”Bakom kulisserna” vid årets restaurering av scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs

I veckans blogginlägg får ni följa med på en resa till Båtskärsnäs i Kalix och ”bakom kulisserna” på ett spännande projekt som Norrbottens museum varit involverade i nu under 2024. Projektet i fråga gäller några intressanta hundraåringar som huserar i Folkets hus i Båtskärsnäs, nämligen kulisser som målades under 1920-talet av den norrbottniske konstnären och målarmästaren Lars August Bergbom.

Scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs år 1976. Bildkälla: Örjan Wallström/Norrbottens museum. CC BY-NC, Accnr. 2006_267_02

Under året som (snart) gått har delar av scenen i Folkets hus restaurerats. Arbetet har bestått av rengöring, lagning och retuschering av tre kulisser samt av de målade väggfälten som inramar scenen. Folkets hus-föreningen i Båtskärsnäs initierade restaureringen. Arbetet utfördes under ledning av målerikonservator Anna Brandi tillsammans med ett team sammansatt av erfarna konservatorer och en dekormålare. Projektet finansierades med bidrag från Länsstyrelsen i Norrbotten, Riksantikvarieämbetet och Sparbanken Nord. Undertecknad deltog som antikvarisk sakkunnig under projektet och ansvarade för att följa processen, diskutera åtgärderna och dokumentera arbetet.

Scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs. På bilden är kulisserna och den inramande draperiomfattningen färdigrestaurerade. Åtgärdande av de omgivande målade väggfälten återstod. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Vem var då L. A. Bergbom?

Lars August Bergbom var en konstnär och målarmästare som levde mellan åren 1861-1933. Bergbom är välkänd i länet, bland annat för sina målningar av trästaden Luleå omkring sekelskiftet 1900, såväl som av andra platser och landskap i Norrbotten. Målningar föreställande båtar, hav, sjöar och forsar hörde även till ett av hans favoritmotiv. Som målarmästare bemästrade Bergbom bland annat träådringsmåleri och marmorering.

Målning från 1924 av L. A. Bergbom. Motivet föreställer konstnärens egna tomt på Sandviksgatan i Luleå. Bildkälla: Gunnar Bergbom. Luleå kommuns stadsarkiv. Bild: 2022002200024

Kort om Båtskärsnäs och Folkets hus

Båtskärsnäs ligger i Kalix kommun, ungefär två mil från centrala Kalix, och är placerat mellan utloppen för Kalix älv och Sangis älv. Ur ett historiskt perspektiv har fisket och skogen länge varit betydelsefulla näringskällor på platsen. Från och med år 1870 växte Båtskärsnäs fram som ett sågverkssamhälle då handelsfirman Bergbom Svanberg & Co anlade en såg på platsen. Sågverksindustrin i området utvecklades snabbt och växte i storlek. Fler sågar anlades och sågverken kom att få flera hundra anställda inom verksamheten. Som störst var industrin i början av 1900-talet då det totalt fanns tre sågverk i Båtskärsnäs.

Med sågverket följde ett behov av ytterligare verksamheter på platsen, som bland annat poststation, skola, caféer och butiker. På platsen fick även arbetarrörelsen stor spridning och olika arbetarorganisationer bildas i början på sekelskiftet 1900. Organisationerna saknade en lokal att samlas i och önskade bygga ett Folkets hus. Dessa planer ska först ha motarbetats av sågverket, men till slut kom ett Folkets hus att stå färdigt på platsen. Byggnaden nyttjades för sammankomster i form av fackliga och politiska möten, samt för musik-, revy- och teatergrupper. Den välutsmyckade scen som finns i byggnadens sal har sitt ursprung i det sistnämnda av dessa användningsområden. I lokalen har även många danstillfällen anordnats.

Sågverksepoken fick sitt slut i samband med att det sista sågverket på platsen lades ner år 1968. Idag är många av spåren från sågverket och dess bebyggelse försvunna.

I folkmun är det vanligt att referera till Båtskärsnäs med namnet ”Baskeri”. Namnet myntades först av finska gästarbetare vid sågverket och har sitt ursprung i platsens finska namn ”Paaskeri”.

