Rapport från Försvarsmuseum Boden

Om VR-satsning, museet som vardagsrum, ett år i riksförbundet Sveriges Museers styrelse och Covid-19.

Jag heter Ulf Renlund och har sedan 2015 varit museichef för lilla men stora Försvarsmuseet i Boden. Ett kommunalt museum som berättar om övre Norrlands försvarshistoria under 1900-talet men också om mycket annat, både smått och gott.

Bara några månader in i min nya tjänst började jag och mina tre kollegor diskutera hur vi skulle kunna vidareutveckla de stora utställningarna om byggandet av Bodens fästning, andra världskriget, Kalla kriget, lumpen och mönstring. Ganska snabbt kom vi in på ny teknik och märkte att det fanns en uppsjö av olika tekniska och digitala lösningar för nästan allt. Valet föll snart på virtual reality, VR, och vi började spåna om vad man skulle kunna uppleva. En atombombsexplosion? Sitta i en pansarvagn? Idéerna var högt flygande och roliga men kanske inte så realistiska och framför allt fanns det ingen koppling till kulturarvet. Men till slut så kläcktes idén om att synliggöra Ballonghallen.

Ballonghallen i Boden är en unik byggnad för Sverige. Det finns bara en kvar i landet och två totalt i Europa. Ballonghallen är en stor röd träbyggnad som användes under slutet av 1910-talet och in i 20-talet för att förvara spaningsballonger. Färdiguppblåsta jätteballonger redo att snabbt användas. Ballongerna hade en korg för besättning och var kopplade med vajer till en vinsch som släppte upp ballongerna önskad höjd, för att sen tas ned på marken igen. Spaningsballongerna användes under en relativt kort tid innan flyget tog över spaningsarbetet. Ballonghallen är idag ett byggnadsminne och finns strax utanför Boden.

VR-projektet började upphandlas under hösten 2016. Det vi sökte var en produkt som kunde levereras från ax till limpa, från research till installation. Eftersom vi har en liten personalstyrka var det viktigt att projektet skulle inbegripa alla delar utan att påverka löpande arbete allt för mycket.
När upphandlingen var klar årsskiftet 2016/2017 sjösattes projektet. Ett omfattande researcharbete startade där museets personal plockade fram så mycket information som det gick, delge kontakter och komma med feedback.

Vår VR-upplevelse invigdes sommaren 2017 och går på korthet ut på att följa med en ballongsoldat (ja, de hette faktiskt så) 400 meter upp i luften och vara med om en skjutövning för 100 år sedan. Sedan starten har nästa 2 000 personer upplevt vår VR-upplevelse och Riksantikvarieämbetet har lyft fram projektet som ett lyckat exempel på hur VR kan användas för att lyfta fram kulturhistorien.

vr-noclouds hemsida

Hösten 2019 vann Försvarsmuseum Boden ett hållbarhetspris av Bodens kommun. Det var frukten av ett idogt arbete med att jobba för ett hållbart samhälle. Med programmen ”Allmänningar” och ”Kafferep” vill vi göra museet till bodensarnas “vardagsrum”, men det är också en demokratifråga och att utnyttja våra resurser på bästa sätt, både ekonomiskt och ur ett miljöperspektiv.

Försvarsmuseets ”Allmänningar” (Leksaks-, fritids och klädallmänning) kan beskrivas som brukarorienterad resursfördelning på lokal nivå. I dessa program sker ett utbyte av saker och kläder mellan besökarna utan inblandning av ekonomiska medel. Museet bidrar med att öppna upp sina lokaler, står för bord och kategorisering av det som lämnas in medan besökarna bidrar genom att fylla lokalerna med kulturellt innehåll.

Kafferep är ett reparationscafé där allmänheten kan mötas, hjälpas åt och få tips om att laga, hitta fel eller reparerar trasiga prylar. Det kan handla om allt från leksaker, hemelektronik till andra mer avancerade apparater. Kafferepen arrangeras på torsdagskvällar och har öppna teman, d.v.s. det är upp till deltagarna att avgöra vilka saker de vill ta med och försöka laga tillsammans. Under våren försöker vi dock ha ett kafferep med temat: Cykelreparation och service. Där tanken är att deltagare tillsammans kan fixa och förbereda sina cyklar inför den kommande sommarsäsongen.

Kafferep

I april 2019 blev jag invald i riksförbundet Sveriges museers styrelse som en av två representanter för de kommunala museerna i Sverige. Styrelsen består av åtta ledamöter med medlemmar från statliga, regionala, kommunala och övriga museer. I skrivande stund är jag också den nordligaste representanten, närmast kommer museichefen för Thielska galleriet på Djurgården i Stockholm.

