Under fjolåret kom beskedet – Norrmejerier ska lägga ner det sista mejeriet i Norrbotten, det på Bergnäset i Luleå. Då jag själv haft anledning till att fördjupa mig en aning i den tidiga historien kring mejerinäringen i länet så kändes det extra sorgligt att höra. Nog skulle väl den legendariska länsmejerskan Anna Gustafson, vars värv under 1890-talet fram till 1924 låg till grund för så mycket av utvecklingen, fälla en tår när nu cirkeln på sätt och vis kommer att slutas? (Läs gärna tidigare blogginlägg om Länsmejerskan Anna Gustafsson).

Det går förstås att vara krass och se avvecklingen som ytterligare ett steg i den rationaliserings- och effektiviseringsprocess som Anna Gustafson själv var med om att starta. Tidigare sammanslagningar och nedläggningar saknas det verkligen inte exempel på när man blickar bakåt till de otaliga mejerier, små och stora, som funnits och försvunnit i Norrbotten. Men att förlora det sista mejeriet är annorlunda. Det känns allvarsamt och viktigt att uppmärksamma, ansåg vi i museets dokumentationsgrupp. Vi har tillsammans gjort ett besök vid mejeriet under våren och redan nu står klart att en del fotografier och föremål kommer att samlas in. En fotografisk dokumentation blir det också innan sommaren, för att fånga hur produktionen ser ut innan verksamheten stängs ner. 

Mitt bestående intryck från besöket till Bergnäset är verkligen industriellt, med noga uttänkta och automatiserade kedjor i produktionen, rör överallt och maskiner som sköter det mesta av arbetet. Som kontrast tänkte jag därför börja med att dela med mig av en minnesberättelse från en mejerska som var verksam för hundra år sedan.  

Dina Nilsson från Sjulsmark gick utbildning vid Kalix mejeriskola 1924. Direkt efteråt fick hon jobb som mejerska vid mejeriet i Ersnäs:  

”Jag var ung så det var roligt att få sköta ett mejeri även om det var mycket arbetsamt. Till hjälp hade jag ett biträde. Vi skickade mjölk till en filial i Luleå och till inlandet med järnväg från Luleå. Arbetet började 03.00-04.00 för att vi skulle hinna få mjölken klar i tid och på vintrarna fick vi packa in mjölkflaskorna med hö och fällar för att den inte skulle frysa. Bönderna gjorde dessa transporter och vintertid hade de s.k. mjölksläde som tog 4–6 stycken 50-liters flaskor. 

Vi fick bära in veden som gick åt till eldningen och isen till kylningen bar vi in i stora bårar som bönderna snickrat ihop. Isen körde bönderna från sjön eller gjorde de is själva.” 

Från NLP till Norrmejerier 
Anna Gustafson hade vid förra seklets inledning gjort det ingen tidigare lyckats med och fått de motsträviga bönderna i Norrbotten med på tåget vad gällde modernisering och organisering. Under hennes ledning hade en mejeriskola startats, modern utrustning inköpts och omkring 30 mejerier bildats i byarna runt om i länet. Nästa steg var en länsomfattande samverkan mellan mejerierna – och Anna Gustafson var en aktiv kraft även där. Mestadels bakom kulisserna som hedersledamot och rådgivare till den nya förening som kom att bildas härnäst.

Norrbottens läns Mejeriidkare- och Mjölkproducentförening (fr o m 1937 Norrbottens läns Producentförening, förkortat NLP) räknar sin start till år 1911. Några tidigare stapplande försök hade tagits till samarbete redan tidigare, men runnit ut i sanden.  

Av de mejerier som fanns i början av seklet var de flesta organiserade som andelsmejerier, med de mjölkproducerande bönderna i respektive byar som delägare. Konkurrensen mellan de olika mejerierna samt enskilda mjölkleverantörer pressade ner mjölkpriserna, samtidigt som efterfrågan var stor, framför allt till malmfältens gruvsamhällen.  

