”Bakom kulisserna” vid årets restaurering av scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs

I veckans blogginlägg får ni följa med på en resa till Båtskärsnäs i Kalix och ”bakom kulisserna” på ett spännande projekt som Norrbottens museum varit involverade i nu under 2024. Projektet i fråga gäller några intressanta hundraåringar som huserar i Folkets hus i Båtskärsnäs, nämligen kulisser som målades under 1920-talet av den norrbottniske konstnären och målarmästaren Lars August Bergbom.

Scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs år 1976. Bildkälla: Örjan Wallström/Norrbottens museum. CC BY-NC, Accnr. 2006_267_02

Under året som (snart) gått har delar av scenen i Folkets hus restaurerats. Arbetet har bestått av rengöring, lagning och retuschering av tre kulisser samt av de målade väggfälten som inramar scenen. Folkets hus-föreningen i Båtskärsnäs initierade restaureringen. Arbetet utfördes under ledning av målerikonservator Anna Brandi tillsammans med ett team sammansatt av erfarna konservatorer och en dekormålare. Projektet finansierades med bidrag från Länsstyrelsen i Norrbotten, Riksantikvarieämbetet och Sparbanken Nord. Undertecknad deltog som antikvarisk sakkunnig under projektet och ansvarade för att följa processen, diskutera åtgärderna och dokumentera arbetet.

Scenen i Folkets hus i Båtskärsnäs. På bilden är kulisserna och den inramande draperiomfattningen färdigrestaurerade. Åtgärdande av de omgivande målade väggfälten återstod. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Vem var då L. A. Bergbom?

Lars August Bergbom var en konstnär och målarmästare som levde mellan åren 1861-1933. Bergbom är välkänd i länet, bland annat för sina målningar av trästaden Luleå omkring sekelskiftet 1900, såväl som av andra platser och landskap i Norrbotten. Målningar föreställande båtar, hav, sjöar och forsar hörde även till ett av hans favoritmotiv. Som målarmästare bemästrade Bergbom bland annat träådringsmåleri och marmorering.

Målning från 1924 av L. A. Bergbom. Motivet föreställer konstnärens egna tomt på Sandviksgatan i Luleå. Bildkälla: Gunnar Bergbom. Luleå kommuns stadsarkiv. Bild: 2022002200024

Kort om Båtskärsnäs och Folkets hus

Båtskärsnäs ligger i Kalix kommun, ungefär två mil från centrala Kalix, och är placerat mellan utloppen för Kalix älv och Sangis älv. Ur ett historiskt perspektiv har fisket och skogen länge varit betydelsefulla näringskällor på platsen. Från och med år 1870 växte Båtskärsnäs fram som ett sågverkssamhälle då handelsfirman Bergbom Svanberg & Co anlade en såg på platsen. Sågverksindustrin i området utvecklades snabbt och växte i storlek. Fler sågar anlades och sågverken kom att få flera hundra anställda inom verksamheten. Som störst var industrin i början av 1900-talet då det totalt fanns tre sågverk i Båtskärsnäs.

Med sågverket följde ett behov av ytterligare verksamheter på platsen, som bland annat poststation, skola, caféer och butiker. På platsen fick även arbetarrörelsen stor spridning och olika arbetarorganisationer bildas i början på sekelskiftet 1900. Organisationerna saknade en lokal att samlas i och önskade bygga ett Folkets hus. Dessa planer ska först ha motarbetats av sågverket, men till slut kom ett Folkets hus att stå färdigt på platsen. Byggnaden nyttjades för sammankomster i form av fackliga och politiska möten, samt för musik-, revy- och teatergrupper. Den välutsmyckade scen som finns i byggnadens sal har sitt ursprung i det sistnämnda av dessa användningsområden. I lokalen har även många danstillfällen anordnats.

Sågverksepoken fick sitt slut i samband med att det sista sågverket på platsen lades ner år 1968. Idag är många av spåren från sågverket och dess bebyggelse försvunna.

