Kyrkflytt och andra samhällsförändringar.

Med en mjukstart på året kommer här en visuell återblick på flytten av Kiruna kyrka, som bemärkt ägde rum 19 och 20 augusti 2025. Som känt är tillkom flytten på grund av ostabila markförhållanden i Kiruna som lett till flytt och nedrivning av byggnader i och runt om den gamla stadskärnan. ”Den stora kyrkvandringen” som den kallades av LKAB följdes av ett besked en vecka senare att det blir nödvändigt att avveckla ytterligare 2700 bostäder de kommande 10 åren, som leder till att ytterligare 6000 kirunabor behöver hitta nya hem. Så vi lär mest sannolikt se mer av historiska händelser och dokumentationer från Kiruna i framtiden. Men vi tar en sak i taget och börjar med kyrkflytten.

I ett par år innan själva flytten fick jag och museets byggnadsantikvarier regelbundna uppdateringar från projektet då det var i full förberedelse. I koppling till det var jag två vändor upp till Kiruna för att dokumentera läget. Första resan var i maj 2023 för att observera när en konservator undersökte altartavlan, och den andra resan i juni 2024 då den sista gudstjänsten inför stängning av kyrkan hölls.

Undersökning av altartavlan.

Altartavlan i Kiruna kyrka, känd i folkmun som Soltavlan, är målad av Prins Eugene och invigdes 1912. Karin Calissendorff, konservator, undersökte altartavlan för att se om den gick att montera ner inför flytten. Hennes inspektion visade att tavlan satt så pass hårt på kyrkans murstock att den förmodligen skulle ta stor skada av att monteras ner. Därför bestämdes det att den i stället skulle stöttas upp med en ställningskonstruktion för att kunna flyttas tillsammans med kyrkan. Följande bilder är tagna då hon inledde sin undersökning.

Sista gudstjänsten.

Sista gudstjänsten inför flytt hölls den 2 juni 2024. Mer än 500 besökare kom för att lyssna på predikan samt för att önska sin kyrka en bra resa till sin nya plats.

Flytten, dag 1.

Under löpet av två dagar flyttades Kiruna kyrka från sin plats till Kirunas nya centrum, där den har fått en ny placering tätt intill kyrkogården. En specialtillverkad vagn med över 200 hjul användes för transporten. Flytten visades i realtid på SVT och dokumenterades av mängder av media från många länder. Själv var jag endast med första dagen men lämnade då över stafettpinnen till min kollega Robin Näslund, som är digital producent på museet. I några uppdelade avsnitt följer här vår dokumentation av hur det såg ut när kyrkan flyttades.

För de som har koll på Kiruna kunde det se en aningen surrealistiskt ut när kyrkan dök upp på flera nya platser runt om i stan.

Flytten, dag 2.

Robin, som hade filmat hela händelsen den första dagen, fick sen ta över och även ta stillbilder från den andra dagen. Den dagen kom kyrkan fram till sin nya placering.

Gamla Kiruna.

Kyrkflytten är såklart endast en av många händelser i de samhällsförändringar som Kiruna går igenom, om än den mest uppmärksammade. Dokumentationer av nedrivningar i riskområdet samt uppbyggnad av nya stadskärnan har även pågått de senaste åren. För sammanhangets skull kan vi bläddra igenom ett gäng bilder från de områden som är påverkade. Vissa bilder visar byggnader som redan är borta och andra platser som kommer att påverkas de kommande 10 åren.

Nya Kiruna.

Avslutningsvis bekantar vi oss med det som har uppstått parallellt med avvecklingen av gamla centrum, genom gatuvyer från Kirunas nya stadskärna.

Vid tangentbordet och bakom kameran,
G. Rúnar Gudmundsson
Museifotograf.

SKÅNK i teori och praktik

Förra veckan var Frida Palmbo och jag, Åsa Lindgren, till Sunne i Värmland för att delta i konferensen som heter SKÅNK. Det står för SKogens mÅngfald av Natur- och Kulturarv. Den första föreläsningen handlade om historiskt mångbruk och biologiskt kulturarv i skog och gav åtminstone mig nya insikter om vilka spår som kan finnas i våra skogar. Redan denna vecka fick jag även praktisera dessa nya kunskaper i fält.

Häromdagen blev jag tillfrågad om jag kunde åka ut på ett skogsärende, vilket jag sällan gör. Det lät ju intressant, så jag sa ja och började genast kika på vad det var för område och vilka lämningar som skulle beröras – gårdstomter i Trundavan. Enligt beskrivningen i Fornsök så är gårdstomterna belagda på 1645 års geometriska avmätning, men den kartan är väldigt översiktlig och svår att passa in med dagens kartor. det är därför svårt att avgöra vilken gård som är vilken.

Historisk karta som visar gårdstomter 1643
Utsnitt av 1643 års geometriska avmätning av Trundavan. Lantmäteriets aktbeteckning: Å25-45:Å1:145 Husen på kartan markerar gårdar.

Lite tydligare är en storskifteskarta från 1785, men även den var svår att passa in mot dagens karta, då få det inte finns konkreta referenspunkter att använda.

Historisk karta som visar gårdstomter 1785
Utsnitt av storskifteskarta över Trundavan från 1785, Lantmäteriets aktbeteckning Å25-45:2.