Svårigheterna var många för den nybildade föreningen. Man anklagades för trustbildning från konsumentsidan i Kiruna, Malmberget och Gällivare, samtidigt som man fortsatt bemöttes med skepsis från många av producenterna. Under krigsåren var bristen på mjölk stor och många lockades att lämna föreningen för att själv kunna sätta priset på sin produkt. Producentföreningen brottades med både prisreglering och inte minst med att få till en tillförlitlig tillgång till mjölk.  

Trots det tuffa läget beslöt föreningsstämman 1918 att inköpa Bodens mejeri för 100 000 kronor samt tomt för ett mejeribygge i Luleå. Mejeriet byggdes 1922 i hörnet Hermelinsgatan-Storgatan, och rymde förutom mejeridelen även kontors- och bostadslägenheter. Med dessa två mejerier på plats fick man betydligt bättre förutsättningar att leda utvecklingen, även om det fortsatt hade sina utmaningar. 

Gunvor Wendel, född i Luleå 1924 och sedermera hemkonsulent, återger i en berättelse som skänkts till museet följande minnesbild av det gamla mejeriet i Luleå: 

”Fram till 1935 bodde vi nära mejeriet som tillhörde Norrbottens Läns Producentförening. Då handlade man mjölk i ett stort kakelklätt rum avdelat på mitten av en lång disk. Köpte ’ett mått grädde’ eller sina litrar mjölk i medförd hämtare. Ibland hälldes mjölken i med det vanliga måttet men ibland gjordes det med en mätapparat som var delad i två lika stora rum genom en lodrät vägg. Framtill en genomskinlig glasskiva och en spak. När spaken vreds åt ena hållet tömdes mjölken i ena halvan ned i mjölkhämtaren medan den andra halvan fylldes med mjölk. Det var fascinerande för ett barn att se på.”

Mejerierna i Tornedalen slog sig samman för att leverera mjölk direkt till Malmfälten i början av 1920-talet med svår konkurrens som följd, innan de efter några år anslöt sig till Producentföreningen. Även mejerier i Västerbotten blandade sig in i kommersen kring gruvsamhällena och ett tag rådde vild konkurrens, t o m mjölkstrejk. 

Under trycket av 1930-talets depression ökade böndernas intresse för Producentföreningen. Till slut hade föreningen uppnått i det närmaste en 100-procentig anslutning. Ett nytt mejeri byggdes i Boden, invigt 1934, och året därpå beslöt föreningsstämman om att överta driften av samtliga mejerier i länet. Ett av föreningens viktigaste mål vid bildandet 1911 hade därmed uppnåtts.  

Nästa steg blev att lägga ner ett antal små bymejerier och ersätta dem med större, centralt placerade och modernt utrustade mejerier. Man började i Piteå där ett centralmejeri uppfördes 1939–40, följt tätt av Glommersträsk, Töre, Älvsbyn och Karungi m fl. År 1950–51 byggdes ett nytt centralmejeri i Hedenäset, varpå Haparanda, Karungi och Övertorneå mejerier lades ner. Pajala och Kalix fick nya mejerier 1954–59, medan man i Luleå brottades med lokalfrågan några år till. 

På Bergnäset hade föreningen sedan 1956 en fabrik som tillverkade gräddglass, och på samma tomt kom det nya mejeriet att byggas. I samband med Producentföreningens 50-årsjubileum 1961 invigdes mejerianläggningen på Bergnäset i Luleå – Producentföreningens största mejeri och dess hittills största enskilda satsning.

Strukturomvandlingen av jordbruket och den ökande urbaniseringen ledde till nedläggning av en stor mängd bondgårdar med start under andra hälften av 1960-talet. Som konsekvens försvann också flera mejerier, som de i Arvidsjaur, Arjeplog, Gällivare, Kalix, Glommersträsk, Boden, Töre, Vittangi och Älvsbyn.  

