Kanske har du erfarenheter av linodling sedan tidigare eller så blir det här första gången? Så löd den inledande rubriken när Länshemslöjdskonsulenterna Region Norrbotten, tillsammans med Norrbottens läns Hemslöjdsförening, bjöd in norrbottningar till att delta i det nationella projektet 1 KVM LIN. Oavsett tidigare erfarenheter av linodling så var det fritt fram att deltaga i projektet, allt som behövdes var 1 kvadratmeter odlingsyta.
Mitt namn är Linnea Nilsson och jag arbetar som Länshemslöjdskonsulent vid Region Norrbotten och i detta inlägg får ni en liten inblick i projektet 1 KVM LIN i Norrbotten. 1 KVM LIN är ett rikstäckande projekt med syfte att sprida kunskap om linet, odling, beredning och slöjd av lin. I Norrbotten medverkar 108 deltagare i projektet, däribland privatpersoner, förskolor, församlingar och hembygdsföreningar.
I början av juni såddes spånadslinet och i slutet av sommaren var det dags att rycka upp skörden. Fram tills dess har det blommat i vackra blåa toner på många platser runt om i länet. På bilden ovan ser ni Adrian Jansson 7 år från Harads som är i full gång att rycka sitt lin.
Under hösten har linet bland annat bundits in i vackra kransar tillsammans med floristen och trädgårdsmästaren Erica Rosendahl som driver Skogsbrynets trädgård i Måttsund, beläget 1 mil utanför Luleå.
Deltagarna har även haft möjlighet att träffats i Boden för att bereda linet, då har momenten bråkning, skäkling och häckling genomförts under ledning av Karin Olofsson, textillärare med många års erfarenhet av linodling. Nu närmast, i slutet av oktober arrangeras tre tillfällen då deltagarna lär sig spinna lin med slända och spinnrock.
Ni som inte är bekanta med linodling och linberedning sedan tidigare funderar säkert på hur man går tillväga när man bråkar eller häcklar? Ska jag vara ärlig så hade jag innan sommaren också funderat över dessa ords betydelse och förhoppningen är att det är fler än jag som har fått upp ögonen för linets fantastiska egenskaper. Men oavsett om man bemästrat alla moment eller inte så är finns det ett annat viktigt värde i projektet som är värt att nämna. Som en av deltagarna beskrev det så fint; ”Betydelsen av att delta tillsammans med andra är det allra finaste med slöjden, känslan av att känna tillhörighet ger en mening med det man gör oavsett om man utför momenten själv eller tillsammans med andra”.
Det är värdefullt att ett projekt som i grunden handlar om ett litet frö kan få en stor betydelse, inte bara genom att förmedla kunskaper och nya insikter, utan som också kan skapa en känsla av gemenskap. Nu pågar diskussioner i det nationella nätverket för Sveriges konsulenter om hur vi ska gå vidare med projektet under kommande år, kanske ger vi oss på att arbeta med andra naturmaterial som exempelvis hampa eller ull.
Med dem orden tackar jag för mig och hoppas ni som läser blir intresserade av att ta del av vår verksamhet även i fortsättningen. Ni hittar oss på Instagram: @hemslojdnorrbotten, Facebook: Hemslöjdskonsulenterna Region Norrbotten. Det går också bra att kontakta oss på mejl: info.hemslojden@norrbotten.se
Allt gott,
Linnea Nilsson Länshemslöjdskonsulent Region Norrbotten
Vår slöjd- och byggnadsvårdsturné stannade upp i Gallejaur och Karungi i slutet av augusti i år. Ja precis, vi packade museibilen med äggoljetempera, textilfärgningskit, fönster och fönsterskrapor och gjorde en rundtur i Norrbotten. Vi har besökt verksamheter i länet med intresse för hantverk, slöjd och byggnadsvård. Med oss ut i länet har vi bjudit med både slöjdare och hantverkare och på plats har vi träffat trevliga människor, tagit del av intressanta platshistorier, byggnadstekniker och prövat på olika hantverk ihop. Trots pandemins utdragna begränsningar kunde vi tillslut slutföra turnéplanen.
Under fjolåret besökte vi Avan och Bälinge för att titta på olika typer av jordkällare uppförda med ett tidsspann på omkring 450 år. Valvade jordkällare av natursten från 1600-talet där det goda hantverksresultatet fortfarande gör sin verkan för att hålla stenarna på plats ovanför huvudet. Vi fick även se jordkällare från 1970-talet gjutna i betong väl fungerande för förvaring av ortens potatis, lingonsyltburkar och inläggningar. Med oss ut på jordkällarexkursionen hade vi bygghantverkare Kent Vesterlund som intygade att det sällan är försent för en restaurering om så behövs. Det mesta går att rusta upp.
Ekonomibyggnaden som jordkällaren från 1600-talet var belägen i. Utsikt över Lule älv.Ett stenvalv som tros vara uppfört under 1600-talet.
KARUNGI. I år följdes vi till Karungi i Haparanda kommun, till den gamla jägmästargården kallad Sakarigården för att hantverka tillsammans. Längs med tomtgränsen rinner Torneälven förbi och bidrar minst sagt till skaparlust. Med var länets hemslöjdskonsulent Linnea Nilsson och konstpedagog Linda Ekersund. Vi dukade upp ett buffébord av hård- och mjuk slöjd. Folk från trakten liksom hemvändare för sommaren kom för att ta del av den gemensamma dagen. Vigert Haapasaari som är aktiv byggnadsvårdare och samordnare på platsen guidade och hade visning i den Stjernbergska villan.
