Vad gör Norrbottens museums arkeologer i sommar?

Den här tiden på året är vi arkeologer ganska osynliga inne på kontoret. Vi kommer in på kontoret mellan diverse fältarbeten, hälsar på övriga kollegor, byter utrustning och ger oss iväg igen. Det händer att vi lämnar ett lätt jordigt spår efter oss, då våra kängor inte alltid är så rena, när vi kommer vandrandes genom korridorerna.

Så vad sysslar Norrbottens museums arkeologer med under årets fältsäsong? Just nu är ett gäng uppe i Silbojokk och arbetar med den arkeologiska räddningsundersökningen av ödekyrkogården som håller på och eroderar ut i sjön Sädvajaure. Förhoppningen är att räddningsundersökningen är inne på sitt sista år nu, om bedömningen från förra årets insats stämmer…Sädvajaure är dämd och ödekyrkogården ligger under vatten stora delar av året. Enligt uppgifter så är det mycket smältvatten i år och dammen stiger fort – så vi får hålla tummarna att ingen behöver bli alltför blöt om fötterna och att det är möjligt att genomföra de planerade fältveckorna i Silbojokk utan problem!

Silbo

Silbojokk

Vill du veta mer om arbetet i Silbojokk, läs gärna tidigare blogginlägg:
Silbojokk, en fascinerande historia
Silbojokk, en fascinerande historia, del II
Silbojokk, en fascinerande historia, del III
Silbojokk, en fascinerande historia del IV
Silbojokk, en fascinerande historia, del V
Silbojokk, en fascinerande historia, del VI
Fältdagbok Silbojokk 2016 – första veckan
Fältdagbok Silbojokk 2016 – andra veckan
Fältdagbok Silbojokk 2016 – tredje veckan
Silbojokk 2017
Silbojokk 2018
Fynd i samlingarna och Silbojokk

Redan i slutet på maj körde vi faktiskt igång ett mycket spännande projekt på Selholmen i Älvsbyns kommun. På den lilla ön i Piteälven så finns det två stora högar som faktiskt kan vara gravhögar. Jag har berättat om projektet i ett tidigare blogginlägg:
Selholmen – en arkeologisk sensation?

I slutet av maj genomförde vi markradarundersökningar av högarna med hjälp av Bengt Westergaard från Arkeologerna, Statens historiska museer. Under några dagar sökte vi av toppen på högarna, ytor direkt nedanför högarna samt delar av omgivande mark på Selholmen med hjälp av markradar. Markradarn kan liknas vid en röntgen som kan spåra konstruktionsdetaljer under markytan, som vi inte kan se själva. Dessutom har ett företag som heter GeoVista i Luleå utfört andra geofysiska mätningar, bland annat magnetometri. Väntar med spänning på deras resultat samt den slutliga rapporten på markradarundersökningen. Till min stora lycka kunde vi med hjälp av markradarn lokalisera vad som mest sannolikt är en kantkedja på mellan 1-2 m djup i anslutning till en av högarna. En kantkedja är en vanlig konstruktionsdetalj i gravhögar, och som har bidragit till att hålla jordmassorna på plats. Det är sällan jag har känt mig så barnsligt glad – hade lätt kunnat hoppa jämfota av glädje! I slutet av augusti fortsätter vi arbetet på Selholmen med en geologisk provborrning med hjälp av Per Möller, professor i kvartärgeologi vid Lunds universitet. Därefter blir det en mindre arkeologisk provundersökning i slutet av september, då vi bland annat kommer att ta upp ett litet schakt över den förmodade kantkedjan – för vi vill kunna säkerställa vad det rör sig om för konstruktion! Det blir mycket spännande, ser fram emot det fortsatta arbetet på Selholmen senare i år.

Kantkedja jpg

Den sannolika kantkedjan som påträffades i anslutning till en av högarna på Selholmen.

I samband med markradarundersökningen fick vi besök av klass 3A på Knut Lundmarksskolan i Älvsbyn, som läst om vårt arbete i tidningarna. De arbetade med forntiden och passade på att komma ut och titta på högarna och jag fick tillfälle att berätta lite om vårt projekt. Efteråt har några av eleverna gjort en modell av Selholmen:

selholmen

Modell av Selholmen som elever från Knut Lundmarksskolan har gjort. Bengt Westergaard med markradarn är avbildad uppe på en av högarna och undertecknad i hatt och med varselkläder bredvid den andra högen.

Vi har också genomfört mindre arkeologiska undersökningar i Gammelstads kyrkby, med anledning av Trafikverkets vägåtgärder för att förbättra avrinningen i området. Emma, Åsa och Nils var ute i Gammelstad i slutet av maj och det blir fler undersökningar i kyrkbyn senare i höst.

