Vad passar huset i?

Byggnad med utbytta dörrar

Moderna vita dörrar på en äldre byggnadstyp. Foto: Jennie Björklund

För ett par veckor sedan på väg till jobbet åkte vi förbi detta hus som ligger i närheten av vart jag bor på Skurholmen. Jag fick lov att titta både en och två gånger om jag hade sett rätt. Hade man bytt ut de bruna originaldörrarna mot vita? Och varför hade man valt en dörrtyp som så alldeles uppenbart var för modern för byggnaden den skulle sitta på?

Utbytt dörr

Modern dörr på ett äldre hus. Foto: Jennie Björklund

Med mina antikvarieögon så är det svårt att förstå hur någon kunnat tycka att detta var en bra idé, men samtidigt anar jag varför det blir på detta vis. Tyvärr är det så att utbudet av dörrar nästan helt och hållet styrs av vad återförsäljarna har och säljer, det finns helt enkelt inte många alternativ för kunderna att välja på och då blir valet snabbt en dörrtyp som massproducerats och därmed också billig. I en tid där många bygger nytt så anpassas dörrarna som säljs och tillverkas efter det och inte efter hur de sett ut på äldre hus. Jag tror ni förstår att jag tycker detta är otroligt olyckligt eftersom de finns så ofantligt många vackra och spännande byggnader i vår stad där en dörr liknande denna ovan helt hade förstört karaktären.

Det här är ingen ny fråga för byggnadsantikvarier, utan är något vi brinner för och ständigt kämpar med hur vi ska kunna förändra. En av åtgärderna är att uppmuntra kommunerna till att utföra kulturmiljöinventeringar. Dessa görs delvis för att förhindra att oaktsamma dörr- och fönsterbyten sker i särskilt karaktärsgivande stadsdelar. I många miljöer som pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla är det också utökat bygglov för att få renovera och underhålla, så det är viktigt att titta upp detta innan man utför en ändring av en äldre byggnad – framförallt i stadsmiljö. Är man osäker vad som gäller för ens egna hus så kan man antingen kontakta kommunen eller titta på kommunens hemsida, och vill man ha råd i hur man ska tänka kring fönster- och dörrbyten så det blir ”rätt”, så får man gärna kontakta oss byggnadsantikvarier på Norrbottens museum. En enkel regel som vi ofta använder oss av är att byts något ut, då ska det bytas ut till samma sak eller likvärdigt.

Jag passade på att gå en promenad på Skurholmen och Örnäset för att kika lite på detta med framförallt dörrbyten och det här är några av sakerna jag hittade. För man kan se mycket spännande bara genom att lyfta sin blick lite granna.

Originaldörr

Originaldörr bevarad. Foto: Jennie Björklund

Utbytta fönster och rappad fasad, men entrén är kvar.

Aluminiumdörr

Aluminiumdörr, en mycket vanlig dörrtyp att byta till. Foto: Jennie Björklund.

Aluminiumdörr som är en otroligt vanlig dörrtyp man bytt till, och en dörr som oftast inte alls är anpassad till byggnaden där den är monterad.

Likadana hus

Två likadana hustyper, men som behandlats helt olika. Foto: Jennie Björklund.

De här två husen tyckte jag var mycket spännande. De är samma hus i grunden, båda tilläggsisolerade, men där det övre fått ha kvar sina fönster och dörrar är de utbytta på den nedre. Vilket tycker ni är finast?

Entré.

Annorlunda lösning på ett dörrbyte. Foto: Jennie Björklund

På Örnäset fann jag denna entré som jag aldrig sett förut. Jag gissar att det är ett dörrbyte, men här tycks man ändå ha försökt tänka till och inte valt den vanligaste lösningen. Jag tror jag tycker det är ok…

Originaldörrar

Flerbostadshus i tegel med bevarade originalentréer Foto: Jennie Björklund

Älskar att alla dessa hus på bland annat Edeforsgatan har fått ha kvar sina originaldörrar. Låt oss hoppas att de även får vara kvar i framtiden, för aluminiumdörrar här hade inte passat.

Så tro nu inte att ni kan byta ut fönster och dörrar utan tillstånd och att ingen kommer märka. Detta skedde i Nora nyligen tack vare uppmärksamma människor och en kommun som agerade direkt.  https://www.facebook.com/groups/363589523253/permalink/10155562782668254/

 

Skrivet av Jennie Björklund, Bebyggelseantikvarie.

