Dendrokronologiska dateringar av gamla kyrkor och kyrkliga byggnader i Norrbotten

För inte alltför så länge sedan så fick jag en present av vår ena bebyggelseantikvarie Jenny Vestlund. Hon kom in på mitt och Fridas kontor och gav mig en kopia av en rapport med namnet Dendrokronologiska undersökningar i gamla kyrkor och kyrkliga byggnader i Luleå stift. Detta var rapporten över ett projekt som jag endast hört talas om och som jag inte hittills fått någon feedback på hur det hela utfallit så på många sätt var det minst lika spännande att läsa som att öppna en julklapp!

Projektet initierades 2010 av Luleå stift med syftet att skaffa ett bättre kunskapsunderlag för de äldsta kyrkorna och ett antal kyrkliga byggnader i stiftet. Luleå stift är landets största stift rent geografiskt och omfattar såväl Norrbottens som Västerbottens län. Utförare av uppdraget var Skogsmuseet i Lycksele och Historiska Hus i Norr. De daterade byggnaderna är följande:

I Västerbotten: Snöans kapell, Bygdeå kyrka, Lövånger kyrka, Gräsvikens kapell, lada vid Åbyns kapellplats.

I Norrbotten: Öjeby kyrka samt dess friliggande kyrktorn och en intilliggande likboda, Nederluleå kyrka ochdess norra stigport samt det intilliggande sockenmagasinet, Nederkalix kyrka och slutligen Jukkasjärvi kyrka.

Metoden

Dendrokronologisk datering som metod bygger på det faktum att bredden på årsringarna avgörs från år till år av klimatet. I geografiska områden där klimatet varit likartat över tid som t.ex. Norrlands inland respektive kustland medför detta att träd av samma art som växt under samma tid uppvisar samma relativa mönster av breda och smala årsringar. Yngre och äldre träd av samma art som växt samtidigt delar årsringsmönster från den gemensamma perioden.

Genom att utnyttja denna ”överlappningsteknik” har det möjliggjort att forskare kunnat bygga långa årsringsserier från idag levande träd via stubbar, byggnadstimmer till fossilt trä från myrar och sjöar. Det finns idag ett nästan heltäckande nät av tallkronologier i Sverige; den längsta är från nordligaste Lappland och sträcker sig över 7500 år tillbaka i tiden.

Några dateringar från Norrbotten

Öjeby kyrka – År 1408 donerade häradshövdingen i Norrbotten mark till ett kyrkbygge i nuvarande Öjebyn. En tegelornerade gråstenskyrka uppfördes sedermera under senmedeltid. Enligt församlingen stod den första etappen klar 1425 och bestod då av en långkyrka av sten med trätak och en sakristia i norr. Vapenhus byggdes till vid 1400-talets slut. Idag består kyrkan av tre travéer med stjärnvalv och tegelornerade gavelrösten. Kyrkan har återuppbyggts efter bränder 1666 och 1721 och genomgick en ombyggnad till korskyrka 1751-52 liksom en förstoring av fönstren 1756.

I kyrkan togs totalt fem träprover från takkonstruktionen. Resultatet blev att den yttersta årsringen, dvs. det yngsta provet, härrör från 1720. Övriga prover föll också ut mellan 1707-1720 med två prover med yttersta årsring år 1720 samt ett prov år 1717. Detta betyder naturligtvis inte att kyrkan är från denna tid, Öjebyns kyrka är medeltida, däremot betyder det att takkontstruktionen härrör i sina äldsta delar från denna period. Tolkningen är att dessa dateringar av takkonstruktionen hör samman med den brand som ryska styrkor anlade år 1719.

Klockstapeln vid Öjeby kyrka – Denna byggnad är ytterst intressant då spekulationer om dess ålder och funktion har debatterats under en väldigt lång tid. Dateringarna av träkonstruktionen gav dock inte något entydigt svar då de åtta proverna genererade en alldeles för spretig bild för att kunna särskilja olika byggfaser. Intressant är dock att en bjälke från första våningens bjälklag kan dateras till 1482. Övriga prover återfanns i spannet 1720-1882. Det skulle behövas fler provtagningar i tornet för att kunna kartlägga olika byggfaser.

