Norrbottens museum har gjort arkeologiska undersökningar av en boplats på Öberget i Måttsund under hösten 2014 och försommaren 2015. Boplatsen som består av 11 boplatsgropar i klapper hittades av arkeologen Lennart Klang i samband med en arkeologisk utredning 2012. Utredningen gjordes med anledning av att BDX ville anlägga en bergtäkt på Öberget. Åtta av groparna är klassade som fornlämningar, vilket gjorde att en arkeologisk undersökning var nödvändig för att tillvarata så mycket information som möjligt om fornlämningen innan exploateringen kunde ske. Totalt har sju av boplatsgroparna undersökts.

Läs mer om de grävningar som utfördes hösten 2014:
Arkeologisk undersökning av boplatsgropar i klapper på Öberget i Måttsund

Svårtolkad fornlämning
Boplatsgropar i klapper är en svårtolkad lämningstyp. Vad är då en boplatsgrop i klapper? Det är helt enkelt en grop som är anlagd av människor i ett klapperstensfält. Man har lyft upp stenar ur klapperstensfältet, lagt stenen runtomkring och bildat en grop. Klapperstensfält är genomsläppliga för väder och vind, vilket gör att förutsättningar till att hitta fynd och konstruktioner av organiskt material är allt annat än optimala. Det är helt enkelt väldigt dåliga bevarandeförhållanden i ett klapperstensfält åtminstone om det rör sig om organiskt material!

En av de undersökta boplatsgroparna på Öberget © Norrbottens museum

Boplatsgropar i klapper har setts som en fornlämning med låg kunskapspotential och en vanlig inställning har varit att man inte kan få mer information än utöver eventuella konstruktionsdetaljer.

Boplatsgropar i klapper finns framförallt längs med Norrlandskusten, vilket visar att de förekommer i en kustnära miljö. Inom arkeologisk forskning har man därför föreslagit att de har att göra med säljakt och förvaring att göra. Den vanligaste tolkningen är att boplatsgropar i klapper är en slags förrådsgropar.

Försök med andra analyser än vad som tidigare gjorts
Tidigare arkeologiska undersökningar av boplatsgropar i klapper har i regel inte kunnat bidra med någon mer kunskap kring den här typen av fornlämning. Därför ville vi arkeologer på Norrbottens museum testa nya analysmetoder för att försöka få fram någon ny kunskap. Det rör sig inte om nya metoder i sig, men om metoder som inte använts vid undersökning av den här typen av fornlämning.

Vid de arkeologiska undersökningarna har vi grävt bort halva delen av groparna med hjälp av grävmaskin för att kunna se hur groparna ser ut i profil. Sedan har vi samlat in jordprover ur botten på groparna ur det finkornigare materialet som fanns under klapperstenarna. Jordproven har därefter bland annat har sänts för lipidanalys (fettsyraanalys) till Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm. Lipidanalyser har Norrbottens museum låtit utfört på arkeologiskt material som jordprover och keramik i 10 år, men det är första gången som den här typen av analyser har använts vid undersökningar av boplatsgropar i klapper. Till vår stora glädje så har dessa analyser faktiskt gett ett resultat!

Arkeolog Carina Bennerhag samlar in jordprov för analys ur en av de undersökta boplatsgroparna i klapper på Öberget © Norrbottens museum

Säkra spår av björknäver och svaga spår av fetter från landlevande djur
Lipidanalyserna visar att 6 av 7 gropar innehåller säkra spår av ett ämne som heter betulin. Betulin finns endast i björknäver, björknäverharts eller virke med vidhängande björknäver. Vi har även samlat in referensprover från klapperstensfältet för att man i analysen ska kunna jämföra jordproverna från groparna med hur omgivningen ser ut. I referensproverna har inget spår av betulin hittats, vilket visar att detta därmed har att göra med boplatsgroparna i klapper. Detta talar för att groparna kan ha varit näverklädda, haft någon träkonstruktion av björk alternativt att det som har förvarats i groparna har varit inlindat i björknäver. Det finns även svaga och lite osäkra spår av rök och sot i några av groparna, vilket skulle kunna tyda på att det som förvarats i groparna har varit rökt, exempelvis rökt kött.

