Så kom äntligen sommaren till slut. Lika oväntat och efterlängtat som under föregående år. Helt plötsligt hade björkarna slagit ut och den tröga snösmältningen med ett slag bytts ut mot grönskande vägdiken och kvittrande fåglar. Något som markerar sommarens ankomst är (enligt mitt tycke) nyutslagna björkar. Och björken har blivit ett slags symbol för festligheter eftersom vi gärna lövar festlokaler, hus och inte minst den vackra majstången under sommaren. Men björken är inte bara vacker utan har också använts på många olika sätt genom tiderna. Förutom att pryda festlokaler har den under lång tid använts både inom folkmedicinen och som älskat hantverksmaterial. I detta blogginlägg tänkte jag berätta om några av björkens användningsområden genom tiderna.

I Norrbotten finns tre arter av björksläktet; vårtbjörk, glasbjörk och dvärgbjörk. Vårtbjörken har ofta en något krokig stam med söndersprucken och skrovlig bark och trivs i torrare miljöer. Den har vandrat in söderifrån medan glasbjörken trivs bättre i fuktigare miljöer och har invandrat norrifrån. Björken är extremt köldtålig. Detta beror på att björksockret i trädet fungerar som frostskydd under vintern.

Björkens helande kraft

Björksav, också kallat björklaka, är rik på socker och C-vitamin och användes som stärkande dryck och som förebyggande medel mot skörbjugg. När nävern släppte om våren i april – maj, innan löven hade slagit ut, passade man på att tappa björken på björksav. För att vara skonsam mot björken skulle man inte borra ett större hål än 2 cm i diameter in i trädet. Allra helst skulle man bryta av en kvist och tappa sav härifrån. Inom samisk tradition användes saven bland annat till välling.

Tappning av björksav i Antnäs, Luleå, maj 2020. Foto: Leif Mäkipiha © Norrbottens museum

Inom folkmedicinen kunde björknävern också nyttjas. En kvinna från Jokkmokk berättar att man tog innernävern på björken och lade om småsår för att dra ut var. Den ska ha varit antiseptisk då den var färsk. Nävern har i norra Sverige också använts mot diarré.

Inte bara nävern och saven användes för att förbättra människans hälsa. Te på björkblad ansågs ha blodrenande egenskaper och vara rika på C-vitamin. Björklöv ansågs också lindra gikt och reumatism. Den sjuka fick då antingen dricka te på björklöv eller bäddas in i björklöv tills denne började svettas.

Björknävern som råvara  

Björknävern med sina slitstarka och välisolerande egenskaper har haft många användningsområden.  Dels sydde man föremål som burkar och kärl av näver och rötter  och dels flätade man föremål som skor, korgar och kontar i näver. Näverflätningen är belagd i arkeologiskt material från förhistorisk tid i Finland. Kanske är det härifrån flätningstekniken spridits till våra trakter? Man tog slöjdnävern från glasbjörken eftersom dess bark är slät och jämn. Nävern isolerar också väta, kyla och värme väldigt bra. Därför har den använts som isolering i tak. Nävertak var vanliga i Skandinavien långt in på 1800-talet. Ett nävertak kunde hålla i minst 60 år. Bra taknäver var ett värdefullt material och kunde enligt uppgifter från 1500-talet användas som betalningsmedel.

Björktjära/ Ryssolja Av nävern har man framställt björktjära, också kallat ryssolja då den framför allt tillverkades i Ryssland. Tjäran framställdes genom att man placerade en järngryta med lock och avrinningshål nergrävd i jorden. Grytan packades tät med näverflak. Locket lades på och hela grytan tätades med lera och jord för att stänga ute luft från grytans inre. Därefter eldade man runt grytan varpå tjäran rann ut i avrinningshålet och samlades upp i ett kärl. Björktjäran som är desinficerande, användes utvärtes mot hudsjukdomar men också som lädersmorning.

Växtfärgning  Björkblad har traditionellt sett använts vid färgning av ullgarn. Bladen ger gulgröna färgtoner och försommarblad ger högre ljushärdighet än sensommarblad.

Björktickan och fnösketickan är två svampar som växer på döda eller försvagade björkar. Björktickan (som på lulesamiska heter sváhppa, jmf Svappavaara) har använts som nåldynor eller som flöten till not, nät eller metrev. Bitar av björkticka påträffades också i ”ismannens” (Ötzis) utrustning. Det är känt att björktickan innehåller ett antibiotiskt ämne som bland annat är verksamt mot tuberkulos. Därför är det mycket möjligt att man redan för 5300 år sedan kände till björktickans medicinska egenskaper. Fnösktickan har använts under både förhistorisk och historisk tid. Efter att ha behandlat den med asklut användes den vid elduppgörning eftersom den lätt fångar upp gnistor

Vackra fnösktickor växandes på vårtbjörk. By Ragnar1904 – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=69078754

Vid tangentbordet denna fredag,  Jannica Grimbe

Referenser/Mer att läsa

Bergmark, Matts 1983. Vallört och Vitlök

Nilsson, Eva 1977. Av näver och rot

Ryd, Lilian 1995. Kvinnor i väglöst land

Spindler, Konrad 1996. Mannen i isen

Wahlström och Widstrand 2001. Människan och naturen Etnobiologi i Sverige 1

Wahlström och Widstrand 2005. Människan och naturen Etnobiologi i Sverige 2