Markanvändning och livsmedelsproduktion i Norrbotten

Den här veckans blogginlägg handlar om markanvändning och livsmedelsproduktion i Norrbotten. Såväl historiskt, nu och en spaning mot framtiden. Gästbloggar gör Kristina Sigfridsson, lantbruksrådgivare på Hushållningssällskapet Norrbotten – Västerbotten.

Corona-utbrottet är hittills årets stora samtalsämne. Människor sätts i karantän i hemmet och på sina håll bunkras det basvaror och munskydd så lager töms. Vårt land är helt beroende av livsmedelsimport, men frågan om hållbarheten i detta väcks sällan i perioder utan hot som pandemier eller konflikter mellan länder.

Känner du någon som producerar råvaror till livsmedel, en lantbruksföretagare? Antalet lantbruksföretag blir allt färre, medan de som finns kvar blir allt större. Färre människor engagerade i matproduktion medför lätt att kunskapen minskar i samhället i stort. Det är allt färre som hälsat på en släkting eller vän på deras gård. De bilder som kablas ut kring odling och djuruppfödning i media är sådana som ska väcka känslor. Antingen känslor av obehag där människor och djur far illa eller av idyll från små gårdar med självhushåll. Det ”vanliga” moderna lantbruket, med ny teknik som möjliggör kostnadseffektiv, miljövänlig produktion får lite uppmärksamhet. Att lantbruk är en förutsättning för att kunna äta oss mätta är inte uppenbart för alla numer. Många känner inte heller till att lantbruksföretag uträttar många andra ekosystemtjänster i samband med livsmedelsproduktionen.

Norrbottens vanligaste gröda är vallgräs, som växer så det nästan knakar när det är ljust nästan dygnet runt.

Norrbottens vanligaste gröda är vallgräs, som växer så det nästan knakar när det är ljust nästan dygnet runt. Foto: Kristina Sigfridsson.

Kött- och mjölkproduktion med odling av foder har dominerat lantbruket här i norr i flera hundra år. Som kuriosa hölls på 1500-talet, enligt dåtida beräkningar, betydligt fler nötkreatur per invånare i Norrbotten än riksgenomsnittet! Foderodling dominerade jordbruksmarkens arealer då som nu och man bärgade hö från ängsmarker, myrmarker och marker längre bort från byn, så kallad utmark och odlade en del korn. Jordbruk bedrevs främst efter kusten samt i Tornedalen. I de andra älvdalarna nådde kustbygden in i höjd med Manjärv i Pite älvdal, till Harads i Luleå älvdal och till Rödupp i Kalix älvdal. Längre in i skogsbygderna kom koloniseringen först från 1700-talets mitt. Befolkningen växte och det blev alltmer brist på foder. Man skördade därför hö allt längre bort från hembyn, odlade upp tidigare ej plöjda ängar till åkermark och bebyggelsen spreds in i skogsbygderna. Under andra halvan av 1700-talet och början av 1800-talet kom fler grödor till Norrbotten; höstråg, havre och potatis. På 1950-talet nåddes odlingsmaximum, då var utbredningen av jordbruksmarken i Norrbotten som störst med ungefär 86 000 hektar. Men sedan började odlingsarealens nedgång. Efter andra världskriget mötte länet en omfattande avfolkning och en stor andel av lantbruken lade ner sin verksamhet. Störst har förändringarna varit i inlandet där i vissa kommuner en bra bit över 90 procent av gårdarna som fanns på 50-talet lagt ner. Stora delar av den mark som odlades upp under 1900-talets första hälft har vuxit igen, åtminstone i mer perifera lägen. Tack vare modernisering och ny teknik kunde de gårdar som blev kvar växa och ta över brukandet av nedlagda gårdars mark. Därmed har odlingslandskapet i kustområdet kunnat upprätthållas ganska väl och livsmedelsproduktionen har inte minskat lika mycket som antalet brukare och areal.

