurering. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.
Bergboms kuliss ”Sjön” efter restaurering. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Kulissen av G. Mattila avviker stilmässigt i utförande från de övriga kulisserna och det är lätt att urskilja att det rör sig om en annan konstnär. Kulissens motiv har kopplingar till väckelserörelsen och skildrar en leviterande kvinna.

Ett mysterium med en ”försvunnen” kuliss fick sin lösning under projektets gång. Det skulle nämligen finnas ytterligare en kuliss av Bergbom, vilket äldre fotografier från 1970-talet visade. Denna gick inte att hitta och misstänktes vara försvunnen. Under arbetets gång visade det sig dock att den ”försvunna” kulissen hade funnits på plats i byggnaden hela tiden – den var nämligen målad på baksidan av kulissen längst bak, det vill säga G. Mattilas kuliss. Mysteriet fick med glädje därmed slutligen ett svar. 

Den ”försvunna kulissen” i Folkets hus. Foto från 1970-talet. Bildkälla: Norrbottens museum. CC BY-NC.

Samtliga kulisser är målade med limfärg på bomullsväv. De är monterade på svarvade trärullar, så kallade ”rå” inom teatervärlden. Kulisserna hissas upp och ner genom en repanordning, ungefär som en rullgardin. Denna typ av upphängningssystem går under namnet rån sing.rå.

Kulissernas upphängningsanordning.
Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Som inramning av scenen förekommer en målad draperiomfattning, utförd på bomullsväv och därefter limmad till figursågade skivor av plywood. Väggfälten som omger scenen är också dekorativt målade med naturmotiv, med undantag från överstycket ovanför scenen där det står skrivet ”Arbetare i alla land förenen eder!” över en klassisk lyra. 

Åldern hade satt sina spår på scenen och dess kulisser. Vid arbetets början var kulisserna slitna och smutsiga. Hål och revor förekom, samt nött måleri och missfärgningar orsakade av vatten som runnit över ytan.

Längst fram till vänster syns en äldre lagning av kulissen. I övre högra hörnet syns missfärgningar från vatten som runnit över kulissen. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Skador och smuts förekom även på scenens draperiomfattning och på de dekorativt målade väggfälten.

För att få bort smuts och damm från kulisserna rengjordes dessa först med en så kallad sotsvamp av naturgummi. Eftersom kulisserna var målade med limfärg var våtrengöring inte ett lämpligt alternativt då det skulle riskera att skada måleriet. Väggfälten var dock målade med en oljeförstärkt limfärg och kunde rengöras med en kemisk lösning som brukar nyttjas av konservatorer för rengöring av oljemåleri.

Skador i form av revor, hål och äldre bristfälliga lagningar åtgärdades och i möjligaste mån slätades veck på kulisserna ut. Draperiomfattningen var söndertrasad och kapad i nederkant. De trasiga och saknade delarna rekonstruerades. Draperiomfattningen ramar in scenen och påverkar i stor utsträckning hur denna upplevs av dess betraktare.

Arbetet med att rekonstruera draperiomfattningens nederdel pågår. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum. CC BY-NC.
Draperiomfattningen efter rekonstruktion av det nedre partiet. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Bortnött måleri och missfärgningar från vatten som runnit retuscherades. För retuscheringen nyttjades pastellpennor och vinylfärg. Synligheten på missfärgningarna minskade och områden med bortnött färg kom att fyllas i.

Detta var ett axplock av de åtgärder som genomfördes för att återge kulisserna mer av sin forna karaktär och bidra till ett fortsatt framtida bevarande.

Retuschering av kulissen föreställande en ridå med draperier. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.
Retuschering av bortnött måleri pågår på kulissen ”Svanar under bron”.
Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

För att minska risken för nya skador och slitage på kulisserna finns det vissa skadeförebyggande åtgärder som kan utföras. Kulissernas bör förvaras hängande när dessa inte används. Eftersom upp- och nerhissning av kulisserna nöter på måleriet bör detta inte utföras i onödan. Samtidigt är tanken att kulisserna ska nyttjas och kunna visas upp av Folkets hus-föreningen, vilket innebär att ett visst slitage såklart är oundvikligt.

Restaureringen har bidragit till en förbättrad helhetsupplevelse av scenen som återfått mycket av sin forna glas och prakt. Folkets hus, med sin scen och kulisser, är ett viktigt kulturarv som speglar Båtskärsnäs historia. Det är även en viktig mötesplats för de som bor i Båtskärsnäs och den enda kvarvarande samlingslokalen på platsen idag.

Om ni besöker Folkets hus i Båtskärsnäs rekommenderar jag varmt att ni tar en titt på den spännande scenen och på de fina kulisserna. Det är väl värt besöket!

Resultatet efter att restaureringen färdigställts. Bildkälla: Anna Brandi, konservator.

Innan jag sätter punkt för det här blogginlägget passar jag på att önska er alla en riktigt God jul och ett Gott nytt år!

Vid skrivbordet denna vecka,

Kristin Lång,

Byggnadsantikvarie på Norrbottens museum

Läs- och lyssnartips!

Kalix kommun (2024). ”En del av Båtskärsnäs historia ges nytt liv” [Hämtad 2024-12-19]. Tillgänglig: En del av Båtskärsnäs historia ges nytt liv

Kalix kommun (u.å.) ”Båtskärsnäs”. [Hämtad 2024-12-18]. Tillgänglig: Båtskärsnäs

Sundelin, Signhild (1990). Boken om Båtskärsnäs. Kalix.

Sveriges radio, P4 (2024). ”Teaterhistoria räddad: 100-åriga kulisserna från nytt liv”. [Hämtad 2024-12-19]. Tillgänglig:  Teaterhistoria räddad: 100-åriga kulisserna får nytt liv – P4 Norrbotten | Sveriges Radio