I varje cell i ett frö finns den DNA-kod som behövs för att göra en hel växt. Rätt avkodad kan DNAt också användas som en historiebok.
I vår forskning studerar vi DNA från spannmålskärnor för att förstå agrarhistoriska händelser. Vi har fokuserat på korn, som historiskt sett var en viktig gröda i Sverige. Extra spännande är kornodlingen i Norrbotten eftersom det är ett av de mest nordliga områdena i världen där man kan odla korn. Arkeologiska fynd indikerar att man har odlat korn längs kusten sen 800-talet och i inlandet sen 1400-talet. Det korn man odlade i området var länge så kallat lantsortskorn. Lantsortskorn är korn som odlats lokalt under mycket lång tid på samma plats och där man varje år använt en del av skörden till utsäde för nästa års odling. Resultatet blir en massa olika varianter av korn där varje variant är anpassad till de lokala förhållandena.
Nu för tiden finns få lantsorter kvar. De flesta försvann när växtförädlingen tog fart och högavkastande förädlade sorter blev ett attraktivt alternativ till lantsorterna. Endast ett fåtal svenska lantsorter finns bevarade i genbanker. Däremot kan man hitta skördeprov från lantsorter som samlats in i samband med lantbruksutställningar på 1800-talet och som därefter bevarats som museiföremål. Dessa spannmålskärnor kan inte längre gro, men genom att analysera dem genetiskt kan man ändå få reda på viktig kunskap. Till exempel har vi kunnat undersöka effekten av missväxtåren i Norrland under andra halvan av 1800-talet vilket vi skrivit om tidigare här på bloggen.

När vi undersökte 1800-talskorn från Norrbotten upptäckte vi något som förvånade oss. Lantsorter är generellt mycket mer variabla än moderna förädlade sorter och olika kärnor, dvs olika plantor från samma åker, skiljer sig från varandra. I våra analyser kunde vi dock se att korn från vissa gårdar var mycket mindre variabla genetiskt sett och att enskilda kärnor från dessa gårdar kunde vara genetiskt helt identiska med varandra. Vad som var ännu mer förvånande var att vi hittade kärnor från olika gårdar som var genetiskt identiska och inte bara närliggande gårdar. Kärnor från Karesuando och Pajala i Tornedalen var genetiskt identiska med kärnor från Kvikkjokk, mer än 30 mil bort! Vi kan inte säga varför vissa typer av kärnor var så vitt spridda, men etiketten på burken som innehöll korn från Kvikkjokk gav oss en spännande antydan om en möjlig förklaring.
Fröprovet från Kvikkjokk donerades 1867 av Johan Laestadius, dåvarande kyrkoherde i Kvikkjokk. Johan Laestadius var brorson till Lars-Levi Laestadius och Lars-Levi själv tillbringade en del av sin uppväxt i Kvikkjokk. Lars-Levi hade ett stort intresse för både botanik och jordbruk. 1824 publicerade han skriften Om möjligheten och fördelen af allmänna uppodlingar i Lappmarken och där kan man läsa bland annat om hur det var att odla korn i Kvikkjokk på den tiden. Bara några år senare blev Lars-Levi kyrkoherde i Karesuando för att 1849 flytta vidare till Pajala – båda platser från vilka vi hittade kornkärnor som var genetiskt identiska med kornkärnor från Kvikkjokk! Hittar vi identiska kärnor för att Lars-Levi tog med sig korn från Kvikkjokk och såg till att detta odlades på de orter där han verkade? Eller skickade han korn från den nya hemorten till släktingarna i Kvikkjokk? Förmodligen får vi aldrig veta, men Lars-Levi Laestadius verkar inte bara ha spridit ett kristet budskap utan kanske även utsäde till Norrbottens jordbrukare.
Vid tangentbordet:
Jenny Hagenblad, biträdande professor vid Linköpings universitet och Matti Wiking Leino, docent vid Stockholms universitet