Sagan om senatorns slips – när Kennedy besökte Kiruna

I veckans blogginlägg gör vi ett återbesök till Norrbottens museums slipssamling som uppmärksammades både av oss som museum och strax därpå av radio P4 tidigare i år. Inslaget, som min duktige kollega Robin Näslund på museet gjorde, kan ni hitta här: Slipssamlingen | FRÅN ARKIV & SAMLINGAR | Norrbottens museum. Besöket av P4- reportern Anna Lidé tillsammans med stilexperten Olov Stenlund hittar ni här: Här hänger Kennedys och Palmes slipsar – i ”hemliga” samlingen – P4 Norrbotten | Sveriges Radio. Bakgrunden till slipssamlingen berättas om i inslagen.

Mitt inlägg idag är dock ”bara” ett nedslag vid en av de slipsar som väckt många funderingar hos mig, nämligen den slips som ska ha tillhört Ted Kennedy. Det förvånar nog inte någon att exempelvis Vippa-Tores, Ragnar Lassinanttis och Jokkmokks-Jockes slipsar finns representerade i samlingen. Men varför finns där en slips från Ted Kennedy? Varför förärades han med en Nordkalottenslips? Den frågan ställde jag mig redan första gången jag såg samlingen och frågan har sedan dess hängt kvar hos mig och vaknat till liv varje gång jag närmat mig den. Så i veckan när det var min tur att skriva blogg, bestämde jag mig för att försöka söka svar.

Mot arkiven…

Min kollega Karin Tjernström vid Arkivcentrum informerade mig om att det fanns ett så kallat personkuvert om Ted Kennedy i Norrbottens Kurirens arkiv, som förvaras vid Arkivcentrum. Hon hade sett bland klippen att han gjort ett besök på Mjölkuddens hälsocentral i Luleå (!). Kanske kunde där finnas några svar på mina många frågor? Hoppfull begav jag mig till arkivet för att undersöka vad Kurirens kuvert om Ted Kennedy innehöll. Bilder vid besöket i Norrbotten där man tydligt ser hur han var klädd skulle ju givetvis vara en fullträff. Och visst fanns det både bilder och tidningsklipp som vittnade om hans besök. Rubrikerna lockade till läsning: ”Renskiljning tände Kennedy”, ”Fullt pådrag för Kennedy i Luleå”, ”Kennedys besök snabbvisit utan motstycke” Snabbt ögnade jag mig igenom artiklarna och stötte på överraskning efter överraskning medan jag läste. Han var visst i Kiruna också samma dag han var i Luleå. Vad gjorde han där då?

Jo, hela hans besök i Norrbotten (och Sverige) handlade om att han ville studera svensk sjukvård på olika sätt berättade lokaltidningen för mig. Och tidsschemat hade varit hektiskt. Fredagen den 17 september 1971 skulle han med avresa från Bromma anlända i Kiruna kl 11:00 för att redan 14:30 anlända i Luleå och sedan vidare mot Stockholm 17:50. Kennedy, den yngste av Kennedy- bröderna, var senator för Massachusetts mellan 1962-2009. En av de hjärtefrågor han arbetade med under hela sin karriär var att införa ett allmänt sjukvårdsprogram i USA. När han besökte Sverige under tre dagar 1971 var han ordförande i senatens utskott för sjuk- och hälsofrågor och med sig på resan till Sverige var också hela det utskottet.

Kennedy fotograferad under ett anförande om hälsovårdsförslag i juni 1971. Fotograf: Marion S. Trikosko, U.S. News & World Report Magazine – https://www.loc.gov/item/2017646329/ (Public Domain).

Och slipsen då, kanske någon undrar? Såg jag den på någon bild i Kurirens arkiv? Nej, det var inte samma slips han bar på de fotografier som togs av honom vid besöket och den som Norrbottens museum har hängandes i Ebbe Wikbergs och Bert Perssons slipssamling, vilket väckte ännu mer nyfikenhet kring del hela. För när i hela friden hann Wikberg/Persson träffa på honom då? Nej, det gick inte att sluta här kände jag. Så jag begav mig till ett av de bibliotek här i Luleå där det går att läsa i Kungliga Bibliotekets tidningsdatabas för att se om besöket togs upp av de nationella tidningarna. Jag visste ju också att Bert Persson fotograferat för Expressen så där borde det kanske finnas fler svar.