I folkmun är det vanligt att referera till Båtskärsnäs med namnet ”Baskeri”. Namnet myntades först av finska gästarbetare vid sågverket och har sitt ursprung i platsens finska namn ”Paaskeri”.

Sågverket med timmerupplag i Båtskärsnäs. Okänt år.
Källa: Norrbottens museum, CC BY-NC.
Arbetare vid Båtskärsnäs sågverk 1913/1914. Dagskifte. Källa: Fotograf Hannes Wikström, Norrbottens museum, CC BY-NC.
Folkets hus i Båtskärsnäs. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Scenen i Folkets hus och dess kulisser

Totalt finns sex kulisser i Folkets hus, varav tre är signerade L. A. Bergbom. Två av kulisserna är osignerade, men snarlika Bergboms kulisser i stil och i utförande vilket talar för att de troligtvis också är målade av samma upphovsperson. Den sjätte kulissen är signerad G. Mattila 1918 och bedöms vara den äldsta av kulisserna. Enbart de tre kulisserna med Bergboms signatur har restaurerats i samband med detta projekt.

Bergboms kulisser skildrar huvudsakligen olika landskaps- och stadsmotiv, bland annat en sjö, ett vårlandskap och två stadsmiljöer med olika typer av byggnader. Placerad längst fram på scenen är en kuliss som föreställer en ridå med draperier.

Bergboms kuliss ”Svanar under bron” efter restaurering. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.
Bergboms kuliss ”Sjön” efter restaurering. Källa: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Kulissen av G. Mattila avviker stilmässigt i utförande från de övriga kulisserna och det är lätt att urskilja att det rör sig om en annan konstnär. Kulissens motiv har kopplingar till väckelserörelsen och skildrar en leviterande kvinna.

Ett mysterium med en ”försvunnen” kuliss fick sin lösning under projektets gång. Det skulle nämligen finnas ytterligare en kuliss av Bergbom, vilket äldre fotografier från 1970-talet visade. Denna gick inte att hitta och misstänktes vara försvunnen. Under arbetets gång visade det sig dock att den ”försvunna” kulissen hade funnits på plats i byggnaden hela tiden – den var nämligen målad på baksidan av kulissen längst bak, det vill säga G. Mattilas kuliss. Mysteriet fick med glädje därmed slutligen ett svar. 

Den ”försvunna kulissen” i Folkets hus. Foto från 1970-talet. Bildkälla: Norrbottens museum. CC BY-NC.

Samtliga kulisser är målade med limfärg på bomullsväv. De är monterade på svarvade trärullar, så kallade ”rå” inom teatervärlden. Kulisserna hissas upp och ner genom en repanordning, ungefär som en rullgardin. Denna typ av upphängningssystem går under namnet rån sing.rå.

Kulissernas upphängningsanordning.
Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Som inramning av scenen förekommer en målad draperiomfattning, utförd på bomullsväv och därefter limmad till figursågade skivor av plywood. Väggfälten som omger scenen är också dekorativt målade med naturmotiv, med undantag från överstycket ovanför scenen där det står skrivet ”Arbetare i alla land förenen eder!” över en klassisk lyra. 

Åldern hade satt sina spår på scenen och dess kulisser. Vid arbetets början var kulisserna slitna och smutsiga. Hål och revor förekom, samt nött måleri och missfärgningar orsakade av vatten som runnit över ytan.

Längst fram till vänster syns en äldre lagning av kulissen. I övre högra hörnet syns missfärgningar från vatten som runnit över kulissen. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Skador och smuts förekom även på scenens draperiomfattning och på de dekorativt målade väggfälten.