Nederluleå kyrka – Kyrkan är Norrlands största tegelornerade gråstenskyrka från medeltiden. Det förekommer dock en rad olika uppgifter om när kyrkan är uppförd, på senare tid har dock allt fler inom forskarsamhället landat i att kyrkan uppförts under 1400-talets andra hälft och senare del. Traditionen i församlingen säger att den invigdes år 1492. Kyrkan består av ett stort rektangulärt långhus med fyra travéer med sydportal och korportal. Taket pryds med ett brant lutande och tjärat spåntak. Gavelröstena har, i likhet med kyrkan i Öjebyn, tegelblinderingar. Nederluleå kyrka har landets nordligaste målningar tillskrivna Albertus Pictor samt i övrigt en rik inredning med bl.a. ett stort altarskåp från Antwerpen daterat till 1520-tal.

Nederluleå kyrka, Gammelstad

Nederluleå kyrka, även kallad för Gammelstads kyrka. Fotograf: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Totalt togs 16 prover i kyrkan; från långhusets södra sida, dess norra sida samt från södra vapenhuset. Dateringarna uppvisade en stor sammstämmighet, tretton av proverna föll inom spannet 1555-1558 och åtta prover specifikt till år 1558. Takkonstruktionen härrör alltså huvudsakligen från 1558 vilket sammanfaller med en brand som drabbade kyrkan samma år. Det finns dock ett prov som påvisar byggnadens äldre skeden, en av taksparrarna i södra vapenhuset daterades till 1477.

Norra stigporten vid Nederluleå kyrka – Denna har liksom kyrkan och den västra stigporten uppgetts ha ett medeltida ursprung. Den västra stigporten uppges dock ha fått allt virke utbytt undere 1700-tal därför fokuserades insatserna på den norra istället. De tio prover som togs resulterade utan undantag i medeltida dateringar, samtliga prover låg inom åldersspannet 1469-1494 och därmed utgör stigporten en av de äldsta daterade byggnaderna i Norrbotten.

Nederkalix kyrka – Denna kyrka ska ha föregåtts av ett träkapell, precis som att de övriga stenkyrkorna i Norrbotten troligen föregåtts av enklare träkapell. Vid arkeologiska undersökningar har dock rester efter dessa aldrig påträffats. Kyrkan ett rektangulärt långhus med både korportal och sydportal från medeltiden. Kyrkan har i likhet med Nederluleå kyrka haft medeltida kalkmålningar i korvalvet, dessa förstördes, tyvärr, i samband med en brand 1595. Branden tycks ha varit omfattande och berörde både kyrkans och sakristians tak något som indikeras av de dendrokronologiska dateringarna.

20 prover togs i takkonstruktionen; i sakristians västra sida samt långhusets norra respektive södra sida. En majoritet av dateringarna, 13 stycken, föll inom spannet 1592-1595, en fjärdel var från år 1595. Resultatet av dateringarna bekräftar alltså den omfattande branden år 1595.

Nederkalix kyrka

Nederkalix kyrka. © Norrbottens museum

Jukkasjärvi kyrka – Landets enda bevarade blockpelarkyrka! I sig en fantastisk konstruktionsteknik såväl teknik- som ursprungsmässigt som hade förtjänat mer utrymme  men som ni kan läsa om mer här. Kyrkan är uppförd 1726 och har ett rektangulärt långhus med sakristia mot norr och vapenhus mot väster. Delar av Jukkasjärvis första träkyrka, byggd 1607, ska ingå i den nuvarande kyrkobyggnaden. Detta kan man bl.a. utläsa i boken ”Kyrkor på Nordkalotten” samt att delarna från den äldsta kyrkan återfinns i mittendelen av den nuvarande. De 15 prover som togs i kyrkan visade att detta stämde, stora delar av den gamla kyrkan har återanvänts i den nyare byggnaden. Åtta av proverna faller inom spannet 1605-1608 vilket stödjer tesen om att den äldsta kyrkan återbrukats.

Nbm 2007:289:1 Jukkasjärvi kyrka, Kiruna kommun

Jukkasjärvi kyrka i Kiruna kommun. © Norrbottens museum

Slutfunderingar och glad påsk!