Välbevakat Sverigebesök

De nationella tidningarna uppmärksammade också de Kennedys Sverigebesök flitigt, både dagarna före, under och efter besöket. Rubrikerna hade olika infallsvinklar och vittnar om vad som hände medan han var i Sverige, varför han kom och generellt hur hans liv såg ut vid den tiden:

Kennedy och frun vågar inte åka med samma flygplan – Expressen 17/9 1971

Aftonbladet flög med Ted Kennedy till Sverige: Man lär sig leva med ständiga mordhot – Aftonbladet 17/9 1971

Kennedy i Sverige- trött, anonym, fåordig – GT Extrabladet 17/9 1971

Vetgirig Kennedy spräckte tidsplan – Svenska Dagbladet 18/9 1971

Ted Kennedy i Sverige: Improviserad runda i Kiruna – Svenska Dagbladet 18/9 1971

”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted – Expressen 18/9 1971

Ted Kennedy: USA ligger långt efter med sjukvården – Göteborgs-Posten 18/9 1971

Varje ny artikel jag gick igenom från dagarna kring den 17 september 1971 tycktes innehålla en ny detalj om hans Sverige-besök. I Kiruna hade han varit så vetgirig att tidsplanen sprack flertalet gånger. Där besökte han bland annat Kiruna lasarett och LKABs företagshälsovård. Han önskade veta hur man organiserar sjukvård i glesbygd, hur läkare rekryterades ”så långt upp” och samtalade även med LKAB- arbetare i väntrummet vid företagshälsovården om vad de ansåg kunde förbättras där. Han åt en snabb lunch i det nu rivna stadshuset där han serverats renkött och hjortron. I gåva av Kiruna kommun fick han också en kniv av Lars (Levi?) Sunna. Joan Kennedy besökte istället Jukkasjärvi kyrka och hembygdsmuseum och letade gåvor till deras gemensamma barn, rapporterade tidningarna.

I Luleå var de två planen sällskapet anlände i försenat och när de landat begav sig sällskapet i buss direkt till Luleå lasarett för samtal om långvårdskliniken. Sedan var det raskt vidare till läkarstationen på Mjölkudden. Journalisterna som bevakade sällskapet verkade närmast uppgivna av det tempo som hölls som resulterade i att det var svårt för dem att få svar på sina frågor. När senatorn sedan anlände i I Stockholm träffade han Olof Palme och makarna Myrdal, besökte Danderyds sjukhus och flera andra vårdinrättningar innan det var dags att lämna Sverige.

Jag fick även en sökträff i tidningen Handelsnytt där det i november 1971 fanns en frågetävling där en av de 12 frågorna handlade om Ted Kennedys Sverigebesök samma år. Där ville de att läsarna skulle ringa in anledningen till att han besökte Sverige: sjukvården, kriminalvården eller socialvården? Detta kan tolkas som att senatorns besök i Sverige var en händelse som gemene person vid tiden ”borde” ha haft koll på. Åtminstone så tyckte Handelsnytts frågesportsskapare det.

Sedan hittade jag till slut ledtråden jag sökte. I artikeln i Expressen med rubriken ”Jossu”, 67, fick två minuter med Ted såg jag en bild på senatorn när han samtalade med den nyligen pensionerade gruvarbetaren J V ”Jossu” Johansson, som enligt artikeln hade valts ut för ett möte med senatorn då han talade flytande engelska efter arbete ”på sjön och i Amerika”. Ögonblicket med ”Jossu” och Kennedy var fångad av Bert Persson. Hann Persson presentera Nordkalottslipsen för Kennedy där på LKAB? Kanske. Kanske inte. Jag kommer sannolikt aldrig att få veta.