För att få bort smuts och damm från kulisserna rengjordes dessa först med en så kallad sotsvamp av naturgummi. Eftersom kulisserna var målade med limfärg var våtrengöring inte ett lämpligt alternativt då det skulle riskera att skada måleriet. Väggfälten var dock målade med en oljeförstärkt limfärg och kunde rengöras med en kemisk lösning som brukar nyttjas av konservatorer för rengöring av oljemåleri.

Skador i form av revor, hål och äldre bristfälliga lagningar åtgärdades och i möjligaste mån slätades veck på kulisserna ut. Draperiomfattningen var söndertrasad och kapad i nederkant. De trasiga och saknade delarna rekonstruerades. Draperiomfattningen ramar in scenen och påverkar i stor utsträckning hur denna upplevs av dess betraktare.

Arbetet med att rekonstruera draperiomfattningens nederdel pågår. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum. CC BY-NC.
Draperiomfattningen efter rekonstruktion av det nedre partiet. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

Bortnött måleri och missfärgningar från vatten som runnit retuscherades. För retuscheringen nyttjades pastellpennor och vinylfärg. Synligheten på missfärgningarna minskade och områden med bortnött färg kom att fyllas i.

Detta var ett axplock av de åtgärder som genomfördes för att återge kulisserna mer av sin forna karaktär och bidra till ett fortsatt framtida bevarande.

Retuschering av kulissen föreställande en ridå med draperier. Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.
Retuschering av bortnött måleri pågår på kulissen ”Svanar under bron”.
Bildkälla: Kristin Lång/Norrbottens museum, CC BY-NC.

För att minska risken för nya skador och slitage på kulisserna finns det vissa skadeförebyggande åtgärder som kan utföras. Kulissernas bör förvaras hängande när dessa inte används. Eftersom upp- och nerhissning av kulisserna nöter på måleriet bör detta inte utföras i onödan. Samtidigt är tanken att kulisserna ska nyttjas och kunna visas upp av Folkets hus-föreningen, vilket innebär att ett visst slitage såklart är oundvikligt.

Restaureringen har bidragit till en förbättrad helhetsupplevelse av scenen som återfått mycket av sin forna glas och prakt. Folkets hus, med sin scen och kulisser, är ett viktigt kulturarv som speglar Båtskärsnäs historia. Det är även en viktig mötesplats för de som bor i Båtskärsnäs och den enda kvarvarande samlingslokalen på platsen idag.

Om ni besöker Folkets hus i Båtskärsnäs rekommenderar jag varmt att ni tar en titt på den spännande scenen och på de fina kulisserna. Det är väl värt besöket!

Resultatet efter att restaureringen färdigställts. Bildkälla: Anna Brandi, konservator.

Innan jag sätter punkt för det här blogginlägget passar jag på att önska er alla en riktigt God jul och ett Gott nytt år!

Vid skrivbordet denna vecka,

Kristin Lång,

Byggnadsantikvarie på Norrbottens museum

Läs- och lyssnartips!

Kalix kommun (2024). ”En del av Båtskärsnäs historia ges nytt liv” [Hämtad 2024-12-19]. Tillgänglig: En del av Båtskärsnäs historia ges nytt liv

Kalix kommun (u.å.) ”Båtskärsnäs”. [Hämtad 2024-12-18]. Tillgänglig: Båtskärsnäs

Sundelin, Signhild (1990). Boken om Båtskärsnäs. Kalix.

Sveriges radio, P4 (2024). ”Teaterhistoria räddad: 100-åriga kulisserna från nytt liv”. [Hämtad 2024-12-19]. Tillgänglig:  Teaterhistoria räddad: 100-åriga kulisserna får nytt liv – P4 Norrbotten | Sveriges Radio

Det maritima kulturarvet längs Norrbottenskusten

Under hösten 2016 genomförde länsstyrelsen i Norrbotten ett projekt för att skapa bättre förutsättningar för att förvalta och skydda det maritima kulturarvet och speciellt de fysiska lämningarna efter maritim verksamhet som föregått i länet. Ett av målen med projektet var att få registrerat de kända lämningar efter fartyg och uppgifter om förlisningar som fram till dess endast varit tillgängliga i bokform.

