I mitt blogginlägg från i januari 2022, Lule Älvs Flottningsförening – ett stort arkivprojekt för Norrbottens Föreningsarkiv, beskrev jag arbetet med att ordna och förteckna ett av Föreningsarkivets gamla mastodontarkiv, det från Lule älvs flottningsförening. Jag skrev då också bland annat om på behovet av att avlägsna rostiga häftklamrar och gem från arkivdokumenten för att undvika att rostskadorna blev alltför omfattande. När jag inledde arbetet med arkivet kastade jag först, under några dagar, bara bort dessa häftklamrar och gem. Sedan började jag dock fundera på hur många gem och klamrar det egentligen fanns i detta arkiv och började samla rostiga gem och häftklammer i en burk – av ren nyfikenhet. Jag hade ingen tanke om att göra något med dem. Men (det finns alltid ett ”men”) min partner, Jörgen ”Keldor” Öhman, är smed, och nu var det så att det fanns en teknik han ville prova.
Därför, när jag hade samlat ihop ett par kilo av den rostiga metallen, gav jag honom mina gem- och klammerburkar och han satte igång att jobba. Först tvättade han materialet med syra för att bli av med oxid och galv. Den bearbetningsprocess som därefter tog vid beskrev han för mig såhär:
Steg ett: packa rensade häftklamrar, gem och lite stålpulver (för att fylla i mellanrummet mellan metallbitarna) och även en liten bit kol (för att äta upp syre) i en behållare som består av oxiderad rostfri plåt (så att den inte väller ihop med resten senare). Använd en press med 50 tons tryck. När behållaren är helt full och det verkligen finns inte plats för något mer (och det får plats en hel del om man kan använda 50 tons tryck) svetsa ett lock på behållaren.
Det är viktigt att det finns så lite syre som möjlig kvar i behållaren, och att ingen syre kan tränga in i den efter att locket svetsats på plats. När den är lufttät är det dags att värma den till välltemperatur (~1300 °C) och hålla den där, så att temperaturen går igenom hela behållaren. Sen använda mer tryck under värmen för att välla ihop allt.
Sen är det ”bara” att öppna upp behållaren, välla fast ett eggstål (med ett tunt lager nickelstål mellan den ihop vällda metallen och eggstålet) och smida ut bladet, för att sedan normalisera, härda, och anlöpa det ”som vanligt”.
Eftersom bladet innehåller en stor del häftklammer och gem från Lule älvs flottningsförenings arkivdokument var det rimligt att även göra ett handtag av trä från pärmkanten från de pärmar som dokumenten legat i. Till handtaget användes även lite skräp av brons, horn, och läder som låg i verkstaden.
Keldor tyckte att var ett roligt projekt, och det funkade precis lika bra som han trodde, med ett intressant mönster i bladet, som kommer från skillnaderna i järn- och stålkvalitéer som fanns hos stålpulvret, gemen och häftklamrarna (faktiskt, detta är en variation av så kallad Damaskering eller mönstervällning).
Introduktion Norrbottens Föreningsarkiv består av dokument och föremål som bevaras för över 3 500 olika föreningar. Vi bevarar dem för att tillgängliggöra materialet för föreningar, forskare och allmänheten. De flesta föreningar har lämnat arkivdokument som inte tar så mycket plats i arkivlokalen och det går ganska snabbt att förteckna de flesta leveranser i vårt förteckningsprogram Visual Arkivdatabas, innan vi packar materialet i arkivkartonger för förvaring. Men vissa föreningar har haft en mycket större verksamhet och en större påverkan på Norrbottens historia än andra. Lule älvs flottningsförening är en av dessa.
Under 1800-talets industrialisering blev flottningsföreningar viktiga, eftersom flottningen var ett enkelt sätt att transportera timret som behövdes i allt större mängder. Mellan åren 1880 och 1900 ökade flottlederna i Sverige från 5 165 km till ca 20 000 km och vidare till 33 000 km under 1940-talet. Men med vattenkraftsutbyggnaden och byggnationen av bättre skogsvägar så upphörde timmerflottningen. Nu förtecknas alla våra flottningsföreningar (där Luleå älvs är den största) så att dessa dokument är tillgängliga för alla som vill forska om denna viktiga period i historien.
Bilder av högvältor, ur serien F4f1 Virke, Övrigt: Virkeskommitténs utredning 1944. Foto av arkivmaterialet: Riia Chmielowski, Norrbottens Föreningsarkiv.
Lule älvs flottningsförening påbörjade sin dokumentsamling i början av 1800-talet. Detta arbete fortsatte till sent 1900-tal. Samlingen som kom till Norrbottens Föreningsarkiv under 2001 består av många hyllmeter. Förtecknandet av materialet påbörjades först för några år sen, men blev inte avslutat. Därför har materialet stått på hyllan och väntat sedan dess.