Sågverket med timmerupplag i Båtskärsnäs. Okänt år.
Källa: Norrbottens museum, CC BY-NC.
Arbetare vid Båtskärsnäs sågverk 1913/1914. Dagskifte. Källa: Fotograf Hannes Wikström, Norrbottens museum, CC BY-NC.
Folkets hus i Båtskärsnäs. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Scenen i Folkets hus och dess kulisser

Totalt finns sex kulisser i Folkets hus, varav tre är signerade L. A. Bergbom. Två av kulisserna är osignerade, men snarlika Bergboms kulisser i stil och i utförande vilket talar för att de troligtvis också är målade av samma upphovsperson. Den sjätte kulissen är signerad G. Mattila 1918 och bedöms vara den äldsta av kulisserna. Enbart de tre kulisserna med Bergboms signatur har restaurerats i samband med detta projekt.

Bergboms kulisser skildrar huvudsakligen olika landskaps- och stadsmotiv, bland annat en sjö, ett vårlandskap och två stadsmiljöer med olika typer av byggnader. Placerad längst fram på scenen är en kuliss som föreställer en ridå med draperier.

Bergboms kuliss ”Svanar under bron” efter restaurering. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.
Bergboms kuliss ”Sjön” efter restaurering. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Kulissen av G. Mattila avviker stilmässigt i utförande från de övriga kulisserna och det är lätt att urskilja att det rör sig om en annan konstnär. Kulissens motiv har kopplingar till väckelserörelsen och skildrar en leviterande kvinna.

Ett mysterium med en ”försvunnen” kuliss fick sin lösning under projektets gång. Det skulle nämligen finnas ytterligare en kuliss av Bergbom, vilket äldre fotografier från 1970-talet visade. Denna gick inte att hitta och misstänktes vara försvunnen. Under arbetets gång visade det sig dock att den ”försvunna” kulissen hade funnits på plats i byggnaden hela tiden – den var nämligen målad på baksidan av kulissen längst bak, det vill säga G. Mattilas kuliss. Mysteriet fick med glädje därmed slutligen ett svar. 

Den ”försvunna kulissen” i Folkets hus. Foto från 1970-talet. Bildkälla: Norrbottens museum. CC BY-NC.

Samtliga kulisser är målade med limfärg på bomullsväv. De är monterade på svarvade trärullar, så kallade ”rå” inom teatervärlden. Kulisserna hissas upp och ner genom en repanordning, ungefär som en rullgardin. Denna typ av upphängningssystem går under namnet rån sing.rå.

Kulissernas upphängningsanordning.
Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Som inramning av scenen förekommer en målad draperiomfattning, utförd på bomullsväv och därefter limmad till figursågade skivor av plywood. Väggfälten som omger scenen är också dekorativt målade med naturmotiv, med undantag från överstycket ovanför scenen där det står skrivet ”Arbetare i alla land förenen eder!” över en klassisk lyra. 

Åldern hade satt sina spår på scenen och dess kulisser. Vid arbetets början var kulisserna slitna och smutsiga. Hål och revor förekom, samt nött måleri och missfärgningar orsakade av vatten som runnit över ytan.

Längst fram till vänster syns en äldre lagning av kulissen. I övre högra hörnet syns missfärgningar från vatten som runnit över kulissen. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Skador och smuts förekom även på scenens draperiomfattning och på de dekorativt målade väggfälten.

För att få bort smuts och damm från kulisserna rengjordes dessa först med en så kallad sotsvamp av naturgummi. Eftersom kulisserna var målade med limfärg var våtrengöring inte ett lämpligt alternativt då det skulle riskera att skada måleriet. Väggfälten var dock målade med en oljeförstärkt limfärg och kunde rengöras med en kemisk lösning som brukar nyttjas av konservatorer för rengöring av oljemåleri.

Skador i form av revor, hål och äldre bristfälliga lagningar åtgärdades och i möjligaste mån slätades veck på kulisserna ut. Draperiomfattningen var söndertrasad och kapad i nederkant. De trasiga och saknade delarna rekonstruerades. Draperiomfattningen ramar in scenen och påverkar i stor utsträckning hur denna upplevs av dess betraktare.

Arbetet med att rekonstruera draperiomfattningens nederdel pågår. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum. CC BY-NC.
Draperiomfattningen efter rekonstruktion av det nedre partiet. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Bortnött måleri och missfärgningar från vatten som runnit retuscherades. För retuscheringen nyttjades pastellpennor och vinylfärg. Synligheten på missfärgningarna minskade och områden med bortnött färg kom att fyllas i.

Detta var ett axplock av de åtgärder som genomfördes för att återge kulisserna mer av sin forna karaktär och bidra till ett fortsatt framtida bevarande.

