Helgen den 12-14 september står kulturarvet lite extra i fokus då det i vanlig ordning är dags för årets upplaga av Kulturarvsdagen. Runt om i landet kommer en massa spännande och lärorika evenemang gå av stapeln under den andra helgen i september.
Huvudarrangör är Riksantikvarieämbetet i samarbete med Sveriges Hembygdsförbund och Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd. Runt om i landet är det sedan hembygdsföreningar, museer, organisationer och andra intressenter som på ett eller annat sätt uppmärksammar Kulturarvsdagen.
Information från Riksantikvarieämbetets hemsida om Kulturarvsdagen
Det är inte bara här i landet som Kulturarvsdagen firas. Evenemanget som går under benämningen ”European Heritage Days”, har uppmärksammats sedan 1980-talet och firas i länder som är med i Europarådet – hela 46 stycken! Gemensamt för alla länder är att lyfta fram Europas kulturarv på olika sätt. Alla länder har olika teman och i Sverige är temat i år ”Kulturarv och bebyggelse”.
Byggnadsvårdsåret 50 år, grunden till årets tema
I år är det 50 år sedan det Europeiska byggnadsvårdsåret (European Architectural Heritage Year 1975). Satsningen var en reaktion på de omfattande rivningarna som pågick under 1960- och 70-talen. Syftet med byggnadsvårdsåret var då att lyfta fram historiska byggnader och miljöer och därmed öka medvetenheten om de oersättliga värdena i kulturarvet.
När vi idag står inför utmaningar som påminner om de för 50-60 år sedan med energikriser och rivningar runt om i Europa, men även med nya utmaningar som hållbarhet, klimat och miljö är det viktigt att lyfta fram de kulturhistoriska miljöerna och byggnaderna. Dels kan de utgöra goda exempel på hur man i framtiden kan lära sig nyttja hållbara material och bevara det historiska hantverket, men också vikten om att värna den kulturmiljö som format vårt samhälle.
Årets tema är med anledning av Byggnadsvårdsåret 50 år just ”Kulturarv och bebyggelse” som nämnts ovan. Vill du veta mer om Byggnadsvårdsåret 50 år kan du läsa om detta i vårt blogginlägg från januari i år HÄR.
Officiell logga för Byggnadsvårdsåret 50 år.
Firande den 14 september i världsarvet Gammelstads kyrkstad
Vi på Norrbottens museum vill ju så klart vara med och fira årets Kulturarvsdag. Tillsammans med ett flertal samarbetspartners kommer ni att kunna träffa oss i världsarvet Gammelstads kyrkstad den söndagen den 14 september kl. 11-15. Vi kommer att föreläsa om norrbottnisk byggnadskultur, svara på dina byggnadsvårdsfrågor och visa fram både färger, pigment och historiska tapeter. Våra pedagoger kommer att se till så alla barn får möjlighet att måla ett litet hus/kyrkstuga och även vara med på Kyrkstadsbingo.
Under dagen är även Länsstyrelsen i Norrbotten på plats för att informera om bidrag, Nederluleå hembygdsförening kommer att sälja böcker samt även hålla visningsstugan öppen för besök och Nederluleå kyrkstugeägares intresseförening informerar om föreningen. Förutom detta har vi även två timmermän på plats i kyrkstaden. Vid kyrkstuga nr. 457 kommer de att under dagen svara på byggnadsvårdsfrågor samtidigt som de fortsätter den omfattande restaureringen på kyrkstugan som påbörjades för något år sedan. Även Visitor Center håller öppen under dagen – från kl. 12.00-16.00. Där kan du se en utställning om världsarvet samt köpa souvenirer och fina inredningsdetaljer.
Gammelstads kyrkstad. Foto taget av Visitor Center.
Kom gärna förbi och träffa oss alla den 14 september i världsarvet Gammelstads kyrkstad!
Vid tangentbordet denna vecka: Erica Duvensjö Byggnadsantikvarie Norrbottens museum
Världsarv – en unik miljö som berättar om människans och/eller jordens historia. I Norrbotten finns totalt tre av dessa miljöer, mäktigt eller hur? Men vad är egentligen ett världsarv? Hur skyddas de och vilka är de tre som ligger i Norrbotten? I detta blogginlägg ska vi kika närmare på dessa frågor. Först ska vi reda ut begreppet världsarv – vad är det? Världsarven delas upp i naturarv och kulturarv, men det finns också de som är utnämnda för både sina kultur- och naturarv. Ett av dessa, Laponia, ligger i Norrbotten. Världsarv är alltså en plats, en miljö eller ort som är så enastående och har så stor betydelse för mänskligheten att den bör skyddas för framtiden.
För att skydda de unika miljöerna finns Unescos Konversion Om Skydd För Världens Kultur- och Naturarv från år 1972, även kallad Världsarvskonventionen. Syftet med konventionen är att medlemsländerna skapar en organisation och en lagstiftning för att kunna bevara världsarven i det egna landet, men även stödja andra länders världsarvsarbete.
I dagsläget finns totalt över 1150 platser inskrivna på Unescos världsarvslista – allt från pyramiderna i Egypten till Gammelstads kyrkstad utanför Luleå. Femton av dessa världsarv ligger i Sverige och tre av dem i Norrbotten – Laponia, Struves Meridianbåge och Gammelstads kyrkstad. Dessa tre ska vi nu kika lite närmare på.