Nordanskär – världens nordligaste badort

Det sägs att sågverkspatronen Johan August Bergman någon gång under 1880-talet i samband med en middagsbjudning på Grytnäs herrgård i Kalix tagit fram en karta över Kalix skärgård och visat sina middagsgäster. Enligt uppgifter pekade han på en av öarna – Sandholmen – utanför Karlsborg och berättade att han tänkte anlägga en badort, en s.k. hafskuranstalt. Ön skulle få namnet Nordanskär. Johan August Bergman hade vid sina resor i Europa tagit del av kurortslivet och fått en vision om en kurort i sin hembygd.

Kurorten invigdes antingen 1886 eller 1888, uppgifterna om Nordanskärs öppnande är osäkert och båda årtalen är nämnda. Nordanskär ansågs vara den nordligaste badorten/hafskuranstalten i världen. På öns högsta punkt byggdes en ståtlig festivitetssal/gillesal i två våningar med tinnar och torn. Från taket på salen kunde kurortsgästerna se ut över en fantastisk utsikt över skärgården invid Kalixälvens utlopp. 12 villor byggdes upp för kurgäster och därutöver byggdes också en läkarvilla, drängstuga och vaktmästarbostad. Det fanns också möjlighet att få bo i en gästhall i gillesalen eller på badhusets andra våning. Sedan fanns såklart allt som ingick i själva kurorten: ångbåtsbrygga, vackra promenadstigar – där kyssarnas bro gick över en liten vik, varm- och kallbadhus, tennisplan, kägelbana och segelbåtar och roddbåtar fanns till gästernas förfogande.

1976_4_11_Kyssarnas bro

Kyssarnas bro, Nordanskärs badort och kuranstalt. Foto från Norrbottens museum, acc nr 1976:4:11

En kyrka byggdes dock först av allt, så att kurorten inte bara skulle erbjuda hälsa för kroppen utan även för kurgästernas andliga behov.

I+201_kapell

Nordanskärs kapell, från västnordväst. Foto från 1943, Norrbottens museums bildarkiv, acc nr 201

Hafskuranstalten stod i daglig ångbåtsförbindelse med både Luleå och Haparanda och flera av de stora Norrlandsångarna som trafikerade leden mellan Stockholm-Luleå som även lade till vid det stora sågverket i Karlsborg, som låg tvärs över älvmynningen från Nordanskär sett. Hafskuranstalten hade även en egen postväska som gick fram och tillbaka till fastlandet varje dag.

1977_1557_25-27_ångbåt

Båten”Gällivare” vid badorten Nordanskärs brygga i Kalix skärgård. Utmed ligger ångbåten ”Passpå” som tillhörde Karlsborgsverken. Foto från 1888. Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1977:1557:25-27

Badläkare Doktor P. Pohlmann beskriver anstalten i en reklamfolder från år 1989:

”Anstalten ligger som nämndt på en ö vid hafsbandet, är till öfvervägande del bevuxen med en yppig granskog och endast å mindre strandpartier med löfskog; jordmånen är företrädesvis sandig, hvarigenom marken äfven efter svårare regnskurar snart upptorkar. Genom närgränsande större och mindre öar samt genom de flesta byggnadernas läge inne i den täta granskogen är man skyddad såväl mot nordliga vindar som mot kallare hafsvindar, hvadan anstalten erbjuder en i klimatiskt hänseende ypperlig beskaffenhet för en kurort. Då därtill kommer, att under större delen af den tid anstalten är öppen där är rådande en ständig dag, enär solen vid midsommartiden blott omkring 5 minuter är under horisonten, har man där det yppersta tillfälle till permanenta solbad, något som ej ens de förnämsta sydligare belägna kurorter hafva att erbjuda.”

Enligt badläkaren så var man ”genom rikedomen på granskog och nästan frånvaro af löfskog är man å Nordanskär äfven befriad från den norrbottniska sommarens plågoris, myggen.” (Som arkeolog vistas undertecknad i en rad olika skogsmiljöer, och personligen anser jag att även om mygg föredrar lövskog så trivs de också bra i granskog…)

De sjukdomar som kurorten lämpade sig för var blodbrist och allmän svaghet, reumatiska sjukdomar, mag- och tarmsjukdomar, scrophulösa och rhachitiska lidanden hos barn – där det ständiga solljuset i kombination med det milda havsklimatet hade en mycket gynnsam verkan. De kurmedel som gästerna kunde nyttja var kalla hafsbad, olika former av varma luft-, ång- och vattenbad, halfbad, afrifningar och duscher.

Kk+S+357_17_varmbadhuset

Varmbadhuset, Nordanskärs havskuranstalt. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr Kk S 357:17

Enligt prislistan från år 1901 erbjuds bland annat gyttjebad med dusch, barrbad (låter stickigt!) och finsk badstu. Därtill kunde massage, gymnastik, elektricitet eller annan särskild behandling ges.