Men ibland är det tur att man är nyfiken. Jag öppnade nämligen även en artikel i Expressen som var publicerad torsdagen den 16 december 1971. Och vad fann jag där? Jo, en artikel om Wikberg och Perssons slipssamling! I artikeln får jag veta att Nordkalottslipsens färger representerar länderna Finland, Sverige och Norge, att den var framtagen av Gerd Hallberg, teckningslärare i Luleå och att den slips som sågs som ”färggrannast och bredast i samlingen” var Ted Kennedys. När Kennedy gjorde sin sjukvårdsresa i Norrbotten ansåg Wikberg och Persson att det gav så mycket PR åt länet att gärningen skulle uppmärksammas med utmärkelsen. Men hur det faktiskt gick till i praktiken, det jag verkligen vill veta, avslöjar tyvärr inte heller den artikeln. Det jag däremot kan läsa mig till som bonusinformation till själva slipssamlingen som helhet är att Urho Kekkonen fick sin Nordkalottenslips när han fiskade med Ragnar Lassinantti, att Povel Ramel fick sin slips när han spelade vid pianot på Stadshotellet i Luleå, att Tore Wretman och Werner Vögeli fick sina slipsar eftersom de komponerade rätter av renkött samt att två personer som fått slipsar återgäldat enligt överenskommelsen fast med en annan typ av gåva, nämligen vodka.

Och där stannar jag för den här gången, en slipsberättelsejakt senare och fortsatt nyfiken.

Christelle Fredriksson, antikvarie vid Norrbottens museum.

”…om jag hade pengar…” 

Jag har under en tid suttit och pysslat med vår myntsamling. Det har varit en bra syssla när man har några minuter över eftersom myntkatalogisering oftast inte har så lång ”startsträcka”. Idag finns det också massor med information på nätet. 

Vår myntsamling, som alls inte är stor (omkring 2 000 mynt) och inte heller innehåller några riktigt värdefulla mynt, har till största delen kommit till oss redan på 1800-talet. Få mynt är präglade på 1900-talet. Myntsamlingen har aldrig varit katalogiserad och proveniensen är så gott som obefintlig. Det ser ut som om de flesta mynt har kommit in ensamma från en mängd olika givare. Och museets äldsta förvärv, från 1880-talet, redovisades endast i form av annonser i Norrbottens-Kuriren och det går ju sällan att koppla en skilling i text till ett bestämt fysiskt mynt. 

År 1969 tog vi sedan emot en mindre myntsamling från Sunderbyns folkhögskola, tyvärr med lika obefintlig proveniens.  

Myntsamlingen har varit utställd under lång tid, åtminstone sedan vi öppnade på Gültzauudden under jubileumsutställningen 1921 och sedan i museibyggnaden sedan 1936, så det är kanske inte så underligt att en del mynt saknas från de gamla inventarieförteckningarna. De få dukater vi ser där finns till exempel inte längre kvar.  

En av de saker som har fascinerat mig under det här arbetet är alla de länder/stater/regioner/städer eller liknande som någon gång har producerat mynt och som inte längre gör det eller ens finns kvar. Katalogiseringen av mynten har också gett mig en liten inblick i de olika ländernas historia. Mynten ger också en direkt inblick i historien; kungar, drottningar, påvar eller andra regenter anges ofta på mynten. Och materialet kan ibland säga något om tidens påfrestningar. Hos oss i Sverige gjordes till exempel en del mynt i järn under världskrigen. Detta för att spara på koppar, som behövdes för viktigare ändamål.  

Men låt oss göra en snabbgenomgång av vår myntsamling och se vad som finns från några andra länder. Och ja, de flesta mynt skulle behöva en rengöring. 😊  

Finland var en del av Sverige från medeltiden och fram till 1809. Under den tiden användes svenska mynt i hela riket och förstås även i Finland. När Finland 1809 förlorades och blev ett ryskt storfurstendöme blev det också allt svårare att behålla den svenska valutan och den ryska rubeln blev efterhand allt vanligare, för att 1840 helt ersätta kronan. Men redan 1860 infördes en alldeles egen valuta, med mark och penniä i Finland. FInland blev självständigt den 6:e december 1917 och år 2022 ersattes så mark med euro.

Finska mynt; 1 mark, 50 penniä, 25 penniä och 10 penniä, alla från 1865. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Pesten, digerdöden eller svartedauen vid mitten av 1300-talet drabbade Norge mycket hårt. En effekt av pesten var att det norska riket blev en del av den nordiska unionen. Men medan Sverige/Finland bröt sig ut på 1500-talet blev Norge kvar under Danmark. År 1814 fick Norge en ny, egen grundlag, men också en svensk kung och en egen valuta, Riksdaler Species. År 1873 bildades en skandinavisk myntunion, vilken innebar att de tre skandinaviska länderna fick en gemensam valuta, kronan. Men ganska snart fick ländernas kronor olika värde. ÅR 1905 blev Norge åter självständigt, men myntunionen bestod (till namnet) och kronan finns alltjämt kvar i Norge. Liksom också i Sverige, i Danmark och på Island.

