Nya forskningsrön om birkarlarna

Det är docent Ingela Bergman och professor Lars-Erik Edlund som inom ramen för det sexåriga forskningsprogrammet ”Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i norra Fennoskandien” har utfört en nyläsning och uttolkning av det historiska källmaterialet som berör birkarlaväsendet.

Bakgrunden till studien är att birkarlaväsendets  ursprung, uppkomsten av deras framhävda position och själva betydelsen av termen ‘birkarl‘ fortfarande är omdiskuterad inom forskningen. Forskningen är däremot överens om att birkarlarna innehade ekonomisk och i viss mån juridisk överhet i relation till samerna men det råder fortfarande frågetecken kring beskrivningen av paradoxen i att dessa handelsmän skulle ha använt våld gentemot sina viktigaste kunder och leverantörer.

Studien genomfördes genom att läsa det tillgängliga källmaterialet på nytt ur det samiska perspektivet och ur den bofasta kustbefolkningens perspektiv. De i tidigare forskning förutsatta motsättningarna mellan samerna och birkarlarna granskades kritiskt i ljuset av de sociala och ekonomiska sammanhangen i inlands- och kustbosättningar under sen järnålder och tidig medeltid. Man vägde också in samiska släktrelationer och bröllopstraditioner, demografi och andra kända sociala strukturer från perioden.

Vad kom de fram till?

Studien visade att de enskilda birkarlarna var socialt, kulturellt och ekonomiskt djupt rotade i de bofasta kustsamhällena, de var fullt integrerade i vardagslivet och bedrev en mångfald av olika näringsfång, bl.a. jordbruk, fiske och jakt vid sidan av att de också var birkarlar.

De nya resultaten avvisar också bestämt den äldre teorin om att birkarlarna skulle härstamma från finska bosättare som etablerade sig som en elit bland kustbönderna. Författarna argumenterar övertygande om att birkarlaväsendet utvecklats lokalt, som ett inhemskt handelsnätverk. Man avfärdar alltså även teorin om det ska ha utvecklats i samband med en söderifrån kommande bosättning i området.  Organisationen har alltså utvecklats i lokalsamhället, inte av någon utifrån kommande befolkning.

De nära och sammanflätade relationerna mellan birkarlar och samer visar tydligt att birkarlaväsendet går långt tillbaka i tiden, långt innan den svenska kolonisationen. Omfattande handelsnätverk etablerades redan under vikingatid, kanske till och med tidigare, något som det arkeologiska materialet indikerar.

Genom befolkningsstatistik och andra skriftliga källor argumenterar man för att vara birkarl snarare var att betrakta som en representant som mottog uppdraget i förtroende. Titeln som birkarl associerades enbart med handel och utbyte med samerna. Att vara birkarl var prestigefyllt men inte nödvändigtvis en titel som ärvdes, alla söner till birkarlar blev inte själv en birkarl, det viktiga var att uppfylla krav på erfarenhet och kompetens för att kunna uppbära titeln. När en birkarl drog sig tillbaka eller avled så rekryterades dennes ersättare från dem som var väl bekantade med logistik och förutsättningarna som krävdes för färdas i inlandet.

Bergman och Edlund understryker att den nära relationen som krävdes mellan en birkarl och hans samiska handelspartner var avgörande och att samerna hade ett inflytande över utnämningen av nya birkarlar. Resultaten av den nya studien och de nya perspektiven vid genomläsningen av källmaterialet visar att birkarlarnas och samernas relationer präglades av ömsesidighet och ett gemensamt beroende av varandra, inte det ensidiga maktutövandet över underordnade samer som präglat tidigare forskning.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 5 – Om varubyte utan penningar mellan birkarlar och samer. – Utgivningsår 1555.

 

Man konstaterar vidare att birkarlarna utgjorde en liten, mellan 40-70 individer, men viktig lokal maktfaktor över tid genom deras roll som företrädare för ett inhemskt, geografiskt utbrett, välutvecklat och lönsamt handelsnätverk som hade urgamla rötter i det lokala samhället. De utgjorde ett starkt motstånd och konkurrent till den svenska kronans ekonomiska och politiska ambitioner från 1300-tal och framåt.

Successivt fick de däremot ge med sig och kontrollen över handeln med samerna kom att gå över till den svenska kronan under 1600-tal. Några birkarlar övergick till att bli fogdar åt den svenska krona och kom därmed att utöva makt över befolkningen avseende skatteindrivning och verkställandet av de politiska och territoriella ambitionerna som kungamakten hade i området.

Därmed förändrades birkarlarnas roll från att ha varit entreprenörer och representanter för ett handelsnätverk till att bli företrädare för den svenska kungamakten, det var i denna roll som de försvann ur det historiska källmaterialet och i denna roll som de efterlämnade det dåliga rykte som den äldre forskningen valt att lyfta fram.

