Ett guldkorn från Arjeplogsfjällen

Visst är det något speciellt med våren då nytt liv börjar sippra fram ur den frusna jorden och vi får återigen se grönska där marken en gång var vit och kall? I och med att sommaren börjar nalkas så börjar äntligen fältsäsongen för de arkeologiska uppdragen här i Norrbottens län och jag tillsammans med mina kollegor stampar otåligt vid portarna, likt kor på väg ut på sommarbete.

Även om snön börjar vara ett minne blott utmed det norrbottniska kustlandet så ligger dock snön kvar på många ställen i vårt läns fjällkedja och för de som vill och har ögonen med sig, kan de hitta gömda guldkorn. I ca 10 000 år har vårt län varit fri från inlandsisen och sedan dess bebotts av människor runt om i vårt län. För Norrbottningarna, både nu och då, har jakt och fiske varit en stor del av livsstilen och sättet att överleva här, speciellt i vår fjällkedja.

Under påskhelgen hade jag vägarna förbi Miekak och Mavas för att hälsa på släkt. På vägen gjorde vi ett stopp för att kasta ett getöga på hällmålningen som finns intill sjön Kaskeure, Raä Arjeplog 4233, ca 33km norr om polcirkeln. Vid utloppet av sjön Låddávrre i Arjeplogs fjällvärld finns en klippa och under denna klippa finns en liten dörr på ca 1×1 meter som leder till en i dagsläget oregistrerad liten gömma. För den som inte räds trånga utrymmen kan de där hitta Stalolahpah. En grotta som använts som tillfällig boplats av människorna i området. Namnet Stalolahpah kan översättas till, Stalo, en våldsam jätte enligt samisk folktro, och Lahpa, överhängande sten/ klippblock, (Grundström 1948).

Stalolahpahs ungefärliga position utsatt med GPS och kartan skapad i ArcGIS. Topografisk webbkarta, Lantmäteriet CC BY 4.0.
Ingången till grottan är gömd under ett stort stenblock och svår att finna. Foto: Rasmus Lundqvist
Den restaurerade dörren. Stor nog för att krypa igenom. Foto Rasmus Lundqvist

Grottan har enligt uppgifter använts som en tillfällig boplats för renskötande samer, men även jägare och fiskare, i området. 1995 gjorde Silvermuseet i Arjeplog tillsammans med Länsstyrelsen en restaurering av grottan och de som lyckas hitta den kan i dag få en glimt av hur det var att leva där. Inuti grottan finns en härd byggd på så vis att en liten kittel kan hängas ovanför elden och ett litet, naturligt hål i ”taket” fungerar som skorsten. Golvet är täckt av mjukt sly och ris vilket inger en mysig och inbjudande atmosfär.

Den restaurerade härden i grottans ytterkant med en kedjelänk för att hänga en gryta eller dylikt. Foto Rasmus Lundqvist

Denna grotta har använts av renskötare, jägare och fiskare under en lång tid och med tanke på dess läge är detta inte svårt att förstå. Med en utsikt över sjön Låddávre med sina fiskemöjligheter och just vid trädgränsen innan kalfjället, ypperligt för fågeljakt ligger grottan väl till i sin miljö.

Grottans norra ända är kallmurad med skifferblock och en ställning med tillhörande hängare är upprest inuti. Foto Rasmus Lundqvist
Grottans öppning sett inifrån samt spår från en tidigare besökare (hare). Foto Rasmus Lundqvist
Informationsskylten intill grottans öppning sett från insidan. Foto Rasmus Lundqvist
Utsikten från Stalolahpah ner mot sjön Låddávre, Sydväst om grottan. Foto Rasmus Lundqvist
Stalolahpah i förhållande till Raä Arjeplog 4233. Skapad i ArcGIS. Topografisk webbkarta, Lantmäteriet CC BY 4.0.

Stalolahpah ligger undangömt och skyddat från omvärlden i Arjeplogs fjällmarker, långt från närmaste väg. Trots att denna plats inte är någon kulturlämning så är detta definitivt en plats värd att besöka för den som är respektfull, aktsam och uppmärksam.

Vid skrivbordet, arkeolog Rasmus Lundqvist

Referens

Grundström, Harald (1948). Lulelapsk ordbok Bd 2 M-Sinne. Uppsala: Lundequistska bokh.