Sammantaget styrker dateringarna många av de antagande man tidigare gjort kring kyrkornas och vissa kyrkobyggnaders ursprung, samtidigt så visar det också att kyrkorna på ett mycket tydligt sätt upplevt flera byggnadsfaser och att det i vissa fall krävs utökade provtagningar för att kunna särskilja dessa. Resultaten är väldigt intressanta och tillför ny och välbehövlig kunskap om såväl Västerbottens som Norrbottens äldsta byggnader.

Om ni har några frågor kring de övriga byggnaderna som daterades så skriv till oss då här på bloggen så återkopplar vi!

Glad påsk från oss på Norrbottens museum och avdelning Kulturmiljö!

//Nils Harnesk

Uppländska invandrare i Norrbotten under 1400-tal?

Den traditionella tolkningen av uppkomsten av en bofast jordbruksbebyggelse i Norrbotten har genomgående kopplats till en kolonisation initierad av svenska kronan, enskilda stormän och kyrkan under 1300-tal. Denna tolkning och det omtalade kolonisationsprojektets betydelse har dock tonats ned kraftigt av senare tids forskning, jordbruk är påvisat senast under vikingatid i Tornedalen och för Luledalen 1000-1200-tal. Att Norrbotten skulle ha varit ”jungfrueligt” land och öde som man menat kunde inte ha varit mer felaktigt.

Med det sagt så betyder inte detta att det inte skett någon invandring, eller ”kolonisation”,  alls, det betyder däremot att skalan av den måste nedtonas, att den skett under en längre tid samt att den härrört från olika områden. Precis som under tidigare perioder.

Exemplet 1400-tal

Nederluleå kyrka är den största medeltida kyrkobyggnaden norr om Uppsala. Dess uppförande har ofta sammankopplats med Jakob Ulvsson, ärkebiskop mellan 1469-1515. Ulvsson var bland annat en stark kraft för bildandet av Uppsala universitet och en verkar generellt ha varit en handlingskraftig person och hade också en stark position i riksrådet.

Ulvssons kopplingar till Norrbotten har att göra med att han år 1482 tilldelades den kungliga räntan från socknarna i Västerbotten (nuvarande Västerbottens och Norrbottens landskap), från Umeå i söder till Särkilax (i närheten av nuvarande Övertorneå) i norr. I praktiken var detta en förläning av området som gav honom stora inkomster men samtidigt bör ha gett honom intresse och ansvar för områdets utveckling.

Ulvssons koppling till det faktiska kyrkobygget är belagt i att dennes vapen finns målat i koret. De kalkmålningar som dekorerar koret i kyrkan är för övrigt de nordligaste målningar som är tillskrivna Albertus Pictor. Pictor var i övrigt främst verksam i Mälardalen och har målat en mängd kyrkor i Uppsala stift, däribland Bälinge kyrka.

Koret i Nederluleå kyrka med dess målningar av Albertus Pictor. Till vänster om fönstret bakom altarskåpet, strax under valvbågen, ses Jakob Ulvssons vapensköld. © Norrbottens museum Foto: Daryoush Tahmasebi

Det finns alltså en stark koppling mellan Norrbotten, i synnerhet kyrkbobygget, och Uppland och Uppsala stift, personifierat av Jakob Ulvsson, under 1400-tal. Att Ulvsson månat om (eller månat om sina ekonomiska intressen) Norrbotten kan observeras av att han i september 1496 skriver till Sten Sture den äldre att han själv låtit sända 40 man till Norra och Östra Bottens försvar och rådde enträget riksföreståndaren, att:

”sende j Östrabotnen nagot folk, swa at the liggie ther j winter, ther the Rydzer vende igen at brenna, oc thet the hade ther en lithen sledeborg med nagra byssor.”

Det Ulvsson syftar på är de omfattande härjningar och plundringståg som ryssarna säsongsvis bedrev in i Öster- och Västerbotten under Sten Sture den äldres ryska krig.

Finns det några fler uppländska kopplingar?

