Kyrkstaden i Gammelstad – hur mår kyrkstugorna i grund och botten?

Gammelstads kyrkstad fotograferad från kyrktornet.Sommaren är här och telefonen går varm från kyrkstugeägare som vill ha rådgivning kring byggnadsvårdsfrågor. Med jämna mellanrum uppmärksammas den problematik som finns i världsarvet i media. Ruttnar världsarvet bort?

Grunder som tätats med cementbruk och saknar ventilation, höga marknivåer, syllar som sjunkit ner i marken, skorstenar som fått plåtlock, isolering med gullfiber i golv och väggar och dålig vattenavrinning från stugan är grogrund till rötskador, svamp och mögel. Den här problematiken finns och därför är det viktigt att ni kyrkstuguägare tänker på detta:

Mark, växtlighet och fornlämningar
§ ”Markbeläggningen skall utgöras av gräs”

Om man vill undvika skador på sin stuga är en bra start att titta till marken som omger den. Ett par enkla grundregler är att stugan ska stå helt fri från virke, växtlighet och annat och att jordnivån inte ska nå upp till det understa stockvarvet. Ta bort växtlighet, mossa, barr och gräs regelbundet så hejdas höjningen av marknivån. Vegetation intill husväggen ger också en fuktig miljö som ökar risken för rötskador, svamp och mögel.

Hela kyrkvallen är ett fornlämningsområde och marken har kulturlager ned till medeltid. Om man rör om och gräver i dessa lager förloras den kunskap om kyrkstadens uppkomst och utveckling som ligger förborgad i marken. Marken är svår att bedöma utan fackkunskap, kontakta därför alltid länsstyrelsens arkeologer innan du rör marken. Om en insats ska göras för att få bukt med marklutning är det bra att samordna insatsen med sina grannar.

Grund och ventilation
§ ”Torpargrund av natursten skall bevaras

En timrad byggnad behöver i regel bara upplag under knutar och bärande bjälklag. Det är viktigt att timmerstommen inte har kontakt med marken. Grunderna får inte göras helt täta, en viss ventilation måste finnas. I äldre tid var grunderna öppna mellan knutstenarna. Undvik utfyllnad mellan knutstenar, den ökar risken för svamp- och mögelangrepp.

Att använda trä, cement, betong, tegel eller annat vattenabsorberande material istället för knutstenar är direkt olämpligt. Sådana bör snarast tas bort och ersättas med breda och flata naturstenar. Naturstensgrunder som tätats med cement och saknar ventilation kan tillsammans med dålig avrinning göra grunden till ett sorts ”badkar” som håller inne fukten. Fukten är i sin tur grogrund för rötskador, svamp och mögel. Vid behov kan lösa naturstenar fästas med kalkbruk, bruket ska vara svagt för att undvika skador om grunden för sig.

En olämpligt utförd sockel kan leda in vatten mot syllen istället för att lyfta upp och skydda den. Lågt placerade luftintag fungerar som vattenavrinning in under stugan. Det är viktigt att sockeln/grundstenarna sluttar utåt så att vattnet rinner av den. Om det är problem med vattenavrinning på grundstenar som inte är bärande kan man flytta in dem lite grann. Och om sockeln ändå är gjuten i betong kan man snedhugga den del som ligger utanför fasadlivet. Men fråga stadsbyggnadskontoret först! Tänk också på att brostenar ska ha en lutning så att regnvattnen inte rinner in mot stugan och syllen.

Virke och annat material under husen ska rensas bort för att förhindra svamp- och mögelangrepp.

Hängrännor och avrinning av ytvatten
Hängrännor förekom knappt på kyrkstugorna för 100 år sedan, och definitivt inte stuprör. Det vatten som långsamt droppade ner från bräd- eller vedtaken skadade inte fasaden på stugan. Idag ger plåttaken regnet en helt annan skjuts och med tanke på hur tätt stugorna står blir det viktigt att leda bort regnvattnet.

Titta på hur regnet faller ner från taken en riktigt regnig dag! Slår vattnet in mot fasaden eller kastar hängrännan ut vattnet mot grannens fasad? I så fall är det dags för åtgärder! Stuprör bör man undvika så lång som möjligt men kanske hjälper det att laga hängrännan, förlänga den eller sätta dit en vinklad vattenkastare? Fundera ut en lösning och kontakta sedan stadsbyggnadskontoret för bygglov.

Både hängrännor och stuprör ska ha samma färg som bakomliggande yta vilket i allmänhet innebär att de ska vara vita. Hängrännor i trä förekommer också och smälter in i miljön. Det är viktigt att vatten från stuprör leds ut från byggnaden men inte heller till grannens stuga.

När du lämnar stugan:

  • Öppna samtliga innerdörrar och vindsluckor så att luften kan cirkulera fritt.
  • Om man täcker över skorstenen bör man lämna en luftspalt mellan krönet och täckmaterialet samt lämna spjället öppet. För att förhindra insekter och småfåglar från att komma ner i murstocken lägger man först ett myggnät på själva krönet.
  • Om möjligt, se till stugan några gånger under vintern och skotta bort snö som trycker upp mot fasaden.

