Dendrokronologiska dateringar av gamla kyrkor och kyrkliga byggnader i Norrbotten

För inte alltför så länge sedan så fick jag en present av vår ena bebyggelseantikvarie Jenny Vestlund. Hon kom in på mitt och Fridas kontor och gav mig en kopia av en rapport med namnet Dendrokronologiska undersökningar i gamla kyrkor och kyrkliga byggnader i Luleå stift. Detta var rapporten över ett projekt som jag endast hört talas om och som jag inte hittills fått någon feedback på hur det hela utfallit så på många sätt var det minst lika spännande att läsa som att öppna en julklapp!

Projektet initierades 2010 av Luleå stift med syftet att skaffa ett bättre kunskapsunderlag för de äldsta kyrkorna och ett antal kyrkliga byggnader i stiftet. Luleå stift är landets största stift rent geografiskt och omfattar såväl Norrbottens som Västerbottens län. Utförare av uppdraget var Skogsmuseet i Lycksele och Historiska Hus i Norr. De daterade byggnaderna är följande:

I Västerbotten: Snöans kapell, Bygdeå kyrka, Lövånger kyrka, Gräsvikens kapell, lada vid Åbyns kapellplats.

I Norrbotten: Öjeby kyrka samt dess friliggande kyrktorn och en intilliggande likboda, Nederluleå kyrka ochdess norra stigport samt det intilliggande sockenmagasinet, Nederkalix kyrka och slutligen Jukkasjärvi kyrka.

Metoden

Dendrokronologisk datering som metod bygger på det faktum att bredden på årsringarna avgörs från år till år av klimatet. I geografiska områden där klimatet varit likartat över tid som t.ex. Norrlands inland respektive kustland medför detta att träd av samma art som växt under samma tid uppvisar samma relativa mönster av breda och smala årsringar. Yngre och äldre träd av samma art som växt samtidigt delar årsringsmönster från den gemensamma perioden.

Genom att utnyttja denna ”överlappningsteknik” har det möjliggjort att forskare kunnat bygga långa årsringsserier från idag levande träd via stubbar, byggnadstimmer till fossilt trä från myrar och sjöar. Det finns idag ett nästan heltäckande nät av tallkronologier i Sverige; den längsta är från nordligaste Lappland och sträcker sig över 7500 år tillbaka i tiden.

Några dateringar från Norrbotten

Öjeby kyrka – År 1408 donerade häradshövdingen i Norrbotten mark till ett kyrkbygge i nuvarande Öjebyn. En tegelornerade gråstenskyrka uppfördes sedermera under senmedeltid. Enligt församlingen stod den första etappen klar 1425 och bestod då av en långkyrka av sten med trätak och en sakristia i norr. Vapenhus byggdes till vid 1400-talets slut. Idag består kyrkan av tre travéer med stjärnvalv och tegelornerade gavelrösten. Kyrkan har återuppbyggts efter bränder 1666 och 1721 och genomgick en ombyggnad till korskyrka 1751-52 liksom en förstoring av fönstren 1756.

I kyrkan togs totalt fem träprover från takkonstruktionen. Resultatet blev att den yttersta årsringen, dvs. det yngsta provet, härrör från 1720. Övriga prover föll också ut mellan 1707-1720 med två prover med yttersta årsring år 1720 samt ett prov år 1717. Detta betyder naturligtvis inte att kyrkan är från denna tid, Öjebyns kyrka är medeltida, däremot betyder det att takkontstruktionen härrör i sina äldsta delar från denna period. Tolkningen är att dessa dateringar av takkonstruktionen hör samman med den brand som ryska styrkor anlade år 1719.

Klockstapeln vid Öjeby kyrka – Denna byggnad är ytterst intressant då spekulationer om dess ålder och funktion har debatterats under en väldigt lång tid. Dateringarna av träkonstruktionen gav dock inte något entydigt svar då de åtta proverna genererade en alldeles för spretig bild för att kunna särskilja olika byggfaser. Intressant är dock att en bjälke från första våningens bjälklag kan dateras till 1482. Övriga prover återfanns i spannet 1720-1882. Det skulle behövas fler provtagningar i tornet för att kunna kartlägga olika byggfaser.

Nederluleå kyrka – Kyrkan är Norrlands största tegelornerade gråstenskyrka från medeltiden. Det förekommer dock en rad olika uppgifter om när kyrkan är uppförd, på senare tid har dock allt fler inom forskarsamhället landat i att kyrkan uppförts under 1400-talets andra hälft och senare del. Traditionen i församlingen säger att den invigdes år 1492. Kyrkan består av ett stort rektangulärt långhus med fyra travéer med sydportal och korportal. Taket pryds med ett brant lutande och tjärat spåntak. Gavelröstena har, i likhet med kyrkan i Öjebyn, tegelblinderingar. Nederluleå kyrka har landets nordligaste målningar tillskrivna Albertus Pictor samt i övrigt en rik inredning med bl.a. ett stort altarskåp från Antwerpen daterat till 1520-tal.

