I mitt blogginlägg från i januari 2022, Lule Älvs Flottningsförening – ett stort arkivprojekt för Norrbottens Föreningsarkiv, beskrev jag arbetet med att ordna och förteckna ett av Föreningsarkivets gamla mastodontarkiv, det från Lule älvs flottningsförening. Jag skrev då också bland annat om på behovet av att avlägsna rostiga häftklamrar och gem från arkivdokumenten för att undvika att rostskadorna blev alltför omfattande. När jag inledde arbetet med arkivet kastade jag först, under några dagar, bara bort dessa häftklamrar och gem. Sedan började jag dock fundera på hur många gem och klamrar det egentligen fanns i detta arkiv och började samla rostiga gem och häftklammer i en burk – av ren nyfikenhet. Jag hade ingen tanke om att göra något med dem. Men (det finns alltid ett ”men”) min partner, Jörgen ”Keldor” Öhman, är smed, och nu var det så att det fanns en teknik han ville prova.
Därför, när jag hade samlat ihop ett par kilo av den rostiga metallen, gav jag honom mina gem- och klammerburkar och han satte igång att jobba. Först tvättade han materialet med syra för att bli av med oxid och galv. Den bearbetningsprocess som därefter tog vid beskrev han för mig såhär:
Steg ett: packa rensade häftklamrar, gem och lite stålpulver (för att fylla i mellanrummet mellan metallbitarna) och även en liten bit kol (för att äta upp syre) i en behållare som består av oxiderad rostfri plåt (så att den inte väller ihop med resten senare). Använd en press med 50 tons tryck. När behållaren är helt full och det verkligen finns inte plats för något mer (och det får plats en hel del om man kan använda 50 tons tryck) svetsa ett lock på behållaren.
Det är viktigt att det finns så lite syre som möjlig kvar i behållaren, och att ingen syre kan tränga in i den efter att locket svetsats på plats. När den är lufttät är det dags att värma den till välltemperatur (~1300 °C) och hålla den där, så att temperaturen går igenom hela behållaren. Sen använda mer tryck under värmen för att välla ihop allt.
Sen är det ”bara” att öppna upp behållaren, välla fast ett eggstål (med ett tunt lager nickelstål mellan den ihop vällda metallen och eggstålet) och smida ut bladet, för att sedan normalisera, härda, och anlöpa det ”som vanligt”.
Eftersom bladet innehåller en stor del häftklammer och gem från Lule älvs flottningsförenings arkivdokument var det rimligt att även göra ett handtag av trä från pärmkanten från de pärmar som dokumenten legat i. Till handtaget användes även lite skräp av brons, horn, och läder som låg i verkstaden.
Keldor tyckte att var ett roligt projekt, och det funkade precis lika bra som han trodde, med ett intressant mönster i bladet, som kommer från skillnaderna i järn- och stålkvalitéer som fanns hos stålpulvret, gemen och häftklamrarna (faktiskt, detta är en variation av så kallad Damaskering eller mönstervällning).
Vid tangentbordet:
Riia Chmielowski, tidigare arkivassistent vid Norrbottens Föreningsarkiv