Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om den stora donationen av samtliga föremål från ett hem som Norrbottens museum tog emot år 2006. Föremålen hade funnits i hemmet sedan 1959 och var från olika delar av 1900-talet. Innan hemmet tömdes gjordes en fotografering och inventering av hemmet. Alla föremål avbildades och nedtecknades utifrån de rum som de hade varit placerade i.
Utöver alla föremål i lägenheten, förvarade familjen också saker på vinden och i källaren. I matkällaren fanns ett stort antal burkar och flaskor med livsmedel som hade konserverats och torkats. Alla burkar och flaskor var märkta med etiketter som specificerade innehåll och årtal. Här fanns bland annat bär, svamp, sylt, marmelad, grisfötter, saft och vin från 1950- till 1990-tal. Och trots att så många år hade gått var innehållen till synes mycket välbevarade.
Eftersom museet inte har möjlighet att långtidsbevara livsmedel måste burkarna och flaskorna tömmas innan magasinering. Innan tömningen ville vi dock veta hur innehållet hade förändrats genom åren. För att undersöka hållbarheten skickades ett antal burkar och flaskor på analys. Dessa innehöll hjortron från 1960, karljohanssvamp från 1967, champinjoner från 1972, svartvinbärsmarmelad från 1983, saft från 1983, vin från 1985, svartvinbärssylt från 1987, blåbärsdricka från 1991, drottningsylt från 1991 och lingonsylt från 1993. Analyspaketet inkluderade två analyser; den ena av näringsparametrar och den andra av mikrobiologiska parametrar.
Av resultatet att döma överensstämde näringsinnehållet ganska väl med liknande livsmedel som säljs i butik. Det var dessutom enbart innehållet i en burk som var oätligt; i svartvinbärssylten fanns mögelsvamp i en sådan mängd som kan ge upphov till matförgiftning. Resterande livsmedel verkade ha klarat sig bra. Fast hur aptitliga de är vet vi inte. Tanken var faktiskt att göra sensoriska tester och undersöka smak, lukt och konsistens. Vi hade bland annat kontakt med Hushållningssällskapet i Luleå och personal på Restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan. Men mitt i försöket att gå vidare med materialet bröt coronaviruset ut och arbetet pausades.
Trots att stora delar av maten och drycken uppenbarligen inte förtärdes fortsatte familjen att plocka mycket bär och svamp. Mamman fortsatte i sin tur att sylta, safta och konservera. Dottern minns särskilt blåbärssaften som hennes mamma brukade göra och att hon alltid tog vara på bärens skal som blev kvar efter silningen. Skalen frös hon in i små portioner så att de kunde användas till blåbärsgröten som familjen ofta åt på söndagar. Dottern tror att mamman lärde sig att hushålla som barn. Hon var född 1912 och växte upp under krigstider. Då användes konservering som en förebyggande åtgärd, men det var även en vedertagen metod eftersom kyl- och frysskåpen inte hade gjort sitt intåg i hemmen än. Att förhållandena såg annorlunda ut under 1900-talets andra hälft hindrade inte henne från att fortsätta att konservera.
Familjen brukade plocka karljohanssvamp och sopp i skogen omkring Bälingeberget. Blåbär och lingon plockade de vid stugan i Lövskär och vid stugan i Hemavan plockade de hjortron och kantareller. Bär- och svampplockningen var troligen aktiviteter som ansågs höra till familjens fritidsliv och vistelserna vid stugorna. Etnologen Yrsa Lindqvist, som undersökt livet i fritidshus och sommarstugor, framhåller att sysslor ofta får en annan innebörd på dessa platser. Aktiviteter som att röja sly, räfsa, gräva, skrapa målarfärg och odla anses vara ”avkopplande betungande”. På dessa platser blir man inte trött av arbetet, utan det upplevs snarare som något uppfriskande (Ingström 2014).
Alla föremål som denna donation utgörs av bildar tillsammans en helhet, men föremålen kan också delas in och bilda mindre helheter. Till burkarna och flaskorna med konservade och torkade livsmedel finns exempelvis analysresultaten, berättelser, fotografier, filmer, recept, instruktioner, böcker och tidningsklipp. Även om burkarna och flaskorna kommer att vara tömda när de magasineras, kommer mycket material med koppling till innehållet att finnas.
Paulina Öquist Haugen
Källförteckning
Ingström, Pia 2014. Känslor äger rum. Liv i hem, stuga och villa. Helsingfors: Schildts & Söderströms.