Vårt län är stort och landskapet varierande. Förutsättningarna för jordbruk skiftar inom länet från söder till norr och ännu mer från kustland till inland. Temperaturer och nederbörd skiljer sig mycket åt, såväl mellan olika områden som lokalt. Särskilt i inlandet kan variationerna i lokalklimat vara avsevärda vilket har varit av yttersta betydelse för var man odlat och byggt, det vill säga jordbruksmarkens och bebyggelsens lokalisering.

Vi har riktigt bra förutsättningar för att producera mat här i Norrbotten, när vi producerar livsmedel i samklang med de odlingsförutsättningar som just vi har. Vi har en kort odlingssäsong, men den stora ljusmängden ger en snabb tillväxt och livsmedel med extra god smak. När det väl börjat växa på försommaren så växer det så att det knakar! Vallen, gräs till foder, är fortfarande största grödan. Förr skördades vallfodret torrt som hö, nuförtiden som ensilage, mjölksyra-konserverat. Några nya grödor har kommit till, exempelvis vårrybs och senap, som odlas i liten skala. Rybs är en rapssläkting som klarar kärvare klimat än sin mer förädlade kusin. Vall kan odlas på de flesta jordar om man väljer en fröblandning efter odlingsplatsens förutsättningar. Andra grödor som korn och havre har något högre krav på odlingsjorden. Grönsaker, bär och potatis bör odlas på de bästa jordarna. Undantaget potatis så är odlingen i länet av växter som vi människor äter liten jämfört med hur mycket vi konsumerar, självförsörjningsgraden är låg.

Sedan mitten av 1900-talet har arealen brukad jordbruksmark i Norrbotten krympt med 60%. Det är generellt den bästa jordbruksmarken som fortfarande brukas och den måste vi vara extra rädda om. Vår jord, såväl vårt jordklot som odlingsjorden, är en ändlig resurs. I Norrbotten hotas den av såväl igenväxning som exploatering för ny infrastruktur och bebyggelse.

Åkermark som snart är ett minne blott. Här ska en ny viadukt byggas.

Åkermark som snart är ett minne blott. Här ska en ny viadukt byggas. Foto: Kristina Sigfridsson.

Det är kostsamt att återställa åkermark som vuxit igen med sly och skog och det kan ta lång tid. Men det är möjligt. Vad gäller att bekämpa igenväxningen är det absolut bästa sättet att handla lokala produkter, livsmedel från Norrbotten. Mark som bebyggts med hus och vägar kommer aldrig mer odlas, den processen är irreversibel. Tyvärr sker exploateringen ofta där vi har väldigt goda odlingsjordar, efter kusten och efter älvdalarna. I och runt våra tätorter har exploateringen av åkermark pågått i flera decennier nu, pådriven av en befolkningsflyttning från inlandet mot tätorterna vid kusten. Olika samhällsintressen krockar. Livsmedelsförsörjning, biologisk mångfald och öppna odlingslandskap är viktigt, men också en god boendemiljö och bra infrastruktur. Här är det extra viktigt att vi tänker till kring problematiken och i möjligaste mån hittar alternativ mark som impediment eller skogsmark att exploatera. Där det inte går behöver vi välja den lite sämre åkermarken för exploatering. Den bästa jordbruksmarken är extra värdefull, särskilt här i norra Sverige där vi har ett tuffare odlingsklimat. Förr, på den tiden jordbruksmarken var en livsnödvändig resurs byggde man inte på bra jordbruksmark. Då placerades ofta hus och ladugårdar kring mindre höjder som inte var lika lättbrukade. På så sätt kunde man fortsatt bruka den mark som var bäst till odling – den med bäst beskaffenhet. I de klimatförändringar som pågår spås länets odlingsförutsättningar fortsatt vara goda, även om vi kommer möta utmaningar även här. Många andra platser på jorden därifrån vi idag importerar vår mat bedöms få radikalt sämre förutsättningar än i dag. Var ska vår mat komma från då? En ökad lokal produktion av hälsosamma, miljövänligt producerade och smakrika livsmedel är bra för regionens ekonomi, säkerhet och attraktivitet. Vi vet inte vad framtiden innehåller, men vi vet att vi har en värdefull resurs att förvalta. Vi har ett regionalt ansvar för livsmedelsförsörjning, men kanske är ansvaret men också möjligheterna större än så?

