Lägesrapport från Norrbottens Föreningsarkiv

Att vandra runt i ett arkiv är som att gå i en godisbutik. Här finns mycket som kan fånga ens intresse. Många tror att en arkivlokal är dammig och mörk. Men istället är det rent och välstädat för att undvika att vi får skadeinsekter som kan förstöra materialet som finns bevarat, det är också väl upplyst. I arkivet bevaras inte enbart pappershandlingar, här kan även finnas föremål som på olika sätt belyser föreningarnas verksamhet.

En av dessa dagar fastnade min blick på några handlingar som skilde sig från mängden, det var inga vanliga A4-papper och de var vikta på ett speciellt sätt. När jag tittade närmare var det gamla handlingar, från år 1790.  

De stora folkrörelserna, bland annat arbetar- nykterhets- och väckelserörelsen, lade grunden för föreningslivet. Det började byggas upp från mitten av 1800-talet och när Norrbottens Föreningsarkiv startade 1965 var det under namnet Folkrörelsernas arkiv. De handlingar som jag nu hittade var något annat och långt innan folkrörelsernas uppstart. Det äldsta material som finns i Föreningsarkivet är från slutet av 1800-talet så handlingarna som jag nu hittade var nästan 100 år äldre.

Det var inte några föreningshandlingar som låg där. De gamla handlingarna rörde sjöfartstrafiken från Luleå hamn och varför de fanns i Föreningsarkivet är en gåta. Någon gång har det förmodligen skett en felleverans, antagligen har handlingarna följt med annat material som har levererats till Föreningsarkivet och sedan blivit liggande.  

Att tyda en skrift från slutet av 1700 kräver lite tålamod. Bokstäverna ser annorlunda ut, stavningen skiljer sig åt och de använde andra ord och uttryck än vad vi gör idag. Handlingarna var birullor, det vill säga tullhandlingar för skepp som hade seglat från Luleå hamn. Det var bland annat tullmästare Tåhlin som hade upprättat handlingarna. I birullan redovisades vilket skepp handlingen gäller och vilka varor som fanns ombord samt hur stora mängder av varje vara och vilka av passagerarna som ansvarade för vilka varor.    

Den lilla samlingen innehöll flera birullor. Det fanns ett par olika typer av skepp redovisade till exempel snaus, galeas, jakt och gatt. Skeppens namn var Nordstiernan, Maria Christina, Wandringsman, Jungfrustiernan, Två Bröder, Enigheten, Stiernan, Broder, Fortunan med flera. Några av skeppen skulle med sin frakt till Stockholm men i ett par av birullorna var destinationsorten inte redovisad.

Handlingarna rörde vad som hade skeppats från Luleå. Varorna som skeppen var lastade med var både matvaror och material. Matvarorna bestod till stor del av fisk, torkade eller saltade framför allt gädda men även öring, sik och strömming. Många tunnor innehöll smör, lingon och kött. Annat material kunde vara tunnor med tjära, hornlim, skinn, hudar, bellingar (det vill säga skinn från renens ben som använd till att sy skor) även lapphandskar och skor. Det skeppades även fjädrar av skogsfågel.    

Det fanns redovisat vilka som var med på resan och vilka varor de ansvarade för, det var tillexempel kyrkoherden Petter Wässtuerin, Regimentskrifaren Johan Tahlin, Carl Fabricius, Johan Gowenius Claesson med flera män och endast en kvinna Brita Wenman.

Men materialet har hamnat fel och hör istället hemma på Riksarkivet i Härnösand. Det är viktigt att handlingarna finns bevarade på rätt plats och att handlingar som hör ihop också finns bevarade tillsammans. Så även fast handlingarna rör Luleå så tillhör de det statliga arkivet och inte ett Föreningsarkiv. Ibland kan det kännas lite tråkigt att skicka iväg material som har en viktig historia att berätta men handlingarnas värde ökar i och med att de tillförs rätt sammanhang. Handlingarna kommer att tillföras arkivet: Luleå stad, Rådhusrättens och magistratens arkiv, Stadens enskilda räkenskaper. Där finns sedan tidigare birullor från skeppen i Luleå hamn.

Birullor från 1790 med information om skeppet, vilka varor och passagerare som fanns ombord.

