Etikettarkiv: Sápmi

Nordenskiöldsloppet – Världens äldsta, längsta och tuffaste skidlopp

Publicerat av
1

Senast igår kunde den intresserade läsa att Nordenskiöldsloppet återuppstår efter ett års uppehåll och att intresset är stort för världens äldsta, längsta och tuffaste skidlopp. Men vad är historien bakom ultraloppet som går mellan Jokkmokk och Kvikkjokk tur och retur? Det får du läsa om i veckans inlägg!

Loppet genomfördes 1884 på initiativ av den finlandssvenske upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Han ville bevisa inför omvärlden att de berättelser han fört med sig från sin Grönlandsexpedition var sanna. De baserades nämligen på de två samiska skidåkarna, Pava Lars Nilsson Tuorda och Anders Rassa, och deras återgivningar av Grönlands inre. De var spejare och vägvisare för övriga expeditionen och tillryggalade enorma avstånd på sina skidor, Nordenskiöld hade svårt att tro på deras uppgifter till att börja med men övertygades av deras noggranna rapporter. Vid ett tillfälle hade de bägge avverkat 46 mil på enbart 57 timmar. 74 minuter per mil! En bedrift som idag är svår att greppa och som av samtiden stämplades som lögn.

Fotografi av Pava Lars Nilsson Tuorda och Anders Rassa i samband med Grönlandsexpeditionen.

Nordenskiölds trovärdighet var satt på spel och det gällde att agera snabbt. Strax efter hemkomsten från Grönlandsexpeditionen började han planera för ett skidlopp som skulle bevisa hans kritiker fel. Det skulle genomföras under liknande förhållanden som på Grönland, dvs. under lång distans, i obanad terräng och utan vila. Dagen för start kom att sättas till den 3 april 1884.

Männen som skulle klara de 22 milen var i skiftande ålder. Den yngste 22 år och den äldste 51 och i gruppen fanns många i 40-årsåldern. De hade långa skidor, 210-300 centimeter, och de var breda, 8-12 centimeter, för att klara det obanade föret. Skidorna vägde 1,2-1,7 kilo per styck och det är ungefär tre gånger vad dagens tävlingsskidor väger. Bindningen var enkel, en fotögla av segt skinn och runt hälen en skinnrem. Också stavarna var långa och tunga.

En av samerna från Grönlandsexpeditionen kom till start: Pava-Lasse Tuorda. Anders Rassa deltog inte pga. sjukdom enligt landshövdingen, enligt andra var det för att han inte gillade att tävla om pengar.

Totalt kom 18 åkare till start men endast 10 kom i mål. Ambitionen var att locka tävlande från båda unionsländerna, alltså även Norge, men startfältet dominerades av deltagare från Sápmi inom Norrbottens län. Otroligt nog så avgjordes segern genom en spurtstrid mellan Pava-Lasse och Per-Olof Länta, Pava-Lasse kunde med fem sekunder till godo gå i mål framför Länta och steg därmed in i skidhistorien. Segertiden klockades på 21 timmar och 22 minuter över en sträcka på 22 mil! I denna tid ingick dessutom raster för mat och vätska på omkring 1 timma och 20 minuter.  Snittiden per mil uppgick till endast 58 minuter….en tid som var mycket bättre än den som uppnåtts under Grönlandsexpeditionen. Nordenskiölds anseende var räddat.

Tävlingens vinnare: Pava Lars Nilsson Tuorda taget 1868, 24 år gammal. Fotograf: Lotten von Düben. Public Domain. Nordiska museet.

Priserna indelades i två klasser, dels för hela loppet där segraren utlovades 200 kronor, tvåan 150 och tredje man 100. Andra klassen utgjordes av etapp-priser, förste man till Kvikkjokk utlovades 50 kronor medan andre man lovades 25. Det var också det första loppet som hade stationer eller kontroller efter vägen, totalt två stycken mellan starten i Purkijaur och Kvikkjokk. Länsman följde åkarna i spåren under hela loppet och plockade upp de som inte orkade och såg till att ingen fuskade trots att han hade svårt att hänga med täten med häst och släde.

Nordenskiöldsloppet var på många sätt starten för den moderna skidsporten. Tävlingen genomfördes med stor noggrannhet och hade en omfattande organisation med prisjury, tidtagare och kontrollanter. Tävlingsstyrelsen utgjordes av samhällets topp från militär och kyrka och leddes av landshövdingen själv. Det var också den första tävlingen med etappriser och prispengar i någon större omfattning.