Undertecknad kommer tillsammans med Lars genomföra det sista året av vårt inventeringsprojekt av markberedda skogsområden – ett projekt där vi inventerar markberedda områden där det idag inte finns registrerat några fornlämningar, men där vi utifrån kartstudier anser det troligt att det bör finnas lämningar. Vår förhoppning är att visa på att det finns ett stort behov av fornminnesinventering i Norrbotten, då fornlämningar tar skada av skogsbruket. Läs mer om projektet:
Inventering av markberedda skogsområden
Skadade fornlämningar och behov av fornminnesinventering i Norrbotten

Vi har även ett antal utredningar inför diverse exploateringar runt om i Norrbotten, där vi till fots går igenom exploateringsområdet och letar efter forn- och kulturlämningar.

Såklart planerar vi även att granska en del av allmänhetens tips om forn- och kulturlämningar runt om i länet och dessutom planerar vi två olika arrangemang under Arkeologidagen, som i år infaller söndag 25 augusti. Arkeologidagen är ett årligen återkommande arrangemang som anordnas runt om i Sverige. I år har du möjlighet att besöka Vivungi för att ta del av ett järnframställningsförsök eller komma till Älvsbyn för att få veta mer om arkeologi kring Älvsbyn och få en guidning av högarna på Selholmen!

Vi ses kanske någonstans i skogen i Norrbotten!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo, arkeolog

Att vaska malm och leta lera

Äntligen hade måndagen den 27 maj kommit. Denna dag skulle det bära av till Norrbottens inland, närmare bestämt till Vivungi. Här skulle vi vara i några dagar för att samla in sjömalm och leta lera inför järnframställningsförsöket på arkeologidagen den 25 augusti. Inför uppdraget hade vi köpt in vadarbyxor, magneter, gasolbrännare och packat bilarna fulla med varma kläder, regnkläder, flytoveraller, spadar, jordsonder och provpåsar att förvara lerprover och malmprover i. Med på färden följde tre entusiastiska arkeologer från muséet; Carina Bennerhag, Lars Backman och undertecknad, samt en entusiastisk museifotograf; Daryoush Tahmasebi. Av kontakter med boende i Vivungi och Lainio hade vi fått bekräftat att isen från Vaihkojärvi skulle vara borta, tjälen skulle ha gått eller åtminstone vara på väg bort och de flesta småvägar skulle vara farbara. Allt var klart och förberett. Årets första fältarbete kunde börja.


Efter ett par timmar på resande fot var vi på plats. Först skulle vi träffa två fiskare som fått sjömalm i sina fiskenät i sjöarna Vaihkojärvi och Pasmajärvi.

Järn_i_Norr__0196_blogg.jpg

På en karta över Vaihkojärvi märktes platser ut där sjömalm fastnat i näten. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Vaihkojärvi är den sjö som ligger intill blästbrukslämningen medan Pasmajärvi ligger en bit västerut från densamma.

fig 1Vivungi_Översikt_beskuren

Sjömalm har under årens lopp fastnat i fiskenäten vid notdragning i både Vaihkojärvi och Pasmajärvi. Kartbild : Topografisk webbkarta CC BY 4.0.

På måndagskvällen anordnades ett möte med en av våra samarbetspartners; Vivungi Sportklubb. Mötet var väldigt givande och här diskuterades alltifrån var uppbyggnad av järnframställningsugnen skulle ske till vad som skulle serveras i form av dryck och mat i anslutning till själva försöket den 25 augusti. Under och efter mötet infann sig en positiv och ”no-problem”-mentalitet hos oss. Det kändes inte som om något var omöjligt när man hade människor runt sig som såg möjligheter och som var lika engagerade som vi!

Järn i Norr - Vivungi - Första resan

På måndagskvällen hölls ett möte med  Vivungi Sportklubb. Alla var engagerade och positiva till det kommande järnframställningsförsöket. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Malmvaskning

Tisdagen var enligt planen den stora malmvaskningsdagen. Vi skulle göra något vi aldrig gjort förut; fiska upp sjömalm från sjöbotten. Var befann den sig? Nära strandkanten eller längre ut i sjön? Låg den ovanpå botten eller skulle man få gräva sig ner i dyn/sanden för att hitta den? Och framför allt; skulle vi kunna nå malmen med våra håvar, eller låg den på ett större djup?

Vi började leta i Vaihkojärvi, två av oss med vadarbyxor längs strandkanten utanför blästplatsen och en ifrån båten med Vivungibon Jan-Erik Lasu vid rodret.