Retuschering av kulissen föreställande en ridå med draperier. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.
Retuschering av bortnött måleri pågår på kulissen ”Svanar under bron”.
Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

För att minska risken för nya skador och slitage på kulisserna finns det vissa skadeförebyggande åtgärder som kan utföras. Kulissernas bör förvaras hängande när dessa inte används. Eftersom upp- och nerhissning av kulisserna nöter på måleriet bör detta inte utföras i onödan. Samtidigt är tanken att kulisserna ska nyttjas och kunna visas upp av Folkets hus-föreningen, vilket innebär att ett visst slitage såklart är oundvikligt.

Restaureringen har bidragit till en förbättrad helhetsupplevelse av scenen som återfått mycket av sin forna glas och prakt. Folkets hus, med sin scen och kulisser, är ett viktigt kulturarv som speglar Båtskärsnäs historia. Det är även en viktig mötesplats för de som bor i Båtskärsnäs och den enda kvarvarande samlingslokalen på platsen idag.

Om ni besöker Folkets hus i Båtskärsnäs rekommenderar jag varmt att ni tar en titt på den spännande scenen och på de fina kulisserna. Det är väl värt besöket!

Resultatet efter att restaureringen färdigställts. Bildkälla: Anna Brandi, konservator.

Innan jag sätter punkt för det här blogginlägget passar jag på att önska er alla en riktigt God jul och ett Gott nytt år!

Vid skrivbordet denna vecka,

Kristin Lång,

Byggnadsantikvarie på Norrbottens museum

Läs- och lyssnartips!

Kalix kommun (2024). ”En del av Båtskärsnäs historia ges nytt liv” [Hämtad 2024-12-19]. Tillgänglig: En del av Båtskärsnäs historia ges nytt liv

Kalix kommun (u.å.) ”Båtskärsnäs”. [Hämtad 2024-12-18]. Tillgänglig: Båtskärsnäs

Sundelin, Signhild (1990). Boken om Båtskärsnäs. Kalix.

Sveriges radio, P4 (2024). ”Teaterhistoria räddad: 100-åriga kulisserna från nytt liv”. [Hämtad 2024-12-19]. Tillgänglig:  Teaterhistoria räddad: 100-åriga kulisserna får nytt liv – P4 Norrbotten | Sveriges Radio

Ett oönskat ljus i mörkret

Stadshotellet i Luleå 1959

Stadshotellet i Luleå efter branden 1959. Acc nr: K 159:4 [1]. Ur © Norrbottens museums bildarkiv.

När mörkret sänker sig och julen närmar sig så brukar också varningarna om att vara uppmärksam på den ökade risken för bränder dyka upp. Jag har alltid varit riktigt rädd för elden och haft stor respekt för att den kan starta vart som helst. Kanske fick jag med mig det redan när mamma och pappa väntade mig. Då bodde de i ett hyreshus som eldhärjades på grund av att någon inte släckt en cigarettfimp ordentligt. Enligt en artikel i Svenska byggnadsvårdsföreningens tidning Byggnadskultur så är två av de största orsakerna till bränder idag påslagna spisplattor och att elda i eldstäder. Men jag har ju även läst om tragiska bränder där datorer och mobiler som legat i sängen/under soffan gjort att det tagit eld. Historiskt sätt var att elda för att få värme och laga mat över öppen eld den största brandorsaken.

Stadshotellet i Luleå

Hur stadshotellet såg ut innan branden, årtal okänt. Ta gärna en promenad förbi och rikta blicken mot taket idag. Hur tycker ni att det ser ut? Acc nr: 1979:73:5. Ur © Norrbottens museums arkiv

Brandförloppen är snabbare och häftigare idag än förr. Detta beror framförallt på att så mycket av vår lösa inredning nu för tiden innehåller plastmaterial. Ur den vinkeln är det ingen skillnad ur brandsäkerhetssynpunkt på att bo i ett sten- eller trähus. Skulle dock branden få fäste i konstruktionen så är risken för spridning större om det är ett trähus, samt att branden är mer svårsläkt. Ett levande ljus som faller ner i en stoppad fåtölj kan leda till att ett helt rum är övertänt på mindre än 5 minuter och börjar det brinna i en torr gran, så kan samma sak ta 20 sekunder.

Tyvärr händer det ibland att vi vaknar upp till nyheten om att historiska (kulturhistoriskt värdefulla) byggnader brinner. Orsakerna är olika. I värsta fall är det någon som tänt på för att avsiktligt skada, men det kan också vara vårdslöshet som är orsaken, eller rena olyckor.