Norska mynt; 24 skilling species, 8 skilling eller 1/15 riksdaler species, 2 skilling 1842, 3 skilling eller 10 öre. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Utöver Danmark har danskarna också gett ut mynt giltiga i sin karibiska koloni, Danska Västindien, idag känt under namnet amerikanska Jungfruöarna. Dessa västindiska öar var nämligen danska mellan åren 1672 och 1917. År 1754 bodde där 1 750 kolonister, men dessvärre också 14 000 slavar. Slaveriet på dessa öar upphävdes i alla fall 1848 och kolonin såldes till USA 1917 för 25 miljoner dollar. Valutan var daler och, så småningom, cent.

Mynt från Danska Västindien, 1 cent 1868. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Och så har vi Tyskland. Idag en tämligen okomplicerad medlem av den europeiska monetära unionen, men före 1871… 

Från 1700-talet var Preussen den dominerande staten i det protestantiska Tyskland och det var också kungen av Preussen, Wilhelm I, som år 1871 blev det enade Tysklands förste kejsare. Bayern var det stora kungadömet i (katolska) södra Tyskland, men utöver dessa två fanns det massvis med små furstendömen av olika slag. Under lång tid var det dock kejsaren i Wien som var nominellt överhuvud för ”det heliga romerska riket av tysk nation” Detta första tyska rike upphörde 1806. Det andra tyska riket var det som bildades i Versailles spegelsal år 1871 och upphörde med kaiserns abdikation efter det första världskriget. Det tredje tyska riket lämnar vi därhän.

Utöver dessa fanns också ett antal fria handelsstäder, som Hamburg eller Lübeck. Många av dessa städer hade rötter i den medeltida Hansan.  

Olika valutor före 1871 var bland annat thaler, kreuzer, gulden, groschen, schilling och pfennig. Efter 1871 infördes ett decimal(mynt)system med mark och pfennig. Och idag är det ju euron som gäller i förbundsstaten Tyskland..

Mynt från vad som idag är Tyskland; Preussen 1 pfennig 1811, Mecklenburg-Schwerin 3 pfennige 1861, Tyskland 10 pfennig 1874, Bayern 3 kreuzer 1855, Mecklenburg-Strelitz 1/48 thaler 1864, Westfalen 5 cent 1809, Baden 4 kreuzer 1842, Hamburg 4 schilling 1738, Sachsen 5 pfennige 1862,. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Italien har en liknande historia. Innan Garibaldis rödskjortor sammanförde landet år 1861 fanns det även i Italien flera stater och städer. I Italien fanns/finns dessutom Kyrkostaten, som idag heter Vatikanstaten och är betydligt mindre än den tidigare var. Flera av stadsstaterna känner vi igen från litteraturen, till exempel Parma eller Venedig. Dessutom hade städerna också flera besittningar i östra Medelhavet med egen myntutgivning. Venedig styrde till exempel det kortlivade kungariket Morea (Peleponessos). Och fortfarande är ju San Marino en självständig stat.

Italienska mynt; 1 soldo från Milano 1777, 5 centesimi från Venedig 1849, 5 quattrini från Toscana 1830, 5 centesimi fråm San Marino 1864, 1 centesimo från Parma 1830, 6 tornesi från Neapel 1799, 5 centesimi från Piedmonte-Sardinien 1826, 2 baiocchi från den romerska republiken 1797–99. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Under Napoleonkrigen placerade Napoleon Bonaparte ibland sina bröder eller marskalkar på Europas troner. Och det var ju också i Italien som fursten av Ponte-Corvo, alias fältmarskalken Jean-Baptiste Bernadotte en gång klev över bron till den svenska tronen.

Mynt från Italien under Napoleon Bonaparte; 10 soldi från 1814 och 3 centesimi från 1811. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Valutorna har varit många, men det förenade Italiens valuta hette Lire. Idag heter den Euro.

