Förra året blev jag inbjuden av Frida att skriva i den här bloggen på Norrbottens museum och blev så klart väldigt glad över detta. Tanken var då att jag skulle skriva något om mitt arbete med Silbojokk som jag har ett samarbete om med Åsa Lindgren, verksam på Norrbottens museum. Jag trodde då att jag skulle ha hunnit klart med de tolkningar och analyser som rör den arkeologiska lokalen, men eftersom allt arbete kring den arkeologiska lokalen inte är klar ännu tänkte jag istället berätta om mitt avhandlingsarbete kring arkeologi och matkulturer i norra Fennoskandien från sen järnålder till historisk tid.

När jag började läsa arkeologi i Göteborg kom jag att fatta intresse för arkeologi i norra Sverige och senare norra Fennoskandien. Inte minst om samisk arkeologi och historia. Senare flyttade jag till Stockholm för att studera vidare och inriktade mig mot studier kring matkultur i historisk och förhistorisk tid. Idag är jag doktorand vid arkeologiska forskningslaboratoriet och fortsätter mitt arbete med dieter och mobiliteter, samt påverkan av klimatiska förändringar i norra Fennoskandien mellan järnålder och historisk tid.

Ren av Hans Andersson i Eidlitz Kuoljok, K., 1993. Bark och ripa: mat i norr på naturhushållningens tid. Småskrifter från Ájtte.

Gädda och öring av Hans Andersson i Eidlitz Kuoljok, K., 1993. Bark och ripa: mat i norr på naturhushållningens tid. Småskrifter från Ájtte.

Mat har alltid varit och är även idag något väldigt viktigt. Den är nödvändig för vår överlevnad. Såväl för djur som för människor. Tillgången till föda ser olika ut vid olika geografiska områden, på lokal nivå, likväl som på regional och inte minst internationellt. Det vi äter styrs mycket av den lokala tillgången på föda, men ett visst utbyte mellan långväga kontakter är inte heller att underskatta. Under medeltiden är exporten av renprodukter och fisk från Atlanten viktig och ingår i rätt så utbredda handelsnätverk, inte minst till södra Europa. I vissa religiösa och ceremoniella traditioner kan en del djur visa sig vara av speciell betydelse. Ett exempel på det är björnceremonin där både tillagningen och förtäringen av björnen genomförs enligt vissa riktlinjer i respekt mot djuret (Myrstad 1997). Maten som kultur har tydliga sociala, ekonomiska och religiösa anspråk. Det jag vill få sagt är att tolkningen av matkultur-er är av mycket stor vikt i förståelsen av det forntida samhället. Och det är med hjälp av stabila isotopanalyser som den informationen kan ges.

Allt som vi äter lagras i vår kropp och i våra skelett. Den informationen kan vi få fram med hjälp av stabila isotopanalyser på arkeologiskt benmaterial. Medan kolisotopen berättar mer om man har livnärt sig på mer landlevande eller marina djur så talar kväveisotoperna om var i näringskedjan individen befunnit sig. Svavelisotoper berättar då mer om mobilitet baserat på födan (Eriksson 2013).

I en ny pilotstudie har jag tillsammans med kollegor kunnat skilja på olika typer av samhällsstrategier genom stabila isotopanalyser på renben för att skilja på olika typer av rendomesticering. I analysen av kol-, kväve- och svavelisotoper på renben från diverse arkeologiska och moderna lokaler och, bland annat, i jämförelse med ett källkritiskt öga till historiskt och mer modernt skriftligt material om olika samiska samhällsstrukturer har vi kunnat se en antydan till att renarna hållits på olika sätt. Norra Fennoskandien är och har under väldigt lång tid varit ett mångkulturellt samhälle. Det kan likväl ha funnits små som stora sociala, ekonomiska och religiösa skillnader på både lokal och regional nivå. Så med hjälp av stabila isotopanalyser på renben från diverse lokaler har vi kunnat belysa dessa lokala och regionala skillnader i hur den domesticerade renen har hållits.

Det är lite kort och gott om vad jag sysslar med. Det finns mycket att berätta och mycket intressant forskning som har gjorts i matkulturernas spår. Mat är som sagt oerhört viktigt för alla levande organismer och det kan tala om så mycket mer för oss om förhistorien än just bara den föda som förtärts. Inte minst då om sociala, ekonomiska och religiösa interaktioner mellan människor och djur. Med den bilden som ligger under texten här skulle jag vilja avsluta det här inlägget. Bilden är tagen från en båt ute på Sädvajaure i Arjeplogsfjällen på väg till Silbojokk. Silbojokk kan skymtas lite längre fram i bilden direkt till vänster om båtens för. Nedan följer även lite tips på litteratur om det finns intresse i att fördjupa sig. Alla referenser rör inte direkt det jag just skrivit, men har en indirekt relevans för den forskning som jag bedriver.

Bild tagen av författaren från båt på Sädvajaure på väg mot Silbojokk (2015).

Vid tangentbordet:
Markus Fjellström
Doktorand, Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet

Tips på vidare litteratur

• Bergman, I. & Edlund, L.-E. 2016. Birkarlar and Sámi – inter-cultural contacts beyond state control: reconsidering the standing of external tradesmen (birkarlar) in medieval Sámi societies. Acta Borealia, Vol 33, no 1:52-80.
• Eidlitz Kuoljok, K. 1993. Bark och ripa: mat i norr på naturhushållningens tid. Småskrifter från Ájtte.
• Fjellström, M. 2011. Stable isotope analysis and ethical issues surrounding a human skeleton material from Rounala in Karesuando parish. Masteruppsats, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
• Liedgren, L. & Bergman, I. & Ramqvist, P.H. & Hörnberg, G. 2016. Hearths in the coastal areas of northernmost Sweden, from the period AD 800 to 1950. Rangifer 36 (1): 25-50.
• Myrstad, R. 1997. Bjørnegraver i Nord-Norge. Spor etter den samiske bjørnekulten. Stensilserie B nr 46. Institutt for samfunnsvitenskap. Arkeologiseksjonen.
• Riksantikvarieämbetet. Byrån för arkeologiska undersökningar, 1989. Silvret från Nasafjäll: arkeologi vid Silbojokk. Stockholm: Byrån för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet.
• Salmi, A.-K., Äikäs, T., Fjellström, M. & Spangen, M. 2015. Animal offerings at the Sámi offering site of Unna Saiva – Changing religious practices and human–animal relationships. Journal of Anthropological Archaeology, vol 40: 10-22