Jokkmokks gamla kyrka

Jokkmokks gamla kyrka efter branden som förstörde kyrkan1972, Foto: Kjell Lundholm, Acc nr: 1972:241:1-12 ur © Norrbottens museums bildarkiv

Jokkmokks gamla kyrka

Jokkmokks gamla kyrka efter återuppbyggnaden, 2003, Foto: Karin Larsarp, ur © Norrbottens museums bildarkiv.

Jag minns när jag tittade nyheterna på nätet för ett par år sedan och fick se att en kyrka brann någonstans i Sverige och att man skyndade för att rädda inventarierna. När kyrkor brinner blir jag livrädd på en gång med tanke på den skatt som oftast finns i dessa byggnader. Instinktivt läste jag artikeln och insåg till min fasa att det var en av ”mina” kyrkor – en kyrka som jag som byggnadsantikvarie var inblandad i en renovering i. Renoveringen var exteriöra åtgärder, men denna branden hade startat på insidan. Ganska snart fastslogs att denna brand var anlagd, någon som gått in och tänt på en hög med barnböcker vid benen till orgelläktaren. Det var bara en ren tur att organisten kom dit bara några minuter senare och möttes av en rökfylld kyrka. Elden hann släckas innan för stora materiella skador åstadkoms på kyrkan (ja, förvisso hade elden tagit sig i trossbotten och de fick lov att byta ut hela golvet), men allt var rökskadat. Jag minns fortfarande hur jag fick komma in i kyrkan, hur allting stank, hur väggarna var gråa, hur platsen såg ut där elden startat. Riktigt riktigt otäckt, och en stor fråga varför någon känner sig manad att göra sådant.

Folkets hus i brand

Bilder från när byggnadsminnet Folkets hus i Luleå brann i april 2003. Foto: Britta Wännsström, © Länsstyrelsen i Norrbottens län

Luleå folkets hus brinner

Bilder från när byggnadsminnet Folkets hus i Luleå brann i april 2003. Foto: Britta Wännsström, © Länsstyrelsen i Norrbottens län

Byggnaden som blev Folkets hus i Luleå

Folkets hus byggnaden före branden, som uppfördes som officersmäss i Piteå, flyttades först till Notviken 1882 och sedan in till Luleå stad 1914. Foto: Tord Lundborg, ur © Norrbottens museums bildarkiv.

Bränder har genom historien varit det största hotet mot våra trästäder. Många av de riktlinjer och regler som sattes upp tillkom inte för att släcka bränder, utan istället för att förebygga dem. Många stadsplaner är idag utformade med breda (brand-)gator och det finns också flera exempel på där brandsäkerheten kommit att karaktärisera en stad. T.ex. Umeå som kallas Björkarnas stad, björkarna som planterades efter den stora stadsbranden 1888 för att försöka förhindra samma spridning om olyckan skulle vara framme igen. I Sundsvall – som brann samma dag som Umeå (25 juni 1888)– valde man istället att bygga den ”nya” staden i sten.

Luleå 1887

Luleå efter stadsbranden 1887, Acc nr: 1976:19:17, Ur © Norrbottens museums bildarkiv.

Brandskyddets utformning grundläggs i Plan och bygglagen – PBL.

I övrigt ligger ansvaret hos de verksamma i byggnaden – ansvaret är delat mellan ägare och nyttjanderättsinnehavaren och bestämmelserna är reglerade i Lagen om skydd mot olyckor – LSO.

Ett gammalt hus som inte har förändrats mycket genom ombyggnader har samma krav på brandskydd som det hade när det byggdes, men kommunen kan med hjälp av LSO ”förelägga ägarna” att vidta åtgärder om skyddet är för dåligt.  Detta behöver dock inte betyda att värdefulla miljöer måste förvanskas , utan det finns kreativa lösningar att finna för hur både brandsäkerhet och kulturvärden kan tillgodoses i en kulturhistoriskt värdefull miljö. För byggnadsminnesskyddade byggnader krävs dock tillstånd från länsstyrelsen för att få göra ingrepp.

 

På kulturmiljöavdelningen på Norrbottens museum avslutas nu det sista inför jul- och nyårsledigheter. Några tar julledigt redan från i eftermiddag, medan jag och ett par till jobbar några dagar nästa vecka också innan kosan styr söderut.

Eftersom det är mitt sista blogginlägg detta år vill jag passa på att önska er alla en God Jul och ett Gott nytt år (och en påminnelse om att blåsa ut ljusen, stänga av spisen, samt se till att ni har brandvarnare som fungerar och gärna en brandsläckare).

/Jennie Björklund, bebyggelseantikvarie