Arbetet med dokumentationen av Kiruna stadshus fortsätter enligt tidplanen och detta blogginlägg kommer att handla om det. Kiruna stadshus omnämns ofta som ”kirunabornas vardagsrum” och det är troligen ovanligt att ett kommunhus eller stadshus anses vara medborgarnas vardagsrum. Nu finns det visserligen delade åsikter om denna benämning och i möte med människor i Kiruna under fältarbetsveckorna har jag träffat såväl de som tycker att det är stämmer bra in på huset och de som är mer tveksam till huruvida det är ett ”vardagsrum” för kirunaborna.

Det här med “kirunabornas vardagarum”…

Redan innan projektet påbörjades var jag nyfiken på varifrån detta med ”kirunabornas vardagsrum” kom och vad det egentligen innebär. Min första tanke var att det uppstått utifrån hur huset har använts, att det varit en mötesplats och ett rum som använts av kirunaborna i så stor utsträckning att man börjat kalla det ”vardagsrum”. Vem som myntat begreppet har jag inte hittat men många menar att det talades om det redan på 1960-talet. I en skrift som gavs ut i samband med invigningen av stadshuset 1963 delar arkitekten Artur von Schmalensee med sig av sin vision. Hans tanke var att i en stad som Kiruna där det saknades lokal för större sammankomster fanns ett behov av en byggnad där man kunde kombinera stadens administration med ett rum som också skulle kunna bli en viktig scen för kulturlivet på samma sätt som ”Blå Hallen” i Stockholms stadshus hade blivit. Ett citat som ofta återkommer är hans beskrivning av den stora hallen:

”Hallen är ett försök att forma ett rum på denna breddgrad, där besökaren, som passerat Polcirkeln kanske finner en viss värme och känner sig välkommen. Där stadsborna inte känner sig tyngda av myndigheternas makt utan under vänliga former kan underhandla om sina skilda problem.”

Stadshuset blev snabbt en plats för olika kulturaktiviteter, det dukades för fester i av såväl kommunen som av andra aktörer, konstutställningar visades regelbundet och så vidare. Så man kan kanske säga att benämningen ”kirunabornas vardagsrum” kanske är en kombination av avsikten som arkitekten och kommun hade med byggnaden och den funktion huset kom att få och att det ledde till att uttrycket etablerades. Det faktum att det fortsättningsvis lever kvar visar att huset är mer än en kommunal förvaltningsbyggnad.

Jag har personligen brottats en del med denne benämning och insåg jag att det beror på den innebörd jag sätter i begreppet ”vardagsrum” utifrån min generations glasögon. För mig är ett vardagsrum ett rum där man umgås med familj och vänner under väldigt avslappnade förhållanden, man slötittar på tv och surfplattor, ligger i soffan och läser en bok, kanske samlas för att se en film, spelar spel eller bara tar en tupplur på soffan. Eller som det ser ut hos oss just nu där vardagsrummet ibland är barnens lekplats och soffan förvandlas till en båt och under vardagsrumsbordet har de sin koja. På kvällarna när leksakerna är bortstädade blir det ett rum där jag tränar eller kör ett yogapass. För många är vardagsrummet också otroligt starkt förknippat med tv-tittande vilket vi har märkt eftersom vår tv står i ett annat rum får vi ofta frågan: ”Var har ni tv?” när den inte är där den förväntas vara. Så från det perspektivet tycker jag inte att Kiruna stadshus känns som ett ”vardagsrum” anno 2015.

Från finrum till vardagsrum

Jag bestämde mig för att titta närmare på vardagsrummets historia. När uppstod det som vi idag avser med vardagsrum och vad fanns före det?

Nordiska museet påbörjade 2013 en serie fotoutställningar om Folkhemmets rum och ett av rummen som lyfts fram är vardagsrummet. De har också gett ut boken ”Folkhemmets rum” där vardagsrummet, köket, sovrummet, badrummet och tvättstugan finns presenterade. Under folkhemsepoken från 1930-talet till 1960-talet kom vardagsrummet att förvandlas från ett finrum till ett funktionellt allrum för hela familjen.

