Planering och byggande i kallt klimat

Mycket av det som byggs i norra Sverige, i kallt klimat, präglas av stadsbyggnadsideal och byggnadstekniker som utvecklats för varmare breddgrader. Detta kan vara problematiskt, eftersom mikroklimatet i hög grad påverkar komforten när vi rör oss i den byggda miljön. Sol, vind och nederbörd styr våra rörelsemönster och vår benägenhet att vistas utomhus. Is, slask och mörker spelar också en avgörande roll.

Med klimatförändringarna väntas medeltemperaturen stiga, vilket i sin tur leder till större säsongsvariationer och förändrade förutsättningar för hur bekvämt det är att vistas utomhus under olika delar av året.

Planeringserfarenheter från vinterstäder

Under mitten av 1900-talet växte ett intresse fram för vinterplanering och en mer medveten gestaltning av så kallade vinterstäder. En av de mest inflytelserika företrädarna för the Winter Cities Movmement, som fick genomslag under 1980-talet, var Norman Pressman.

Pressman var verksam i Kanada, och betonade vikten av att ”tänka vinter” vid stadsplanering i kalla klimat. Särskilt lyfte han fram betydelsen av att ta hänsyn till solinstrålning, vindskydd, och snöhantering i utformningen av stadsmiljön.

Erskines arktiska idealstad

En annan viktig föregångare inom vinterplanering – verksam inte minst i Norrbotten – var arkitekten Ralph Erskine. Han är bland annat känd för att har ritat den väderskyddade inomhusgallerian Shopping i Luleå, samt bostadsbebyggelsen Ormen Långe i Svappavaara och kvarteret Ortdrivaren i Kiruna.

Ormen Långe, Svappavaara. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum.

Erskine eftersträvade att utveckla en arktisk mönsterstad, anpassad till både mikroklimatet och lokalbefolkningens behov. En grundläggande planeringsprincip var att placera bebyggelsen på sydsluttningar. Staden skulle vara tät, med en högre byggnad i norr som skydd mot kalla nordanvindar.

Bostäder och offentliga byggnader skulle förbindas med kulvertar och inomhusgator för att underlätta rörelse vintertid. Balkonger och stora fönsteröppningar placerades mot söder för att maximera solinstrålningen, medan norrfasaderna hade mindre öppningar som påverkades mindre av vind och begränsat dagsljus.

Ralph Erskine arktiska idealstad. Foto: Arkdes.

Stadsbyggnadsprinciper i kallt klimat

Erfarenheter visar att vissa stadsbyggnadsprinciper fungerar särskilt väl i klimat. Dessa kan uppmuntra användningen av offentliga platser, främjar gång- och cykeltrafik året runt och bidra till levande och trivsamma stadsdelar.

Relationen mellan byggnadshöjder och gatubredder bör utformas för att maximera solinstrålningen och minska skuggning. Utformningen behöver ta hänsyn till samspelet mellan gator, tomter och byggnader för att säkerställa att stadsmiljöerna fungerar under hela året.

Byggnaders form och placering spelar också en viktig roll då, då de kan minska vindpåverkan genom att hindra kalla luftströmmar från att dras ner mot marknivå. Snöröjning, halkbekämpning, och möblering av gaturummet – exempelvis för att skapa lä och skydda mot vind – är också betydelsefullt.

Vinterstaden Kiruna

Kiruna är kanske en av de mest profilerade vinterstäderna i Norrbotten. Stadens ursprungliga stadsplan från 1900, framtagen av Per Olof Hallman, lyfts ofta fram som klimatanpassad. Kiruna etablerades på Haukivaaras sydsluttning, mellan gruvbergen Luossavaara och Kiirunavaara.

Stadsplanen anpassades efter terrängen och utformades med krökta gator och mindre platsbildningar som gav skydd mot vinden. Den låga bebyggelsen möjliggjorde också att solinstrålningen maximerades, även under vintern när solen står lågt.

Per Olof Hallmans stadsplan för Kiruna. Karta: Kiruna kommun.

