Ackjor i svenska Sápmi

Hej.

Det är ett par år sedan jag senast skrev ett blogginlägg här, men nu kommer en uppdatering vad jag har hållit på med under min frånvaro. Under de två senaste åren har jag läst en master i laborativ arkeologi vid Stockholm Universitet. Min masteruppsats handlar om ackjor från svenska Sápmi och jag hade tänkt dela med mig lite av resultaten från mitt arbete.

En ackja är en träslöjdsprodukt och transportmedel som tillverkats och brukats av samer. Ackjan har dragits bakom renen under perioder med snö och har främst använts för att frakta samernas packning under årets traditionella flyttningar men även för persontransport (figur 1).

Figur 1: Ackjan, renen och renskötaren. Illustration gjord av Meja Aheinen Vesterlund.

Syftet med uppsatsen har varit att presentera en översiktlig dokumentation över ackjor samt laborativt analysera träprover från föremålen. Ackjorna har studerats och dokumenterats efter bland annat ursprung, bruk, storlek, färg, ornamentik och tjärning. Vid dokumentationen har ett träprov tagits från var ackja. Detta träprov har använts till tre laborativa analyser: vedart, lipid och 14C. Vedartsanalysen har utförts för att ta reda på vilken sorts trä man har använt för att tillverka ackjorna. Lipidanalysen har utförts för att undersöka om ackjorna är behandlade på något sätt. 14C analysen har utförts för att ta reda på hur gamla ackjorna är.

I min masteruppsats har jag identifierat 176 potentiella ackjor på svenska museer. Av dessa har 70 dokumenterats och genomgått vedartsanalys. Ett urval har sedan gjorts och totalt har 33 av dessa 70 ackjor genomgått lipid- och 14C analys. De 70 dokumenterade ackjorna ingår i samlingar på Silvermuseet i Arjeplog, Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum i Jokkmokk, Norrbottens museum i Luleå, Jamtli i Östersund, Historiska museet i Stockholm, Skellefteå museum i Skellefteå, Västernorrlands museum i Härnösand och Dalarnas museum i Falun.

I detta blogginlägg kommer jag att presentera resultaten på sju ackjor som dokumenterats och provtagits från Norrbottens museum i Luleå. Av dessa sju föremål har alla genomgått vedartsanalys och fem har genomgått lipid- och 14C analys.

Dokumentationen visar att samtliga föremål har brukats i Norrbottens län. Fyra föremål är traditionellt klinkbyggda av bottenbräda/trämede, bord och spantar. Ett av föremålen består av en urholkad stock och två föremål består av endast fragment. Samtliga föremål är tjärade eller påvisar svag antydan på tjära. Endast ett föremål är målat (Nbm10985 från Kaitum). Det finns ornamentik på tre föremål (tabell 1). Dokumentationen visar att det främst är åkackjor (som använts till persontransport) som är målade och ornamenterade. För specifika tillfällen verkar det ha varit viktigt att transportera människor och föremål i vackert utsmyckade åkdon. Nbm10985 är blåmålad utvändigt samt röd- och gulmålad inuti (figur 2). Min masteruppsats visar att blå är den färg som förekommer mest. Den blå färgen kan ha varit enklast att få tag i via handel och byten. Eller så kan det också vara så att den blåa färgen symboliserat något speciellt. Om man jämför med den samiska flaggan så symboliserar färgen blått vatten vilket är ett livselixir. Vatten går att spinna vidare på ackjornas likhet med båtar eller att ackjor brukas under säsonger med snö (fruset vatten).

Tabell 1. Resultatet på dokumentationen.

Figur 2. Ackja Nbm10985. Ackjan är blåmålad utvändigt och röd- och gulmålad invändigt. Ackjan har dekorativa järnbeslag på bakstammen/bakstycket. Foto: Mica Westerlund.

Vedartsanalysen visar att tre föremål är tillverkade av björk, tre föremål är tillverkade av tall och ett föremål är tillverkat av salix/poppel (troligtvis asp) (tabell 2). Ackjornas geografiska ursprung och även tillgång kan påverka vilka arter man har valt att använda. Min masteruppsats indikerar också att tillverkningsmaterialet varierar beroende på vilka delar av ackjorna man har tillverkat.

14C analysen visar att tre föremål är daterade till tidigmodern tid, ca 1600–1950 e.Kr (blå färg) och två föremål är daterade till historisk tid, ca 1450–1650 e.Kr (grön färg) (figur 3). Analyserna visar att de äldsta föremålen (Nbm4268 och Nbm7153) från historisk tid är tillverkade av tall.

Tabell 2. Resultatet på vedart och 14C analysen.
Figur 3. Redovisning av 14C daterade föremål från Norrbottens museum.

Lipidanalysen visar att två föremål innehåller retene, dehydroabieticsyra och 7-oxodehydroabieticsyra (tabell 3), vilket är komponenter i kåda och tjära från gran eller tall. Föremål Nbm3646 och Nbm2575 är tillverkade av salix/poppel (asp) respektive björk. De påträffade ämnena kan därmed inte komma från tillverkningsmaterialet utan bör ha tillkommit i efterhand. Dokumentationen visar att båda föremålen är tjärade. Detta indikerar att föremålen är tjärade med tjära som är tillverkad av tall eller gran.

Tre föremål innehåller vanillin, vanillicsyra eller isovanillicsyra (tabell 3), vilket är ämnen som indikerar på nedbrutet trä. Detta är ett ”förväntat” resultat eftersom många av föremålen har varit i nedbrytande skick vid dokumentationen.

