Vilka kulturmiljöer i Arvidsjaurs kommun vill du lyfta? Tipsa oss gärna!

I veckans blogginlägg styr vi stegen mot Arvidsjaurs kommun. Ni ska nämligen få höra om ett projekt som Norrbottens museum genomför i kommunen nu under 2025.

För att samla in kunskap och kännedom om kulturmiljöer i Arvidsjaur har Arvidsjaurs kommun gett Norrbottens museum i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag. Syftet med kunskapsunderlaget är att kartlägga och sammanställa kulturhistoriskt värdefulla kulturmiljöer i Arvidsjaurs kommun. Ett liknande underlag för delar av Arvidsjaurs samhälle finns redan, upprättat 2018. Nu önskar kommunen undersöka resterande delar av Arvidsjaur. Projektet delfinansieras med bidrag från Länsstyrelsen i Norrbotten.

En kulturmiljö – vad kan det vara?

Det är inte alltid självklart vad som menas med en ”kulturmiljö” och begreppet kan föra tankarna till många olika typer av företeelser. Kanske tänker du i första hand på en specifik äldre bevarad byggnad i den by där du växte upp eller på en gammal bro som nyttjats under lång tid. ”Kulturmiljö” är ett brett begrepp som kan inrymma mycket.

En kulturmiljö definieras dock av att det är en miljö som har påverkats och formats av människan. Det kan vara både stort och smått – allt från enskilda byggnader, konstruktioner och lämningar till större gårdsformationer, platser och hela områden.

Kulturmiljöer ingår i vårt gemensamma kulturarv och bidrar till förståelse och kunskap om vår historia och om de människor som levt och verkat på dessa platser. Genom kulturmiljöer får vi inblick i exempelvis olika tidsperioders och människors stilideal, förutsättningar, utmaningar och levnadsvillkor.

Hantverkspår på en byggnad kan vittna om den hand som bearbetat virket och en nött tröskel speglar de fötter som år in och år ut passerat över denna. Dekorerade byggnadsdetaljer visar på en stor omsorg i utsmyckningen av sin omgivning, likväl som det kan spegla statusmarkörer och historiska trender. Avståndet till det förflutna minskar genom tillgången till kulturmiljöer och de utgör källor för inhämtning av kunskap.

En kulturmiljös värde ligger inte enbart i det materiella – det fysiska – utan kan också återfinnas i det immateriella, till exempel i namn, berättelser och sägner kopplade till en plats eller ett område.

Undersökning av kulturmiljöer i Arvidsjaurs kommun

Ett antal kulturmiljöer i Arvidsjaur har sedan tidigare beskrivits som betydelsefulla, exempelvis i olika bevarande- och kulturmiljöprogram. Det finns även kulturmiljöer som på grund av deras höga kulturhistoriska värden har fått rättsligt skydd, till exempel genom att förklaras som byggnadsminnen, kulturreservat, riksintressen för kulturmiljövården eller genom skyddande bestämmelser i detaljplan.

Gallejaur i Arvidsjaurs kommun. Området är både kulturreservat samt riksintresse för kulturmiljövården. Foto: Erica Duvensjö ©.

Under våren har jag och mina kollegor i projektgruppen, Sophie Nyblom (etnolog och projektledare) och Erica Duvensjö (byggnadsantikvarie) gått igenom litteratur och arkivmaterial för att sammanställa vilka kulturmiljöer som har lyfts fram som viktiga i kommunen sedan tidigare. Nu önskar vi hitta fler kulturmiljöer som kanske inte redan är lika kända eller uppmärksammade sedan tidigare. Framför allt vill vi få veta vilka kulturmiljöer som allmänheten tycker är betydelsefulla och bör ingå i sammanställningen.

Vi ber er därför om att lämna in tips på alla möjliga kulturmiljöer som ni tycker är viktiga och som ni anser bör ingå i kunskapsunderlaget. Det kan vara exempelvis:

  • Äldre bostadshus, gårdar eller hela byar
  • Tidstypiska byggnader av diverse slag, till exempel stationshus, skolor eller forna lanthandlar
  • Olika samiska kulturmiljöer
  • Tjär- och kolningsplatser, skogskojor och fiskeanläggningar
  • Konstruktioner och lämningar som speglar ett historiskt nyttjande av en plats
  • Sociala mötesplatser och samlingslokaler
  • Välbevarade, tidstypiska bostadsområden

Listan är långt ifrån uttömmande och kan innefatta mycket mer.

För att försöka nå så många som möjligt kommer vi kombinera en digital tipsinsamling med öppna möten för allmänheten på plats i Arvidsjaur. Utöver detta kommer vi även genomföra intervjuer och undersökande platsbesök runt om i kommunen.

