Den södra sidan av Luleå stadsö har sedan stadens grundande använts för sjöfart och fiske. På en karta från 1758 syns sjöbodar placerade längs med södra stadsön. Det ska dock inte tolkas som att Södra hamn låg på precis samma plats som idag. Det görs tydligt på 1892 års karta där vi ser att strandlinjen är helt annorlunda. Många av de stråk där vi idag går torrskodda krävdes förut en båt eller adekvata simkunskaper.

Karta från 1790 över Luleå stad. Sjöbodar låg placerade längs strandlinjen på såväl norra som södra sidan stan. © Lantmäteriet. Lantmäteristyrelsens arkiv.

Karta från 1892 över Luleå stad. 25-LUL-H13/1892. Märk väl hur rutnätsmönstret är en efterkonstruktion över det äldre stadsmönstret. Inte ens strandlinjen skonades 1880-talets inrutning. © Lantmäteriet. Lantmäterimyndigheternas arkiv.

Luleås huvudsakliga hamn var på tiden före sekelskiftet snarare beläget på norra delen av stadsön. Med förändrade behov och förutsättningar flyttades dock hamnen till den södra sidan av halvön (fastän en och annan båt än idag lägger till vid Norra hamn). Flytten inleddes kring sekelskiftet 1900. År 1901 drogs järnvägsspår fram och tre år senare, år 1904, stod både Hamnpiren och Södra Långkajen färdiga. En första kran byggdes samma år av Munktell, men monterades först året därpå. Kranen stod på ett solitt fundament i granit. Det dröjde dock 11 år innan kranen kunde förses med en elektrisk motor. Kranen hade som främsta uppgift att lasta i och ur gods, men även att lyfta upp och sänka ner mindre båtar. Kranens lyftförmåga på 18 ton kom väl till pass vid de tillfällen som den fick lyfta andra, smått oanade tingest. Flera bilar fick lyftas år 1923 och även tre flygplan mellan åren 1926 och 1928.

Hildur Dahl på promenad längs vattnet med sin dotter. I bakgrunden syns den tidigare hamnkranen och hamnpiren. © Fotograf: Verner Dahl. Datum: 1937. Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer: 2015000300016.

Hamnpiren var en smal pir som gick rakt ut i vattnet, i linje med dagens Nygatan, med sitt fäste där Hamnkranen idag står parkerad. Väster om piren, mot Varvet, låg Långkajen mäktig med sina 245 meter. Även Ettans småbåtshamn har sina anor från tidigt 1900-tal. Vågbrytare av stenkistor låg placerade för att skydda de små båtarna. Hamnbassängen där småbåtarna låg fylldes igen på 1950-talet och småbåtshamnen fick flytta till sin nuvarande plats.

Södra hamn på 1950-tal. © Fotograf: Okänd. Datum: 1950-tal. Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 2010002800011.

Som väntat fortsatte Södra hamn att växa och på 1940-talet började Djuphamnen att byggas. Två stora hamnkranar uppfördes år 1950. Modellen av kran kallas vipparmsportalkran och dessa tillverkades av Motala verkstad, samma företag som tillverkade Bergnäsbron. Vipparmsportalkranar är en vanligt förkommande typ och har funnits i exempelvis Hammarby, Kristinehamn och Stockholms hamnar. Kranskötaren Agnar Persson fick äran att inviga Luleås hamnkran genom att lossa armeringsjärn och räls från fartyget Lillie Mathiessen.

Det torde vara en storslagen känsla att se tvillingkranarna i arbete. © Fotograf: Nils Ahlstrand. Datum: Kring 1960. Luleå kommuns bildarkiv. Bildnummer 2000002300057.

Mellan åren 1965 och 1970 förlängdes Djupkajen i etapper, vilket har lämnat de spår vi kan se idag. Kranen vi kan se idag har alltså tidigare stått längre österut, men fick flytta efter då kajen förlängdes. Djupkajen kom så småningom att avvecklas och verksamheten flyttades till Victoriahamnen. 1985 var det sista året som Djupkajen och dess kranar användes. Luleå hamnkran, som tidigare var en av två tvillingkranar, står idag ensam kvar efter att den andra blev påseglad och fick demonteras. Kranen som däremot inte blev påseglad överlämnades år 1991 till Luleå tekniska förvaltning och är numera ett av Luleås byggnadsminnen. Kranens betydelse för staden kan nog utläsas i det svenska passet på sidorna 28-29, där kranen har fått stå som symbol för hela staden Luleå.

Luleå hamnkran år 2017. © Marcus Bengtsson, Norrbottens museum

Vid skrivbordet,
Marcus Bengtsson
Byggnadsantikvarie