Så lider ännu ett kyrkoår mot sitt slut. Första advent markerar första dagen på det nya kyrkoåret och Alla helgons dag är därmed en av de sista högtidsdagar vi firar innan kyrkans nya år tar sin början.
I dag förknippar vi Allhelgonahelgen med gravsmyckningar och tända ljus på avlidna släktingars gravplatser. Men har man alltid firat helgen så här? Och varifrån kommer seden?
Allhelgonahelgen består egentligen av två olika minnesmarkeringar; Alla helgons dag då man firar minnet av kristna helgon och påföljande dag som kallas ”Söndagen efter alla helgons dag” (ursprungligen ”Alla själars dag”), då man minns sina avlidna släktingar och vänner. Alla helgons dag firades från början den 1 november men har efterhand flyttats till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. I kalendern benämns emellertid fortfarande den 1 november som allhelgonadagen.
Målning av apostlarna Andreas och Petrus i Öjeby kyrka, Piteå. Foto: okänd © Norrbottens museum
Alla helgons dag
I den tidiga kristna kyrkan hade martyrer och fromma människor en central roll inom tron. Man beundrade deras mod och goda gärningar och hedrade dem ofta på deras dödsdagar. I takt med att kristendomen spreds blev martyrerna fler och fler och kalendern fylldes med allt fler högtidsdagar till deras ära. Efter hand bestämde kyrkan att vissa av martyrerna skulle helgonförklaras. I början hade biskoparna rätt att helgonförklara heliga kvinnor och män men från 1100-talet var det bara påven som fick göra detta. Redan på 800-talet var kalendern full med högtidsdagar till minne av betydelsefulla helgon. År 835 tillkännagav därför den franske kejsaren Ludvig den Fromme att man inom kyrkan infört en gemensam minnesdag för alla helgon som inte fått en egen högtidsdag uppkallad efter sig i kalendern. Dagen bestämdes till den 1 november. I dag har firandet av alla helgons dag mer intagit karaktären av hedrandet av avlidna släktingar och vänner och vi firar dagen genom att smycka gravar och tända ljus. Gravsmyckningsseden är en medeltida tradition och kommer från romersk katolicism och grekisk ortodoxi. Seden blev alltmer populär i Sverige efter första världskriget. Traditionen att tända levande ljus vid gravarna kommer ursprungligen från julfirandet och kom sedermera att spridas till allhelgonahelgen.
Alla själars dag
Inom kyrkan väcktes också behovet att inrätta en högtidsdag för att hedra sina döda anhöriga. Därför instiftades Alla själars dag av abboten S:t Odilo vid klostret Cluny, år 998. Dagen, som förlades till den 2 november, firades med processioner, klockringning, dödsmässor och förböner. I Sverige upptogs Alla själars dag i Vallentunakalendariet 1198 och omnämns också i Yngre Västgötalagen.
Den 31 oktober var inom förkristen keltisk tradition sommarens sista dag. Då togs korna togs in från betet och tacksägelsefester anordnades för årets skördar. Under kristen tid infördes en minneshelg , allhelgonahelgen, den 1-2 november för helgon och de jordliga döda . Illustration: Hanna Larsson, Norrbottens museum
Halloween eller som den tidigare hette ”All hallows eve” (alla helgons afton) är en ursprungligen en förkristen keltisk tradition som markerade sommarens slut och vinterns början. Högtiden kallades för ”Samhain” (”sommarens slut” på galliska) och var kelternas nyårshögtid. Enligt kelterna räknades den 31 oktober som sommarens sista dag då boskapen drevs hem från betesmarkerna. Dagen kom att firas med en tacksägelsefest för årets skördar och önskan om återkommande fruktbarhet inför nästkommande år. Man trodde också att natten mellan den 31 oktober och den 1 november var fylld av övernaturliga väsen och onda andar och för att jaga bort dessa tände man eldar och ljus. Traditionen gick i arv till de angler och saxare som på 500-talet invaderade England och långt senare tog britter och irländare med sig seden över till det stora landet i väst. Högtiden har på senare tid utvecklats till att bli en fest för barn och unga där man klär ut sig och sminkar sig på ett skräckinjagande sätt, går runt i grannskapet och tigger godis.
Källor:
Liman Ingemar Högtid och fest året runt 1995
Bringéus Nils-Arvid Årets festseder 1976
Andersson Gunilla Årets och livets högtider- projekt Livscykeln 2001-2002 2003
Swahn Jan-Öjvind Folk i fest – traditioner i Norden 2000
https://forskning.no/partner-kulturhistorie-uit-norges-arktiske-universitet/hvorfor-feirer-vi-halloween/533583
Vid tangentbordet… Jannica Grimbe