Rapport från Försvarsmuseum Boden

Om VR-satsning, museet som vardagsrum, ett år i riksförbundet Sveriges Museers styrelse och Covid-19.

Jag heter Ulf Renlund och har sedan 2015 varit museichef för lilla men stora Försvarsmuseet i Boden. Ett kommunalt museum som berättar om övre Norrlands försvarshistoria under 1900-talet men också om mycket annat, både smått och gott.

Bara några månader in i min nya tjänst började jag och mina tre kollegor diskutera hur vi skulle kunna vidareutveckla de stora utställningarna om byggandet av Bodens fästning, andra världskriget, Kalla kriget, lumpen och mönstring. Ganska snabbt kom vi in på ny teknik och märkte att det fanns en uppsjö av olika tekniska och digitala lösningar för nästan allt. Valet föll snart på virtual reality, VR, och vi började spåna om vad man skulle kunna uppleva. En atombombsexplosion? Sitta i en pansarvagn? Idéerna var högt flygande och roliga men kanske inte så realistiska och framför allt fanns det ingen koppling till kulturarvet. Men till slut så kläcktes idén om att synliggöra Ballonghallen.

Ballonghallen i Boden är en unik byggnad för Sverige. Det finns bara en kvar i landet och två totalt i Europa. Ballonghallen är en stor röd träbyggnad som användes under slutet av 1910-talet och in i 20-talet för att förvara spaningsballonger. Färdiguppblåsta jätteballonger redo att snabbt användas. Ballongerna hade en korg för besättning och var kopplade med vajer till en vinsch som släppte upp ballongerna önskad höjd, för att sen tas ned på marken igen. Spaningsballongerna användes under en relativt kort tid innan flyget tog över spaningsarbetet. Ballonghallen är idag ett byggnadsminne och finns strax utanför Boden.

VR-projektet började upphandlas under hösten 2016. Det vi sökte var en produkt som kunde levereras från ax till limpa, från research till installation. Eftersom vi har en liten personalstyrka var det viktigt att projektet skulle inbegripa alla delar utan att påverka löpande arbete allt för mycket.
När upphandlingen var klar årsskiftet 2016/2017 sjösattes projektet. Ett omfattande researcharbete startade där museets personal plockade fram så mycket information som det gick, delge kontakter och komma med feedback.

Vår VR-upplevelse invigdes sommaren 2017 och går på korthet ut på att följa med en ballongsoldat (ja, de hette faktiskt så) 400 meter upp i luften och vara med om en skjutövning för 100 år sedan. Sedan starten har nästa 2 000 personer upplevt vår VR-upplevelse och Riksantikvarieämbetet har lyft fram projektet som ett lyckat exempel på hur VR kan användas för att lyfta fram kulturhistorien.

vr-noclouds hemsida

Hösten 2019 vann Försvarsmuseum Boden ett hållbarhetspris av Bodens kommun. Det var frukten av ett idogt arbete med att jobba för ett hållbart samhälle. Med programmen ”Allmänningar” och ”Kafferep” vill vi göra museet till bodensarnas ”vardagsrum”, men det är också en demokratifråga och att utnyttja våra resurser på bästa sätt, både ekonomiskt och ur ett miljöperspektiv.

Försvarsmuseets ”Allmänningar” (Leksaks-, fritids och klädallmänning) kan beskrivas som brukarorienterad resursfördelning på lokal nivå. I dessa program sker ett utbyte av saker och kläder mellan besökarna utan inblandning av ekonomiska medel. Museet bidrar med att öppna upp sina lokaler, står för bord och kategorisering av det som lämnas in medan besökarna bidrar genom att fylla lokalerna med kulturellt innehåll.

Kafferep är ett reparationscafé där allmänheten kan mötas, hjälpas åt och få tips om att laga, hitta fel eller reparerar trasiga prylar. Det kan handla om allt från leksaker, hemelektronik till andra mer avancerade apparater. Kafferepen arrangeras på torsdagskvällar och har öppna teman, d.v.s. det är upp till deltagarna att avgöra vilka saker de vill ta med och försöka laga tillsammans. Under våren försöker vi dock ha ett kafferep med temat: Cykelreparation och service. Där tanken är att deltagare tillsammans kan fixa och förbereda sina cyklar inför den kommande sommarsäsongen.