Vid tangentbordet:
Ginger Karström, arkivarie vid Norrbottens föreningsarkiv

För dig som är intresserad kan jag nämnd två skilda böcker som berör fartygen och handelstrafiken efter kusten.

Litteraturlista:
Berggren, Åke. Bergstedt, Pål. (1988) Piteå sjöfart. Piteå museum.

Kostenius, Anette.(1997). Med företagarna i tiden 1847-1997. Länsstyrelsens Tryckeri i Luleå AB.

Vad kan man göra med gamla rostiga häftklammer och gem?

I mitt blogginlägg från i januari 2022, Lule Älvs Flottningsförening – ett stort arkivprojekt för Norrbottens Föreningsarkiv, beskrev jag arbetet med att ordna och förteckna ett av Föreningsarkivets gamla mastodontarkiv, det från Lule älvs flottningsförening. Jag skrev då också bland annat om på behovet av att avlägsna rostiga häftklamrar och gem från arkivdokumenten för att undvika att rostskadorna blev alltför omfattande. När jag inledde arbetet med arkivet kastade jag först, under några dagar, bara bort dessa häftklamrar och gem. Sedan började jag dock fundera på hur många gem och klamrar det egentligen fanns i detta arkiv och började samla rostiga gem och häftklammer i en burk – av ren nyfikenhet.  Jag hade ingen tanke om att göra något med dem. Men (det finns alltid ett ”men”) min partner, Jörgen ”Keldor” Öhman, är smed, och nu var det så att det fanns en teknik han ville prova.

Därför, när jag hade samlat ihop ett par kilo av den rostiga metallen, gav jag honom mina gem- och klammerburkar och han satte igång att jobba. Först tvättade han materialet med syra för att bli av med oxid och galv. Den bearbetningsprocess som därefter tog vid beskrev han för mig såhär:

Steg ett: packa rensade häftklamrar, gem och lite stålpulver (för att fylla i mellanrummet mellan metallbitarna) och även en liten bit kol (för att äta upp syre) i en behållare som består av oxiderad rostfri plåt (så att den inte väller ihop med resten senare). Använd en press med 50 tons tryck. När behållaren är helt full och det verkligen finns inte plats för något mer (och det får plats en hel del om man kan använda 50 tons tryck) svetsa ett lock på behållaren.

Det är viktigt att det finns så lite syre som möjlig kvar i behållaren, och att ingen syre kan tränga in i den efter att locket svetsats på plats. När den är lufttät är det dags att värma den till välltemperatur (~1300 °C) och hålla den där, så att temperaturen går igenom hela behållaren. Sen använda mer tryck under värmen för att välla ihop allt.

Sen är det ”bara” att öppna upp behållaren, välla fast ett eggstål (med ett tunt lager nickelstål mellan den ihop vällda metallen och eggstålet) och smida ut bladet, för att sedan normalisera, härda, och anlöpa det ”som vanligt”.

Kniv gjord av gem och häftklammer. Foto: Rúnar Gudmundsson © Norrbottens museum.

Eftersom bladet innehåller en stor del häftklammer och gem från Lule älvs flottningsförenings arkivdokument var det rimligt att även göra ett handtag av trä från pärmkanten från de pärmar som dokumenten legat i. Till handtaget användes även lite skräp av brons, horn, och läder som låg i verkstaden.

Kniv gjord av gem och häftklammer. Foto: Rúnar Gudmundsson © Norrbottens museum.
Detalj av handtaget till kniv gjord av gem och häftklammer. En del av handtaget är gjort utav en pärm som använts till förvaring av arkivmaterial. Foto: Rúnar Gudmundsson © Norrbottens museum.

Keldor tyckte att var ett roligt projekt, och det funkade precis lika bra som han trodde, med ett intressant mönster i bladet, som kommer från skillnaderna i järn- och stålkvalitéer som fanns hos stålpulvret, gemen och häftklamrarna (faktiskt, detta är en variation av så kallad Damaskering eller mönstervällning).

Detalj av knivblad gjord av gem och häftklammer. Foto: Rúnar Gudmundsson © Norrbottens museum.

Vid tangentbordet:
Riia Chmielowski, tidigare arkivassistent vid Norrbottens Föreningsarkiv