Visst är det något speciellt med våren då nytt liv börjar sippra fram ur den frusna jorden och vi får återigen se grönska där marken en gång var vit och kall? I och med att sommaren börjar nalkas så börjar äntligen fältsäsongen för de arkeologiska uppdragen här i Norrbottens län och jag tillsammans med mina kollegor stampar otåligt vid portarna, likt kor på väg ut på sommarbete.
Även om snön börjar vara ett minne blott utmed det norrbottniska kustlandet så ligger dock snön kvar på många ställen i vårt läns fjällkedja och för de som vill och har ögonen med sig, kan de hitta gömda guldkorn. I ca 10 000 år har vårt län varit fri från inlandsisen och sedan dess bebotts av människor runt om i vårt län. För Norrbottningarna, både nu och då, har jakt och fiske varit en stor del av livsstilen och sättet att överleva här, speciellt i vår fjällkedja.
Under påskhelgen hade jag vägarna förbi Miekak och Mavas för att hälsa på släkt. På vägen gjorde vi ett stopp för att kasta ett getöga på hällmålningen som finns intill sjön Kaskeure, Raä Arjeplog 4233, ca 33km norr om polcirkeln. Vid utloppet av sjön Låddávrre i Arjeplogs fjällvärld finns en klippa och under denna klippa finns en liten dörr på ca 1×1 meter som leder till en i dagsläget oregistrerad liten gömma. För den som inte räds trånga utrymmen kan de där hitta Stalolahpah. En grotta som använts som tillfällig boplats av människorna i området. Namnet Stalolahpah kan översättas till, Stalo, en våldsam jätte enligt samisk folktro, och Lahpa, överhängande sten/ klippblock, (Grundström 1948).
Grottan har enligt uppgifter använts som en tillfällig boplats för renskötande samer, men även jägare och fiskare, i området. 1995 gjorde Silvermuseet i Arjeplog tillsammans med Länsstyrelsen en restaurering av grottan och de som lyckas hitta den kan i dag få en glimt av hur det var att leva där. Inuti grottan finns en härd byggd på så vis att en liten kittel kan hängas ovanför elden och ett litet, naturligt hål i ”taket” fungerar som skorsten. Golvet är täckt av mjukt sly och ris vilket inger en mysig och inbjudande atmosfär.
Denna grotta har använts av renskötare, jägare och fiskare under en lång tid och med tanke på dess läge är detta inte svårt att förstå. Med en utsikt över sjön Låddávre med sina fiskemöjligheter och just vid trädgränsen innan kalfjället, ypperligt för fågeljakt ligger grottan väl till i sin miljö.
Stalolahpah ligger undangömt och skyddat från omvärlden i Arjeplogs fjällmarker, långt från närmaste väg. Trots att denna plats inte är någon kulturlämning så är detta definitivt en plats värd att besöka för den som är respektfull, aktsam och uppmärksam.
Vid skrivbordet, arkeolog Rasmus Lundqvist
Referens
Grundström, Harald (1948). Lulelapsk ordbok Bd 2 M-Sinne. Uppsala: Lundequistska bokh.