Kafferep

I april 2019 blev jag invald i riksförbundet Sveriges museers styrelse som en av två representanter för de kommunala museerna i Sverige. Styrelsen består av åtta ledamöter med medlemmar från statliga, regionala, kommunala och övriga museer. I skrivande stund är jag också den nordligaste representanten, närmast kommer museichefen för Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm.

Sveriges Museer tar tillvara och driver den svenska museisektorns gemensamma intressen och med drygt 225 medlemsmuseer representerar dessa stora delar av Museisverige. Samverkan och olika typer av samarbeten är en grundförutsättning för att museer ska vara relevanta aktörer som bidrar till ett hållbart samhälle. Riksförbundet arbetar för:

  • samverkan för strategiskt utvecklingsarbete, till exempel för att förtydliga museernas roll och funktion i relation till omvärlden, värde, programförklaring, vision och relevans
  • intersektoriell samverkan, inom till exempel kulturmiljövård, digitalisering, standarder, publik verksamhet, kommunikation & marknadsföring, ekonomi och personal
  • tvärsektoriell samverkan, med bland annat skolan, besöksnäringen och FoU-aktörer.

När jag blev tillfrågad att ställa upp för inval så var ett av lockbetena: ”Det är så många (styrelseledamöter) som sagt att det är det mest utvecklande de varit med om” och efter ett år så kan jag bara instämma. Det är otroligt lärorikt och utvecklande både för mig som person och som museiverksam, så jag säger bara får ni chansen så ta den oavsett vad det gäller för nätverk eller organisation inom musei- och kulturmiljösektorn!

I Sveriges museers styrelse planeras bland annat museernas Vårmöte som varje år lockar ca 400 museiarbetare från hela Sverige. Här får museisektorn sin chans att träffas, få ny kunskap och input för sitt arbete men också en unik chans att nätverka.

Sedan februari 2020 har Sveriges museer en ny generalsekreterare, Jeanette Gustafsdotter, som närmast kommer från sin tjänst som vd för branschorganisationen Tidningsutgivarna.

3

Idag är vi alla drabbade av corona-viruset på ett eller annat sätt. Det är tider med tragiska öden och tider då samhället och människan sätts på prov. Företag går i konkurs och människor blir arbetslösa. Olika arrangemang, konserter och föreläsningar ställs in. Kan vårt samhälle någonsin bli som förut?

Vår musei- och kulturbransch kanske inte har en samhällsviktig funktion, men jag tror däremot en livsviktig funktion. Museer vars budget till stor del består av besöksintäkter går på knäna, de museer som kan drar sitt strå till stacken och bidrar med bland annat skyddsutrustning… men framför allt så har det påbörjats en intensiv dokumentation av livet just nu över hela Sverige, hur har corona-viruset påverkat oss människor, från smått till stort.

Nyligen blev jag tillfrågad, som representant för ett mindre museum, att ingå i ett informationsforum för museibranschen tillsammans med Riksantikvarieämbetet. Forumet är till för att snabbt uppdatera varandra men också framföra önskemål om åtgärder för branschen.

Kontakta mig gärna om ni har frågor eller synpunkter till Sveriges museer.
Ta hand om varandra!

Vid tangenterna 20-04-20
Ulf Renlund, museichef Försvarsmuseum Boden

En inblick i Norrlandsfrågan

Bara att säga namnet Norrland väcker känslor. Antingen dyker en bild upp av ett diffust landområde som existerar norr om Dalälven där man pratar ”norrländska”. Eller så är det som i min egen bekantskapskrets en allmän trötthet som sköljer över en att som norrbottning bli kallad norrlänning och att tvingas ta på sig rollen som representant för Sveriges fem nordligaste län, nio nordligaste landskap eller de nordligaste 2/3 av Sveriges yta.

Hur kan det komma sig att ett namn kan väcka så otroligt många känslor, fördomar, bilder? Samtidigt som så många vet så väldigt lite om själva området man pratar om?

Det här blogginlägget kommer inte att behandla hela den s.k. Norrlandsfrågan, det vore en omöjlig uppgift för ett litet blogginlägg. Det här mer en introduktion till bakgrunden, historiken till frågan. Norrlandsfrågan är till att börja med det samlande namnet på den debatt som rörde och fortfarande rör ägandeförhållanden av mark och vatten och samhällsutvecklingen i Sveriges fem nordligaste län.