Mynt från Kyrkostaten; 2½ baiocchi 1792 (Pius VI), 1 scudo 1780 (Pius VI), 2 lire 1867 (Pius IX). Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.
Mynt från det enade Italien; 5 centesimi 1862, 10 centesimi 1866 och 5 centesimi 1861. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Frankrikes historia har varit lite mer sammanhängande vad gäller det monetära systemet. Landet har dock haft åtskilliga kolonier, men också flera revolutioner (1789 – 1830 – 1848 – 1871). Efter den stora revolutionen (1789) ville revolutionärerna även revolutionera tideräkningen. År 1792, när kungaparet klev upp på giljotinen och Frankrike blev en republik, blev sålunda år 1 (l’an 1). Veckan blev decimal och fick tio dagar och dygnet fick tio timmar. Timmarna bestod av 100 minuter och minuterna av 100 sekunder. 

”Revolutionsmynt”; 1 sol år 2 (1793), 1 centime år 8 (1799), 5 centimes år 8 (1799). Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Sedan Napoleon blivit kejsare 1805 avskaffade han raskt den revolutionerande kalendern. Valutorna har också skiftat genom åren. Innan euron hette valutan franc och före det livre Parisien och livre Tournois eller något helt annat.

Franska kolonialmynt; 1 centime från franska Indokina 1888, samt 5 centimes 1843 och 10 (?) centimes 1767. De sista två har beteckningen Colonies Francaises. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Belgien tillkom efter det belgiska upproret 1830. Innan dess hette landet Österrikiska Nederländerna och ännu tidigare låg det under Spanien och hette då Spanska Nederländerna. Belgien har också en alldeles egen svart kolonial historia med svåra övergrepp mot befolkningen i Kongo. I Belgien användes förr belgiska franc, men idag har man gått över till Euro. Detta skedde 2002, men de första euromynten präglades redan 1999. 

Belgiska mynt; 10 centimes 1862, 5 cents 1837 och 2 cents 1837. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Nederländerna, som också ingick i spanska Nederländerna, utkämpade ett åttioårigt (1568–1648) frihetskrig mot Spanien för att sedan raskt bli en ledande handelsnation i Europa. Även Nederländernas delområden eller städer har gett ut egna mynt. Exempel är Zeeland, Overijssel eller Utrecht. Nederländerna har också haft kolonier i Ostasien, som Batavia eller Nederländska Ostindien. Gulden var valutan mellan 1279 och 2002, när Nederländerna övergick till Euro. 

Mynt från Nederländska Ostindien ¼ stuiver 1826, Batavia ½ duit 1808, Overijssel 1 duit 1766 och Utrecht 1 duit 1788. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Den federala och neutrala republiken Schweiz har medeltida rötter, även om Napoleonkriget var ett litet hack i historien. Schweiz består idag av 26 olika kantoner och en del av dem har stundtals haft egen myntprägling. (Schweizer)franc heter valutan.

Schweiziska mynt; 20 rappen 1885 och 1 franc 1875. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Grekland var en del av det Osmanska imperiet alltsedan Byzantiums och Konstantinopels fall 1453 och fram till det grekiska upproret på 1820-talet. Mynt har grekerna använt sedan mitten av 600-talet före Kristus. Innan Euron infördes 2022 hette valutan drachme (drachma i plural).

Grekiska mynt; 10 drachma 1830, 20 drachma 1831 och 5 drachma 1830. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Det Osmanska riket bildades i slutet av 1200-talet, hade sin glansperiod under 1500-talet och minskade därefter i betydelse. Runt 1900 betraktades det som ”Europas sjuke man”. Kemal Atatürk reformerade landet, som nu fick namnet Turkiet, efter det katastrofala första världskriget. Sedan 1844 har valutan varit Lira. 

Osmanska mynt: 1770-tal (?) och 1255 (1838–39). Foto: Ola Norén, Norrbottens museum. 

Storbritannien har tidigare inte använt sig av decimalsystemet. Man har dock haft Pund, shilling, pence och farthing ända sedan medeltiden. Men 1971 gick man också, äntligen över till ett decimalsystem. 

Och så har vi alla brittiska kolonier eller liknande. Många av dem har haft egen myntutgivning, även om en hel del mynt producerades i London för vidare transport ut i vida världen. 