Moderna material i gamla kyrkstugor
Kyrkstugorna byggdes för att under större delen av året stå ouppvärmda – ouppvärmda hus är fuktigare än hus som har en stadig värmekälla . Därför är det extra viktigt att konstruktionen kan luftas och andas. Gullfiberisolering, betong och cement, plåtinklädda grunder, fogskum, är material som inte släpper ut fukt ur konstruktionen. Fel val av färg har också betydelse för materialens livslängd.

Tack för att Du förvaltar ett världsarv!

/Jenny Dahlén Vestlund, byggnadsantikvarie.

Dendrokronologiska dateringar av gamla kyrkor och kyrkliga byggnader i Norrbotten

För inte alltför så länge sedan så fick jag en present av vår ena bebyggelseantikvarie Jenny Vestlund. Hon kom in på mitt och Fridas kontor och gav mig en kopia av en rapport med namnet Dendrokronologiska undersökningar i gamla kyrkor och kyrkliga byggnader i Luleå stift. Detta var rapporten över ett projekt som jag endast hört talas om och som jag inte hittills fått någon feedback på hur det hela utfallit så på många sätt var det minst lika spännande att läsa som att öppna en julklapp!

Projektet initierades 2010 av Luleå stift med syftet att skaffa ett bättre kunskapsunderlag för de äldsta kyrkorna och ett antal kyrkliga byggnader i stiftet. Luleå stift är landets största stift rent geografiskt och omfattar såväl Norrbottens som Västerbottens län. Utförare av uppdraget var Skogsmuseet i Lycksele och Historiska Hus i Norr. De daterade byggnaderna är följande:

I Västerbotten: Snöans kapell, Bygdeå kyrka, Lövånger kyrka, Gräsvikens kapell, lada vid Åbyns kapellplats.

I Norrbotten: Öjeby kyrka samt dess friliggande kyrktorn och en intilliggande likboda, Nederluleå kyrka ochdess norra stigport samt det intilliggande sockenmagasinet, Nederkalix kyrka och slutligen Jukkasjärvi kyrka.

Metoden

Dendrokronologisk datering som metod bygger på det faktum att bredden på årsringarna avgörs från år till år av klimatet. I geografiska områden där klimatet varit likartat över tid som t.ex. Norrlands inland respektive kustland medför detta att träd av samma art som växt under samma tid uppvisar samma relativa mönster av breda och smala årsringar. Yngre och äldre träd av samma art som växt samtidigt delar årsringsmönster från den gemensamma perioden.

Genom att utnyttja denna ”överlappningsteknik” har det möjliggjort att forskare kunnat bygga långa årsringsserier från idag levande träd via stubbar, byggnadstimmer till fossilt trä från myrar och sjöar. Det finns idag ett nästan heltäckande nät av tallkronologier i Sverige; den längsta är från nordligaste Lappland och sträcker sig över 7500 år tillbaka i tiden.

Några dateringar från Norrbotten

Öjeby kyrka – År 1408 donerade häradshövdingen i Norrbotten mark till ett kyrkbygge i nuvarande Öjebyn. En tegelornerade gråstenskyrka uppfördes sedermera under senmedeltid. Enligt församlingen stod den första etappen klar 1425 och bestod då av en långkyrka av sten med trätak och en sakristia i norr. Vapenhus byggdes till vid 1400-talets slut. Idag består kyrkan av tre travéer med stjärnvalv och tegelornerade gavelrösten. Kyrkan har återuppbyggts efter bränder 1666 och 1721 och genomgick en ombyggnad till korskyrka 1751-52 liksom en förstoring av fönstren 1756.

I kyrkan togs totalt fem träprover från takkonstruktionen. Resultatet blev att den yttersta årsringen, dvs. det yngsta provet, härrör från 1720. Övriga prover föll också ut mellan 1707-1720 med två prover med yttersta årsring år 1720 samt ett prov år 1717. Detta betyder naturligtvis inte att kyrkan är från denna tid, Öjebyns kyrka är medeltida, däremot betyder det att takkontstruktionen härrör i sina äldsta delar från denna period. Tolkningen är att dessa dateringar av takkonstruktionen hör samman med den brand som ryska styrkor anlade år 1719.

Klockstapeln vid Öjeby kyrka – Denna byggnad är ytterst intressant då spekulationer om dess ålder och funktion har debatterats under en väldigt lång tid. Dateringarna av träkonstruktionen gav dock inte något entydigt svar då de åtta proverna genererade en alldeles för spretig bild för att kunna särskilja olika byggfaser. Intressant är dock att en bjälke från första våningens bjälklag kan dateras till 1482. Övriga prover återfanns i spannet 1720-1882. Det skulle behövas fler provtagningar i tornet för att kunna kartlägga olika byggfaser.