Förhoppningsvis ger denna introduktion lite större förståelse för varför namnet Norrland genererar alla de här känslorna, fördomarna och bilderna.

Namnets historia

Vad kan vara lämpligare att börja med än att gräva i namnet Norrlands historia. Första gången som namnet uppträder i historiska källor i någon form är 1329. I detta dokument benämns nuvarande Österbotten i Finland för Östernorrlandia. Första gången det uppträder i en mer bekant form är i ett kungligt brev utfärdat av kung Karl Knutsson år 1435. I brevet berättar han att han låtit bud utgå till Hälsingland och ”annorstädes i Norrlanden”.

Här omtalas alltså inte ETT Norrland utan ”Norrlanden”. Flertal. Det är vanligt i skriftliga källor åtminstone fram till sent 1500-tal. Begreppet omfattar även finska Österbotten under en lång tid. Det är tydligt att namnet uppkommit som ett svepande namn på de nordliga områdena, ett namn som uppkommit med utgångspunkt från Mellansverige . Den geografiska avgränsningen för Norrland var under lång tid växlande och har som nämnts ovan avsett olika delar av nuvarande Norrland och norra Finland under århundradenas lopp.

Under 1500-talet börjar däremot den geografiska avgränsning som vi känner till idag bli allt mer uttalad. Det vill säga samtliga län norr om Dalälven och väster om Torneå och Muonio älvar.

Även om den geografiska avgränsningen så småningom klarnar används begreppet fortsatt lite förvirrat under 1600-talet. När den svenska stormakten försökte hitta begrepp för att förklara och uttrycka sitt storslagna ursprung var ordet ”norlanden” i olika former vanliga. Snorre Sturlasons isländska sagor trycktes 1668 med titeln ”Norlandz Chrönika och Beskriffning”. Under 1600-tal kallades de isländska sagorna i Sverige för ”norrländske antikviteter”.

Så småningom blev begreppet ”Norden” eller ”nordisk” men under 1600-tal var ”norrländsk” och andra former av ”Norrland” mycket vanliga för att benämna hela det geografiska område som nu benämns för Norden.

Norrlandsfrågans uppkomst

Det som benämns som Norrlandsfrågan uppstod i slutet av 1800-talet i samband med de stora trävarubolagens allt mer omfattande och intensiva skogsuppköp. Baggböleriet som begrepp fick en ny betydelse, från början hade det avsett olaglig avverkning på statlig mark men från och med slutet av 1800-talet kom det istället att syfta på de ohederliga metoder som bolagen använde för att köpa in timmer och skogsfastigheter från bönderna.

Baggböleriet gav upphov till en debatt om lagstiftning mot aktiebolags rätt att köpa mark. Debatten om exploateringen av de norrländska naturresurserna, vilken inriktning utvecklingen av den norra landsändan skulle ta och rättigheterna till mark och vatten kom snabbt att döpas till ”vår irländska fråga”.

Det syftade till den samtida debatten i det brittiska parlamentet angående de allt starkare kraven på irländsk självständighet. Debattörer som den jämtlandsfödde journalisten Jonas Stadling såg tydliga paralleller mellan det förtryck och den ekonomiska exploatering som det irländska folket levde under och det han tyckte sig uppleva i Norrland.

Även om det var trävaruindustrins tillväxt och agerande som kom att inleda och lägga grunden för debatten som vi idag kallar för Norrlandsfrågan så kom frågan med tiden att handla om industrialiseringen i stort och vilken inriktning utvecklingen i Norrlandslänen skulle ta.

De som kritiserade trävarubolagens baggböleri och exploatering menade hellre att jordbruket skulle gynnas och att de självägande bönderna skulle skyddas. De accepterade industrin men ville hellre se att den utvecklades i mindre skala och under ansvar mot människor och miljö. De samiska rättigheterna var vid den här tiden beklagligt nog helt förbisedda även i denna grupp. Dessa företrädde en utvecklingslinje som skulle leda till ett ”Jordbruksnorrland”.