Ett arkivprojekt var planerat under 2021 med en utåtriktad verksamhet, men på grund av covid-19-pandemin gick detat inte att genomföra. Därför fick projektet ta en annan inriktning och projektpengarna kunde istället användas till att förteckna flottningsföreningarnas material. Två personer blev anställda under projektperioden med fokus på Lule- och Pite Älvs Flottningsföreningars dokument. Ett intressant projekt som redan har tagit några månader, och kommer att ta många fler. Jag kommer här att berätta om mitt arbete med Lule Älvs flottningsförening.
En av flera hyllor med arkivmaterial hörande till Lule älvs flottningsförenig som ska förtecknas. Foto: Riia Chmielowski, Norrbottens Föreningsarkiv.
Översikt av Lule älvs flottningsförenings dokumentsamling Lule älvs flottningsförenings dokument inkom väldigt välorganiserade, med en pärm som innehöll en skriftlig arkivförteckning i vilken vi bland annat kan se att det finns förvaltnings- och revisionsberättelser från 1907 fram till 1968, protokoll från 1881 fram till 1953, många olika sorts handlingar, skrivelser och massor av räkenskaper. Vill du se hur lönekort såg ut under 1960-talet? Eller utbetalningssammandrag under 1930- och 1940 talet? Kanske är du mer intresserad av Vattenfallsstyrelsens räkningar från 1938 till 1964? Eller handskrivna ”afräkningsböcker” (som det står i arkivföreteckningen) från sent 1800-tal? Det finns även kartor, bilder, och mycket mera.
Virkesjournal 1936-1946, ur serien F4c0-7 Virke. Foto: Foto: Riia Chmielowski, Norrbottens Föreningsarkiv.Beslut med frimärken på från 1966, skickade via post utan kuvert(?. Ur F1d6:Letsi kraftstation: Protokoll och domar. Foto av arkivhandling: Riia Chmielowski, Norrbottens Föreningsarkiv.
Mitt jobb är att gå genom allt material som finns i exempelvis pärmar och böcker, matcha dem med arkivförteckningen, och föra in uppgifterna i vårt digitala förteckningsprogram Visual Arkivdatabas. I processen är det viktigt att jag tar bort alla häftklammer och gem i metall, som kan (och ofta har) skada(t) dokumenten och se till att allt är rent och redo att packa i kartonger för att besvaras.
Vissa dagar är jobbet enkelt och okomplicerat – på yttersidan av pärmen har de skrivit precis samma text som står i arkivförteckningen. Eftersom jag redan har kopierat informationen från arkivförteckningen i ett kalkylblad och lagt till en kolumn för ”serienummer” enligt struktur för allmänna arkivschemat, kan jag bara titta i kalkylblad, hitta rätt serienummer, och sen lägga till en ny volym i Visual Arkiv med all viktig information om vad som finns i just den serien.
Andra dagar är arbetet inte så lätt. Jag har några pärmar som inte kan matchas med arkivförteckningen. Då måsta jag reda ut vad det är och ge det ett nytt serienummer som passar i den struktur som redan finns. Det är viktigt att behålla den logik och ordning som föreningen hade bestämt för alla dokument, så att framtida forskare får en bättre översikt av hur det var med föreningen när flottningen var igång.
Rostskador Min styvfar var en korrosionsingenjör som var så påverkad av sitt jobb att hans semesterbilder innehöll hur mycket rost som helst – han kunde inte gå förbi rostig metall utan att ta ett foto. När jag började jobba på arkivet och såg hur mycket skador gamla dokument kan få från häftklammer som har rostat tänkte jag på honom. När jag märkte alla olika varianter av rostskador började jag att förstå hans intresse av det, och nu har jag själv en egen liten samling av rostfoto (med några rostfrifoton för jämförelse – så klart).
Vågor av rost som tränger in i pappret. Foto: Riia Chmielowski, Norrbottens Föreningsarkiv.
Rostigt häftklammer på handling från 1960-talet. Foto: Riia Chmielowski, Norrbottens Föreningsarkiv.
Forskningsmöjligheter Nu har jag kommit kanske en tredjedel på vägen i arbetet med förteckningen av Lule älvs flottningsförenings dokument. Vi har mer än 45 hyllmeter av dokument som måsta förtecknas, men mer än 200 volymer är klara och informationen står i Visual Arkivdatabasen under föreningsnummer 1396 och är redan tillgängligt för forskning. Välkommen till arkivet!
Vid tangentbordet: Riia Chmielowski, arkivassistent vid Norrbottens Föreningsarkiv
