Visst får man avverka!

Efter att ha läst Olofs intressanta blogg den 16 december har jag lite skrivkramp. Men, jag gör det enkelt för mig och spinner vidare på temat från min förra blogg den 25 november. Idag ska jag ta upp föreställningen om att man inte får avverka om man har fornlämningar på sin fastighet.

Visst får man avverka!

Har du fornlämningar på din fastighet där du planerar att avverka, så gör det även där fornlämningarna är. Det kan faktiskt vara värre att låta bli! Träd som lämnats kvar blir ofta vindfällen om skogen runt omkring tagits bort. Då är risken stor att fornlämningen skadas när rötterna fläker upp marken. 

Skydda fornlämningarna

Vid avverkningen måste dock förekommande fornlämningar skyddas, så att de inte skadas på något sätt. Det får inte bli körskador av skogsmaskinerna, lämningarna får inte täckas över/fyllas igen med ris och man ska undvika släpskador. Man får inte heller placera timmeravlägg inom fornlämningens skyddsområde. Olika typer av lämningar kräver olika skyddsåtgärder och det är länsstyrelsen som anger riktlinjerna för vad som gäller från fall till fall. Ett meddelande skickas från länsstyrelsen till markägaren om det finns fornlämningar inom det område som markägaren lämnat in avverkningsanmälan på.

Hur undviker man skador?

I länsstyrelsens meddelande framgår vilka hänsyn som måste tas vid avverkningen och de varierar som sagt från fall till fall. Generellt kan dock sägas att man skall märka ut var lämningarna ligger i terrängen. Detta är inte alltid så lätt, då de fornlämningar vi har här i Norrbotten sällan kan jämföras med Uppsala högar. Tvärt om består våra lämningar ofta av diffusa gropar eller stensamlingar knappt synliga ovan mark. När det gäller boplatser av stenålderskaraktär, så saknar de ofta helt synliga anläggningar. De består av fyndmaterial som skörbrända stenar, fragment av brända ben och rester efter redskapstillverkning i olika stenmaterial. Denna typ av fornlämning kan vara väldigt stor till ytan, men de syns inte ändå… Då kan man behöva hjälp med att märka ut lämningen och dess skyddsområde.

Arkeolog Åsa Lindgren märker ut ett gravröse inför avverkning. © Norrbottens museum

Hjälp med att markera fornlämningar och deras skyddsområde kan man få av oss arkeologer på Norrbottens museum, om man hör av sig i god tid innan det är dags för avverkning. Själva avverkningen ska ske när det är tjäle och marken är snötäckt, för att undvika kör- och släpskador på lämningarna.

Kontinuerlig röjning, mervärde och klirr i kassan

Det bästa är att kontinuerligt röja på själva fornlämningen, så att det inte växer upp träd på och intill den. Då behöver man inte bekymra sig när det är dags för avverkning. Då blir även fornlämningen synlig och tillgänglig, vilket skapar ett mervärde i skogen. Dessutom kan du få bidrag för att frihugga och rensa en kulturmiljö från träd och ris. Läs mer i Skogseko nr 3, oktober 2011, bilagan Stöd för skogen: http://www.skogsstyrelsen.se/Global/aga-och-bruka/Skogseko/e-tidning/SKEK-101001.HTML

Slutligen – Tänk på att fornlämningarna tillhör oss alla och är en del av vårt gemensamma kulturarv! Var rädd om det och ta väl hand om dem!

 Vid tangentbordet denna gång

/ Åsa Lindgren

Hjälp, jag har hittat en fornlämning på min fastighet!

Det finns en del felaktiga uppfattningar hos allmänheten om fornlämningar, fornfynd och vad som gäller om man hittar något på sin fastighet. En av dessa felaktiga uppfattningar är att markägaren måste betala för en undersökning om han/hon hittar en fornlämning på fastigheten.

Det är egentligen inte så svårt att förstå hur denna uppfattning uppkommit, då vi i Sverige har en kulturminneslag som finns till för att bevara och skydda våra fornlämningar. Länk till lagen om kulturminnen (KML): Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.

Lagen används bland annat när ett nytt område ska exploateras, till exempel när någon ska bygga en väg, järnväg, gruva eller en sommarstuga. Då är byggherren skyldig att först ta reda på om det finns fornlämningar i det tänkta området. Det arbetet (den arkeologiska utredningen) utförs av arkeolog och bekostas av exploatören. Finns det fornlämningar ”i vägen”, är byggherren skyldig att bekosta den arkeologiska undersökningen.

Undersökningen – borttagandet – av fornlämningen är dock ett undantag från KMLs intentioner att skydda och vårda vårt kulturarv. Undantag kan göras om det planerade byggprojektet bedöms ha högre värde för samhället i stort, än själva fornlämningen. Den bedömningen gör länsstyrelsen, som även är den myndighet som beslutar om tillstånd till undersökning och borttagande av fornlämningar. De flesta av alla fornlämningar som påträffas får således ligga kvar orörda och bevarade för framtiden.

Om man hittar en fornlämning på sin mark

Så länge man inte planerar att ”rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning.” som det står i KML, behöver man inte heller betala för några arkeologiska insatser på sin mark.

Hittar man en fornlämning på sin fastighet så är det alltså riskfritt att berätta det för oss arkeologer! Det vi gör är att vi kommer och gör en besiktning för att bedöma vad det är. Är det en fast fornlämning, eller kulturlämning så dokumenterar vi den med en enkel beskrivning av hur den ser ut, hur den ligger i terrängen och en markering på karta. Den informationen skickas sedan till Riksantikvarieämbetet som lägger in den in i det nationella fornminnesregistret, Fornsök. Länk till Fornsök. Där kan alla, såväl yrkesverksamma arkeologer och forskare som allmänhet, ta del av informationen som är en del av vårt gemensamma kulturarv.

Arkeolog Carina Bennerhag dokumenterar en fornlämning. © Norrbottens museum

Besiktningen som arkeologen gör kostar ingenting för fastighetsägaren, då det arbetet är en del av museets rådgivningsverksamhet. Så tveka inte att ringa om du tror dig ha hittat en fornlämning!

/ Åsa Lindgren