Mynt från några brittiska besittningar; 1 quart från Gibraltar 1842, 1 farthing från Jamaica 1887, 8 doubles från Guernsey 1864, 5 cents från Mauritius 1877, ¼ anna från Indien 1879. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Kanada bestod till en början av flera olika kolonier som senare blev provinser i Kanada. Flera av dessa började prägla egna mynt på 1850-talet. Kanada bildades först 1867. Newfoundland (och Labrador) blev inte en del av Kanada förrän 1949. Valutan blev inte pund, som man hade kunnat tänka sig, utan i stället kanadensiska Dollar. 

Mynt från New Brunswick, 1 cent 1864 och Kanada, 1 cent 1876. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum, Norrbottens museum.

De 13 ursprungliga amerikanska delstaterna, främst Massachusetts, gav ut egna mynt från 1600-talet och fram till 1787. Sedan staterna förenats till United States of America 1766 började man prägla gemensamma federala mynt. Dessa fick beteckningarna dollar (från det spanska dólar) och cent. Encentaren från Massachusetts här nedan lär vara det allra första centmyntet.

Amerikanska mynt; Massachusetts 1 cent 1787, USA; 25 cent 1835, 1 cent 1847. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Spanien var en stormakt på 1500-talet med kolonier över hela den då kända världen. Mynten från den här tiden har idag, tack vare romaner och matinéer, ett romantiskt skimmer. Dublon, en ”dubbel escudo” eller dólar, ”piece–of-eight”, piastre eller reale. Pesetan ersatte escudon 1868 och 2002 gick man så över till euro. 

Spanska mynt; 10 centimos 1870, 8 maravedis 1821, 4 maravedis 1743. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Både Spanien och Portugal har också haft kolonier, framför allt i Sydamerika. Många av dem dem gjorde sig självständiga i början av 1800-talet. Simon Bolivar var den store frihetskämpen under 1800-talet, långt före Fidel Castro och Che Guevara. Men den allra förste var kanske Francois Touissant L’Ouverture, som ledde det framgångsrika slavupproret eller revolutionen på Haiti som inleddes redan 1791. Lägg märke till att mynten nedan har både revolutionssymboler (frygisk eller Jakobinsk mössa) och revolutionära årtal (l’an 43).

Mynt från Haiti; 2 centimes 1846 och 1 centime 1846. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.

Det andra landet på den iberiska halvön, Portugal har ända sedan Henrik sjöfararens dagar också haft ett stort kolonialvälde med flera kolonier i Sydamerika, Afrika och Asien. Valutan var real fram till 1911 när den ersattes av escudo som betyder sköld och syftar på statsvapnet som ni kan se på myntet nedan. År 2002 gick man också över till euro. 

Mynt från Portugal; 10 reis 1732, 400 reis 1815 och 20 reis 1853. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum.
Mynt från portugisiska kolonier; 60 reis från Brasilien 1820, 40 reis från Sao Tomé och Principé 1825 och 20 reis från Mozambique 1820. Foto: Ola Norén, Norrbottens museum. 

Vi har också några få mynt från Nordafrika (Egypten, Algeriet, Tunisien, Marocko). Dessa är daterade till 1200-talet (islamisk tideräkning, alltså inte medeltiden utan 1800-talet!).

Nordafrikanska mynt; Egypten 1277 (1860–61), Algeriet 1237 (1822–23) och Tunisien 1281 (1864-65). Foto: Ola Norén, Norrbottens museum. 

Östasiatiska mynt är svårtydbara för en norrbottning. Men efter en bildsökning på nätet har några frågetecken rätats ut. Det visar sig att de flesta av mynten är kinesiska, från 1700- och 1800-tal, men vi också har mynt från Japan, Korea och Vietnam. De östasiatiska mynten är ofta gjutna, till skillnad från de präglade mynten som har varit vanligast i Europa De fyrkantiga hålen har gjort det möjligt att trä upp mynten på en fyrkantig stång för finslipning efter gjutning.  

Ber om ursäkt ifall mynten har hamnat upp och ner. 

Östasiatiska mynt; Kina (Quingdynastin), Japan (Edoperioden), Vietnam (kejsare Minh Mang). Foto: Ola Norén, Norrbottens museum. 

Vid tangentbordet:
Robert Pohjanen, antikvarie vid Norrbottens museums föremålssamlingar