Denna veckas blogginlägg kommer att handla om vårens arbete i Norrbottens museums magasin för textilt kulturarv. Uppskattningsvis innehåller magasinet omkring 8 000- 10 000 föremål. Museet förvaltar textilier från livets alla varierande områden: hemtextilier (sängkläder, handdukar, skurtrasor, dukar, gardiner, möbeltyg, mattor), kläder/dräkter (högtidsdräkter, vardagskläder, underkläder, hattar/mössor, ytterkläder, arbetskläder), slöjd- och tygprover, leksaker och textil konst. Sedan den omfattande flytten från gamla till nya lokaler som påbörjades 2007 har det pågått ett systematiskt iordningställande i de nya lokalerna på Björkskatan, ett omfattande och tidskrävande arbete. De nya lokalerna var också de första ordentliga förvaringslokalerna för museets samlingar och förutsättningarna för föremålens bevarande ökade avsevärt. Textilmagasinet är det sista magasinet som har haft ett behov av översyn för genomgående bättre förvaring. Vi är därför väldigt glada över att det blev möjligt i år och att vi fick stöd i arbetet av en konservator.

Konservatorsarbete i samlingen

Arbetet har till största del utförts av konservator Stina Löf med stöd av museets antikvarier och Noomie Kielatis, textilvetare, som gjorde sin praktik vid museet efter årsskiftet. Prioriteringarna i arbetet är/har varit att dels placera in material som ännu inte fått en plats i magasinet samt att göra en översyn av hur föremålen mår och hur de kan förvaras bättre för främjandet av ett långsiktigt bevarande. Sedan tidigare var magasinet tematiskt ordnat utifrån kategorier såsom exempelvis hemtextil, kläder/dräkter, folkdräkter, textilier med samisk kontext och större textila förvärv såsom hemslöjdens samling och en stor privat donation. En del textilier var också sorterade utifrån dess storlek och förvaringsbehov – mattor, täcken och löpare har sedan en tid tillbaka förvarats upprullade enligt nedan bild men inga större förändringar behövde göras där denna gång utan prioriteringarna gällde främst andra delar av magasinet.

Vi var överens om att det fortsättningsvis skulle vara tematiskt ordnat men att vissa undantag skulle göras. Föremål med särskilda behov på grund av storlek och tillstånd behövde fortsättningsvis förvaras med hänsyn till dessa behov och Stinas arbete bestod dels i att ta sig an den uppgiften och sortera föremålen för att både nyttja magasinet till fullo och prioritera de föremål som behövde bättre förvaring – helt enkelt att så mycket som möjligt skulle förvaras så bra som möjligt. En uppgift som inte alltid varit enkel. Merparten av magasinets förvaringssystem består av hyllsystem av metall med utdragbara lådor i olika storlekar. Inför vårens arbete tillkom en förvaringssektion som vi väntat länge på att få montera upp men som skjutits fram i tid några år i väntan på ventilationsarbete i den byggnad där magasinet finns. Men med den nya sektionen på plats fanns det äntligen mer utrymme att sortera och placera de textila föremålen bättre.

Bland de första insatserna i magasinet var att placera om de textilier med samisk kontext som Norrbottens museum förvaltar. Bland dessa finns en del koltar, huvudbonader, vävda band och dräkttillbehör såsom barmkläden och kragar. Under Noomie Kielatis ledning sorterades dessa textilier utifrån områden och informationen om föremålen sågs över och justerades vid behov. Stina ombesörjde den förvaring och stöttning som varje föremål sedan var i behov av. Kragarna fick stöd av pappersremsor för att bättre hålla sin form, likaså mössorna. Stina berättar att det är bäst om exempelvis kläder förvaras såsom de skulle sitta på människokroppen då formen och därmed förståelsen för textilierna bibehålls. De vävda banden rullades ut och sorterades även de utifrån områden. Viktigt för oss var också att skapa en plats i magasinet där dessa föremål skulle komma att bli mer lättillgängliga för besökare, eftersom det finns en stor efterfrågan att både få se och studera dem närmare.

Förebyggande respektive aktiv konservering

Det mesta arbetet gällande bevarande av föremål handlar om så kallad förebyggande konservering. Det innebär att alla faktorer som kan bromsa och förhindra nedbrytning tas i beaktande. Störst påverkan har klimat (temperatur och luftfuktighet), därefter generellt material, förvaring och hantering. Jag ber Stina utveckla vad hon menar med material och hon berättar att det är viktigt att tänka på vad det är för sorts material som används till hyllsystem exempelvis. Och så syrefritt packmaterial, förstås. Ett stabilt klimat i magasinet är väldigt viktigt för att föremålen ska bevaras under lång tid, vilket är ett av museernas grunduppdrag. Om klimatet pendlar finns risk för att textilierna tar skada. Norrbottens museums textilmagasin är klimatiserade, vilket betyder att temperaturen konstant ligger mellan 18-20 grader och luftfuktigheten mellan 45-55 %. Lokalerna övervakas konstant för att säkerställa att dessa värden är stabila.

