Ett mysterium i världsarvet Laponia

I december förra året gästbloggade jag om världsarvet Laponia med särskilt fokus på vår verksamhet som har med spår av tidigare brukare/historiska spår, att göra. Ett ”försvunnet” fångstgropssystem gav då huvudbry samtidigt som ett nytt, inte känt, system dök upp. Ett år av ”cliffhanger” är nu till ända och mysteriet med det försvunna fångstgropssystemet, har fått sin lösning.

Läs gärna inlägget från 2017 här, för att friska upp minnet!

Men ni får hålla er till tåls en stund till. Först ska jag berätta lite om vad som hänt under fältsäsongen 2018. Vi har påbörjat ett samarbetsprojekt med Silvermuseet ”Kulturmiljöer och landskap i Laponia”. Här kan alla, brukare och besökare, ta del av föreläsningar och kunskapsresor i fält som handlar om hur människan nyttjat och format landskapet. I år har vi haft fältresor längs Ritsemvägen som varit mycket populära. Vi har även skapat en tipsfunktion för att kunna ta emot tips om nya lämningar, granska och sedan registrera dem:
https://laponia.nu/livet-i-laponia/markerna/spar-i-landskapet/projekt/

Ett av våra stora fokusområden just nu är Muttos/ Muddus nationalpark. I höst har en ny entré blivit klar och snart ska den fyllas med skyltar. Som en del i kunskapsinsamlingen har jag påbörjat en inventering i anslutning till vandringslederna i parken. Många nya forn- och kulturlämningar som ni kan se nedan!

muttos-nyentre

En nästan helt färdigställd entré för Muttos/ Muddus nationalpark vid Skajdde. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Härd, strax N om fallstugan. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En fångstgrop i ett system med många gropar, Ö om fallstugan. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjouttjudus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kojgrund. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kåta/bod?, invid kojgrund och härd. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Det andra fokusområdet vi arbetar med just nu, är området kring Stuor Muorkke/ Stora Sjöfallet. Fångstgropssystemet som jag fann i fjol är nu registrerat, enligt konstens alla regler. Hela åtta gropar blev det. Kanske har det funnits någon fler grop som fick sätta livet till, i och med brytningen av vägen till Satis. Groparna ligger strategiskt placerade, i en båge mellan Nieras fjällbrant och Viedásädno, vid Vattenfalls gamla elljusspår.

karta-fångstgropssystem

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fångstgrop vid det gamla elljusspåret. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Så till mysteriet…………

Fångstgropssystemet Gällivare 118:1, som ska bestå av fyra gropar, är inte längre försvunnet! Kommer ni ihåg var det skulle ligga? I en storblockig kraftledningsgata vid Satisvägen. Att det inte ligger där, kunde jag konstatera redan 2015 och sedan dess har jag sökt vida omkring, utan resultat. Nåja, inte helt utan resultat, en del andra lämningar och ett helt annat fångstgropssystem, har det som bekant blivit.

Inledde årets ”expedition” norrifrån, med att lokalisera den gamla körvägen till Satis. Jo då, den fanns den med. Svår att följa och kraftigt igenvuxen. Startade dagen full av tillförsikt, med en upptäckaranda som fått självaste Indiana Jones att häpna. Men när timmarna går och det enda man ser är stenar, block, fjällbjörkar och en och annan mygga, är det lätt att börja tvivla på sin förmåga. Till slut gav jag upp och rullade bokstavligen ner på en frodig fjällbjörksäng, intill Vattenfalls anläggning på Ganijvárásj. Och där mellan ormbunkar och midsommarblomster låg en grop!

Den som söker, hon finner.

Så självklar som bara en fångstgrop kan vara. Allt var rätt; läge, form och material. Det enda som var fel, var att det bara var en grop. Var fanns resterande tre? Var jag ändå på fel ställe? Läste beskrivningen om och om igen, mätte och stegade runt. Till slut föll pusselbitarna på plats, jag hade hittat det försvunna fångstgropssystemet!

