Ja, så lyder temat för årets Arkivens Dag som vi just nu förbereder för fulla drag på Arkivcentrum Norrbotten. Hembygd är årets tema även i en vidare bemärkelse, då 2016 utnämnts till Hembygdens år i samband med Sveriges Hembygdsförbunds 100-årsjubileum. Även museets årsbok, som jag just nu frenetiskt korrekturläser, har hembygd som tema, tillsammans med släktforskning.

Alltså fick hem bli fokus även för mitt blogginlägg, samtidigt som jag skamlöst inbjuder den hågade läsaren till att besöka arkivet lördagen den tolfte november, då vi har öppet hus här på Björkskatan med föredrag, visningar och exponeringar av spännande objekt ur både arkiv och föremålssamlingar!

Ett av de material jag själv förbereder är något av en personlig favorit – en stor samling uppsatser skrivna av skolbarn i Norrbotten under början av 1950-talet.

Mitt hem, av Barbro Silverlind. Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4.

Bygdespegeln – en tävling för Norrbottens barn (1951-1953)
År 1951 presenterade Norrländska Socialdemokraten och Samfundet för hembygdsvård en ny pristävling, riktad till folkskolans lärare och elever. Eleverna skulle i ord och bild skildra sin hembygd med utgångspunkt i tävlingens olika teman, indelade i sju etapper. De vinnande bidragen i varje etapp skulle honoreras och dessutom publiceras i tidningen. Tanken var att få hela bygden engagerad, från barn till åldringar. En del skolor medverkade bara i enstaka etapper, men för att vinna slutpriset måste man ha deltagit i minst sex av de sju deltävlingarna.

Syftet var att höja intresset för och kunskapen om den egna bygden, men även att samla in berättelser och lärdom om det förflutna, nu när den moderna tiden knackade på dörren. Resultatet blev ett livfullt och fascinerande lapptäcke av uppsatser, skrivna och illustrerade av Norrbottens skolbarn från norr till söder, öst till väster – framför allt på landsbygden.

Det mesta av materialet är bevarat i Norrbottens museums arkiv, där det upptar fyra hela hyllmeter, men ännu händer det att enstaka uppsatser trillar in till arkivet, från gömmor i skolor eller hemma hos någon inblandad. Över 20 000 sidor ska ha producerats under tävlingens gång, och materialet har sedan visats upp i utställningar och studieverksamhet efter tävlingstidens utgång 1953.

Bygdespegeln är ett material som är lätt att ta till sig – stor möda och omtanke har lagts ner i de allra flesta uppsatser, som ofta är fint illustrerade med barnens egna teckningar, tidningsklipp och fotografier. Böckerna i sig är dessutom mycket olika till utseendet, då en del dekorerats med penna och pensel, andra med tyg och broderier. En pärm är till och med bunden med björknäver – både vackert och med bokstavlig koppling till sin ursprungsort. Det ursprungliga syftet med projektet har helt och klart uppfyllts – resultatet är verkligen en spegling både av sin tid och av den bygd de olika böckerna kommer ifrån, men materialet kan, som så ofta är fallet med arkivalier, i efterhand användas på en mängd olika sätt.

Själv älskar jag att visa upp Bygdespegeln när jag tar emot studiebesök, eftersom det finns något för i stort sett alla i materialet. Femteklassaren av idag suckar beundrande över den vackra handstilen medan bygdeforskaren kan hitta spännande muntliga berättelser från just sin egen trakt bevarade via skolbarnens förmedling. Till Allhelgonatider finns spökhistorier att hämta, och för den som älskar hemslöjd har vissa barn stolt nålat fast tygprover vävda av deras mor eller mor- och farmödrar, medan andra beskrivit den fina gamla kistan som någon anfader snickrat ihop. Eftersom materialet är skrivet i början av 1950-talet finns det dessutom fortfarande de som kommer ihåg tävlingen – eller själva varit med!

Hemma hos far och mor
Temat ”Hemma hos far och mor” var uppsatstävlingens andra etapp och pågick fram till mars 1952. Barnen uppmanades då att skildra sitt hem i skrift och bild.

Hemma hos far och mor, av Tora Nedlund. Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4.

Fotografier och teckningar av hus, ladugårdar, möblemang, föremål och förstås människorna i hemmet ger en tydlig bild av ett Norrbotten i förändring. Det moderna boendet håller på att slå igenom, samtidigt som mycket av det gamla lever kvar. Färgglada trasmattor, blommiga tapeter och mönstrade gardiner, blomkrukor i fönstren, köksbänkar i rostfritt stål – allt detta tidstypiskt moderna har barnen fångat upp i sina bilder, men det är samtidigt slående att många hus fortfarande var utan sådant som vi ofta tar för givet, som vatten- och värmeledningar.