På andra sidan fanns de som företrädde en fullskalig industrialisering av de norrländska länen. Vad som ansågs vara en sund hushållning med naturresurserna borde avgöras av marknaden menade man, några moraliska eller kulturella invändningar borde inte få tillåtas begränsa denna utveckling menade de. Denna grupp hade ett evolutionärt tankesätt och en tro på att naturresurserna i Norrland gjorde det förutbestämt att utvecklingen skulle gå mot ett ”Industrinorrland”.

Oavsett vilket läger man tillhörde hade de däremot en gemensam syn på Norrland. Norrland var framtidslandet, den region som symboliserade Sveriges framtid. Det som skiljde dem åt var vilken framtid som Norrland speglade och därmed vägen dit.

Norrlandsfrågan efter 1920-30-tal

Den väldigt romantiserade och idealiserade bilden av Norrland kom att få sig en törn efter den ekonomiska depressionen som inträdde under 1920-talet. Sågverk efter sågverk tvingades stänga ned och industrialiseringen stannade av och under perioder var arbetslösheten hög.

Efter 1920-30-tal kom bilden av Norrland att präglas av pessimism istället. Avfolkning, jordbruksnedläggelser, flyttlasspolitik var vanligt förekommande i den mediala rapporteringen, helt plötsligt speglade inte Norrland landets framtid utan det motsatta.

Under 1960-1970-tal återuppväcktes tanken om Norrland var utsuget av övriga Sverige, en kritik som funnits även under det sena 1800- och tidiga 1900-talets kritik av trävarubolagens härjningar i de norrländska skogarna. En kritik som bland annat uttrycktes i den utredning som Landstingens norrlandskommitté genomförde 1923, bl.a. ansåg de att de nordliga länen inte fått ut så mycket av resurserna som man haft rätt till.

Det var i den här andan som texter som Koloni i norr (1971), ”Detta djävla Norrland”: 20 författare möter glesbygden (1971), Angår det Sverige om Norrland finns? (1970) och I Norrland hava vi ett Indien (1976) publicerades. Texter som ville göra upp den upplevda utsugningen av landsändan, som argumenterade för att Norrlandslänen skulle få mer tillbaka av vinsterna från de utvunna naturresurserna och som till och med debatterade för att skilja Norrland från Sverige.

Nu började även statens hantering av samerna inkluderas i debatten. Historikern Magnus Mörner hade i sin forskning dragit parallellen mellan den spanska hanteringen av indianfolken i gruvnäringen i Latinamerika och samernas ställning i den tidiga svenska gruvdriften.

Problemet som man såg det från kritikernas håll var att den svenska centralmaktens agerande från 1600-talet och fram till det sena 1900-talet fokuserats på att exploatera och utvinna naturresurserna på bekostnad av den regionala utvecklingen. Man menade att det var den ”känslokalla, rationalitetsfixerande och profitjagande industrikapitalismen som stängde fabrikerna, kalhögg skogarna, tämjde forsarna och föste folket till städerna”. Arbetsförmedlingen (AMS) döptes om till ”Alla måste söderut” och man ansåg att staten och kapitalet satt i samma båt. Det var också under den här tiden som Norrlandsförbundet inledde ”Vi flytt int”-kampanjen.

Norrlandsfrågan idag

Man kan nog säga att Norrlandsfrågan återigen har fått ett uppsving. I samband med den s.k. gruvboomen för några år sedan blommade samma debatt upp igen, om markrättigheter, bolagens härjningar, samernas rättigheter, om regional utveckling och fördelning av vinster från regionens naturresurser.

Läser man historiken kring Norrlandsfrågan ser man att argumenten och positionerna i debatten ingalunda är nya om än vår samtid ser annorlunda ut än för 50 eller för den delen 100 år sedan.

Po Tidholm eller Arne Müller är på det sättet varken nydanande eller unika i det kritiska förhållningssätt de antagit i frågan om den statliga synen på Norrland, naturresursernas exploatering och Norrlandslänens kultur och natur. Lika lite som att landshövdingen, näringslivsföreträdare och andra som förespråkar en fortsatt exploatering och en överdriven tilltro till industrialiseringens positiva effekter är nydanande eller unika.

Argumenten går igen 100 år senare. Om något visar det att frågan om Norrland, naturresurserna och den regionala utvecklingen fortfarande går obesvarad in i framtiden.

Lästips: Framtidslandet av Sverker Sörlin (1988).

Vid tangentbordet, Nils Harnesk.