Nederluleå kyrka – Kyrkan är Norrlands största tegelornerade gråstenskyrka från medeltiden. Det förekommer dock en rad olika uppgifter om när kyrkan är uppförd, på senare tid har dock allt fler inom forskarsamhället landat i att kyrkan uppförts under 1400-talets andra hälft och senare del. Traditionen i församlingen säger att den invigdes år 1492. Kyrkan består av ett stort rektangulärt långhus med fyra travéer med sydportal och korportal. Taket pryds med ett brant lutande och tjärat spåntak. Gavelröstena har, i likhet med kyrkan i Öjebyn, tegelblinderingar. Nederluleå kyrka har landets nordligaste målningar tillskrivna Albertus Pictor samt i övrigt en rik inredning med bl.a. ett stort altarskåp från Antwerpen daterat till 1520-tal.

Nederluleå kyrka, Gammelstad

Nederluleå kyrka, även kallad för Gammelstads kyrka. Fotograf: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Totalt togs 16 prover i kyrkan; från långhusets södra sida, dess norra sida samt från södra vapenhuset. Dateringarna uppvisade en stor sammstämmighet, tretton av proverna föll inom spannet 1555-1558 och åtta prover specifikt till år 1558. Takkonstruktionen härrör alltså huvudsakligen från 1558 vilket sammanfaller med en brand som drabbade kyrkan samma år. Det finns dock ett prov som påvisar byggnadens äldre skeden, en av taksparrarna i södra vapenhuset daterades till 1477.

Norra stigporten vid Nederluleå kyrka – Denna har liksom kyrkan och den västra stigporten uppgetts ha ett medeltida ursprung. Den västra stigporten uppges dock ha fått allt virke utbytt undere 1700-tal därför fokuserades insatserna på den norra istället. De tio prover som togs resulterade utan undantag i medeltida dateringar, samtliga prover låg inom åldersspannet 1469-1494 och därmed utgör stigporten en av de äldsta daterade byggnaderna i Norrbotten.

Nederkalix kyrka – Denna kyrka ska ha föregåtts av ett träkapell, precis som att de övriga stenkyrkorna i Norrbotten troligen föregåtts av enklare träkapell. Vid arkeologiska undersökningar har dock rester efter dessa aldrig påträffats. Kyrkan ett rektangulärt långhus med både korportal och sydportal från medeltiden. Kyrkan har i likhet med Nederluleå kyrka haft medeltida kalkmålningar i korvalvet, dessa förstördes, tyvärr, i samband med en brand 1595. Branden tycks ha varit omfattande och berörde både kyrkans och sakristians tak något som indikeras av de dendrokronologiska dateringarna.

20 prover togs i takkonstruktionen; i sakristians västra sida samt långhusets norra respektive södra sida. En majoritet av dateringarna, 13 stycken, föll inom spannet 1592-1595, en fjärdel var från år 1595. Resultatet av dateringarna bekräftar alltså den omfattande branden år 1595.

Nederkalix kyrka

Nederkalix kyrka. © Norrbottens museum

Jukkasjärvi kyrka – Landets enda bevarade blockpelarkyrka! I sig en fantastisk konstruktionsteknik såväl teknik- som ursprungsmässigt som hade förtjänat mer utrymme  men som ni kan läsa om mer här. Kyrkan är uppförd 1726 och har ett rektangulärt långhus med sakristia mot norr och vapenhus mot väster. Delar av Jukkasjärvis första träkyrka, byggd 1607, ska ingå i den nuvarande kyrkobyggnaden. Detta kan man bl.a. utläsa i boken ”Kyrkor på Nordkalotten” samt att delarna från den äldsta kyrkan återfinns i mittendelen av den nuvarande. De 15 prover som togs i kyrkan visade att detta stämde, stora delar av den gamla kyrkan har återanvänts i den nyare byggnaden. Åtta av proverna faller inom spannet 1605-1608 vilket stödjer tesen om att den äldsta kyrkan återbrukats.

Nbm 2007:289:1 Jukkasjärvi kyrka, Kiruna kommun

Jukkasjärvi kyrka i Kiruna kommun. © Norrbottens museum

Slutfunderingar och glad påsk!

Sammantaget styrker dateringarna många av de antagande man tidigare gjort kring kyrkornas och vissa kyrkobyggnaders ursprung, samtidigt så visar det också att kyrkorna på ett mycket tydligt sätt upplevt flera byggnadsfaser och att det i vissa fall krävs utökade provtagningar för att kunna särskilja dessa. Resultaten är väldigt intressanta och tillför ny och välbehövlig kunskap om såväl Västerbottens som Norrbottens äldsta byggnader.

Om ni har några frågor kring de övriga byggnaderna som daterades så skriv till oss då här på bloggen så återkopplar vi!

Glad påsk från oss på Norrbottens museum och avdelning Kulturmiljö!

//Nils Harnesk