Stjernbergska villan har en sidoentré med ett vågformat tak och utsikt över Torneälven.
NATURFÄRGNING. Under dagen kokade vi ett bad med gurkmeja och rödkål som besökarna fick testa på att textilfärga i. Linnea och Linda visade olika vikningstekniker med inspiration från den japanska infärgningstekniken Shibori för att göra snygga mönster.
Besökarna fick testa på den japanska textilfärgningstekniken Shibori.Resultatet efter vikning och ett textilbad av gurkmeja.
INSEKTSHOTELL. Vi byggde också insektshotell till vilda insekter och bin och andra som kan tänkas vilja övervintra tryggt och med stil. Om du som läser också vill bygga ett hotell så skickar vi med några korta tips: de ska fyllas med ihåliga rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika. Använd hålstorlekar mellan 3-13 mm stora i diameter och 50 mm djupa. De gillar att krypa in där det är mörkt, så låt hotellet ha en sluten baksida. Hotellen placeras där du vet att insekterna gärna rör sig eller bredvid en blomsteräng.
Under dagen målades insektshotellen i glada färger. Barn och vuxna fick måla sina hotellbyggen med äggoljetempera i olika kulörer. Hoppas att insekterna dras till färgglatt!Hotellen ska fyllas med rör från naturen, hallonstjälkar, bamburör, kottar och liknande. Olika insekter gillar olika. Öva att slå med hammare är bra träning.
GALLEJAUR. Sista stoppet för året gick till Gallejaur kultur- och naturreservat. Solen strålade och äppelkakan stod på fikabordet under gårdsbjörken när vi anlände till byn. Här är minst sagt tyst och rofyllt. Tyst från urbana läten och rikt på naturljud och sprakande från bagarstugan. Gallejaursbon Christer Lövgren gjorde sina dagliga sysslor innan besökarna anlände. Släppa ut fåren på sitt dagliga ängsbete hör till en av dessa.
Jordbruksbyggnaderna på gården i Gallejaur speglar en bruksplats som haft det relativt gott ställt. Kvalitetsvirke ska ha exporterats från fastigheten via älven till Skellefteå där Gallejaursstockarna blev till träråvaror av olika slag. Det medan flottningen fortsatt var igång. Gallejaur är idag ett reservat och några stockar flottas inte längre till kusten. De står tryggt kvar på skogsmarken bakom gårdshusen. Bakom de vältimrade bostadshusen och ekonomibyggnaderna. Ja till och med utedasset är timrat. De silvergrå och solbrända fasaderna går vackert hop med den bakomliggande barrskogen, sommarängarna och älven. Möjligt är att här hyra rum för den som verkligen vill stanna upp ett längre tag i idyllen.
Ägg, rå linolja, vatten och kromoxidgrönt pigment blir en slitstark färg att måla interiöra detaljer med. Marcus Bengtsson demonstrerar fönsterrenoveringens grunder. Fåren betar på ängen bakom.
Vi ställer sedan i ordning våra stationer för slöjd- och byggnadsvårdsdagen. Insektshotellen som ska spikas samman och fyllas med lämpliga gräs och rör, en fönsterstation för att demonstrera fönsterrenovering, äggoljetempera och tovning för barnen. Vi hade förmånen att ha med oss hemslöjdaren Eva Öhrling som barnen fick tillverka charmiga ullmonster genom tovningsteknik med. Ljummet vatten, såpa och ull och varsamma handrörelser som efter en stund resulterar i de karaktärsfulla ullmonstren. Trots spåren av pandemin kommer besökare i alla åldersgrupper.
Tovning av ullmonster pågår!
Inför en naturvandring med Leif Björk samlas besökarna under gårdsbjörken, ”Gamm Bjärka”. Det finns knappt några bladverk kvar på trädet som ska ha stått där 150-200 år. Ett vårdträd som sägs ska skydda mot sjukdomar och sorger och fungera som ”garanti” för välfärd och lycka. Annars var träd på odlingsmarker inte att önska eftersom de tar kraften ur jorden, utom en enstaka björk som faktiskt skyddar gårdsbyggnaderna genom sina dränerande egenskaper. På “Gamm Bjärka” i Gallejaur börjar snart de sista grenarna tappa sina löv. Att såga ned trädet i förtid skulle däremot vara direkt olämpligt. Ett vårdträd måste självdö tills den sista grönskan gått ur (sägs det). Sedan ska ett nytt vårdträd utses.
Gästerna spanar in gårdsträdet. Intill ser ni bagarstugan som var igång under dagen.Systrarna tre som växte upp i Gallejaur i början på 1900-talet. Greta, Lisa och Ebba var också de sista som bodde på gården innan den kom att utses som ett kultur- och sedermera även ett naturreservat.
Det är något särskilt med att hantverka på platser med så rika kultur- och naturvärden. De är som gjorda för att skapa i. Det har ju folk gjort i alla tider vilket speglas i de byar och på de orter vi besökt under vår lilla turné. På byggnaderna, trasmattorna, trägolven, kanske även i ängsmarkerna. De är tillverkade av handen och visar spår efter kunskap, handkraft och skicklighet.