Den digitala tipsinsamlingen

För den som vill skicka in ett förslag på en kulturmiljö digitalt kan detta nu ske enkelt via vår hemsida. För att komma direkt till platsen för insamlingen kan ni följa denna länk: Norrbottens museum – Välkommen till Norrbottens museum

Varje förslag är av värde och vi hoppas att så många som möjligt vill delta.

Kom och tipsa oss på plats i Arvidsjaur

Den 20 maj klockan 18-19.30 anordnar vi i projektgruppen i samverkan med Arvidsjaurs kommun ett infomöte och berättarkafé som är öppet för allmänheten. Platsen för evenemanget är lokalen Rotundan i Medborgarhuset på Storgatan 12 i Arvidsjaur. Kvällen börjar med en kortare presentation av projektet och övergår sedan till fika och möjlighet för deltagarna att berätta om de byggnader, platser eller miljöer som de tycker är betydelsefulla för kommunen. Hjärtligt och varmt välkomna! Ingen föranmälan behövs.

Läs mer om mötet på vår hemsida: Infomöte med berättarkafé – Norrbottens museum

Som avrundning på detta blogginlägg avslutar vi med en kort presentation av tre befintliga kulturmiljöer i Arvidsjaurs kommun.

Hängengården i Glommersträsk

I Glommersträsk i Arvidsjaur ligger Hängengården som sedan år 1937 ägs och förvaltas av Glommersträsks hembygdsförening. Hängengården är idag Glommersträsks äldsta bevarade gårdsmiljö och utgör det fjärde nybygget i Glommersträsks historia. Gården beboddes fram till 1931.

Av de tolv byggnader som finns på gården tillhör mangårdsbyggnaden, loftboden, bagarstugan och kornboden de ursprungliga. Dessa byggnader är sedan år 2001 skyddade som byggnadsminne och omfattas därmed av bestämmelserna i Kulturmiljölagen.

Resterande byggnader som ingår i gårdsmiljön har flyttats till området av hembygdsföreningen från andra platser i Arvidsjaur. Från Gallejaur kommer till exempel en långloge och ett utedass. Skvaltkvarnen och smedjan är från Hålberg. Från ett annat gårdsställe har den så kallade Käck-boden flyttats. Käck-boden är byns äldsta kvarvarande byggnad och uppfördes år 1759 av de första nybyggarna i Glommersträsk – soldaten Per Israelsson Käck och hans hustru Stina Olofsdotter.

Hängengårdens mangårdsbyggnad är från år 1810 och tillhörde ursprungligen Johan Johansson Edström och hans hustru Christina. År 1839 byggdes den till med en övervåning och sal. Övervåningen kom att bli skolsal då Svenska Missionssällskapet år 1843 startade skolverksamhet för barnen i Glommersträsk och från andra omkringliggande byar. Glommersträsk kom att bli en av de första platserna i Norrbotten där barnen fick möjlighet till skolgång. Den forna skolsalen finns kvar än idag och klassas som en av Sveriges äldsta bevarade.

Nils Johan Larssons dalplats och skogskoja vid berget Argåive

En annan intressant kulturmiljö i Arvidsjaurs kommun är den forna skogsarbetaren Nils Johan Larssons skogskoja och dalplats vid berget Argåive i närheten av Moskosel. Kulturmiljön anlades vid sekelskiftet 1900 och nyttjades fram till mitten på århundradet. Platsen besöktes periodvis för aktiviteter kopplade till skogsarbete, tjärbränning och myrslåtter.

Bevarat på platsen finns en skogskoja, ett stall och en tjärdal. Dessa restaurerades under 1990-talets slut. Utöver detta finns även en rekonstruerad spånhyvel för tillverkning av takspån.

Skogsarbetarmiljön berättar om en tid då många var mångsysslare och kombinerade skogsbruk med jordbruk. I Arvidsjaur, likväl som i Norrbotten i stort, arbeta många säsongsvis i skogen. Nils Johan Larssons välbevarade dalplats och skogskoja visar på de arbets- och levnadsvillkor som präglade skogsarbetet före mekaniseringen och framväxten av det moderna skogsbruk som vi ser idag.

I likhet med Hängengården utgör Nils Johan Larssons dalplats byggnadsminne sedan år 2001.

Tjadnes

Tjadnes är ett äldre skogssamiskt viste tillhörande Västra Kikkejaurs sameby. Vistet har nyttjats över lång tid och använts i samband med flyttning av renhjorden. Tjadnes utgjorde huvudviste under sommartid och nyttjades framför allt fram till 1960-talet.