Inledningsvis sammanställdes en genomgång av de kända skriftliga uppgifter som var relevanta för projektet. Det visade sig att samma uppgifter återkom i olika form på olika ställen, vilket såklart ledde till att flera registreringar kunde strykas eller i bästa fall kompletteras. I stora drag visade det sig att den sammanställning som Christer Westerdahl företagit sig under början av 1980-talet hade lyckats fånga de flesta kända registreringarna.

Informationen som kom fram genom litteraturstudierna sammanställdes samtidigt som kartmaterialet och beskrivningarna också genomgicks och en punkt placerades på kartan utifrån den samlade informationen. Avslutningsvis i projektet fördes informationen och punkterna samman i ett flertal nya GIS-skikt (Geografiskt InformationsSystem) och det utfördes också densitetsanalyser (mätning av punkternas täthet) för att kunna se i vilka områden de flesta kända registreringarna fanns.

I projektet gjordes även en digitalisering av de kända farleder i skärgården som kommit fram genom Christer Westerdahls registreringar. Någon av uppgifterna om farleder var så gamla att delar av farleden nu låg på land.

Ett annat av målen med projektet var att få samlat in den kunskap som Rickard Nilsson hade samlat på sig under ett antal år. Nilsson hade sedan tidigare tagit kontakt med länsstyrelsen och meddelat att han, på sin fritid, scannat bottnar med sin egen sonar-utrustning och tolkat dessa med ett program på sin dator hemma. Genom karteringen hade han lokaliserat ett flertal vrak, speciellt i närheten av Luleå men även på andra ställen längs kusten. Ett flertal av tidigare kända registreringar hade också fått ny lokalisering.

En systematisk kartering av vrakplatser som den som Rickard Nilsson har gjort finns inte motstycke till någon annanstans längs Norrbottenskusten, utanför uppdragsarkeologin. Det är därför ett ovärderligt underlag för bevarandet av lämningarna längs våra kuster. Nilsson hade faktiskt registrerat så många lämningar att jag vid densitetsanalysen var tvungen att utesluta dessa för att inte få en onaturlig slagsida i analysen.

Även om inte allt som Nilsson har registrerat är vrak efter båtar (han har till exempel registrerat en Volvo Amazon och en snöskoter av märket Aktiv från 1980) så bidrar de i hög grad till förståelsen av Luleås framväxt som hamnstad, speciellt under de senaste par hundra åren.

Vrak efter pråm.

Utsnitt från det material som Rickard Nilsson har bidragit med i projektet. Bilden visar en av de nya vrakregistreringarna av en pråm. Foto: Rickard Nilsson.

Slutsatser och tolkningar
Slutsatsen från projektet är att det är i och runt städerna som de flesta lämningarna kopplade till maritim verksamhet finns. Stora aktiviteter knutet till hamnar och varv samt omlastning av timmer från flottningen för vidare färd bidrar i stor grad. Intressanta är dock de områden utanför de större städerna som ändå har hög koncentration av maritima lämningar (se rapporten ”Möjligen har något skepp förlist där”, se länk nederst i blogginlägget). Jävre, Småskären-området, Båtskärsnäs/Paaskeri och Malören har alla höga koncentrationer som speglar platsernas koppling till maritim verksamhet. Småskären-området och Malören är bägge yttersta utposter i skärgården och är också portarna in till Haparanda/Tornio respektive Luleå. Lämningarna på platserna visar att dessa två verksamheter har varit viktiga när fiskelägen och sjömärken är förhållandevis många till antalet.

Haparanda har varit en viktig hamn under lång tid och omnämns redan på 1300-talet. Att koncentrationen av maritima lämningar i projektets densitetsanalys (se rapporten ”Möjligen har något skepp förlist där”, se länk nederst i blogginlägget) inte är lika stark här som i Piteå och Luleå antas ha att göra med att lämningarna från den finska sidan inte är med i beräkningen. Trots detta finns ändå en hög koncentration av maritima lämningar utanför Haparanda.

