Vivungi – ett eldorado i Norrbotten!

I Vivungi ca 2,5 mil nordöst om Vittangi i Kiruna kommun finns ett av de fornlämningstätaste områdena i Norrbotten. Inom en mycket begränsad yta i anslutning till sjöarna Vaihkojärvi, Vivungijärvi och Rahtusenjärvi finns flera hundra lämningar av olika slag.Lämningarna, som troligtvis är nyttjade under vitt skilda tidsperioder, utgörs av boplatser, gravar, kokgropar, hyddor, fångstgropar, kolningsgropar, boplatsgropar, härdar och tjärdalar. I området finns också fynd av skörbränd sten (sten som en gång legat i eller runt eldstäder/kokgropar), slaget stenmaterial i kvarts och kvartsit (rester efter redskapstillverkning i sten), brända ben (matrester) och det mest intressanta av allt: rester efter tidig metallhantering!

Kunskapen om den tidiga metallhanteringen i övre Norrland är mycket sparsam. Under mycket lång tid har det saknats fördjupade studier kring det tidiga metallhantverket i det nordliga området. Fram till 2009 fanns t ex inga kända järnframställningsplatser i landskapen norr om Jämtlands län. Under detta år kunde vi på Norrbottens museum, som en följd av de arkeologiska undersökningarna längs Haparandabanan, för första gången konstatera förhistorisk järnframställning i ugn. Ugnen påträffades utanför Sangis i Norrbottens kustland och visade sig vara 2 200 år gammal!

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

På bilden syns järnframställningsugnen som påträffades utanför Sangis. Innanför de kanställda stenhällarna syns resterna efter ugnskammaren. Foto: Carina Bennerhag © Norrbottens museum

Den nyupptäckta järnframställningsugnen uppvisade klara paralleller med ugnar som påträffats i norra Finland och Karelen. Kopplingarna var entydigt östliga. På en närliggande boplats påträffades också ett samtida bronsspänne med formmässiga paralleller till Volga-Kama området i Ryssland. Sannolikt har kontakten med dessa områden haft stor betydelse för introduktionen av järnhanteringen i Norrbottens kustland.

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Spännet i brons har inga motsvarigheter i Sverige. Däremot finns formmässiga paralleller österut i Volga- Kama området i Ryssland, där liknande spännen har påträffats i gravar. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Fyndmaterialet indikerar att järnets introduktion i Norrbotten troligtvis har skett österifrån och det är i detta sammanhang som fyndet av metallhanteringsresterna i Vivungi, i den östra delen av Norrbottens inland, blir mycket intressant.

Metallhanteringsresterna i Vivungi påträffades vid fornminnesinventeringen 1993. De består av stora slaggklumpar som hittades inom ett ca 50 m stort område med hjälp av metalldetektor. Någon analys av materialet gjordes inte i anslutning till inventeringen, men man antog att slaggerna kunde vara spår efter tidig metallframställning, eftersom det också påträffades två kolningsgropar i området. I kolningsgroparna har man framställt kol, vilket behövdes i rätt så stora mängder vid järnframställning.

Under 2011 kom jag själv i kontakt med slaggerna från Vivungi i samband med en genomgång av fyndmaterialet som tillvaratogs vid fornminnesinventeringen. Då på jakt efter fynd som kunde tyda på metallhantering i inlandet. I fyndbackarna i museets samlingar låg ett par större stycken slagg som hade ett mycket karaktäristiskt utseende. De såg ut som runnen stearin. Med erfarenhet av de slagger som jag kommit i kontakt med i samband med undersökningarna längs Haparandabanan, så var just den här slaggen från Vivungi, väldigt lik de slagger som bildas vid järnframställning!

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

På bild syns de stearinliknande slaggerna som påträffades vid fornminnesinventeringen i Vivungi. Foto Staffan Nygren © Norrbottens museum

Jag bad genast en av museets fotografer att ta foton av slaggerna, för att sedan vidarebefordra dem till Lena Grandin på Geoarkeologiskt laboratorium i Uppsala. Hon kunde sedan bekräfta att det mycket troligt rör sig om järnframställnings-slagger. Bland fynden fanns också några mer sandiga stycken som kan vara rester efter själva ugnskonstruktionen. Vid undersökningen av järnframställningsugnen utanför Sangis, hittade vi flera delar av ugnskammaren, som är mycket lika de sandiga styckena från Vivungi.