Hela artikeln finns att ladda ned här: http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/08003831.2016.1154676

Mer om forskningsprojektet i stort finns att läsa här: http://recallingthepast.se/

Denna fredag, Nils Harnesk.

Arkeologiska rapporter och publikationer på Norrbottens museums hemsida.

Sedan januari 2016 har jag börjat ta över ansvaret för arkeologisidorna på Norrbottens museums hemsida. Min kollega och museets informatör Ing-Mari Sennström planerar att gå i pension, och hon lämnar nu över en del ansvar till mig att göra om sidorna och fylla dem med mera innehåll. Den första utmaningen; att lära sig hur dataprogrammet som man skapar hemsidan med, har gått över förväntan lätt. En märklig känsla att jobba med ett dataprogram som faktiskt verkar fungera klanderfritt. Det är någonting skumt med det hela…

Arbetet med hemsidan får jag försöka klämma in mellan mina andra arbetsuppgifter i schemat. Fältarbete, rapportskrivning och föreläsningar tar sin tid av arbetsåret och har första prioritetet. Men hemsidan är ett sätt att föra ut resultaten från våra utredningar och undersökningar. Detta är nog så viktigt eftersom spridningen av kunskap dels skapar förståelse för arkeologi och dels skyddar fornlämningar.

Huvudfokus de senaste veckorna har varit att försöka publicera så många av våra skrifter som möjligt på hemsidan. Arkeologerna på Norrbottens museum har genom åren skrivit väldigt många arkeologiska rapporter. Det blir så eftersom varje fältarbete normalt innebär att en rapport ska skrivas. Vi har också publicerat ett antal artiklar som borde göras mer lättillgängliga.

En bild som visar hur en av sidorna på vår hemsida ser ut.

En bild som visar hur en av sidorna på vår hemsida ser ut.

Så, här är några länkar till vår hemsida.

Publicerade artiklar:

Länk till publicerade artiklar

Från och med 2014 ska alla rapporter över arkeologiska uppdrag beslutade av Länsstyrelsen publiceras i Samla (Riksantikvarieämbetets öppna arkiv). Efter att rapporten är klar och godkänd ska vi numera enligt direktiven från Länsstyrelsen på vår hemsida länka till de rapporter som vi skrivit, när de publicerats på Samla. Rapporterna är klickbara och möjliga att hämta hem att läsa som PDF-filer.

Arkeologiska rapporter:

Länk till arkeologiska rapporter publicerade av Norrbottens Museum

Rapporter från tidigare år vill vi också lägga upp på vår hemsida. De är dock lagrade på vårt eget nätverk. Även dessa är möjliga att öppna och läsa som PDF-filer.

Länk till arkeologiska rapporter från Norrbottens museum som inte finns att hitta i Samla.

I nuläget är åren 2010-2014 kompletta när det gäller arkeologiska rapporter. 2015 är i det närmaste färdig, det är bara några enstaka rapporter som inte publicerats i Samla ännu, (i väntan på fornlämningsnummer på upptäckta lämningar t.ex.).

Hittills har det varit ganska lätta rapporter att lägga ut på hemsidan, men ju äldre de är desto mindre digitaliserade är de. För sådana som är från 2009 och äldre räknar jag med att det måste skannas en hel del från pappersorginalen. I museets arkiv finns alla rapporter som skrivits här på Norrbottens museum även i pappersversion. Det finns också rapporter att läsa i museets bibliotek. Med det sagt, så vill jag göra klart att det kommer att läggas ut fler rapporter från tidigare år, men det kommer att ta sin tid att göra dem digitala. Men det sker så sakteliga.

Norrbottens museums bibliotek finns i anslutning till Arkivcentrum Norrbottens lokaler på Höstvägen 7 i Luleå. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

Norrbottens museums bibliotek finns i anslutning till Arkivcentrum Norrbottens lokaler på Höstvägen 7 i Luleå. ©Norrbottens museum. Foto Olof Östlund

Avslutningsvis skulle det kanske vara på sin plats med rekommendationer på vad som är mest läsvärt av det som hittills lagts ut på hemsidan, men det är så många rapporter och artiklar som är bra och intressanta. Det är svårt att välja ut någon speciell.

Titta in och sök själv efter rapporter på platser du kanske har hört talas om: De tidigmesolitiska boplatserna i Aareavaara och Kangos, järnåldersboplatserna vid Haparandabanan, järnhanteringen vid Järnbacken, utredningarna i Markbygden, undersökningarna i Gammelstad och Öjebyn…

Vid tangentbordet denna dag
Olof Östlund