Det gör det faktiskt. Det finns ett antal bynamn härrörande från medeltid som inte tillhör inhemskt ortnamnsskick. Namnet Bälinge är t.ex. en främmande fågel bland Norrbottens bebyggelsenamn. Det måste ha lånats från annat håll. Dessa s k –inge-namn har enligt allmän uppfattning upphört att bildas under folkvandringstiden dvs. i stort sett före år 600, alltså många hundra år innan den fasta bebyggelsen i Norrbotten etablerades. Namnen hör hemma i en helt annan trakt av vårt land, närmast till hands Mälardalen.  Ett troligt ursprungsområde skulle vara det uppländska Bälinge, en socken strax norr om Uppsala (där Pictor målade kyrkorummet).

Ett annat bynamn i Luledalen, Buddbyn i Bodens kommun, har som enda parallell namnet Buddby i norra Uppland, där man också finner andra bynamn på Budd-. Eftersom personnamnet Budde inte finns belagt i Norrbotten förefaller det sannolikt att namnet medförts av personer inflyttade till området. Det bör nämnas att det finns andra likartade namn i norra Uppland såsom Buddbo i Vattholma och Östervåla, Buddboda i Frötuna och Buddbol i Häverö.

Det finns alltså indicier på att bosättare har använt namn från sin hembygd på sina nybyggen här i Norrbotten. Bälinge är vid 1543 års skattläggning en av de minsta medeltida bebyggelserna och omfattar endast 4 hemman vilket gör det sannolikt att den uppstått under 1400-tal.

Brobyar?

Det finns ytterligare ett exempel som indikerar kopplingar till Uppland och det är den medeltida bebyggelsen Brobyn. I en artikel i Fornvännen beskriver och diskuterar Michael Schneider ortnamnsbildning vid kommunikativa knutpunkter i järnålderns Uppland. I artikeln argumenterar Schneider för att Broby-namnen inte bara signifierat rena brolägen utan att namnet även avsett angöringsplatser för fartyg. Han för ett övertygande resonemang och utgår bl.a. från landskapsstudier och kan påvisa att Brobyarna utgjort skärningspunkter mellan landburna och vattenburna kommunikationer.

Generellt återfinns Brobyarna i Uppland innerst inne i vikingatida havsvikar där vikarna övergick i mindre vattendrag samt anslöt till för landburen kommunikation väl anpassade moränryggar. Brobyarna låg vid vattenvägskäl och var en koppling mellan hav och land.

Enligt min mening kan man karakterisera dessa Brobyar som en form av portages. Portages avser en punkt i terrängen där resande var tvungna att byta färdmedel, oftast från båt till båt mellan olika vattensystem. Vid portages tillkom ofta stigar eller vägar som kan dateras arkeologiskt. Vid sådana brännpunkter i ett kommunikationsnät kan det ha uppkommit bosättning eller i vart fall platser för vila eller möten mellan olika grupper.

Den enda Broby som finns i Norrbotten ligger även den lokaliserad enligt samma premisser som fastställs i Schneiders artikel. Längst in i vad som under vikingatid var en långsmal havsvik, vid denna punkt övergår viken till ett mindre vattendrag som löper till en större sjö längre inåt land där en av fjärdsystemets största byar återfinns. Vid denna punkt löper också en av de viktigaste förbindelselederna över land till de nordliga delarna av det medeltida Norrbotten.

Vad betyder detta?

Det verkar onekligen som att det funnits en invandring från Uppland, åtminstone under medeltid, troligen 1400-tal, som åtminstone i begränsad omfattning avsatt spår i det lokala namnskicket.

Hur Broby-bebyggelsen ska tolkas är desto klurigare. Är det en tidig handelsplats/mötesplats mellan uppländska handelsmän och den lokala befolkningen? Eller är det en invandrad grupp som tagit med sig sitt namnskick och i likhet med Bälinge gett bebyggelsen namn efter ett äldre namnskick härrörande från Uppland?

Allt detta är under utredning i det forskningsprojekt som undertecknad driver för Norrbottens museums räkning, det är spännande och stimulerande att forska i Norrbottens brokiga och komplexa förhistoria och tidiga historia!

//Nils Harnesk