Luktsinnet som är vårt äldsta sinne är starkt kopplat till grundläggande funktioner som känsla och minne. Enkelt förklarat kan en doft vi känner förstärka och förtydliga en bild, ett minne eller en känsla vi tidigare upplevt.
Varje år i förnimmelsen av sommar när häggen doftar så förföriskt brukar jag teleporteras långt tillbaka i tiden där jag står på balkongen i mitt barndomshem och tillsammans med min mor luktar på häggen innan vi skall gå och sova.
Blommande hägg. Foto: Frida Palmbo.
Jag fylls också av känslan av förväntningar, om en sommar vars kapitel skall skrivas, av minnen om en liten pojke som springer på en gräsmatta med en pottliknande frisyr och sparkar på en boll, och det är nästan så jag kan erinra mig hur skrubbsåren på knäna från Centrumskolans fotbollsplan 1995 känns och svider.
Till vardags jobbar jag som kock och jag får ofta frågan, David, var får du allting ifrån? Hur får du alla idéer?
Varje dag är en högst omedveten process av intryck, tankar och upplevelser.
När jag under barnvagnpromenaden passerar en blommande hägg påminns jag av flädersaften jag drack i trädgårdsgungan som liten. Jag känner smaken av solmogna jordgubbar och jag ser den späda rabarbern som för mig kanske är den största symbolen på vårens uppståndelse.
Spirande rabarber. Foto: Frida Palmbo.
Helt plötsligt har luktsinnet promenerat förbi en dessert. Jordgubbar, fläder, hägg och rabarber och processen är igång.
Livet pågår alltför ofta i ett plågsamt högt tempo. Tyngda av tider, förväntningar och alla måsten hoppar vi ofta mellan destinationer, situationer och uppgifter utan tid eller kraft för att lyssna, reflektera eller betrakta nuet.
Nyss klagade vi på snön som bromsade våran framfart men helt plötsligt ser vi bara asfalt på vägarna.
Vi pratar om hösten när sommaren är som grönast, och vi handlar jordgubbar på affären för pengar vi jobbat ihop för att vi inte har tid att plocka våra egna jordgubbar då vi jobbar för mycket.
Jordgubbar. Foto: dicau58/Flickr/CC BY-SA 2.0.
Så nu tycker jag vi rannsakar oss själva och aktiverar alla våra sensorer och sinnen.
Då kommer bullarna vi bakar inte bara smaka kanel och kardemumma utan vi kommer minnas våran mormor.
Vid tangentbordet:
David Palmbo