På platsen finns idag sex timrade kåtor, två härbren, ett gethus och tre rengärdor. Utöver detta förekommer även flera jordkällare. Vistet har restaurerats vid tidigare tillfälle och är välbevarat. Platsen är listad som riksintresse för kulturmiljövården.

Vistet ligger på en öppen vall inom ett skogsområde som idag utgör naturreservat.

Hängengården, Nils Johan Larssons dalplats och Tjadnes är några av de kulturmiljöer som har lyfts fram som betydelsefulla i Arvidsjaurs kommun. Nu hoppas vi kunna samla in kunskap om fler byggnader, konstruktioner, områden eller miljöer som på olika sätt bidrar till värdefulla speglingar av kommunens eller till och med länets historia.

Vi ser fram emot att höra om vilka kulturmiljöer ni tycker ska vara med!

Vid skrivbordet denna vecka,

Kristin Lång, byggnadsantikvarie

Tillsammans med mina kollegor i projektgruppen – Sophie Nyblom och Erica Duvensjö.

Referenser och lästips!

Arvidsjaurs kommun (u.å.). Översikts- och tillväxtplan för Arvidsjaurs kommun. Planeringsunderlag. Tillgänglig på: Översikts- och tillväxtplan | Arvidsjaurs kommun | arvidsjaur.se [Hämtad 2025-05-13].

Arvidsjaurs kommun (1996). Kulturmiljöplan för Arvidsjaurs kommun.

Länsstyrelsen Norrbotten (u.å.). Argåive skogsarbetarkoja. Tillgänglig på: Argåive skogsarbetarkoja | Länsstyrelsen Norrbotten [Hämtad 2025-05-13].

Länsstyrelsen Norrbotten (u.å.). Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020.

Riksantikvarieämbetet (uppdaterad 2021). Riksintressen för kulturmiljövården – Norrbottens län (BD). Tillgänglig på: google.com/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=&ved=2ahUKEwi6xue9q6CNAxWhKxAIHdDaHJEQFnoECAkQAQ&url=https%3A%2F%2Fwww.raa.se%2Fapp%2Fuploads%2F2022%2F06%2FBD_riksintressen.pdf&usg=AOvVaw3mUKW-sqNgCl7nxMj13U_X&opi=89978449 [Hämtad 2025-05-13].

Riksantikvarieämbetet (u.å.). ”Definition av kulturarv och kulturmiljö”. Tillgänglig på: Definition av kulturarv och kulturmiljö -Riksantikvarieämbetet [Hämtad 2025-05-13].

Örn, Tomas/ Rat & Dragon (2018). Kunskapsunderlag för kulturhistoriska värden i Arvidsjaurs samhälle. Tillgänglig på: Kunskapsunderlag för kulturmiljö | Arvidsjaurs kommun | arvidsjaur.se [Hämtad 2025-05-13].

Surströmming: Fisken som delar vår nation 

Komikern Martin Ljung med vänner. Norrbottens museums bildarkiv, accessionsnummer 2022:469:3 

Denna text kommer att handla om surströmming. Redan tänker ni, men det är ju inte premiär än väl? Så sant. Men strömmingsfisket börjar faktiskt den här tiden. Så fort isarna har smält beger sig fiskebåtarna ut på havet för att fånga det som sen ska bli surströmming. 

Idén till detta blogginlägg kom till i början på maj 2024 när jag besökte Norrbottens museums arkeologer ute i fält. De gjorde en undersökning av flera lämningar strax norr om Niemisel som blivit skadade till följd av markberedning. Efter en stund får jag syn på en rostig gammal plåtburk bland lingonriset. Det visar sig vara en burk surströmming. 

Surströmmingsburk norr om Niemisel. Foto: Ulf Renlund.

Min morfar Folke berättade gärna om ett minne när han var ung och skulle hjälpa sin frus faster Hildur. Hildur hade en stuga ute på Haraholmen i Piteå och hon behövde hjälp med visa reparationer. Folke lovade att komma och hjälpa henne och hon skulle stå för all mat hela veckan som han skulle vara där. Det visade sig att maten hon hade förberett bestod av surströmming – hela veckan lång (!). Stugan är väl känd bland piteborna – den går idag under namnet Café Hildur och är ett populärt tillhåll för kaffesugna om somrarna. Och de serverar även surströmming när det är premiär. 

Surströmming – denna lilla fermenterade fisk som har en plats i både hjärtan och näsor hos många svenskar – har en historia som är lika fascinerande som dess smak är unik.  