Laponia, världsarv sedan 1996
Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som en gång i tiden var mycket vanlig och har spår tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling. – Ur Unescos Världsarvskommittés motivering för Laponias kulturvärde
Som jag tidigare nämnt är Laponia ett världsarv som är utnämnt för både sitt kultur- och naturarv. De är starkt sammankopplade med varandra genom samhällena som under årens lopp skapats i området.
Kulturarvet omfattar det samiska kulturlandskapet, ett landskap som varit befolkat under flera tusen år. Området är totalt 9 400 kvadratkilometer stort och i detta finns totalt nio samebyar, fyra nationalparker – Sarek, Padjelanta/Badjelánnda, Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke och Muddus/Muttos samt även naturreservaten Sjávnja och Stubbá.
Naturarvet, som är en av Västeuropas sista större vildmarker, bjuder på ett varierat landskap av glaciärer, slättmark, högfjäll och skog.
Vandringsled vid Stora Sjöfallet. Fotograf: Erica Duvensjö
Laponias historia är starkt kopplat till de samiska nomadsamhällen som fanns i området under medeltiden och som under 1900-talet kom att bli mer permanenta boplatser. Det är också en knytpunkt för rennäringen som idag är en viktig del av områdets ekonomi.
Struves meridianbåge, världsarv sedan 2005
Struves meridianbåge är ett extraordinärt exempel på utbyte av mänskliga värden i form av internationellt vetenskapligt samarbete, samt ett utmärkt exempel på ett tekniskt ensemble. Det är den första noggranna mätningen av ett långt segment av en meridian, som hjälper till att skapa världens exakta storlek och form, och utgör ett viktigt steg i utvecklingen av vetenskapen om Jorden. – Ur Unescos Världsarvskommittés motivering
För att bestämma den exakta formen och storleken på jorden använde sig den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve i början av 1800-talet av triangelmätning. Genom långa kedjor av tringlar mättes jordytan upp. Mätningarna består av 265 mätpunkter med ett avstånd på 30 kilometer från varandra, och går längst en sträcka på 2820 km genom nio länder – från Hammerfest i Norge till Izmail vid Svarta Havet. I Sverige ligger sju av dessa mätpunkter vilka fyra ingår i världsarvet – Tynnyrilaki i Kiruna, Jupukka i Pajala, Pullinki i Övertorneå och Perävaara i Haparanda.
Då mätpunkterna gick genom ett flertal länder var det internationellt samarbete som gällde. Både vetenskapsmän, monarker och andra intressenter var inblandade i projektet. På grund av de långa avstånden var det inte lätt att utföra själva mätningarna. Även de svåra förhållandena där häst, båt och slädar användes satte de inblandade på prov, men allt detta övervanns och resultatet av mätningarna kunde användas för att stärka kartornas exakthet. Detta gjorde att projektet inte bara var betydelsefullt för vetenskapen utan även för människornas världsbild.
Utsikt från Jupukka. Fotograf: Erica Duvensjö.
Gammelstads kyrkstad, världsarv sedan 1996
Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimatologiska förhållanden som råder i en svår naturmiljö. – Ur Unescos Världsarvskommittés motivering
Gammelstads kyrkstad utanför Luleå, med sina över 400 kyrkstugor och Norrlands största medeltida stenkyrka från 1492, är den största och bäst bevarade kyrkstaden i norra Sverige. Av Sveriges tidigare över sjuttio kyrkstäder återstår idag bara sexton vilken Gammelstad är en av dessa.
Nederluleå kyrka. Fotograf: Erica Duvensjö
Kyrkstäder, ett fenomen som uppstod när avstånden var långa mellan hemmet och kyrkan, består av små stugor för tillfälliga övernattningar vid kyrkobesök, marknader och ting. Det första kända belägget för Gammelstad kyrkstad är från julen 1600 då Johannes Bureus, Sveriges förste riksantikvarie besökte området och beskrev kyrkstaden med dessa ord:
”Alla bönder har sina stugor vid kyrkan, på en plats de kalla Bärghet, 2, 3, 4 eller 5 om var stugan. Dit kommande varje lördag för aftonsångens skull och draga dädan om söndagsaftonen eller om måndagen”.
Området har sedan 1300-talet varit en handelsplats vilket gjorde det naturligt att placera staden Luleå här. Året var 1621, men platsen för det nya Luleå blev dock kortvarig då den endast ett tjuotal år senare var tvungen att flyttas till nuvarande plats. Orsaken var landhöjningen som till slut gjorde det omöjligt att segla in i dess hamn.
Världsarvsområdet omfattar den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, totalt 520 skyddade byggnader, vägnätet, fornlämningsmarken och den månghundraåriga sedvänjan att under helger vistas i sin kyrkstuga.
Gammelstads kyrkstad. Fotograf: Erica Duvensjö.
Är det så att du ännu inte besökt alla världsarv här i Norrbotten, passa på att göra det om du ändå är i närheten. De är alla unika i sitt slag och bjuder dig som besökare på allt från mysiga gränder och vacker fjällmiljö till milsvid utsikt från de fyra mätpunkterna.