Skärrim och berättelsen om fjällens kulturlandskap

Många använder ord som ”vildmark” och ”orörd natur” om landskapen här. Men vad betyder det, egentligen? ”Vild” som i otämjd av människan? ”Orörd” som i icke-mänsklig närvaro? Vi använder ordet kulturlandskap.

För Silvermuseet är det viktigt att lyfta fram att vi lever i ett kulturlandskap där de människor som levt här under tusentals år har lämnat spår och påverkat sin omgivning. Spåren finns överallt, bara man vet vad man ska titta efter. Och mycket av den forskning som bedrivits vid vårt forskningsinstitut INSARC under snart 20 år har handlat om att få mer kunskap om hur människorna levt här ända sedan inlandsisen försvann för snart 10 000 år sen.

Det finns inte någon vildmark i vår fjällvärld. Tvärtom bär fjällens landskap ett kulturarv med rötter tusentals år tillbaka i tiden. I landskapet finns spår av människors vardag. Spåren efter äldre tiders bruk är finstilta – här finns inga monument som tar omgivningen i besittning. Vissa spår kan dock vara synliga och lätta att förstå, medan andra är svåra att upptäcka och tyda. För den som är förankrad i traditionell samisk kunskap förmedlar spåren sina särskilda berättelser. Besökare med annan bakgrund kan finna andra vägar till kunskap. I båda fallen bidrar forskning om äldre tiders samhällen till en fördjupad förståelse för landskapets innebörd och värden.

Vy över området i Skärrim. Foto: Gry Helen Sivertsen, Silvermuseet

Vi märker av ett ökande intresse för fjällens kulturlandskap, och vi tror att människor bäst kan lära känna landskapet och vår gemensamma historia genom att besöka platser där spåren och berättelserna finns. Vårt mål är därför att vägleda våra besökare ut till platser inom Arjeplogs kommun så att de kan lära sig mer, samtidigt som de får njuta av vår vackra omgivning!

En sådan besöksplats som vi jobbat med är Skärrim som ligger invid Silvervägen, nära Vilstugan vid det som i dag är norska gränsen. Namnet Skärrim kommer troligtvis av skärre som betyder dvergbjörk. I denna fina fjällmiljö har forskarna studerat de spår som människan lämnat över tid och vi kan se hur landskapet har brukats på olika sätt. Här finns härdar, stallotomter, förvaringsgropar och andra lämningar som berättar om människans tidigare liv. På platsen kan vi resa 1 000 år tillbaks i tiden och få en inblick i tillvaron för de som levt här, samtidigt som det är tydligt att området fortfarande är viktigt för dagens renskötsel. Det syns bland annat genom den renskötselanläggning som finns här.

En av stallotomterna i Skärrim. Foto: Gry Helen Sivertsen, Silvermuseet

Under två år har vi genom projektet Skärrim utvecklat information om och till platsen för att besökare ska få veta mer om hur människan använt och använder området kring Skärrim. Vi har arbetat för att tillgängliggöra denna del av det fantastiska kulturarv som finns inom kommunen för arjeplogare och för våra besökare. Dels genom skyltningen med lättillgänglig information, dels genom en bok i vår skriftserie Anvarat, som handlar om Skärrim och andra kulturlandskap i fjällen. I framtiden är tanken att vi ska kunna ta besökarna till Skärrim för en guidad tur, så vi kan berätta mer. För när vi besöker en plats kan vi bättre förstå dess historia!

En av skyltarna i Skärrim. Foto: Gry Helen Sivertsen, Silvermuseet

Den 30 juni är det äntligen dags för invigning av Skärrim. Den dagen kommer en buss att ta våra besökare från Arjeplog upp till Skärrim. På plats kommer Ingela Bergman som är arkeolog och vår kommunikatör Gry Helen Sivertsen att berätta mer om arbetet med Skärrim och tanken med platsen. Och du är självklart välkommen dit! Det kommer att bli en spännande dag. Och vi hoppas på fint väder och många nyfikna besökare.

Fakta
Projektet har finansierats av Länsstyrelsen i Norrbotten och Arjeplogs kommun.

Vid tangentbordet:
Malin Brännström, museichef, och Gry Helen Sivertsen, museiassistent/kommunikatör, Silvermuseet