Järn i Norr - Vivungi - Första resan

Glada malmletare färdiga för dagens uppdrag; att lokalisera malmförekomster och fiska upp sjömalm. från vänster: Lars Backman, Carina Bennerhag, Jannica Grimbe och Jan-Erik Lasu. Med på turen följde också Lars hund Girjat. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Vi letade säkert i en timme innan vi fick napp! Och vi kunde snart konstatera att leta malm ovan vattenytan var som att leta efter en nål i en höstack, speciellt på större djup där sjöbotten var svår att se. Av järnframställningsforskare hade vi fått veta att sjömalmen bildades på 1-3 meters djup så vi visste att det skulle gå att finna malm en bit från land… men var skulle vi börja leta? Vaihkojärvi har en lång strandlinje och vi hade begränsat med tid.… Vi märkte att det var lönlöst att leta efter malm i dyig botten. Först när bottnen blev sandig och smågrusig stötte vi på malm. Som komplement till håvarna hade vi en stör som vi kunde känna av botten med. Vi kunde snart konstatera att malmen inte befann sig så nära strandkanten utan hellre påträffades längre ut från land så vaskningen utfördes med fördel från båt och inte i vadarbyxor. Glädjen var total när vi stötte på en fyndighet med penningmalm, bara ca 30 m från strandkanten och ca 100 m SÖ om blästbrukslämningen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Penningmalm från Vaihkojärvi, påträffad ett 100-tal meter SÖ om blästbrukslämningen och bara 30 m från land. Foto: Jannica Grimbe © Norrbottens museum.

Järn i Norr - Vivungi - Första resan

Carina Bennerhag och Jannica Grimbe visar upp sjömalm från Vaihkojärvi. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Nöjda med fyndigheten i Vaihkojärvi ville vi undersöka Pasmajärvi lite närmre. Dels visste vi att man fått upp malm i fiskenäten här vid notdragning. Dessutom berättades det på mötet med sportklubben att folk som badat i Pasmajärvi skurit sina fötter blodiga på sjömalm här(!) I denna sjö borde det med andra ord finnas rikligt med malm. Mycket riktigt fann vi en fyndighet även i denna sjö, ca 100 m från land. Fyndigheten uppfattades som större än i Vaihkojärvi. Däremot var det svårt att få upp några mängder med malm eftersom den satt rejält fast i botten. Daryoush sänkte ner en av våra kameror på ett stativ för filmning och vi fick då se att botten var full av ”malmkakor” fastnaglade i botten. Efter att ha skrapat sönder en håv i ivern att få upp malm insåg vi att man borde komma tillbaka i våtdräkt senare under sommaren, dyka ner till fyndigheten och med en hammare/mindre slägga slå sönder malmkakorna och ta upp dem i en båt.

Malmen som fiskats upp från båda sjöarna provrostades med hjälp av en gasolbrännare. Efter att malmbitarna svalnat blev större delen av dem magnetiska vilket utmärker järnhaltig malm. Därmed borde kvalitén för malmen i båda sjöarna vara tillräckligt god för ett järnframställningsförsök.

Järn i Norr - Vivungi - Första resan

Efter provrostningen testades malmen med en magnet. Det visade sig att större delen av den sjömalm vi fiskat upp från både Vaihkojärvi och Pasmajärvi var magnetisk. Bilden visar magnetisk malm från Pasmajärvi. Foto: Daryoush Tahmasebi ©Norrbottens museum.

Lerprover

Onsdagen blev den stora lerutvinningsdagen. Ursprungligen hade vi planerat att ta prover på en karterad lertäkt ca 1 mil norr om blästbrukslämningen men… Det fanns bara ett men och det vara att man måste ta sig över Lainioälven för att kunna nå täkten med bil och färjan över älven var vid vårt besök inte sjösatt. Därför riktade vi in oss på att ta lerprover i närområdet till blästplatsen. Dels hade vi under mötet med sportklubben fått tips om platser i närområdet rika på lera och dels hade vi fått tips från keramikexperter att leta efter lera längs bäckskärningar. Carina och Daryoush gav sig iväg och samlade in inte mindre än 9 lerprover. Några av dessa togs längs bäcken Vivunkijoki som har sitt utflöde i Vaihkojärvi. Lerproverna ska framöver analyseras så snart har vi kanske svaret på om något av lerproverna överensstämmer med leran från blästbrukslämningen.

Järn i Norr - Vivungi - Första resan

Carina Bennerhag tar lerprover längs Vivunkijoki, en bäck som ansluter till Vaihkojärvi. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Den 25 augusti gäller det. Då framställer vi järn på autentiskt vis i Vivungi, på självaste arkeologidagen! Precis som man gjorde för drygt 2000 år sedan här. Hoppas ni kommer och upplever det tillsammans med oss! Information om plats och program för dagen kommer inom kort på Norrbotten museums hemsida. Väl mött!!

 

Vid tangentbordet… Jannica Grimbe