Prislista 1901

Hafskuranstalten Nordanskärs prislista från år 1901, handling ur Norrbottens museums arkiv

En av Nordanskärs mest kända gäster var Selma Lagerlöf, som besökte ön tillsammans med väninnan Sopihie Elkan, under den tid som hon arbetade med boken ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.”

Nordanskär var relativt välbesökt de första åren. Patron Johan August Bergman avsatte en donationsfond på 100 000 kr till anstaltens utveckling och underhåll. Efter patrons död 1889 verkar Nordanskär ändå ha fått ekonomiska svårigheter och gästerna blev färre. Nordanskär hafskuranstalt lades ned i början av 1900-talet och byggnaderna såldes på auktion 1918. Gillesalen flyttades till Boden och blev gamla hotell Bodensia, som brändes ned i början av 1970-talet. Kyrkan flyttades och återuppfördes i Björkfors och invigdes 1945. Patron Johan August Bergmans sommarvilla flyttades till Kalix som Missionsförsamlingens predikantbostad och finns idag på Vassenvägen som privatbostad.
Nordanskär var en ypperlig badort under sin tid. I tidningen Idun år 1900 skriver signaturen J. F-lm:

”…På grusad skogsstig – å ömse sidor mossig, mjuk mark, öfversållad med härligt doftande linnea – går vägen upp till Gillet, så högt beläget, att redan på afstånd dess flaggor och vimplar svajande visa vägen, och så äro vi framme vid Gillehuset. Detta är tilltaget i rätt storartade dimensioner, att döma af det yttre, och motsvaras på ett charmant sätt till det inre bland annat af en sal, som fordrar ett särskildt omnämnande, såsom varande minst sagdt en mönstersal…”

1982_1394_gillesalen

Gillesalen vid kurorten på Nordanskär i Kalix skärgård. Foto från 1910, Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1987:1394

1987_394_gillesalen

Gillesalen vid kurorten på Nordanskär i Kalix skärgård. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1987:34.

1976_4_12_gillesalens veranda

På en av gillesalens verandor, kurorten på Nordanskär i Kalix skärgård. Foto från Norrbottens museums bildarkiv, Acc nr 1976:4:12

”..en belvédère, hvarifrån man har en hänförande utsikt, finnes uppe på Gillehusets tak, och dit beger man sig gärna att se sol dala och gå upp, utan att aningen av skymning signalerar öfvergången från dag till natt. I dämpat solsken med växlande skuggor och dagrar ansluter sig ön – en hafvets äkta pärla – rundt om oss och kan med stora skäl taga åt sig våra förtjusta utrop. Inga beskrifningar eller fotografiska afbildningar kunna ens tillnärmelsevis återge en tafla, så färgrik och verkningsfull i skiftande sol-reflex…”

Vid fornminnesinventeringen1985 registrerades de husgrunder som påträffades i området på Nordanskär och idag finns det grillplatser och badmöjligheter på ön, som anses vara väl värd ett besök. Undertecknad är uppväxt med stuga i Kalix skärgård, men har aldrig – vad jag kan komma ihåg – varit till Nordanskär, så det kanske får bli ett besöksmål nu till sommaren! Kan bara instämma i J. F-lm:s skildring av midnattsolens strålar i Kalix skärgård – vem behöver en TV att titta på när man har den utsikten från stugfönstret?

Veckans blogginlägg får avslutas med dikten Nordanskär av med Tycho Landström, folkskollärare i Nederkalix och överlärare i Malmberget:

”I solljus och glittrande vågor vid havsbandet såg jag en ö
med sagostämning och fägring lik sagans förtrollande mö.
Och Gillesal, kloster och kyrka, i granskogen skymta jag såg
och snövita sommarvillor likt svanar på gungande våg.
Sen dess många år har förflutit, min ö är densamma ej mer.
Den liknar en döende skönhet, som hopplöst om livet ber.
Ack snart har ditt kloster, din kyrka förmultnat och fallit i grus,
och där förr ljödo glada röster, snart höres blott vindens sus.”

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Läs mer

Ekholm, Karl 1985. Ytterbyn. Några bidrag till dess historia. Kiruna.

Nordén, Åsa 1985. Sällsamheter i Norrbotten. Kustlandet. Kristianstad.

Westerberg, Jan Olov 1986. Nordanskärs hafskuranstalt. Sammanställd av Jan Olov Westerberg.

Handlingar rörande Nordanskär i Norrbottens museums arkiv, EA 126 Ö1:1.