tisdagen den 2:e november 2010
Under förra veckan så hände det ovanliga saker i Luleås norra hamn. Sjöhistoriska museets marinarkeologer dök och gjorde undersökningar av ett skeppsvrak som av en slump påträffades på 1980-talet. Det är inte ofta som det sker marinarkeologiska undersökningar i Norrbotten och intresset har varit stort hos skolelever, allmänhet, tidningar och TV.Samtidigt som Sjöhistoriska museet har utfört det marinarkeologiska arbetet vid vraket har också en pedagogisk insats genomförts. Sjöhistoiska museet och Norrbottens museum har berättat om marinarkeologi och Luleås roll som sjöfartsstad genom århundradena, från det att Luleå låg i det som idag är Gammelstad och fram till våra dagar. Från Norrbottens museum har arkeologen Lars Backman och pedagogerna Ida Renlund och Annika Josbrant varit inblandade i samarbetet. Från Sjöhistoriska museet har projektledare Nina Eklöf, Fredrik Blomqvist, intendent vid arkeologienheten, pedagogen Linnea Hedlund och de dykande marinarkeologerna Jens Lindström, Eduardo Roas och Patrik Höglund gjort sin del. Jag hoppas att jag fick med alla inblandade.
Inriktningen på den pedagogiska insatsen har främst varit skolelever i grundskolans årskurs 4 till 9. De flesta klasserna kom från Bergviksskolan, men trycket och intresset har varit enormt från lärare från andra skolor också. Hade de marinarkeologiska undersökningarna pågått flera veckor till och vi hade haft tillräckligt med personal så hade vi kunnat svara mot intresset. Ibland så räcker man inte riktigt till.
Naturligtvis har även allmänheten fatt chansen att lyssna på vad marinarkeologerna har att berätta.
Som plåster på såren för dem som inte kunda vara med så går det att titta in på Sjöhistoriska museeets grävblogg, och naturligtvis också på Norrbottens museums hemsida:
http://www.sjohistoriska.se/sv/Kusten-runt/Marinarkeologi/Blogg/
http://www.nll.se/webb/Kultur–och-utbildning/Norrbottens-museum/Uppdragsavdelningen/Arkeologi/Vraket-i-Luleas-norra-hamn/Vraket-i-Luleas-norra-hamn1/
Vid tangentbordet denna gång:
Olof Östlund
(som verkligen önskar att han hade haft tid och möjlighet att vara med i händelsernas centrum i Norra hamn)