Nederluleå kyrka, Gammelstad

Nederluleå kyrka, även kallad för Gammelstads kyrka. Fotograf: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Totalt togs 16 prover i kyrkan; från långhusets södra sida, dess norra sida samt från södra vapenhuset. Dateringarna uppvisade en stor sammstämmighet, tretton av proverna föll inom spannet 1555-1558 och åtta prover specifikt till år 1558. Takkonstruktionen härrör alltså huvudsakligen från 1558 vilket sammanfaller med en brand som drabbade kyrkan samma år. Det finns dock ett prov som påvisar byggnadens äldre skeden, en av taksparrarna i södra vapenhuset daterades till 1477.

Norra stigporten vid Nederluleå kyrka – Denna har liksom kyrkan och den västra stigporten uppgetts ha ett medeltida ursprung. Den västra stigporten uppges dock ha fått allt virke utbytt undere 1700-tal därför fokuserades insatserna på den norra istället. De tio prover som togs resulterade utan undantag i medeltida dateringar, samtliga prover låg inom åldersspannet 1469-1494 och därmed utgör stigporten en av de äldsta daterade byggnaderna i Norrbotten.

Nederkalix kyrka – Denna kyrka ska ha föregåtts av ett träkapell, precis som att de övriga stenkyrkorna i Norrbotten troligen föregåtts av enklare träkapell. Vid arkeologiska undersökningar har dock rester efter dessa aldrig påträffats. Kyrkan ett rektangulärt långhus med både korportal och sydportal från medeltiden. Kyrkan har i likhet med Nederluleå kyrka haft medeltida kalkmålningar i korvalvet, dessa förstördes, tyvärr, i samband med en brand 1595. Branden tycks ha varit omfattande och berörde både kyrkans och sakristians tak något som indikeras av de dendrokronologiska dateringarna.

20 prover togs i takkonstruktionen; i sakristians västra sida samt långhusets norra respektive södra sida. En majoritet av dateringarna, 13 stycken, föll inom spannet 1592-1595, en fjärdel var från år 1595. Resultatet av dateringarna bekräftar alltså den omfattande branden år 1595.

Nederkalix kyrka

Nederkalix kyrka. © Norrbottens museum

Jukkasjärvi kyrka – Landets enda bevarade blockpelarkyrka! I sig en fantastisk konstruktionsteknik såväl teknik- som ursprungsmässigt som hade förtjänat mer utrymme  men som ni kan läsa om mer här. Kyrkan är uppförd 1726 och har ett rektangulärt långhus med sakristia mot norr och vapenhus mot väster. Delar av Jukkasjärvis första träkyrka, byggd 1607, ska ingå i den nuvarande kyrkobyggnaden. Detta kan man bl.a. utläsa i boken ”Kyrkor på Nordkalotten” samt att delarna från den äldsta kyrkan återfinns i mittendelen av den nuvarande. De 15 prover som togs i kyrkan visade att detta stämde, stora delar av den gamla kyrkan har återanvänts i den nyare byggnaden. Åtta av proverna faller inom spannet 1605-1608 vilket stödjer tesen om att den äldsta kyrkan återbrukats.

Nbm 2007:289:1 Jukkasjärvi kyrka, Kiruna kommun

Jukkasjärvi kyrka i Kiruna kommun. © Norrbottens museum

Slutfunderingar och glad påsk!

Sammantaget styrker dateringarna många av de antagande man tidigare gjort kring kyrkornas och vissa kyrkobyggnaders ursprung, samtidigt så visar det också att kyrkorna på ett mycket tydligt sätt upplevt flera byggnadsfaser och att det i vissa fall krävs utökade provtagningar för att kunna särskilja dessa. Resultaten är väldigt intressanta och tillför ny och välbehövlig kunskap om såväl Västerbottens som Norrbottens äldsta byggnader.

Om ni har några frågor kring de övriga byggnaderna som daterades så skriv till oss då här på bloggen så återkopplar vi!

Glad påsk från oss på Norrbottens museum och avdelning Kulturmiljö!

//Nils Harnesk

Rapporter, rymdraketer och en julhälsning

tisdagen den 21:e december 2010

Här kommer ett sista blogginlägg innan jul. Ärligt talat är inte december den mest händelserika månaden i en arkeologs liv. Det är en grå vardag som innebär att vi stretar i på med rapportskrivning på sommarens fältarbete.Lars Backman har skickat in rapporten på den arkeologiska utredningen för Kaunisvaara gruva till länsstyrelsen och väntar nu på deras bedömning av den. I dagens norrbottniska dagstidningar (NSD och Norrbottens Kuriren) går det förresten att läsa om det första spadtaget för gruvan. Det gick förresten också ett TV-program kl 19.00 på SVT 2 igår kväll (Kexi, Tornedalsmagasin) om gruvetableringen där de tudelade känslorna framgick på ett fint sätt. Kanske ett nödvändigt lyft för att Pajala kommun ska överleva, men också ett vemod hos dem som måste flytta från sina hem när gruvorna tar marken i anspråk.

