Under de senaste årens arkeologiska undersökningar längs med Norrbottenskusten har fynd av asbestkeramik framkommit på ett flertal olika platser. Tidigare har man inom den arkeologiska forskningen menat att asbestkeramiken har varit knuten till inlandets boplatser, men de senaste årens undersökningar som framförallt beror på järnvägsexploateringarna i Norrbottens kustland, visar att det snarare varit en forskningslucka.

En hälsofara under förhistorien?
Idag är man medveten om de hälsomässiga farorna med asbesthantering, men asbestens hälsofarliga egenskaper var kanske inte kända under förhistorien. Asbestkeramik är lerkärl som har magrats med asbest. Magring är någonting som blandas in i leran och som utöver asbest kan bestå av hår, krossade snäckor, glimmer, talk och andra organiska material. Magring tillsätts keramiken för att den ska bli mer hållbar och så att kärlen inte ska spricka vid bränningen.

Asbestkeramik från Kosjärv. Asbestfibrerna syns som stickor i keramikskärvan. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Kärl tillverkade i keramik brukar förknippas med förvaring eller tillagning av mat. Arkeologer har menat att asbestkeramik knappast kan ha använts vid mathantering, inte på grund av asbestens hälsofarliga egenskaper utan för att de vassa små asbestfibrerna lätt lossnar från keramiken. Om asbestfibrerna lossnat och hamnat i maten bör själva ätupplevelsen kanske inte ha varit så trevlig.

Vad är asbest?
Asbest är ett mineral som finns i bergrunden. I Sverige finns asbest naturligt på flera platser, bland annat i Norrlands fjällkedja och i mellansvenska järnmalmsgruvor. Asbest tål hetta mycket bra, har hög smältpunkt och bra värmeisloerande förmåga. Smältpunkten varierar mellan 1150-1550⁰ C beroende på typ av asbestmineral.

Asbestkeramik
Keramikkärl magrade med asbest blev mycket hållbara och värmetåliga. En del arkeologer menar att asbestkeramik använts i samband med gjutning av metallföremål. Asbestkeramiken förekommer huvudsakligen i hela Finland, på Kolahalvön och i Nordnorge samt längs Norges västkust. I Sverige påträffas asbestkeramik i norra Sverige ner till Medelpad. I Finland dateras asbestkeramik från stenålder och framåt, i Nordnorge övergången mellan stenålder och bronsålder medan asbestkeramiken i Sverige dateras från mitten av bronsålder och framåt.

Asbestkeramik med punktdekor. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

Nya rön
Vid de arkeologiska undersökningar som gjorts dels i Kosjärv vid Bondersbyn samt boplatserna längs med Haparandabanan har lipidanalyser (analyser av fettsyror) utförts på några keramikskärvor. Lipidanalys av förhistorisk keramik görs för att få svar på vad keramikkärlen kan ha använts till och ge kunskap om förhistoriska matvanor och matkulturer.

Asbestkeramik med sotskorpa. Foto: Staffan Nygren © Norrbottens museum

De lipidanalyser som utförts på keramik från Norrbottens kustland uppvisar spår av fetter från marina djur, landlevande djur (eventuellt idisslare) och vegetabilisk föda. Skärvorna visar även tecken på upphettning, vilken kanske ägt rum i samband med matlagning. Några asbestkeramikskärvor uppvisar inga spår av fetter överhuvudtaget och har antagligen använts i samband med förvaring av annat material.

De indikationer som finns på att asbestkeramik trots allt har använts i samband med mathantering visar att det är nödvändigt att ifrågasätta tidigare tolkningar inom arkeologi och vikten av att använda sig av olika analysmöjligheter för att nå fram till den bästa kunskapen om vår förhistoria.

Vid tangentbordet denna soliga tisdagseftermiddag:
Frida Palmbo