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Några av slaggerna från Vivungi ser mer ut som sandiga stycken och består av ihopsintrad sand. De utgör troligen en del av själva ugnskammaren. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Så här ser en del av den kvarvarande ugnskammaren ut från ugnen utanför Sangis. De två halvmåneformade hålen är rester efter ingångar för blåsbälgen. Blåsbälgen användes för att pumpa in luft i ugnen för att på så vis reglera temperaturen. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

De slagger som påträffats i Vivungi är alltså mycket troligt spår efter tidig järnframställning. I kombination med andra fynd i området, finns mycket som tyder på att järnframställningen till och med kan höra till den initiala fasen av metallhanteringen i Norrbotten. Lämningarna av kolningsgropar i området antyder också att flera processled inom metallhanteringen har skett i närområdet. Möjligen finns här ett helt komplex av lämningar som skulle göra det möjligt att studera själva organisationen bakom järnproduktionen i området.

Vid datorn denna fredagseftermiddag

/Carina Bennerhag

Om du vill veta mer:

Hedman, Sven-Donald. 1994. Vivungi, eldorado för forntidsfolk och forskare. Populär Arkeologi. Årgång 12, nr 2, 1994.

Bennerhag, Carina. 2012. Samhälle i förändring – järnålder i Norrbottens kustland. Arkeologi i Norr 13. Umeå universitet. 2012.

Norrbotten – en guldgruva för arkeologer!

Norrbotten är nog det län som har störst arkeologisk potential i Sverige!
Tack vare det senaste decenniets stora expolateringar i länet har omfattande arkeologiska insatser fått genomföras och Norrbotten har delvis fått en ”ny” förhistoria. Genom gruvbrytningarna i Pajala kastades vår förhistoria nästan
11 000 år tillbaka i tiden och vid järnvägsbyggnationen mellan Kalix och Haparanda framkom en mycket tidig och avancerad stålframställning som har drygt 2000 år på nacken!

Även bland de fynd som har påträffats vid äldre arkeologiska undersökningar kan nya upptäckter göras!

Av en slump stötte jag på några intressanta fynd som påträffats utanför Jävre, söder om Piteå. Fynden finns förvarade på Historiska museet i Stockholm.

Utanför Jävre finns Norrbottens största gravfältsområde med både gravrösen och stensättningar. I mitten av 1900-talet utfördes arkeologiska undersökningar av två rösen, men trots detta finns inga säkra dateringar. Utifrån läget i terrängen och höjden över havet har troligen de första rösena anlagts redan under bronsåldern (1500-500 f. Kr.), medan gravarna på lägre nivåer kan antas vara från järnåldern (500 f. Kr.–1050 e. Kr.).

I Historiska museets databas över fynden från Jävre, hittade jag uppgifter om att man tillvaratagit får- eller getben i en av de undersökta gravarna. Eftersom jag inte hade hört talas om några sådana fynd sedan tidigare tog jag kontakt med osteologen (benexperten) på Historiska museet, för att höra om det verkligen kunde stämma. Hon berättade då att man för ett par år sedan hade packat om och registrerat gravmaterialet från Jävre och att man då hade noterat både människoben och får/get i materialet. Uppgifterna är väldigt intressanta eftersom det här är de första indikationerna på boskapsskötsel från förhistorisk tid i Norrbotten!

Även i Västernorrland har fynd av får/get ben påträffats i gravrösen längs kusten, vilket tyder på en ekonomi med tamdjurshållning och betesdrift redan under bronsålder. Under senare år har också analyser av människoskelett från rösena utförts.  De visar att människorna har haft en diet som i huvudsak baseras på landlevande djur. Analysresultaten går helt emot den tidigare forskningen som antagit att gravrösena vid kusten tillhört en maritim kultur, där födan till största delen har baserats på säl och fisk. Sammantaget tyder fynden på en mer eller mindre bofast befolkning som framförallt har föredragit landlevande djur som föda och som har ägnat sig åt boskapsskötsel.

De nya uppgifterna om fynden av får/get ben i gravarna i Jävre gör att vi nu får anledning att återkomma till de arkeologiska undersökningarna som utfördes för mer än 60 år sedan. Förhoppningsvis kan vi genom en datering av benen och en utförlig ben-analys komma vidare med fynden och ge en mer nyanserad bild av samhället  och dess ekonomi längs Norrbottenskusten under brons- och järnålder!

I Historiska museets databas kan Du söka efter fynd som har gjorts i din hemtrakt:   http://mis.historiska.se/mis/sok/sok.asp

Vid datorn denna fredag eftermiddag:
/Carina Bennerhag