Lars har också skickat in rapporten för grävningen vid Öjebyns kyrka för fjärrvärme. På de 90 längdmetrarna schakt som grävdes var 40 fyndtomma, och sedan kom allt det som man kan förvänta sig att stöta på när man gräver rätt genom en kyrkogård. Inga bevarade gravar efter vad jag förstår, men kraftigt omrörda lager med ben från ett stort antal individer som blivit flyttade när kyrkan under tidigare år flyttat på jordmassor. Lars har ägnat några timmar att väga alla ben, torra och rengjorda ,och det rör sig om närmare 30 kg ben. Det är väldigt mycket, minst sagt. När rapporten är godkänd av länsstyrelsen så kommer svenska kyrkan att återbegrava benen. Vi ska se om inte Lars kan göra någon form av sammanfattning av rapportens innehåll under nästa år.

Carina Bennerhag har gjort sin rapport om järnframställningsboplatsen vid Järnbacken klar och skickat den till länsstyrelsen för granskning. Hon säger att hon kan göra en sammanfattning av rapporten här på bloggen någon gång efter nyår. Den som vill kan titta på litet äldre blogginlägg från slutet av maj och början av juni från fältarbetet vid Järnbacken.

Nils Harnesk läser just nu på intensivt om medeltid i Norrbotten i väntan på besked om hans bidragsansökningar för insatser inom medeltidsarkeologi ger resultat. Kommer det positiva besked om pengar så ska Nis skriva en slutlig rapport på en grävning som gjordes i Gammelstad i början på 1990-talet. ”Lottas grävning” eller ”5:11:an” som den också kallas är en av de få grävningar i Gammelstad som gett dateringar till 1200-/1300-tal och det är verkligen angeläget att den avrapporteras. Det är inte lätt eftersom de arkeologer som utförde grävningen sedan länge slutat på Norrbottens museum och att sammanfoga anteckningar och ritningar som är flera årtionden gamla kan ta tid. Positiva besked om pengar kan också innebära ytterligare insatser i Skatamark, som nämnts i tidigare blogginlägg.

Åsa Lindgren har gjort rapporten över fornminnesinventeringen i Arjeplog klar och väntar på att länsstyrelsen ska granska den. Hon har också gjort färdigt det sista på det arbete som Lars-Gunnar Bohman gjort när det gäller tipsgranskning under den här sommaren. Ett 30-tal kulturlämningar och fornlämningar har nu förts in i FMIS -fornsök, det digitala fornlämningsregistret som ligger ute på Internet:

http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html

(Öppna ett sökfönster på den sidan och se vad som finns i fornlämningar och kulturlämningar i Norrbottens län!)

Frida Palmbo har färdigställt rapporterna över utredningarna i Kälsjärv (skogsbilväg för skogsbruk) och Alträsket (skogsbilväg för skogsbruk) och skickat in dessa till länsstyrelsen för granskning. Vid Alträsket-utredningen påträffades en stor mängd kolbottnar, rester av kolmilor. Frida har lovat att återkomma med ett blogginlägg om Alträsket.

Olof Östlund har under de senaste veckorna i huvudsak fokuserat på att få ihop rapporten över Fjärrvärme-undersökningarna i Gammelstad. Den är klar så långt som det är möjligt att komma nu, men det återstår att få besked om 14C-daterngarna och att göra en slutlig tolkning med dateringarna som grund för resonemanget. Dateringarna bör komma någon gång i början på februari.

Hur var det nu med den där rymdraketen som nämndes i rubriken? Jo, så fort som en grävning blir litet större med många och långa schakt så är det en hel del som ska illustreras med kartor och renritade ritningar. Stundtals har liknelsen med att bygga en rymdraket känts rimlig när det gäller rapportskrivning. Hur mycket man än försöker att få varje detalj att stämma så innebär varje komplettering av en ritning eller ett textstycke att det blir följdverkningar på en massa andra ställen i rapporten med hänvisningar till bilagor och annat. I slutänden är det alltid någon grej som glömts bort och raketen får startförbud (rapporten får krav om rättningar eller kompletteringar från länsstyrelsen innan den blir godkänd).

Det är helt klart så att decembermörkret tär en smula på humöret när sådana tankar dyker upp… Ingen astronaut har hittills dött för att en miss smugit sig in en arkeologisk rapport, ingen arkeolog heller för den delen.

Julledigheten är välkommen och efterlängtad. Litet vila kommer att göra susen!


Med ovanstående julkort på Gammelstads kyrka vill arkeologerna på Norrbottens museum önska er alla en God jul och ett Gott nytt år!

Vid tangentbordet denna gång:
Olof Östlund