För Haparandas del är det inte möjligt att skilja ut en specifik lämningstyp som är mer eller mindre viktig, förutom fiskelägen som såklart koncentreras längre ut i havsbandet. Tolkningen måste bli att det är ett flertal faktorer som bidrar till att Haparanda och skärgården utanför har en så hög koncentration. Troligtvis har platsens strategiska position bidragit.

Båtskärsnäs/Paaskeri har en lång historia av sågverksindustri och varvsverksamhet vilket också är tydligt i analysmaterialet. Intressant är att också vraklämningar är förhållandevis vanliga i området och dessutom på en plats utanför Båtskärsnäs/Paaskeri där vi inte har uppgifter om att historiska farleder har funnits. Även om det kan påpekas att en av de kända farlederna kan tänkas fortsätta in i området.

Karta över vrak utanför Båtskärsnäs

Kartutsnitt som visar vrak-koncentration utanför Båtskärsnäs och farled som leder mot nordöst upp mot området.

För Jävres del är det fiskelägen och vrak som gör att den samlade bilden av maritima lämningar har en hög koncentration i det området.

Intressanta iakttagelser kan också göras av att avgränsa det geografiska området där analyser genomförs till de historiska farlederna. Genom att göra det visas vilka områden längs de kända farlederna som har de flesta kända lämningarna. Analyser har gjorts för vrak och sjömärken som visar koncentrationer kring Luleå yttre skärgård för sjömärkena och kring Jävre, Piteå och Luleå för vraken. Flera mellanområden pekas ut för vrakförekomster där intressanta områden är Haparanda skärgård, södra delen av Luleå skärgård och Båtskärsnäs.

Kartutsnitt koncentrationer av sjömärken

Kartutsnitt som visar koncentrationer av sjömärken kopplade till kända historiska maritima farleder. Punkter visar registreringar av sjömärken. Koncentrationen är högst där linjen är röd. Gul linje anger en relativt medelhög koncentration medan grön anger relativt låg koncentration.

Projektet har digitaliserat ca 680 enskilda punkter med information om maritima kulturmiljöer i Norrbottens län. Punkterna har samlats i ett flertal GIS-skikt för användande i den dagliga handläggningen samt för analyser. De 680 punkterna har kontrollerats gentemot de registreringar som redan finns i den nationella databasen för fornlämningar och kulturmiljöer (FMIS). Av de 680 registreringarna var 416 tidigare inte upptagna i det nationella registret.

Lämningar kopplade till den maritima miljön i Norrbottens län

Karta som visar tidigare kända och nyligen digitaliserade lämningar kopplade till den maritima miljön i Norrbottens län. Röda prickar visar tidigare inte digitaliserade lämningar, blå prickar visar utdrag från nationella fornminnesregistret (FMIS) och lila linjer visar digitaliserade historiska farleder.

Vill du läsa mer om projektet kan projektrapporten laddas ned genom att klicka på länken nedan. Bilagor med analyser samt Rickard Nilssons registreringar med flera bilder av hans fynd finns med.

Vid tangentbordet:
Dag Lantz, Länsstyrelsen i Västerbotten

Läs mer:
Lantz, Dag. 2017. Möjligen har något skepp förlist där. 
Rapport från projektet ”Framtagande av maritimt planeringsunderlag för kulturmiljö i Norrbottens län.” Länsstyrelsen i Norrbottens län 2016.

Westerdahl, Christer (1987). Norrlandsleden 2. Beskrivning av det maritima kulturlandskapet: rapport från en inventering i Norrland och norra Roslagen 1975-1980 = Description of the maritime cultural landscape: report from a survey in Norrland and northern Roslagen, Sweden, in 1975-1980.