Under efterkrigstiden, när Kiruna expanderade och centrum omvandlades från småskalig träbebyggelse till högre och mer modern bebyggelse, uppfördes Erskines kvarteret Ortdrivaren mellan 1959 och 1962. Byggnadernas placering och utformning syftade till att minimera vindpåverkan och skuggning. Taken utformades så att snö inte skulle rasa ner, samtidigt som snön kunde fungera som extra isolering.

Gamla Kiruna centrum, 2017. Kvarteret Ortdrivaren till höger i bild. Foto: Arild Vågen, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.

Det nya centrum i Kiruna som etablerats för att möjliggöra fortsatt gruvdrift har däremot inte i samma utsträckning gestaltas med hänsyn till mikroklimatet. Den valda platsen har lägre medeltemperatur och är mer blåsig, eftersom den ligger vid foten av Haukivaara där kall luft tenderar att samlas, särskilt vintertid.

Gatunätet är inte optimerat med avseende på vind, vilket skapar vindtunnlar på vissa platser, exempelvis vid Stadshustorget och längs Torggatan. Byggnaderna är dessutom relativt höga i förhållande till gatubredden, vilket leder till färre solbelysta och skyddade platser.

Nya Kiruna centrum, 2024. Bild: Kiruna kommun.

Att planera och bygga i kallt klimat handlar om att förstå och samspela med vintern, och skapa platser där människor vill vistas. Vill du läsa mer, finns några lästips här:

Läs mer

Chapman, D., K. L. Nilsson & J. Sjöholm. 2024. Planning and urban design for attractive Arctic cities. New York: Routledge. https://doi.org/10.4324/9781003336136.

Egelius, M. 1988. Ralph Erskine, arkitekt. Stockholm: Byggförl.

Hemmersam, P. 2021. Making the Arctic City: The History and Future of Urbanism in the Circumpolar North. Bloomsbury Academic.

Lange, U. 2019. ’Hallman i landsorten – med uppdrag från Kiruna till Tollarp’. I Pålsson, A. & Andersson, M. (Red.) Per O. Hallman: stadsplanekonstens förnyare. Stockholm: Appell förlag.

Maudsley, A. 2020. North of the Arctic Circle. Ralph Erskine’s Mid-20th Century Urban Planning and Design Projects in Kiruna and Svappavaara. I Dorothee Brantz/Avi Sharma (Red.), Urban Resilience in a Global Context (57-76). Bielefeld: transcript Verlag. https://doi.org/10.14361/9783839450185-004

Pressman, N. 2004. Shaping cities for winter: climate comfort and sustainable design. Prince George, BC: Winter Cities Association.

Sjöholm, J. 2025. Kiruna: The Arctic town that forgot about winter. Urban Design International. https://doi.org/10.1057/s41289-025-00277-4

Stout, M., D. Collins, S. L. Stadler, R. Soans, E. Sanborn & R. J. Summers. 2018. Celebrated, not just endured: Rethinking Winter Cities. Geography Compass 12 (8): 1–12. https://doi.org/10.1111/gec3.12379.


Vid tangentbordet:
Jennie Sjöholm, universitetslektor vid Institutionen för Kulturvård, Göteborgs universitet, jennie.sjoholm@gu.se

Vad händer i museibyggnaden?

Jag arbetar som utställningsproducent på Norrbottens museum i Luleå. Det innebär att jag producerar utställningar i museibyggnaden i centrala Luleå och vandringsutställningar som turnerar i länet. För ganska exakt två år sedan bloggade jag om att museibyggnaden skulle stänga 1 februari 2024 för renovering av fönster. Museet är fortfarande stängt för allmänheten då projektet har utökats till att också innefatta byte av värmesystem, klimatkontrollerade lokaler, nytt ventilationssystem, fjärrkyla, översyn av säkerheten, ny reception och butik, större tillredningskök och nya entréportar.

Rör som väntar på att få komma in i värmen. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

När jag skriver detta är det hantverkare i varenda rum som arbetar för fullt med målning, ventilation, klimatanläggningar, eldragningar, snickeri med mera. När detta är klart så börjar vårt stora arbete med att börja bygga utställningar och allt annat inför museets återöppning. Vad blir det då för utställningar när museet öppnar igen och är det några förändringar i huset sedan tidigare? På bottenplanet blir kaféet kvar i samma stil som tidigare med fika, evenemang och aktiviteter av olika slag. I utställningsrummet till vänster i entréhallen är tanken att visa alla de olika projekt Norrbottens museum arbetar med och samverkar i, projekt som ger nya rön och ny kunskap om länet. Reception och butik kommer få en ny utformning med bättre tillgänglighet för det dagliga flödet av besökare.