Dessvärre är grop nr 2-4 igenfyllda, något av ett antiklimax. Några av referenspunkterna finns kvar, ett stort flyttblock och en myr/tjärn som numera består av schaktmassor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det försvunna fångstgropssystemet. Foto: Anna Rimpi, Laponiatjuottjudus.

Självklart är jag nöjd och lättad över att ha hittat ”rätt”. Samtidigt blir jag en aning förfärad över hur gamla, felaktiga registreringar faktiskt får förödande konsekvenser för kulturavet.

En nationalpark ger inget absolut skydd för forn-och kulturlämningar. Världsarvet är ett kulturlandskap där människan påverkat och brukat landskapet allt sedan inlandsisen släppte sitt grepp. Oavsett näring (vattenkraft, rennäring, turism) eller form av brukande, krävs ett hållbart och medvetet sådant, för att vi ska kunna bevara världsarvets värden. Ansvaret ligger hos oss alla. Men kanske särskilt hos näringarna.

2019 då? Lite tomt känns det allt, att inte ha något specifikt att leta efter. Men med en yta lika stor som tre Gotland, finns det en hel del att göra. Inventeringen i Muttos fortsätter och sen ser jag med spänning fram emot att få bege mig till ”andra sidan” där nya projekt väntar.

Anna Rimpi, arkeolog, Laponiatjuottjudus

Besök oss gärna på http://www.laponia.nu/

Källor:

Bergengren, K. 1964. Rapport över kulturhistoriska undersökningar inom Vietas kraftstations byggnadsområde vid Stora Sjöfallet och längs den till detta område planerade tillfartsvägen på N-sidan av Stora Luleåvattnet och Langas mellan Luleluspen och Vietasjokk utlopp, Gällivare socken, Lappland 1962. ATA Stockholm dnr 3555/64.

Mulk, Inga-Maria (1994). Sirkas: ett samiskt fångstsamhälle i förändring Kr.f.-1600 e.Kr. = Sirkas, a Sámi hunting society in transition AD 1-1600. Diss. Umeå : Univ., 1994

Laponia: world heritage in Swedish Lapland : Tjuottjudusplána : biejadusáj ja sujttimplánajn suoddjimpárkajda = Förvaltningsplan : föreskrifter och skötselplan för nationalparkerna Sarek, Stora sjöfallet/Stuor Muorkke, Muddus/Muttos, Padjelanta/Badjelánnda : Biejadusáj ja sujttimplánajn luonndoreserváhtajda = Föreskrifter och skötselplan för naturreservaten Sjávnja/Stubbá. (2015). [Jokkmokk: Laponiatjuottjudus

Tillgänglig på Internet: http://laponia.nu/wp-content/uploads/2015/03/Laponia-forvaltningsplan-svenska.pdf

Historiska kartor https://etjanster.lantmateriet.se/historiskakartor/s/search.html?asUrl=https%3A%2F%2Fetjanster.lantmateriet.se%2Farkivsok%2Fs%2Fstartpage.html&arv=false&pul=true&user=public&swedish=true

FMIS
http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

kartbild.com-öppna data
https://kartbild.com/#15/61.2616/16.8677

Europaåret för kulturarv

2018 är kulturarvsår i Europa och Norrbotten har utnämnt 2019 till ett regionalt kulturarvsår.
Europaåret för kulturarv

Det är ett mångfacetterat kulturarv vi har i Europa med gemensam historia och gemensamma värderingar. I hela Europa finns 453 registrerade världsarv varav 14 i Sverige och 3 av dem finns i Norrbotten. Gammelstads kyrkstad, Laponia samt Struves meridianbåge.

Gammelstads kyrkstad med kyrkan i bakgrunden. Foto Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

Gammelstads kyrkstad med kyrkan i bakgrunden. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum.

En bra dag på jobbet! Undertecknad på utredningsuppdrag med Laponia i bakgrunden. Foto Ronny Smeds © Norrbottens museum.

En bra dag på jobbet! Arkeolog Lars Backman på utredningsuppdrag med Laponia i bakgrunden. Foto: Ronny Smeds © Norrbottens museum.