Vem sade nåt om Vasaloppet?

Starten för nästa års lopp firar 140-årsminnet av det ursprungliga loppets genomförande, nu sker loppet med modern utrustning och betydligt fler åkare men det är likafullt världens längsta och tuffaste skidlopp.

Läs mer om loppet i boken Nordenskiöldsloppet 1884 – Historien om världens hårdaste skidtävling av Olle Backman.

Glad midsommar till alla läsare, Nils Harnesk.

Flammar norrskenet och blinkar stjärnorna – Lihpuhi guovsagisá ja jillali náste

Publicerat av
Svara

Andrea Barghi Goaskim tolkar Mikael Piraks berättelser

Flammar norrskenet och blinkar stjärnorna – Lihpuhi guovsagisá ja jillali náste

Från den 10 oktober till 6 november visas utställningen Flammar norrskenet och blinkar stjärnorna – Lihpuhi guovsagisá ja jillali náste på Gällivare museum. Denna är resultatet av ett spännande och fruktbart samarbete mellan den italienske fotografen Andrea Barghi Goaskim och den samiske konstnären och författaren Mikael Pirak. Han har skrivit en bok med samiska sagor för barn på lulesamiska och svenska. Andrea Barghi Goaskim visar en samling visionära fotografier som tolkar och ackompanjerar boken. Tillsammans stärker de varandra och speglar Sápmis själ. Deras samling av bilder och berättelser kan liknas vid en spännande teaterpjäs i ett vildmarksscenario.

Andrea Barghi Goaskim och den samiske konstnären och författaren Mikael Pirak.

Mikael Piraks bok omfattar hundrafemtio års berättande och återskapar den generationslinje och tidlösa berättelse som är typisk för den samiska traditionen. Utställningen förmedlar därför en intresseväckande inblick i den samiska kulturen genom dess rika och färgstarka muntliga berättartradition. Förr skapades det en gemenskap på kvällarna vid härdens ljus och värme, liksom i det gamla bondesamhället, där berättelserna utgjorde en central del. Dessa bidrog till att överföra och bearbeta kulturens inre kärna, dess värderingar och existentiella frågor från generation till generation. Berättelserna hjälpte därför till att skapa ett sammanhang för individerna och en känsla av samhörighet. Denna inkluderande tradition står därför i stark kontrast till den ensamhet som många människor i vårt land upplever idag, för ett stort antal har gemenskapen bytts ut mot en flimrande teve eller dataskärm som tagit över rollen som berättare.

Andrea Barghi Goaskim, Vision, fotograferat i Vuojat.

Det faktum att boken är skriven på två språk medför att den både bidrar till att stärka den samiska kulturen och att väcka intresse och att sprida kunskap kring denna till en bredare publik. Förbättrandet av förutsättningarna för det samiska språket är en viktig komponent för att stärka den samiska minoritetsgruppen. Språket är inte ett neutralt kommunikationssystem utan kan beskrivas till att vara en bärare av kultur och identitet samt det grundläggande ramverk som alla människor använder sig av för att förstå och interagera med sin omvärld. För att en kultur skall vara livskraftig krävs det följaktligen att den har ett levande språk som förmedlar dess världssyn och värden. Pirak gör därför en insats genom att synliggöra och bevara det samiska kulturarvet genom att i skrift stärka dess berättartradition. Hålls inte denna levande och finns nedtecknad är det risk för att den drunknar och försvinner i dagens enorma mediabrus.

Andrea Barghi Goaskim, Mitt land, fotograferat i Lannavaara/Láttevárri.

Andrea Barghi Goaskim (född 1953) är vid sidan av fotograf även filmare och författare. Han har ett stort intresse i natur, miljö, kultur och reportage. Sápmi har legat honom varmt om hjärtat under drygt trettio år och sedan tio år är han bosatt i Jokkmokk-området. Han har tidigare publicerat och filmat flera projekt om Sápmi och samer. Hans fotografier har publicerats i foto- och kulturtidskrifter (Airone, Oasis, I viaggi di Repubblica, Fotografia Reflex) samt i många böcker, i samarbete med bland andra Regione Toscana, Naturvårdsverket, Världsnaturfonden WWF och FN.

Vid tangentbordet:
Björn Pettersson, Gällivare museum