Nu var det inte historiska kartor jag skulle skriva om, det gav i alla fall fått en liten bakgrund till lämningarna på platsen. I Fornsök har de gårdslämningar som berörs av skogsärendet beteckningen L1992:4100 och L1992:4102. Uppdraget var att hjälpa till med uppmärkning av husgrunder och anläggningar inom fornlämningarna inför avverkning.

När jag gick in i Fornsök förstod jag att det behövdes hjälp, för alla fem gårdstomter i området var ursprungligen beskrivna på samma lämningsnummer i inventeringsboken. Husgrunder och andra anläggningar var väldigt översiktligt beskrivna och inbördes avstånd och riktningar var även de mycket översiktliga. Avstånd och riktningar på respektive gårdstomt och mellan gårdstomterna verkade inte heller stämma. Det hela kändes kort sagt ganska otydligt.

Efter en halv dag i fält kunde Rasmus Lundqvist och jag till slut få ganska bra ordning på lämningarna inom området som ska avverkas. Det tog sin tid, då själva husgrunderna ofta var otydliga och marken var blockig och stenig – vi såg potentiella syllstenar nästan överallt, men de bildade sällan snygga syllstensrader. Spisrösen och källargropar hjälpte till att lokalisera var husen stått.

Det som dock var mest intressant med detta besök i fält var det biologiska kulturarvet som jag nu fått en ny blick för efter deltagandet i årets SKÅNK. Inom området finns flera träd med spår efter historiskt brukande. Bland annat en stor gammal tall med möjliga spår av tallristäkt. Ris från yngre tallar kunde tas som vinterfoder och när tallen sedan växer upp kan den få fler stammar och spretiga grenar 1-2 meter upp på stammen. Att grenarna är relativt grova runt om hela tallen visar att den vuxit i ett öppet läge, med mycket ljus. Området bakom tallen som idag är granbevuxet var öppen ängsmark in på 1960-talet.

Tall med dubbel stam och grova grenar, granskog i bakgrunden
En gammal tall, med dubbel stam och grova grenar långt ner på stammen kan vara spår av tallristäkt.
© Norrbottens museum, Åsa Lindgren

En annan tall inom området har grov, något konisk stam, med flera skador. Dels så finns rester efter en koja en bit upp i grenverket och flera skador härrör sannolikt från avsågade grenar. Men jag kan tänka mig att stammen skadats mycket tidigare än så, eftersom den fått denna form. även denna tall har haft relativt grova grenar hela vägen runt och stått i ett öppet landskap med ängar och bebyggelse omkring.

Tall grov stam och grova grenar, granskog och ängsmark i bakgrunden
Grov gammal tall med rester efter koja och spår av avsågade grenar.
© Norrbottens museum, Åsa Lindgren

Något som är vanligt i närheten av gårdar, fäbodar och visten är spår efter björkvedstäkt. Dessa björkar är lätta att känna igen, genom att de är flerstammiga och kan ha en grov ”sockel” vid roten.

Björk med flera stammar, bredvid står en man med fältdator för inmätningar
Flerstammig björk med grov sockel. Markerad med hänsynsband för att sparas vid avverkning. Vid björken står Tomas Viklund, D & D skog, Piteå. © Norrbottens museum, Åsa Lindgren

En annan björk kanske var tänkt att göra yxskaft av. Den har grova invallningar på ömse sidor om en djup skada. Invallningens trä blir väldigt hårt, men ändå elastiskt och passar därför bra till yxskaft. Av någon anledning fick den stå kvar.

Björkstam med skada och grova invallningar. i bakgrunden granskog.
En björk med grova invallningar på ömse sidor om en skada. Kanske någon hade tänkt göra yxskaft av den vresiga ved som bildas av denna typ av skador. © Norrbottens museum, Åsa Lindgren

Slutligen en flerstammig gran med grova grenar runt om, troligen påverkad av bete när den var ung. På samma sätt som tallarna har de fått grova grenar åt alla håll då de vuxit i ett ljust och öppet läge. De nedersta grenarna har sågats av i sen tid, ”såren” är bara delvis läkta/övervallade.

tre granstammar från samma rot med spår efter avsågade grenar
Flerstammig gran med grova grenar runt om. De nedersta grenarna har sågats av i senare tid.
© Norrbottens museum, Åsa Lindgren

Har du märkt att jag skriver väldigt vagt och använder ord som troligen, sannolikt och möjligen? Det är såklart för att jag inte kan detta med spår av biologiskt kulturarv i skogen. Jag har alldeles nyligen fått upp ögonen för den mångfald som finns och har inte lärt mig att tolka det jag ser än. Men jag hoppas att få lära mig mer och är väldigt glad för att jag så snart efter SKÅNK-konferensen fick se denna typ av lämningar på riktigt i fält!

Trevlig Allhelgona!
/Åsa Lindgren

Länk till information om 2024 års SKÅNK – SKÅNK – konferens om skogligt mångbruk och kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)

Mer om biologiskt kulturarv i skogsmark finns att läsa på SLUs hemsida – Skötsel av kulturpräglad natur | Externwebben (slu.se) och om fjällnära skog – Kulturprägel i fjällnära skog (diva-portal.org)