Svart-grönt skimrar en annars tämligen anspråkslös byggnad vid sidan av vägen i Töre. Stannar man upp och tittar lite närmre på byggnaden ser man att fasaden är spräcklig och varierande. Vissa byggstenar är opaka med regnbågstoner på en svart, matt yta. Andra byggstenar skimrar som grönt glas. Det här trevåningshuset är nämligen byggt av just slaggtegel.
Vad är egentligen så häftigt med detta? I sedvanlig ordning måste vi backa bandet. Denna gången backar vi tillbaka till år 1799, då friherren Samuel Gustaf Hermelin förvärvade rättigheterna till Töreforsens vattenkraft. Med arvet från sin svärfar kunde Hermelin på en rad platser längs med Norrbottens kust anlägga järnbruk. Just Törefors bruk började dock med en såg och en stångjärnssmedja. Hermelin gick bort 1820 men bruket fortsatte. Under 1870-talets början ökade efterfrågan på järn och stål och blickarna riktades alltmer till malmfältens enorma rikedomar. Med planer på en malmbana som skulle ledas förbi Törefors och ha Siknäs som slutlig avlastningsplats var det naturligt att bygga en masugn vid Törefors bruk. Masugnen, som också var Norrbottens största, var i bruk mellan år 1875 och 1888. Malmbanan var då inte byggd (och skulle som bekant aldrig byggas där). Istället användes järnmalm från Bergslagen och till viss del Hindersön i Luleå. Under masugnens tid producerades omkring 25 000 ton tackjärn. Anledningarna till att masugnen lades ner var flera. Att malmbanan leddes annorlunda var en viktig orsak, men även det faktum att stenkol ersatte träkolen. Med detta var det inte längre nödvändigt att ha järnbruken nära tillgång på skog.
Vid metallförädling bildas slagg – det material som alltså INTE är det önskvärda. Vanligtvis rör detta sig om en kompott av fosfor, mangan och kisel. Även krom, titan och svavel var förekommande och det är också dessa ämnen som gör att slaggen får så olika utseenden. Tidig järn- och kopparproduktion såg slaggen som ett problem. Enorma mängder obrukbara restprodukter bildades som då fick forslas bort och dumpas på hög. En sådan hög ser vi än idag vid Törefors bruk. I mitten på 1700-talet, i England, utvecklades tekniken för att gjuta slaggen till slaggtegel. Tekniken blev populär i Sverige under 1800-talet då det dels innebar att utnyttja slaggen som en resurs och dels för att byggmaterialet innebar att man kunde uppföra ekonomibyggnader i ett annat material än trä som istället användes till järnframställningen. Slagghögar fortsatte dock att bildas, då allt slagg inte kunde användas för slaggtegel.
När stenkolet ersatte träkolet i masugnarna under 1900-talets början blev slaggen alldeles för porös för att gjutas. Slaggteglet upphörde produceras och som med största sannolikhet aldrig mer kommer att tillverkas i större skala. Ända fram till 1960-talet drevs faktiskt en träkolsmasugn i Bergslagen, vilken producerade slaggtegel. Idag används en stor del av slaggen för fyllnadsmassa vid vägbyggen. Forskning pågår om att använda slagg som ballast i asfalt. Men som byggnadsmaterial har den dessvärre spelat ut sin roll.
Under cirka 160 år producerades ett helt unikt byggnadsmaterial i Sverige helt sammanlänkat med järn- och kopparframställning. Kvarnen i Törefors blir alltså en omistlig byggnad för att kunna förstå platsens kultur- och teknikhistoriska kontext. Sällan kan en byggnad ensamt, med blott sin fasad, berätta om en så tydlig historia.
Veckans tips blir alltså att ta den korta omvägen genom Töre nästa gång ni har vägarna förbi E10. Där sträcker ni på benen och ser hur många olika slaggtegel ni kan hitta i kvarnens fasad. Väl i Töre besöker ni givetvis också Töre kyrka som – på tal om slaggtegel – har ett otroligt vackert fönsterglas.
I höst skriver Norrbottens museum en rapport (rapportnummer 2022:04) på den byggnadsdokumentation som gjorts av Törefors kvarn. I den kan ni läsa mer om kvarnen, dess material och historiska sammanhang.
Vid skrivbordet i veckan,
Marcus Bengtsson och Kristin Lång
Källor (i urval):
Almquist, C. L. och K. Lundholm (red.) (1982). Töre. Luleå: Töre Hembygdsförening/I-Tryck Lito AB.
Gunnarsson, A. och P. Nyblom (2016). Slaggsten och slagghus – unika kulturskatter. Stockholm: Balkong förlag.
Strand, M. (2005). Törefors masugn 1875-1887. Om en masugns tillkomst och avveckling i en för järnhanteringen teknisk brytningstid. Lic-avh., Luleå tekniska universitet.
https://www.jernkontoret.se/sv/stalindustrin/tillverkning-anvandning-atervinning/restprodukter/slagg/ Hämtat 2022-10-11.