En resa genom tid och smak 
Surströmmingens historia börjar långt innan den första plåtburken öppnades med en burköppnare. Redan på 1500-talet nämns ”surfisk” och metoden att fermentera fisk är ännu äldre. Arkeologiska fynd i visar att människor redan för 9000 år sedan använde fermentering för att bevara mat.  

Från 1400-talet till 1557 hade Gävlefiskarna exklusiv rätt att fiska längs Norrlandskusten. Under denna tid dominerade produktionen av saltströmming, men när saltet blev dyrare under Gustav Vasas regeringstid, ökade produktionen av surströmming. Surströmmingen blev en viktig del av provianten under de stora fältslag som pågick under 1700-talet.  

Under 1800-talet förändrades surströmmingsproduktionen dramatiskt. Gävlefiskarnas privilegier hade upphävts och lokalbefolkningen tog över fisket. Kunskaper i mikrokemi och biologi ledde till förbättrade metoder för att framställa surströmming. På Ulvön började man omkring 1890 att konsumentförpacka surströmming i plåtburk, vilket gjorde det möjligt att leverera denna delikatess till hela Sverige. 

Surströmmingsburkar i Norrbottens museums samlingar. Inventarienummer 018574.

Om surjäst fisk i Tornedalen 
”All fisk kunde surjäsas förr. Surströmmingen har ätits sedan gammalt i 
hela Norrland även om Ångermanland ibland räknas som dess egentliga 
hemort. Den åts i bondgårdarna som frukosträtt om höstmorgnarna, dag 
efter dag tills förrådet tog slut, sen fick man återgå till saltströmmingen. 

Givetvis åt man den alltid utan tillagning, surströmmingslåda är ett fruk- 
tansvärt barbari. Man drack mjölk till, en kombination som kraftigt kan  
rekommenderas trots att den borde vara förfärlig. 

I Sveriges nordligaste hem, Kummavuopio, åt jag en gång sursik. Den 
såg ut som för länge kokt lutfisk, ett dallrande, genomskinligt gele som 
luktade betydligt kraftigare än surströmming. Den åts rå till potatis och 
bröd eller bara till bröd. 

Sörlänningar brukar påstå att surströmming luktar, den har ju en specifik 
smak som avlägset påminner om brända galoscher. Men de sörlänningarna 
skulle smaka på sursiken! Dess doft är av ett så att säga naturligare 
slag och så stark så att den kan lyfta taket av väggarna. Ändå är sur sik 
en verklig delikatess – om man bara vågar sig på den. Den påminner i smaken 
om en gammal ost jag minns som tillverkades av skummjölk i Västerdalarna 
och Jämtland.” 

Gångstigsbygden 
Om uråldriga traditioner och den moderna tidens början i Tornedalen. 
Publikation från Förlaget Tornedalica. 

Surströmmingsproduktion 
Idag finns det nio salterier från Kalix i norr till Hållnäs i söder som producerar surströmming. Råvaran till surströmming är lekmogen mager strömming som fångas perioden maj–juni. Efter lektiden anses strömmingen för fet för att kunna användas. Strömmingen saltas under 1–2 dygn i mättad saltlake. Sedan tas huvud och tarm bort, medan blindtarm, rom och mjölke får vara kvar. Därefter tas fisken upp från saltlaken och läggs i öppna kar eller tunnor i ny saltlake med lägre salthalt, här varierar salthalten mellan salterierna. Tunnorna förvaras i en temperatur av 15–18 ̊C. Med rätt saltmängd och temperatur blir ett mjölksyraenzym i fiskens ryggrad verksamt. De enzymer som finns i blindtarmen bryter ned proteiner och mjukar upp strömmingsköttet under jäsningen. Efter 3–4 veckor är strömmingen i regel färdig och i juli och början av augusti läggs den på burk för att efterjäsa.

Surströmming läggs på burk för efterjäsning. Norrbottens museums bildarkiv, accessionsnummer 1983:201.

Surströmmingspremiären 
1940 utsågs den tredje torsdagen i augusti till surströmmingspremiär, en tradition som upprätthålls än idag. Surströmmingspremiären har utvecklats till en fest- och mattradition med många ceremonier. I augusti samlas familjer och vänner för att njuta av surströmming med tunnbröd, potatis och lök. Men det finns många andra variationer till exempel tomat, dill och crème fraiche.  

Vad har du på din surströmmingsklämma?  

Vid tangenterna Ulf Renlund 

Fiskekvoterna klara – ökat strömmingsfiske i Östersjöområdet | SVT Nyheter 

Startsida – Surströmmingsakademien 

Café Hildur