 

Struves meridianbåge, Jupukka, Pajala kommun © Frida Palmbo

Struves meridianbåge, Jupukka, Pajala kommun. Foto: Frida Palmbo © Norrbottens museum.

Kulturarvet är viktigt. Det tillhör oss alla och det utgör kittet i vår tillvaro och bildar en brygga när vi tillsammans formar vår gemensamma framtid. Under hela 2018 uppmärksammas kulturarvet stort med en hel del evenemang att ta del av i Sverige och i hela Europa och nästa år ännu fler i Norrbotten.

En särskild uppmärksamhet riktas till 7-9 september då de europeiska kulturarvsdagarna infaller, i år med temat Dela kulturarvet. Kulturarvsdagarna har uppmärksammats i Sverige i 30 år.

Var finns kulturarvet? Ja, det är inte bara i de stora världsarven, utan det finns runt omkring oss i vardagen hela tiden och är av både materiellt och immateriellt värde. Det syns i maten vi äter, böcker vi läser, i filmer vi tittar på, i föremål, i konst och musik, i högtider vi firar, i berättelser vi för vidare till våra barn, i miljön vi rör oss i och i mycket mycket mer.

bok margareta

Fokus för kulturarvsåret är barn och unga. Det är de som ska tillvarata, vårda och utveckla kulturarvet för framtiden. På vårt ansvar ligger att lämna denna ”stafettpinne” vidare på ett klokt sätt och i ett gott skick. Vi behöver hela tiden söka vägar att involvera barn och ungdomar i det arbete vi gör, så att de på ett naturligt sätt får delta. Det kan till exempel handla om att baka bröd i en bagarstuga i Borgfors eller delta i en referensgrupp på Norrbottens museum när vi bygger den nya basutställningen Under samma himmel. Där har ungdomarnas röst varit jätteviktig för att höra vad de vill se, göra och uppleva. Jag vill påminna om att där vi har möjlighet att bjuda in barn och ungdomar för att höra hur de tänker; gör det!

Genom arkeologiska fynd lär vi oss ännu mer om våra förfäder och deras liv, och det ger oss perspektiv på nutiden och framtiden. Ett fantastiskt exempel på detta är de fynd som forskningsprojektet Järn i norr gjort i Vivungi, som visar att stål framställts via järn redan 500 år f Kr. Det ger oss ny kunskap som skriver om Norrbottens historia och därmed världshistorien och det händer här och just nu. Tänk att vi får vara en del av den nya kunskapen!
nsd.se/nyheter/nya-fynd-fran-norrbotten-forandrar-varldshistorien-nm4799044.aspx

Slagg Vivungi

Fynd av slagg vid järnframställningsplatsen i Vivungi.

Ett annat exempel är inköpet av den danska krönikan Gesta Danorum som Kungliga biblioteket (KB) gjorde för några dagar sedan. Krönikan trycktes första gången i Paris på 1500-talet, och finns redan på KB, men just detta exemplar innehåller handskrivna vittnesmål och marginalanteckningar över Stockholms blodbad år 1520. Kyrkomannen Olaus Magnus var själv ögonvittne till den fasansfulla händelsen. Hans eget vittnesmål gör den här boken helt unik och kastar nytt ljus över Sveriges historia. Priset för boken var 2,4 Mkr, men så finns det bara en.

Norrbottens museum jobbar med kulturarv hela tiden och därför vill vi nästa år bli ännu synligare för länets invånare. Vi har påbörjat en planering tillsammans med Maud Ån, projektledare för Norrbottens egen satsning på kulturarvsåret.

Har du idéer och tankar om vad du vill lyfta fram av Norrbottens kulturarv, eller hur kulturarvet möter framtiden, är du välkommen att mejla eller ringa mig eller någon av medarbetarna på Norrbottens museum.

Slutligen vill jag ta tillfället i akt och berätta att vi har en ny kulturplan för Region Norrbotten som gäller 2018 – 2021 där vi bland annat beskriver en mängd utvecklingsinsatser. norrbotten.se

Glad Påsk!

Bästa hälsningar
Margaretha Lindh
Länsmuseichef
margaretha.lindh@norrbotten.se
0920-2435 12