Dessutom finns det svaga spår av fetter från landlevande djur, vilket strider mot tidigare arkeologisk forskning där man ansett att den här typen av gropar har med säljakten att göra. I analysen finns det inga indikationer på att det rör sig om fetter från idisslare (exempelvis älg eller ren), vilket innebär att det kan röra sig om fetter från småvilt eller fågel. Nu har just fåglar visat sig vara lite speciella. Om sjöfåglar lever av marin föda från havet skulle de ge marina signaler. Även säl skulle ge marina signaler. Om sjöfåglar däremot lever av sötvattensfisk och vegetabilier från land och sötvattenssjöar så avger de landlevande signaler i den här analysen. Detta gör att analyssvaren inte är helt lätt att tolka, men vi för fram tanken att man skulle kunna ha vistats på Öberget i samband med fåglarnas höstflyttning söderut. Om fåglarna har vistats i inlandet och levt av sötvattenfisk och växter så skulle de ha kunnat samlas i stora fågelflockar ute vid kusten på sin färd söderut. När fåglarna samlas i stora antal blir de också lättare att fånga. Det finns beskrivet hur man har jagat sjöfågel med hjälp av nät i historiska källor. Nätet har spänts upp mellan två stolpar, där ena halvan av nätet befunnit sig ovanför vattenytan och den andra halvan under vattenytan. På så vis har man kunnat fånga både lågt flygande men även dykande sjöfåglar.

Öberget – en ö under 4600 år
Tyvärr lyckades inte våra dateringsförsök av boplatsgroparna på Öberget. Öberget är dessutom ett relativt brant berg som varit omflutet av vatten under en lång tid, ända från ca 3200 f.Kr. till 1400 e.Kr. Detta gör att det inte är så lätt att veta hur gamla groparna är. De ligger mellan ca 50-70 meter över havet och kan antingen ha anlagts vid ett och samma tillfälle alternativt vid olika tidpunkter i anslutning till vattenlinjen. Om groparna har anlagts samtidigt kan det tidigast ha skett omkring 2600 f.Kr. då havet stod ca 50 m över dagens havsnivå. Då var Öberget en liten ö, ca 0,5 x 0,5 km stor, belägen i den yttersta delen av skärgården  ca 13 km från fastlandet. Detta läge skulle kunna vara kopplat till vårvinterns säljakt som skett i rännan som uppstår mellan den landfasta isen och drivisen. Från den här tiden finns bland annat den närbelägna boplatsen på Näverberget där man vid arkeologiska undersökningar hittat ett stort benmaterial från framförallt säl och fisk men med inslag av småvilt och fågel. Utifrån att sälen verkar vara det dominerande jaktbytet under den här tiden känns det mindre troligt att boplatsgroparna i klapper har nyttjats i detta sammanhang utifrån resultatet av lipidanalysen.

Öberget (röd cirkel på bilden) vid tiden omkring 2600 f.Kr. ©Lantmäteriet Medgivande i2014/00695.

På Öberget finns även två gravar som ligger ca 25-30 meter över havet. Om man antar att gravarna är anlagda en bit upp på bergssluttningen så att de har varit synliga från havet skulle de kunna vara från omkring 200 f.Kr. Om boplatsgroparna i klapper har något samband med gravarna så skulle även de kunna vara från denna period. Vid den här tiden utgörs Öberget av en ca 1,6 x 0,6 km stor ö i nära anslutning till fastlandet intill en större utskjutande halvö vid inloppet av en bred havsvik. Detta läge är relativt skyddat och bör ha gett goda möjligheter till fiske-, sjöfågel- och höstjakt på säl. Utifrån resultatet av lipidanalyserna och läget vid tiden omkring 200 f.Kr. så skulle det kunna vara möjligt att man har vistats ute vid kusten under höstarna för att jaga sjöfågel som vistats i inlandet. Undersökta boplatser från den här tiden visar också att säljakten nu har en underordnad betydelse och att istället fisket tillsammans med jakt på större landlevande däggdjur som ren och älg samt småvilt och fågeljakt på både skogs- och sjöfågel har haft en större betydelse.

Öberget (röd cirkel på bilden) vid tiden omkring 200 f.Kr. ©Lantmäteriet Medgivande i2014/00695.

Nya pusselbitar
Även om vi inte har fått svar på alla våra frågor om hur och till vad boplatsgropar har använts och hur gamla de är så har vi i alla fall fått några till pusselbitar till bilden av vår förhistoria. Våra resultat visar att den här fornlämningstypen har mycket kvar att berätta än vad man tidigare har trott. Fortsatta analyser och försök till dateringar är nödvändiga och vi får hoppas på att vi i framtiden kan få veta ännu mer om denna gåtfulla fornlämning!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo