Fångstgropar: En jaktmetod från stenålder till 1800-tal

Under nästa vecka kommer Norrbottens museum med mig, arkeolog Ida Mattsson och arkeolog Jannica Grimbe, utföra en förundersökning av en fångstgrop i Pajala. Fångstgropen påverkas av planerade åtgärder på en bro över Torne älv och vi på Norrbottens museum kommer därför utföra en arkeologisk förundersökning av fångstgropen. Denna vecka kommer således bloggen att handla om fångstgropar.

Användning
Fångstgropar är en vanlig fornlämning i norra Sverige och har använts främst för jakt av älg och vildren. De finns olika teorier om hur fångstgroparna använts. Troligtvis har det funnits olika typer av fångstgropar samt olika metoder för att fånga djuren. Dessa kan både varierat beroende på tidsperiod och område samt vilket djur som man avsåg att fånga i gropen. Fångstgroparna har haft olika uppbyggnad och konstruktioner, men grundprincipen för alla fångstgropar är den samma. De uppbyggda så att djuren ska ramla ner i gropen och inte kunna ta sig upp. Denna princip låter simpel, men det krävdes stor kunskap för att veta var en fångstgrop skulle placeras. Fångstgropar är ofta mycket strategiskt placerade efter stråk där djuren vandrade och vistades.

Fångstgroparna kunde både vara enskilda gropar eller del i fångstgropsystem där flera gropar låg i anslutning till varandra. Fångstgropsystemen kunde vara mycket stora och sträcka sig över flera kilometer och innehålla hundratals gropar. Fångstgropsystemen kunde vara utbyggda över flera generationer och var en mycket värdefull resurs.

I en del fångstgropar återfinns det konstruktioner. I somliga gropar har det funnits en så kallad sparklåda. Denna sparklåda var till för att låsa fast djurens ben så att de inte skulle kunna sparka sig upp ur gropen. I andra fångstgropar har det påträffats rester av spjut och spjutspetsar, denna konstruktion var till för att skada eller spetsa djuret på spjuten så att de skulle förbli kvar i gropen. Det är troligt att fångstgroparna var övertäckta med exempelvis ris, mossa och gräs när de användes, för att djuren inte skulle se groparna. Runt en del fångstgropsystem kan det ha funnits instängslade områden eller så kallade fångstarmar för att lättare kunna fösa in djuren i fångstgroparna. En del fångstgropar kan ha legat i anslutning till naturliga hinder som exempelvis vattendrag. Man tror att det har förekommit både passiv och aktiv jakt. Vid passiv jakt gick djuren själva ner i fångstgroparna och groparna vittjades med jämna mellanrum. Vid aktiv jakt kunde människorna på olika sätt driva ner djuren i fångstgroparna.

Tidsspann
Fångstgropar har använts under mycket lång tid, från stenåldern fram tills på 1800-talet och kan vara en av de äldsta jaktmetoderna. Fångstgropar kan vara svårdaterade, men de äldsta dateringarna av fångstgropar i Sverige visar på cirka 5000 år f.kr. Användningen av fångstgropar förbjöds år 1864. Anledningen till förbudet var bland annat ett kraftigt minskat viltbestånd.  

Idag kännetecknas lämningarna efter fångstgropar av en inrasad grop, ofta med en låg omgivande vall. Få fångstgropar är undersökta i Norrbotten och förundersökningen av fångstgropen i Pajala blir således ett välkommet tillskott och det skall bli mycket spännande att se vad förundersökningen kommer visa. En uppdatering om detta kommer publiceras på bloggen efter att undersökningen är utförd, så följ med på bloggen för att inte missa detta!

Bild på en fångstgrop i Rackträsk i Arjeplogs kommun. I fångstgropen syns arkeolog Mica Vesterlund. Foto: Ida Mattsson, Norrbottens museum.

Tack för mig!

/Ida Mattsson, Arkeolog

Nordarkeologi

I museets arkeologiska samling finns en försvarlig mängd banankartonger. De flesta av dom innehåller fynd från det sk Nordarkeologi-projektet (Na).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nordarkeologi-materialets nuvarande placering i museets arkeologiska magasin. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Sommaren 1969 startades ett inventeringsprojekt med huvudfokus på Skellefteälven. Resultatet blev över förväntan och året efter permanentades projektet och det höll på fram till 1983. Nordarkeologi registrerade under projekttiden runt 3 000 lokaler med forn- och kulturlämningar. Allt mellan stenåldersboplatser, härdar, flottningslämningar och rengärden registrerades, främst i Arvidsjaur och Arjeplog, men även i andra kommuner. Inventerarna höll sig i huvudsak längs med sjösystemen och påträffade där en hel del frameroderade fynd. Dessa samlades in då man tänkte att de  annars skulle gå förlorade. Man återbesökte också lämningarna flera gånger och samlade vid varje tillfälle in nya fynd. Materialet är alltså mycket omfattande och innehåller allt mellan verktyg i sten till glasögon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skrapor från Nordarkeologi-materialet. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sax och knivar från Nordarkeologi-materialet. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Flera forskare och arkeologer har under årens lopp tagit sig an Nordarkeologi-materalet för olika studier, se länkarna nedan. Senare undersökningar på Na-lokaler som Sandudden i Arvidsjaur har varit pionjärarbeten i Nordskandinavisk arkeologi. Men trots detta har materialet legat i sina banankartonger. Fram tills nu.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Emma Boman i registreringstagen. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Sedan oktober sitter arkeologen och osteologen Emma Boman och katalogiserar Nordarkeologi-materialet. I en databas läggs uppgifter om varje fyndpost in för att så småningom kunna publiceras online. Alla fynd läggs upp i askar för att bli överskådligt och åtkomligt för så väl forskning och intresserad allmänhet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Materialet uppordnat i fyndaskar och förvarade i fyndback. Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Se så fint det blir! En del av Nordarkeologi-materialet uppordnat i fyndbackar och betydligt mer tillgängliga än i påsar i banankartonger! Foto: Lars Backman © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Lars Backman

Läs mer:
Nordarkeologiprojektets Arvidsjaursinventering

Det arkeologiska forskningsläget i området mellan Piteälvens och Vindelälvens älvdalar