Enligt deras efterforskningar började synen på vardagsrum att förändras redan under 1930-talet. Tidigare hade rummet främst varit ett finrum eller en salong som ofta stod orörd även om familjerna var trångbodda. Det var ett rum med ett finare möblemang och användes vid festliga tillfällen, det var där de fina tavlorna hängde och hyllorna användes för att visa upp dyrbara prydnadssaker. Det dröjde fram till 1950-talet innan förändringen började slå igenom på allvar. En anledning var att tv-apparten blev allt vanligare och i de flesta hem placerades den i ”finrummet”. Det ledde till att man började möblera utifrån tv:n och att rummet blev en vardaglig samlingsplats för familjen. Ändå fanns kvarlevor från ”finrummet” kvar t.ex. fanns hos många ett finare matbord med stolar i en del rummet och i bokhyllans vitrindel visades fortfarande finporslinet.

Under 1960-talet kom rummets möblering att förändras allt mer; nu flyttades matmöblerna ut och ersattens med en större soffgrupp för att passa den nya umgängeskulturen. Vardagsrummet kom att bli ett rum som användes av alla: där barnen lekte medan pappan läste tidningen i fåtöljen och mamman kanske satt i soffan med ett handarbete. Det var också ett rum där man umgicks med sina vänner. Denna utveckling har sedan fortsatt och idag är vardagsrummen ett multifunktionellt rum som används till en rad olika funktioner i de flesta hem och fortfarande har tv:n en central placering i rummet.

Vardagsrummets förändring påverkades också av byggandet av bostäder under folkhemsepoken. Visionen var att alla skulle ha rätt till en bra bostad med modern standard t.ex. varmvatten, kök och badrum, vardagsrum, sovrum och gemensam tvättstuga. Det genomfördes en rad politiska reformer för att förbättra människors livsförhållanden och bostäder under denna tid. Ytterligare en faktor som påverkade utvecklingen var funktionalismen som slagit igenom efter Stockholmsutställningen 1930. Den förespråkade ett rymligare vardagsrum som skulle kunna användas som familjens allrum – ett rum för allt och alla.

Tillbaka till “kirunabornas vardagsrum”…

Med den här kunskapen känns benämningen ”kirunabornas vardagsrum” mer förståelig och det är kanske utifrån 1950-60-talets syn benämningen ska förstås. Kanske har rummet inte riktigt följt med den mer sentida utvecklingen av vardagsrummet till det allrum det är idag. Ser man på användningen av rummet med fester, konstutställningar och stora arrangemang är likheterna med ”finrummet” påtagliga. Man kan också fråga sig huruvida det är ett rum för allt och alla?

Min egen reflektion är att det kanske också var en benämning som tilltalade politikerna i Kiruna, stadshuset var trots allt ett dyrt bygge och även om Kiruna var en rik kommun så fanns det troligen åsikter om att tjänstemännen och politiker byggde ett skrytbygge åt sig själva. Genom att då prata om det som ”kirunabornas vardagsrum” kunde man tydliggöra att det skulle bli ett öppet hus för alla kirunabor och alla skulle känna sig välkomna. Även om rummet kanske inte är vad vi anser att ett vardagsrum är idag så har det onekligen kvalitéer och funktioner som skiljer det från de andra kommun- och stadshus i landet.

Nu står Kiruna inför den utmaningen att bygga ett nytt stadshus och nyligen meddelade man att det nya huset beräknas stå klart våren 2018. Därför är det också intressant att fundera över huruvida det nya stadshuset kommer att bli ”kirunabornas vardagsrum”. I juryutlåtandet för arkitekttävlingen för det nya huset lyfts detta med vardagsrumsaspekten fram som en av de viktigaste funktionerna att ta med sig till det nya stadshuset.

”Kirunabornas vardagsrum är en prioriterad funktion att ta med sig från det gamla stadshuset. I vardagsrummet ska det vara naturligt att vistas och mötas, både planerat och spontant. Det ska också kunna ske många olika aktiviteter i vardagsrummet, både festliga middagar samt stora och små sammankomster. Därför är det viktigt att de olika funktioner och människor som finns i byggnaden syns, gärna redan utifrån. Det ska vara lätt att från vardagsrummet få en uppfattning om vad som händer i byggnaden, få kontakt med människor och hitta rätt.”

Det blir intressant att se hur det nya stadshuset Kristallen kommer att förvalta rollen som ”kirunabornas vardagsrum” i framtiden.

/Sophie som denna vecka har varit i Kiruna och arbetat med dokumentationen av nuvarande “vardagsrum”