Våra blommor i fönstret. Bygdespegeln, Svartbyns folkskola, klass 3.

Mitt kök, av Asta Keskitalo. Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4.

Ibland finns både elektrisk spis och vedspis i köket, det nya och det gamla sida vid sida med den trebenta kaffekitteln ännu rykande het. Ibland saknas de moderna bekvämligheterna ännu helt, men planer finns för det efterlängtade nya.

Vår öppna spis, av Asta Keskitalo. Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4.

Samma känsla av brytningstid går igenom i skildringarna av arbetet i hemmet, där uppdelningen i manligt och kvinnligt fortfarande är mycket traditionell. Men så plötsligt hittar jag några uppsatser från Svartbyn med titeln ”När mamma hade semester”. Här skymtar plötsligt den moderna tiden med fritid och husmoderssemestrar fram.

Mamma som reste. Bygdespegeln, Svartbyns folkskola, klass 3.

I en annan uppsats beskriver ett skolbarn från Tärendö sin släkts utspridning – en faster i Stockholm, en annan i Luleå, en kusin i gruvan i Gällivare och ytterligare någon i Skåne, långt i exil, innan den stora utvandringen från Tornedalen egentligen påbörjats.

Materialet andas mycket framtidstro, med massvis av exempel på nybyggda eller nyupprustade gårdar och ladugårdar, satsningar på traktorer och moderna maskiner, men blickar ofta tillbaka till ”hur det var förr” då barnen intervjuat föräldrar och mor- och farföräldrar. Detta ”förr”, som alltid skiftar och förändras – idag är det kanske 1950-talet som är vårt förr, det som alltid var ”bättre”?

Vårt nya hem, av Berta Lindehag. Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4.

Folkhemmet och det moderna Sveriges födelsetid var just då, när dessa uppsatser skrevs – och till viss del tror jag att skoleleverna var medvetna om det. Att det var en tid av stora förändringar är klart och tydligt även för barnen, som när de jämför sin uppväxt, hem och skolgång med föräldrarnas snabbt ser skillnaden. Ändå finns det i mina ögon så mycket av det gamla samhället kvar, med mycket fattigdom och slit. I ”Roligt att komma hem” skriver fjärdeklassaren Anna-Greta Ebermark från den lilla byn Nytorp om glädjen i att komma hem från arbetsstugan i Tärendö under skolloven. Hon, liksom många andra i glesbygden, fick lov att bo på skolan.

Roligt att komma hem, av Anna-Greta Ebermark (Nytorp). Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4.

Päivi Granö, professor i konstvetenskap vid Lapplands universitet i Rovanieni, har studerat material från Bygdespegeln i en jämförande studie med barnteckningar från finska Tornedalen, även de gjorda i efterkrigens brytningstid. Mycket spännande! Några av bilderna kan man se i denna artikel (på finska): http://www.kasvatus-ja-aika.fi/site/?page_id=581

Melvin Bergman
Eldsjälen och ledaren bakom projektet Bygdespegeln var Melvin Bergman (1907-1966). Bergman, född 23/6 1907 i Avan, Nederluleå, växte upp i ett hem präglat av de svenska folkrörelserna – arbetarrörelsen och kooperationen, väckelsen och nykterhetsrörelsen. Han tog examen i Uppsala 1935, och blev sedan folkhögskollärare i Norrbotten. Under åren 1944-1954 var Melvin Bergman ledare för bygdekursverksamheten i Tornedalen, där han reste runt, höll föredrag och startade ett stort antal studiecirklar. Under denna tid blev han även vald till Samfundet för Hembygdsvårds konsulent, med uppgift att främja studiet av hembygden. Tre stora pristävlingar utlystes i detta syfte, varav den sista och mest omfattande var Bygdespegeln. Med utgångspunkt i det insamlade materialet ledde Bergman sedan kurser i hembygdsundervisning för folkskollärare i Norr- och Västerbotten.

Melvin Bergman var själv en mycket flitig hembygdsforskare och publicerade hundratals artiklar och debattinlägg i hembygds- och kulturfrågor, men även om psykologi och Nordkalotten. Han skrev också uppsatser och en del böcker. Folkundervisningens utveckling, folkrörelsernas uppkomst och bergsbrukets historia var särskilda intresseområden.

Bygdespegeln, Niva folkskola, klass 4. Hemma hos far och mor, brev till Melvin Bergman.

Bergman blev vald till rektor då Malmfältens folkhögskola startade sin verksamhet under hösten 1954. Redan från början ingick hembygdskunskap i undervisningen. Han brann för hembygden och folkbildningen, men fick efter en tid dra sig tillbaka från aktiv tjänst p g a sjukdom. Melvin Bergman avled på Halmstads lasarett år 1966, 59 år gammal.

Vid tangentbordet:
Karin Tjernström