För mer än 10 år sedan, november 2013, fick Norrbottens museum en rivningsansökan att svara på avseende Röcknerska huset eller Röcknerska gården som den också kallas. Det var redan då fastighetsägaren Johan Isakssons avsikt att riva en av de endast tre byggnader som finns bevarade från tiden före stadsbranden 1887. Isaksson har ända sedan dess haft som enda mål att riva byggnaden. Det är sorgligt att en av stadens mest värdefulla byggnader ägs och förvaltas av någon som helt saknar intresse för de kulturhistoriska värdena.
Huset uppfördes under tidigt 1800-tal av färgaren Michael Röckner som bostadshus för dennes familj. Då var det huvudbyggnaden för en typisk stadsgård vid den här tiden, hela familjens färgeriverksamhet fanns där, odlingsmark och andra ekonomibyggnader. Med tiden, stadsbranden och Luleå stads rivningsraseri under tidigare årtionden, har omkringliggande bebyggelse försvunnit. Men bostadshuset står kvar och vittnar om stadens historia.
För den som vill läsa mer om Norrbottens museums yttrande, som starkt motsatte sig rivning, gårdens historia och de spår som finns av gården och familjen Röckner i museets arkiv får gärna läsa dessa blogginlägg:
Röcknerska huset – En rivningshotad 1800-talsbyggnad i Luleå centrum
Röcknerska spår i Norrbottens museums arkiv
Skadorna på byggnaden var då endast begränsade till de två nedre timmervarven. Rötskador på de nedre timmervarven är inte ovanliga utan den vanligaste typen av skador på äldre timmerhus, vilket också är ganska lätt att åtgärda genom byte eller lagning av syllen. Johan Isaksson hävdade däremot att det var skäl för rivning, Norrbottens museum ifrågasatte även de uppförstorade renoveringskostnaderna för de begränsade skador som påvisats.
Luleå kommuns agerande genom den här processen har varit bra, från att under många år ha låtit fastighetsägare försumma underhåll med syfte att få riva så har man i detta fall sett till de kulturhistoriska värdena. För precis som i många andra städer har det funnits en rivningstradition även i Luleå, det som inte branden tog 1887 har rivits i senare tid. Det är därför så viktigt att Röcknerska bevaras. För den som vill ta del av mer om rivningarna i Luleå så kan jag rekommendera ett inlägg jag skrev om det på den här bloggen i samband med det första rivningshotet 2014:
Rivningar i Luleå – en lång historia
Luleå kommun försökte tvinga Johan Isaksson till att restaurera huset, Miljö- och byggnadsnämnden gav honom 2020 ett föreläggande om att restaurera huset, det var också förenat med ett vite på 300 000 kr. Isaksson överklagade det och föreläggandet upphävdes av mark- och miljödomstolen 2022.
Fastighetsägaren hävdar fortfarande, mer än 10 år senare, att det inte går att restaurera gården, kostnaderna är för stora, ingen vill ta på sig arbetet. Riva, riva, riva är enda lösningen. Saken är den att man oftast hittar de argument man behöver för att gynna sin sak. Isaksson är tydlig med att han vill förtäta och bygga något annat på fastigheten, det är stora ekonomiska värden för honom och där saknar han förmågan att integrera de kulturhistoriska värdena.
För ekonomiska värden och kulturhistoriska värden behöver inte stå emot varandra. Det visas inte minst av exemplet med hur fastighetsägaren Galären restaurerat Bergströmska gården, en av de tre äldsta gårdarna i staden, och samtidigt utvecklat nya ekonomiska värden. Där är det de historiska värdena som är centrala för attraktiviteten med fastigheten, där finns det mycket lärdom att hämta även för Isaksson och hans företag JIAB.
Det budskap Isaksson framför stämmer i varje fall inte, kostnaderna är inte oöverstigliga och det finns timmermän som både vill och kan utföra arbetet. Det som saknas är viljan och förmågan att kunna se att de kulturhistoriska värdena är det som är värdefullt med fastigheten. Jag hoppas innerligt att Luleå kommun håller fast vid den linje de lagt fast sedan 2020, att huset ska bevaras.
Röcknerska gården förtjänar inte en ägare som medvetet låter det förfalla, luleborna förtjänar att en av få byggnader från stadens äldre historia bevaras. Sälj Isaksson, sälj, det finns garanterat potentiella ägare som förmår att både bevara och utveckla. Röcknerska huset ska inte behöva stå inför en oviss framtid.
Vid tangentbordet denna fredag, Nils Harnesk.