En trappa upp kommer rummen vara tillägnade barn och ungdomar. Den tidigare, och mycket uppskattade, lekmiljön ”Förr i tiden” flyttas hit och får samtidigt ett utökat innehåll. Barnen möter miljöer från fjäll till kust som tältkåtan, ladugården, det lantliga köket, handelsboden och till sist en stadsgata. Huvudtanken är att lekmiljön ska vara en upplevelse tillsammans för vuxna och barn.

Gavelrummet på samma våning är för de allra yngsta besökarna, de som är mellan 0-2 år. Där kommer vi ha den egenproducerade utställningen ”Kan själv” som just nu visas på Piteå museum när vi har stängt. Utställningen ger möjligheter för barnen att i form och innehåll möta sitt kulturhistoriska arv utifrån sin egen nivå och erfarenhet. Tornedalsk, samisk, romsk och svensk kultur möter varandra på ett lekfullt sätt. Våningens tredje utställningsrum är tänkt för tillfälliga utställningar riktade till barn och unga.

På våning 2 sker de största förändringarna i museibyggnaden. Det är där det skall bli kontrollerat klimat i utställningsrummen. Det innebär att föremål ur museets samlingar kan visas i utställningar utan att ta skada. Fuktigheten i luften pendlar dramatiskt häruppe i norr mellan årstiderna om det inte finns ett klimatsystem som styr detta. Exempelvis är trä ett levande material som rör på sig efter luftfuktighet, järn kan rosta och skinn kan brytas ner eller torka. UV-strålning och ljusstyrka är en annan komponent att tänka på när föremål exponeras. Textil, foto och papper förstörs väldigt fort av för mycket ljus och strålning till exempel.

Apparat och rör som kommer kontrollera klimatet i rummen. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

Målet är att vi skall matcha klimatet i museibyggnaden med det vi har i lokalerna för samlingar och arkiv. Där är luftfuktighet och temperatur anpassat efter specifika föremål och material för att minimera att de skadas över tid. Det viktiga är att det inte förekommer stora och snabba svängningar i luftfuktighet och temperatur; ju stabilare desto bättre. Vissa föremål kräver torr luft, andra lite fuktigare och en del material kan också kräva sval eller kall temperatur. När det gäller temperatur så har det tidigare varit väldigt varmt inne i museibyggnaden på sommaren och väldigt kallt på vintern. Med fjärrkyla, nytt värmesystem och renoverade fönster skall temperaturen gå att styra på ett bättre sätt framöver. Mycket att tänka på med andra ord när museiföremål skall ställas ut på ett säkert sätt och inte ta skada.

I rummen med kontrollerat klimat planerar vi för en utställning som handlar om Norrbottens historia. Det blir så klart en utmaning att få in detta omfattande innehåll på ca 250 kvm som de tre rummen har tillsammans. Vad utställningen kommer innehålla och hur den arbetas fram kan säkert bli en separat blogg här framöver. Ett av målen är hur som helst att föremål ur museets samlingar skall visas i denna utställning.

På samma våning blir det ett rum tillägnat programverksamhet som föreläsningar, filmvisning och panelsamtal med mera.

Arbete pågår i museets nya evenemangsrum. Foto: Henrik Ygge, Norrbottens museum.

Översta våningsplanet med den ”stora salen” kommer vara som tidigare med olika tillfälliga utställningar.

Jag har fått frågan flera gånger: ”Vad gör du egentligen på jobbet nu när ni har stängt?” Mitt svar är att ett sådant här stort renoveringsprojekt kräver massor av engagemang, planering och arbete även av museets personal. Parallellt med detta skall också utställningarna, som skall finnas när vi öppnar igen, jobbas fram. Hela museet är tömt och rummen skall fyllas till återöppning.

En sak är i alla fall säker. Jag längtar väldigt mycket till den dagen då allt är klart och vi slår upp portarna igen!


Vid tangentbordet:
Henrik Ygge, utställningsproducent vid Norrbottens museum