Förr bebyggdes jordbruksmark mest med lador, som behövdes för slåttern. De är flyttbara vid behov och kräver varken tomt runtomkring, nedgrävda ledningar eller en gjuten platta som villor gör.

Förr bebyggdes jordbruksmark mest med lador, som behövdes för slåttern. De är flyttbara vid behov och kräver varken tomt runtomkring, nedgrävda ledningar eller en gjuten platta som villor gör. Foto: Kristina Sigfridsson.

 

Läs gärna mer i: Planeringsunderlag för brukningsvärd jordbruksmark i Norrbotten, Wirsén H. & Sigfridsson K., 2019.

Gammelstads Handväveri: när tradition blev modernitet

1964 fick affärsmannen Anders Wärnegård ett statligt lokaliseringsstöd för att bilda ett eget företag i Norrbotten. Han arbetade sedan tidigare inom textilbranschen, och valde att fortsätta på det spåret. Följande år kunde Wärnegård köpa en 2647 kvm stor tomt i Gammelstad för 10588 kr. Det var en stor investering, även om siffran idag verkar mycket obetydlig, särskilt i förhållande till den stora ytan. Samtidigt innebar köpet flera utvecklingsmöjligheter. För Anders Wärnegård själv, för Norrbottens ekonomiska tillväxt men också åt länets arbetskraft – nämligen de väverskor som snart blev anställda i företaget.

01. Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Luleå 500 år. Design Kjell Öström, vävning Linnéa Isaksson. Vykort i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris verksamhet, som startade 1966, ägnade sig från början mest åt tillverkning av mattor i klassiska vävtekniken ”rölakan”. Redan efter ett par år andra produkter i väveriets katalog, då också bildvävnader samt väggtextil producerades. Dessutom blev samverkan mellan företaget, väverskorna och lokala samt internationella konstnärer en viktig styrka inom väveriet. Om man bläddrar bland fotografier förvarade i Norrbottens Föreningsarkiv ser man att väveriet verkligen var en kreativ plats där det både skapades inredningsföremål och riktiga konsthantverk. Konstnärerna skissade (ibland valde de färgerna också) motiv, och väverskorna – från och med 1981 vägledda av produktionsledaren Linnea Isaksson – genomförde textilierna. Hela processen ledde till färdiga produkter som kunde representera Norrbotten och dess identitet ur flera aspekter.

02. Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris broschyr. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

En grogrund för kreativitet i länet
Under tiden blev bolaget som en grund för kreativitet i länet. Där skapades fragment av konst- och konsthantverks lokala historia, som idag förvaras i arkiv och dokument som ett materiellt och kollektivt minne. Många konstnärer bidrog till Gammelstads Handväveris verksamhet, från den mångkunniga Ingemar Callenberg (1926-1973) till den politiskt engagerade Björn Blomberg (1925-2003). Genom att använda blandade stilar och nästan oändliga färgkombinationer antyder deras sammansättningar mycket mer än ”bara” konst. Mattorna som producerades berättar, på något sätt, någonting om natur och turism, samhälle, religion och ekonomiskt läge som Norrbotten upplevde då.

I uppsatsen Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition spårar författaren Annalisa Persson flera motiv som återkom i textila bilder. De övergår, bland annat, från kompositioner betitlade med topografiska namn till bilder som lyfter sociala frågor. Ishockeyspelare och dryckesbröderna, renar och löv, helgon, norrsken och bär. Allt och alla ingick i väveriets textilier.

03. Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Ingemar Callenbergs väggtextil. Foton förvaras i Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

04. Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Ishockeyspelare. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

05. Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Björn Blomberg, Norrsken. Fotot försvaras hos Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Genom åren minskade företaget både till yta och produktion. 1979 övertogs Gammelstads Handväveri av Norrbottens Hemslöjdsförening, då väveriet också flyttade till Slöjdhuset i Luleå (se även https://kulturmiljonorrbotten.com/2019/08/02/11731/ På 1990-talet minskade bolaget ytterligare genom en flyttning till några lokaler på Storgatan i Luleå.

