Jag känner mig litet skyldig att jag inte skrivit i bloggen under min bloggvecka, men jag glömde alldeles bort det,  eftersom den inföll under min semester.  Det får bli ett litet inlägg nu istället, när jag kommit tillbaka in på kontoret.

Nils Harnesk hade en bra rubrik, så jag återanvänder den, men först efter att ha gjort en tillbakablick i mitt eget liv. Någon gång på högstadiet (jag borde ha varit omkring 15 år gammal) hade jag en studievägledare som skulle hjälpa mig att välja linje på gymnasieskolan. Han sade till mig ungefär så här: ”Välj en utbildning som leder till ett jobb som du trivs lagom mycket med. Väljer du att arbeta med någonting som du inte gillar, kommer du att längta bort från jobbet varje minut och därmed prestera dåligt. Väljer du att göra någonting som du älskar, finns det risk att du inte kommer att kunna skilja på arbete och fritid”.  Jag visste det inte då, men han hade fullständigt rätt. Jag är bara glad att jag valde att göra någonting som jag älskar att syssla med, eftersom motsatsen hade varit värre…

När jag nu tittar på min egen semester så kan jag konstatera ett detta är ett yrke som skapar beteendestörningar och tankemässig enkelspårighet.  Jag åkte iväg på två resor under semestern, dels till Belgien (närmare bestämt Bryssel) och dels en motorcykeltur till Litauen.

I Bryssel är ju själva staden en sevärdhet i sig, och där fanns också god mat och en bra afrolatinsk musikfestival, men den stora behållningen för mig var museerna. Några av museerna (Auto-world och serieteckningsmuseet) hade väl inte så mycket med mitt yrke att göra , även om jag gillade dem mycket. Rent arkeologiskt så föll jag handlöst för för det stora Nationalmuseet för konst och historia. Det har en fantastisk arkeologisk utställningsdel med mycket fina utställningar om Paleolitikum och Mesolitikum (Äldre stenåler och mellanstenålder). Faktum är att jag hade kunnat stanna kvar där många timmar till! Det blev massor med fotografier med min egen kamera, på montrar med föremål som jag bara sett bilder på i böcker tidigare! Där fanns också fina utställningar om Galler och  Merovinger. Fattas bara annat när man befinner sig i Belgien.  Vi besökte också det Naturhistoriska museet som har en alldeles jättehäftig och modern dinosaurieutställning, och på en annan våning också en utställning om människans förhistoria och evolution från de första förmänniskorna fram till den moderna människan. En och annan mammut fanns också representerad i anslutning till människans historia. På någ0t underligt sätt kändes det ändå inte som jobb att vandra omkring i dessa museer, det var bara jättekul. Tiden flög iväg!

Resan till Litauen var inte tänkt alls som en resa för att titta på sådant som intresserar mig arkeologiskt, men det blev ändå så, litet grand. Jag kan inte koppla bort det arkeologiska sättet att se på naturen. Litauen är nämligen mycket tydligt påverkat av inlandsisens yttersta gränser, när den istida glaciären var som störst. Västra delen av landet är gammal havsbotten och mycket platt, med fina sedimentjordar för jordbruk. Den delen av landet har alltså varit dränkt av flera av Östersjöns tidigare stadier, bland annat Ancylussjön.  Den östra delen av landet…: Oj, oj, oj! Här kan man se hur ismassorna som en jättelik bulldozer har format enorma kullar som tydligt visar vilka enorma krafter som en gång var i rörelse. Mellan kullarna finns sjösystem och vattendrag som troligtvis  inte har flyttat sig mycket sedan den tiden, för för omkring 15ooo år sedan. I de baltiska länderna har jag också läst att det finns också flera boplatser och fornlämningsmiljöer som hör till tiden just efter att inlandisen började smälta undan. Renjägare som följde sina byten norrut. Jag måste leta rätt på den litteraturen igen, och läsa på mer om vilka arkeologiska spår som finns i dessa tre länder. Detta är ju jätteintressant!

Semester? Yrkesskadad? Vem, jag?

Vid tangentbordet denna måndag. /Olof Östlund