Efter att ha läst Olofs intressanta blogg den 16 december har jag lite skrivkramp. Men, jag gör det enkelt för mig och spinner vidare på temat från min förra blogg den 25 november. Idag ska jag ta upp föreställningen om att man inte får avverka om man har fornlämningar på sin fastighet.
Visst får man avverka!
Har du fornlämningar på din fastighet där du planerar att avverka, så gör det även där fornlämningarna är. Det kan faktiskt vara värre att låta bli! Träd som lämnats kvar blir ofta vindfällen om skogen runt omkring tagits bort. Då är risken stor att fornlämningen skadas när rötterna fläker upp marken.
Skydda fornlämningarna
Vid avverkningen måste dock förekommande fornlämningar skyddas, så att de inte skadas på något sätt. Det får inte bli körskador av skogsmaskinerna, lämningarna får inte täckas över/fyllas igen med ris och man ska undvika släpskador. Man får inte heller placera timmeravlägg inom fornlämningens skyddsområde. Olika typer av lämningar kräver olika skyddsåtgärder och det är länsstyrelsen som anger riktlinjerna för vad som gäller från fall till fall. Ett meddelande skickas från länsstyrelsen till markägaren om det finns fornlämningar inom det område som markägaren lämnat in avverkningsanmälan på.
Hur undviker man skador?
I länsstyrelsens meddelande framgår vilka hänsyn som måste tas vid avverkningen och de varierar som sagt från fall till fall. Generellt kan dock sägas att man skall märka ut var lämningarna ligger i terrängen. Detta är inte alltid så lätt, då de fornlämningar vi har här i Norrbotten sällan kan jämföras med Uppsala högar. Tvärt om består våra lämningar ofta av diffusa gropar eller stensamlingar knappt synliga ovan mark. När det gäller boplatser av stenålderskaraktär, så saknar de ofta helt synliga anläggningar. De består av fyndmaterial som skörbrända stenar, fragment av brända ben och rester efter redskapstillverkning i olika stenmaterial. Denna typ av fornlämning kan vara väldigt stor till ytan, men de syns inte ändå… Då kan man behöva hjälp med att märka ut lämningen och dess skyddsområde.
Arkeolog Åsa Lindgren märker ut ett gravröse inför avverkning. © Norrbottens museum
Hjälp med att markera fornlämningar och deras skyddsområde kan man få av oss arkeologer på Norrbottens museum, om man hör av sig i god tid innan det är dags för avverkning. Själva avverkningen ska ske när det är tjäle och marken är snötäckt, för att undvika kör- och släpskador på lämningarna.
Kontinuerlig röjning, mervärde och klirr i kassan
Det bästa är att kontinuerligt röja på själva fornlämningen, så att det inte växer upp träd på och intill den. Då behöver man inte bekymra sig när det är dags för avverkning. Då blir även fornlämningen synlig och tillgänglig, vilket skapar ett mervärde i skogen. Dessutom kan du få bidrag för att frihugga och rensa en kulturmiljö från träd och ris. Läs mer i Skogseko nr 3, oktober 2011, bilagan Stöd för skogen: http://www.skogsstyrelsen.se/Global/aga-och-bruka/Skogseko/e-tidning/SKEK-101001.HTML
Slutligen – Tänk på att fornlämningarna tillhör oss alla och är en del av vårt gemensamma kulturarv! Var rädd om det och ta väl hand om dem!
Vid tangentbordet denna gång
/ Åsa Lindgren