Tre föremål innehåller palmitin- och stearinsyra (tabell 3), vilket kan indikera på fetter från växter (olja) eller djur. Den uträknade kvoten av palmitin/stearinsyra (C16/C18) visar på någorlunda låga värden, vilket kan indikera på animaliska fetter. Att använda kvoten (C16/C18) kan vara osäkert vid analys av fetter på arkeologiskt material. Det är därmed viktigt att komma ihåg att resultatet (om det rör sig om animala eller vegetabiliska fetter) ska anses som en bedömning och inte fastställda fakta. Det har dessutom varit nödvändigt att extrahera lipider ur träproverna eftersom det vid tidigare studier har visat sig att behandling av trä kan påverka resultaten på 14C dateringarna till att bli äldre.

Tabell 3. Redovisning av resultatet från lipidanalysen.
1 = retene, dehydroabieticsyra och 7-Oxodehydroabieticsyra,
2 = lupeoler, betulin och betulinsyra,
3 = Vanillin, vanillicsyra eller isovanillicsyra,
4 = 9,12-octadecadiynoicsyra,
5 = palmitin- och stearinsyra.

Baserat på dokumentationen går det tydligt att kategorisera fyra föremål som ackjor. Det finns dock tre föremål som är mer osäkra. Här i slutet av blogginlägget vill jag presentera några slutsatser som jag dragit utifrån dokumentationen och analyserna av dessa föremål:

Föremål Nbm4268 från Abborrträsk är ett odlingsfynd och består av fragment från en/flera trämedar eller sidobord till en båt eller en pulka (figur 4). Dokumentationen visar att fragmenten har sytts ihop med tågor, vilket indikerar att fragmenten snarare tillhör en båt än en ackja. Den traditionella ackjan är byggd av trämede och bord som är fästa med spantar och tränarar medan samiska båtar är klinkbyggda av bord som sys fast i varandra med tågor (Fjellström 1985). Det är därför troligt att föremålet ska kategoriseras som en båt istället för en ackja.

Figur 4. Föremål Nbm4268. Föremålet består av fragment från trolig båt. Foto: Mica Westerlund.

Föremål Nbm7153 består av ett medliknande fragment och har påträffats i vattnet (Hvitsjön) i Gråträsk. Baserat på dokumentationen går det inte helt säkert att avgöra om fragmentet kommer från en ackja eller en annan typ av fraktdon. Vid dokumentationen framgick det att föremålet har två parallella, inristade linjer. Nbm7153 skiljer sig från många andra föremål eftersom det är det enda föremålet i min masteruppsats som består av ett fragment och innehar ornamentik. Det är dock oklart varför man ornamenterat ett medliknande föremål eftersom det inte är säkert att ornamentiken varit synlig när föremålet en gång varit helt.

Baserat på dateringen av föremål Nbm7153 (1451–1633 e.Kr) men också ornamentiken har jag i min uppsats dragit slutsatser om föremålets användning/bruk till offerplatsen i Gråträsk och/eller gruvverksamheten i Nasafjäll. Under första epoken av silverbrytning i Nasafjäll (1635–1659 e.Kr) var Gråträsk det sista nybygget före lappmarksgränsen. Mellan Nasafjäll och Gråträsk färdades samerna med renar och lastade ackjor för att frakta personal, förnödenheter och malm.

Figur 5. Föremål Nbm7153. De röda pilarna visar de parallella linjerna. Foto: Mica Westerlund.

Även föremål Nbm3646 från Käymäjärvi särskiljer sig från de andra föremålen. Förutom att föremålet är tillverkat av salix/poppel (asp) så skiljer det sig också i utseende och är tillverkad av en urholkad stock (figur 6). I dokumentationen är föremålet registrerad som en jaktpulka som dragits av jägare. Gösta Berg (1935) skriver om en typ av jaktsläde som är tillverkad av en urholkad stock som kallas för ”attja”. Det är möjligt att den urholkade stocken Nbm3646 kan kategoriseras som en annan typ av fraktfordon eftersom föremålet specifikt har använts vid jakt och dessutom dragits av människor och inte renar. Det är möjligt att den ska kategoriseras som en attja istället för en ackja. 14C dateringen visar att föremålet bör ha använts parallellt och samtidigt som den klinkbyggda ackjan.

Figur 6. Föremål Nbm3646. Föremålet består av en urholkad stock. Foto: Mica Westerlund.

Det finns mycket arbete kvar att göra med ackjor. Det går att utföra flera olika laborativa analyser, exempelvis dendrokronologi för mer exakta dateringar och strontiumisotopanalys för att undersöka trämaterialets härkomst. Jag hade främst velat utöka undersökningsmaterialet och göra jämförelsestudier med ackjor från andra delar av Sápmi. Ackjor är intressanta föremål och kommer att fortsätta vara föremål för fortsatt forskning. 

Tack för mig.

Mica Vesterlund, arkeolog.

Referenser

Berg, Gösta. 1935. Sledges and Wheeled Vehicles. Ethological studies from the viewpoint of Sweden. Stockholm: C E Fritz Bokförslags Aktiebolag.

Fjellström, Phebe. 1985. Samernas samhälle i tradition och nutid. Stockholm: Nordstedt.

Kjellström, Rolf. 2000. Samernas liv. Stockholm: Carlsson.

Manker, Ernst. 1958. Rajd och karavan. Andra upplagan. Stockholm: LTs förlag.