Missionshuset i Fällträsk, Niemisel var ett av 14 missionshus som byggdes upp under väckelserörelsens utbredning i Råneå socken omkring 1920-talet. År 1926 står det inristat vid gavelspetsen på Fällträsk missionshus. Hit har bybor skidat längst sjösystemet eller sparkat, anlänt med häst och rissla, sedermera bilat och samåkt för att ta del av möten, musicerande liksom det traditionsenliga fettisdagskalaset som än idag hålls i gång. Oavsett om kylan sjönk under 40-graders sträcket eller snön klibbade sig fast under träskidorna skulle folk ta sig fram. Idag har antal kyrkobesökare trappats av, förutom på fettisdagskalasen då. Missionshuset använts idag som bostadshus, en sådan transformation som så många andra missionshus och mindre bönhus också genomgått. I byar som sedan länge avbefolkats i och med att skolor lagts ned, där ängar slutat slås och förbuskats och matbutikerna flyttat orimligt långt bort om knuten. Kvar är missionssalen, fortsatt inredd och redo med både bänkar och altare, orgel, dragspel, piano och gitarrer.
Missionssalen är ett trivsamt rum. Det är något visst med det, med de stora fönstren, ljuset och de högresta tallarna utanför. Cirka 80 sittplatser ska rymmas i den stora salen när alla bänkar är framsatta. Under den aktiva tiden kunde det sitta folk överallt på mötena till och med på vedlåren för att få plats. Det bedrevs söndagsskola och juniorverksamhet. Förr var det även möten på midsommarafton och årliga höstmöten med skördefest. Medlemmarna skänkte då av sina skördar, sålde och kunde på så vis ha insamlingar.
Nuvarande husägare har bott i missionshuset i 21 år. Bra skick har huset varit ända från början, tack vare dess läge på tallheden och tack vare de fina byggmaterialen, den rejäla naturstensgrunden och det kärnrika virket. Ja det var just det som gjorde det givet med husköpet. Nja, eller en viss tveksamhet fanns fram tills första besöket. Efter en skidtur till platsen för att ta sig en titt på marken blev det dock självklart. Det var så vackert, likt en naturpark bakom huset. Å gott och fräscht luktade det i källaren och därmed var beslutet taget.
En del drömmer om underhållsfritt men att ha en byggnad med underhållsbara byggnadsmaterial som står sig i hundra år och kanske lite där till beskrivs i sammanhanget som ett lyckoköp. En del underhållsarbete är dock gjort. Fasaden är påmålad men fasadvirket är detsamma. Skorstenen är restaurerad och interiöra ytskikt målade med bruten linoljefärg i smakfulla kulörer. Murstocken tog en hantverkare hand om för ett tag sedan. Övriga insatser har egentligen kunnat genomföras själv utan några extra hantverksinsatser.
Tomten till missionshuset köptes till en början av en Emil Eriksson för 10 kronor. Alla snickerier, fönster och dörrar är handgjorda av en Klas Lövgren som också ska ha haft rollen som ”primus motor”, den primära kraften bakom byggnaden så att säga. Bygghantverkarna liksom byggnadsmaterialen ska ha kommit från trakten. Grundstenen och murteglet kom ifrån byn, mycket troligt även virket.
Ett byggnadsvårdsgym – På gården blir en stark bara utav att göra sina dagssysslor, ett gymkort är överflödigt. Byggnadsvård är träning bra nog, fasadskrapning, kokning av röd slamfärg, målning av fasadsidor på 4 x 1 ½ våningsplan plus snickerier, stegklättring, sotning av skorsten, uppvärmning och övrigt underhåll. Ett gyllene träningspass som ger ett konkret resultat. Därtill hör även trädgårdsodling på en bit åkermark, sådd och skörd av potatis, lök, ärtor och lite av varje.
Ett år då militären fick låna huset ska de ha eldats så hårt så att järnet i kaminen glödde och linoljefärgen på dörren intill krusade sig.
I det stora röda huset på den vackra tallheden finns ingen oro för att strömmen ska gå. Där står kaminer och eldstäder redo i plural för att eldas varma när så behövs. Ett utedass finns på gården och står placerat intill skogsbrynet. Vatten hämtas i en brunn och dricksvattnet i grannhuset. I ladan finns en värmare och badkar för sommarens bad. På vintern räcker tvätt och annars finns dusch i byagården. När badhuset var i gång så funkade det bra att tvätta av sig där, precis vad badhus också en gång var ämnade för. Elektricitet är indraget i huset, bra för att kyla matvaror på sommaren då källaren inte hålls nog kall och till belysning. Att leva delvis ”off grid”, utan kommunalt vatten, avlopp och vattentoalett skulle kanske för vissa vara helt otänkbart. Samtidigt som det för andra ger en känsla av oberoende och frihet. En stor trygghet kan ligga just i att ha uppbackning på plats om något skulle kärva.
Vid skrivbordet och bakom kameran:
Jessica Lundmark, Bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum.
Övriga källor:
Intervju med bostadsägaren.
Jubileumstext: Missionskyrkan, Niemisel, 70 år (1919-1989).