Textilier är också väldigt känsliga för ljus och rekommendationerna för textilier som vistas i belysta miljöer är 50 lux, vilket är den måttenhet som används för att mäta hur mycket ljus som faller på en yta. I museets textila samling finns flera exempel på föremål som förlorat information på grund av att de vistats i alltför mycket ljus där färgerna har bleknat och förändrats. Medan vi går runt i magasinet, Stina och jag, visar hon exempel på deformerade föremål som förlorat sin form på grund av bristande stöd och färger som bleknat med tiden då de förmodligen utsatts för mycket ljus. Hon berättar att deformationerna oftast kan åtgärdas, medan det är för sent att göra något åt färgerna när de väl blivit blekta. Därför är förebyggande arbete väldigt viktigt för bevarandet av våra samlingar och således vårt kulturarv.

Medan förebyggande konservering handlar om att optimera miljön runt föremålen för att förhindra nedbrytning av material och därmed information, innebär aktiv konservering att direkta åtgärder på föremålen krävs för att bromsa och förhindra nedbrytning. För textilier kan detta innebära att revor måste lagas för att förhindra att skadorna blir än mer omfattande och förlorar ytterligare information. Stina berättar att korroderade metalldetaljer på textilier också riskerar att förstöra textilen i fråga. Om man inte avlägsnar metallen eller aktivt bromsar den pågående korrosionen kan konsekvenserna bli att textilierna missfärgas eller förstörs.

Olika typer av textilier = olika förvaringsmetoder

När det gäller textilier kan det vara lockade att vika dem för att spara på utrymme, något som är högst aktuellt för de allra flesta, om inte alla, museer. Stina berättar att olika fiber lämpar sig bättre eller sämre för viss typ av förvaring. Exempelvis är det inte bra om föremål av hampa, lin eller jute förvaras vikta då deras fiber inte riktigt tål det. Föremål av silke är också olämpligt att vika då det är extra känsligt för nedbrytning i sig och kan därför bli för spröda och sköra för att vikas. Men tyvärr är det inte möjligt att förvara alla våra textilier plant och helt för sig själva. Ytorna räcker helt enkelt inte till. Stina har därför fått arbeta mycket med prioriteringar, kompromisser och noga planering av de ytor som finns för tillfället.

Museets sjalar har fått egna lådor då de är svåra att förvara på ett mer komprimerat sätt. Fransar och andra detaljer gör det svårt att rulla upp dem på pappersrör och förvara hängande på skenor utan att det riskerar att göra för stor åverkan på sjalen. Fransar blir lätt trassliga och de hårda fransknutarna kan ge avtryck på tyget om de rullas ihop. Textilier med tryck, broderier eller andra fina detaljer mår också bättre av att planförvaras så att de inte förstörs.

De mest lämpade föremålen att placera staplade (lager-på-lager) i lådorna, till exempel bäddtextilier och dukar utan känsliga detaljer såsom stora broderier, har således också behövts placeras staplade på grund av utrymmesbristen generellt. Risker med att förvara föremål staplade på varandra är att det eventuellt kan bli mycket hantering av dem om de är eftertraktade att studera eller annars behöver hanteras som i sin tur sliter på föremålen. De föremål som valts att förvara staplade idag är föremål som inte är efterfrågade just nu, vilket gör att hanteringen är minimal och konsekvenserna av att förvara dem mer svåråtkomligt inte blir särskilt stora.

När lådorna inte räckt till i hyllsystemen har papplådor fått användas istället. Mindre lådor kan dessutom vara ett bra sätt att optimera utrymme då mindre föremål kan förvaras i dem och sedan staplas på varandra. Stina har även tillverkat individuella insatser i lådor för vissa föremål för att ge dem bättre stöd och förhindra att de rör på sig allt för mycket och därmed blir utsatta för slitage och nötskador i samband med hantering och framtagning.

Ett annat utrymmesbesparande sätt att förvara textilier på är genom hängande förvaring. Stina berättar att det även då är viktigt att beakta vilket material textilierna består av då vissa fiber inte bör förvaras hängande. Men det är svårt med generella regler eftersom det framförallt är de enskilda föremålens tillstånd som avgör hur det ska förvaras, poängterar hon. Även om det finns några generella riktlinjer för vilka material (fiber) som är bättre lämpade att hänga upp går det inte att bara utgå från materialet i sig.

När jag gör mitt sista besök hos Stina i textilmagasinet innan det är dags att publicera bloggen är hon mitt uppe i arbetet att konstruera bra stöd för dessa nattmössor nedan. Till botten används syrafritt lite kraftigare papper som sedan kläs med silkespapper. Mössan fylls sedan med silkespapper (som är enkelt att forma för att skapa volym) innan den placeras på bottenstödet.

Med önskan om en fin sommar,

Christelle Fredriksson, antikvarie, Norrbottens museum