Trots minskningen i produktion och lokaler kunde företaget ändå behålla en hög kvalitetsnivå hela vägen tills när verksamhet upphörde i början av 2000-talet.  Framför allt lyckades Gammelstads Hanväveri med att föra sin verksamhet samt Norrbottens historia och identitet utanför dess gränser. Det skedde inte bara genom försäljning av textilierna utan också med några arrangemang som tog med sig norrbottniskt hantverk i hela världen.

När tradition blir modernitet
Med andra ord är Gammelstads Handväveri ett viktigt kapitel av den norrbottniska konsthantverks- och näringslivshistorien. Fastän bolaget sålde produkter som kunde spegla traditionen var det också en modern förebild av entreprenörskap. Väveriets varumärkesbild, till exempel, närvarade överallt som ett identifierbart kännetecken av dess marknadsföringsstrategi. Loggan symboliserade då väveriets rötter, dess lokala produktionsprocesser men också textiliernas äkthet. Dessutom presenterades verk i en praktisk, färgillustrerad katalog där köparen kunde välja en av varianterna eller beställa en specialtillverkad matta.

06. Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris logga. Bild försvaras på Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

07. Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

08. Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Mattan Gammelstad i Gammelstads Handväveris katalog. Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Strategi-succén är vidare bevisad av olika andra faktorer. Redan 1967 visades utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. I utställningen visades rölakansmattor vävda av Gammelstads Handväveri. Därefter fanns möjlighet att beundra väveriets textilier i samband med andra utställningar. Norrbottens museum organiserade flera samlade samt egna utställningar (av, bl.a., Stig Winnerskog och Gösta Hedström). Under 1970- och 1980-talet ställdes Gammelstads mattor ut både i andra delar av Sverige och resten av världen. Mattorna visades både i Gävle och Göteborg men även i Nordkap och i Japan.

09. Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Nordkap. Fotograf okänd. Bild ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

10. Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676

Gammelstads Handväveris utställning i Japan. Fotograf okänd. Bilder ur Norrbottens Föreningsarkiv, ark. nr. 2676.

Gammelstads Handväveris textilprodukter köptes av både privata människor och offentliga institutioner, som exempelvis försäkringsbolag och kommuner, som fortfarande förvarar och visar dem i sina lokaler. Idag, fastän företaget inte längre finns, dyker några av Gammelstads Handväveris textilprodukter upp i auktioner, där de är uppskattade objekt. Det betyder att de fortfarande känns som aktuella och, igen, moderna genom att återspegla samhällets estetiska tycke.

Silvia Colombo, Norrbottens museums bibliotekarie


Källor

Annalisa Persson, Gammelstads Handväveri ab – ett försök att skapa regional tradition. C1 uppsats, Institution för konstvetenskap, Umeå Universitet, Höstterminen 1988. Uppsatsen förvaras i Gammelstads handväveris arkiv (ark. nr. 2819) – Norrbottens Föreningsarkiv.

Arkivmaterial rörande Gammelstads Handväveri i Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsföreningens arkiv (ark.nr. 2676) samt Gammelstads Handväveris företagsarkiv (ark. Nr. 2819)

Arkivmaterial rörande utställningen ”Norrbottensmattan” på Norrbottens museum. Se Norrbottens museums arkiv, F10 – Handlingar om utställningar och programverksamhet, vol. 49, vol. 56, vol. 90, vol. 106 och vol. 136a.

Gammelstads köpekontrakt som dateras 18 juni 1965 och köpebrev, 28 september 1965. Norrbottens Föreningsarkiv, Hemslöjdsförenings arkiv (ark. nr. 2676), vol. 22.

Gammelstads Handväveris första ansökan registrerades redan den 15 november 1966. Se brev till Kungl. Patent- och Registreringsverket.