Producentföreningen satsade under 1970- och 1980-talen på att bredda sitt sortiment. Juiceproduktion startade år 1970 i mejerilokalen på Bergnäset. Efter att den egna glasstillverkningen upphört på intilliggande Nordananläggningen så flyttades juiceproduktionen dit. Både apelsin- och äppeljuicer har tillverkats på Nordan, men framför allt NLP:s egenutvecklade produkt Nordan Lingondricka. 

1987 invigdes en pressanläggning för bär i Hedenäset, delägd av NLP men senare uppköpt i sin helhet av Norrmejerier. I Hedenäset pressades bären till koncentrat, som sedan togs om hand för juicetillverkning på Bergnäset, nu under namnet Jokk. Jokk rikslanserades under 1990-talet. 2013 övertogs varumärket av Procordia Food och produktionen flyttades till Bob-fabriken i Kumla. Musteriet i Hedenäset såldes hösten 2013 till Trensums Food AB och lades ner året därpå. 

Osttillverkningen i Norrbotten lades ned år 1982, delvis på grund av sinande tillgång på mjölk från de allt färre mjölkbönderna. På ostfronten hade länet alltid legat steget efter grannlänet Västerbotten, där mejerskan Ulrika Eleonora Lindström i Burträsk skapat den berömda Västerbottensosten redan 1872.  

I Norrbotten var det trögare med osttillverkningen. Dels kom mycket av mjölken att vara eftertraktad av hushållen, inte minst i de nya gruvsamhällena, dels så föredrogs smörtillverkning för den snabbare återkastningen. Den s k Norrbottensosten, som var snarlik Västerbottens, inregistrerades som varumärke 1914 av Hushållningssällskapet och tillverkades vid flera mejerier, tillsammans med s k Älvsbyost, Swecia och herrgårdsost.  

I Västerbotten hade Norrmejerier bildats år 1971 av Västerbottens Södra, Skellefteortens och Lappmarkens mejeriföreningar. 1989 tillkom gårdar från Örnsköldsviks kommun och 1991 slogs föreningen ihop med Norrbottens läns Producentförening.  

Piteå och Hedenäsets mejerier lades ner i samband med fusionen 1991. Samtidigt moderniserades mejeriet på Bergnäset, som kom att bli det enda kvarvarande mejeriet i Norrbotten. Byggnaden fick en omfattande ny- och tillbyggnation, men spännande nog finns mycket av den gamla byggnaden kvar, inbyggd i det nya skalet.

I samband med allt detta rensades Producentföreningens stora arkiv ut och hamnade i Norrbottens museums famn. Donationen kompletterades och skänktes formellt av Norrmejerier 2001. Det stora arkivet rymmer mycket värdefull kunskap om mejeriernas historia i Norrbotten. Det känns passande och bra, trots det sorgsamma i nedläggningen av det sista mejeriet, att museet kan fortsätta ta hand om en del av det arv man lämnat efter sig. 

Jag tackar för mig och avslutar med en nostalgibild av den för min generation ”klassiska” mjölkförpackningen med åkerbärsblomman. Som en ödets ironi minns jag i skrivande stund hur jag saknade denna välbekanta förpackning när min familj flyttade till just Västerbotten år 1985.

Vid tangentbordet:
Karin Tjernström, arkivarie vid Norrbottens museum

Källor: 
Norrbottens läns producentförening 50 / Norrbottens läns producentförening, 1961. 

Länsmejerskan: Fröken Anna Gustafson / Svante Svensson, 2018. 

Från mejerska till mejerist: en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess / Lena Sommestad, 1992. 

Därför blev det så…: lantbrukskooperationens föreningsrörelser i Norrbotten / Rolf Johansson, 2008. 

https://www.norrmejerier.se/om-norrmejerier/norrmejeriers-historia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jokk_(dryck)

Norrbottens museums arkiv: 

1996/0231: Uppteckningar och fotografier från personer som varit anställda inom mejerihanteringen, gåva från Birger Karlsson, Indal. 

2001/0556: Gåva till Norrbottens museums arkiv från Norrmejerier, bestående av Norrbottens läns producentförenings handlingar. 

Norrbottens Producentförenings arkiv.