Sveriges Museer tar tillvara och driver den svenska museisektorns gemensamma intressen och med drygt 225 medlemsmuseer representerar dessa stora delar av Museisverige. Samverkan och olika typer av samarbeten är en grundförutsättning för att museer ska vara relevanta aktörer som bidrar till ett hållbart samhälle. Riksförbundet arbetar för:

  • samverkan för strategiskt utvecklingsarbete, till exempel för att förtydliga museernas roll och funktion i relation till omvärlden, värde, programförklaring, vision och relevans
  • intersektoriell samverkan, inom till exempel kulturmiljövård, digitalisering, standarder, publik verksamhet, kommunikation & marknadsföring, ekonomi och personal
  • tvärsektoriell samverkan, med bland annat skolan, besöksnäringen och FoU-aktörer.

När jag blev tillfrågad att ställa upp för inval så var ett av lockbetena: ”Det är så många (styrelseledamöter) som sagt att det är det mest utvecklande de varit med om” och efter ett år så kan jag bara instämma. Det är otroligt lärorikt och utvecklande både för mig som person och som museiverksam, så jag säger bara får ni chansen så ta den oavsett vad det gäller för nätverk eller organisation inom musei- och kulturmiljösektorn!

I Sveriges museers styrelse planeras bland annat museernas Vårmöte som varje år lockar ca 400 museiarbetare från hela Sverige. Här får museisektorn sin chans att träffas, få ny kunskap och input för sitt arbete men också en unik chans att nätverka.

Sedan februari 2020 har Sveriges museer en ny generalsekreterare, Jeanette Gustafsdotter, som närmast kommer från sin tjänst som vd för branschorganisationen Tidningsutgivarna.

3

Idag är vi alla drabbade av corona-viruset på ett eller annat sätt. Det är tider med tragiska öden och tider då samhället och människan sätts på prov. Företag går i konkurs och människor blir arbetslösa. Olika arrangemang, konserter och föreläsningar ställs in. Kan vårt samhälle någonsin bli som förut?

Vår musei- och kulturbransch kanske inte har en samhällsviktig funktion, men jag tror däremot en livsviktig funktion. Museer vars budget till stor del består av besöksintäkter går på knäna, de museer som kan drar sitt strå till stacken och bidrar med bland annat skyddsutrustning… men framför allt så har det påbörjats en intensiv dokumentation av livet just nu över hela Sverige, hur har corona-viruset påverkat oss människor, från smått till stort.

Nyligen blev jag tillfrågad, som representant för ett mindre museum, att ingå i ett informationsforum för museibranschen tillsammans med Riksantikvarieämbetet. Forumet är till för att snabbt uppdatera varandra men också framföra önskemål om åtgärder för branschen.

Kontakta mig gärna om ni har frågor eller synpunkter till Sveriges museer.
Ta hand om varandra!

Vid tangenterna 20-04-20
Ulf Renlund, museichef Försvarsmuseum Boden

Andra världskriget i norr på film

För att väcka intresse för historia är spelfilm mycket effektivt. Det enorma och mångåriga intresset för D-dagen i Normandie hänger intimt samman med filmer som ”Den längsta dagen” och ”Rädda menige Ryan”. I avvaktan på den första spelfilmen om Luleås tyska förrådsbas och de allierades baser i länet finns det dock redan ett antal spelfilmer med koppling till Norrbottens historia. Här följer en guide till dem.

För att få kunskap om allt det dramatiska men för många ännu rätt okända som hände i Norrbotten under andra världskriget är museer och böcker särskilt viktiga, men för att väcka intresse, särskilt bland ungdomar, är spelfilm nog det starkaste hjälpmedlet. En relativt ny och stor spelfilm som slutar i Boden är ”Den 12:e mannen” (2017). Det är en i stort sett sanningsenlig dramatisering av norske Jan Baalsruds två månader långa och extremt strapatsrika flykt till Norrbotten. Jan Baalsrud var den ende av en grupp från brittiska Special Operations Executive (SOE) som lyckades undkomma tyskarna, barfota och sårad.

NkifB1

I fjordarna kring Tromsö tvingades Jan Baalsrud flera gånger simma i mars 1943. Denna bild i området tog jag på en ovanligt vindstilla dag. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Det sägs inte i filmen att det var just i Boden som Baalsrud lades in på sjukhus, men detta framgår av flera källor och särskilt i den nyss utgivna och ovanligt välillustrerade boken Ambulansflygaren (2020) av Cristina och Tore Öberg.

”Den 12:e mannen” är inte den första filmen om denna riktigt episka flykt, redan 1957 kom ”Nio liv” och den svartvita filmen står sig faktiskt riktigt bra än idag och man har behållning av att se den även om man redan sett ”Den 12:e mannen”. Bägge filmerna finns på DVD.

För övrigt har säkert mer än en läsare av denna blogg liksom undertecknad fått vård på samma sjukhus i Boden som Jan Baalsrud. Det hette Garnisonssjukhuset och vårdade under kriget faktiskt både norska, sovjetiska och tyska soldater liksom en amerikansk flygare. En del av sjukhuset finns kvar inom Norrbottens regemente, men används nu mest som stabsbyggnad.

NkifB2

Brittiska SOE, som Jan Baalsrud tillhörde, förde in vapen i Norge via bl a hemliga allierade baser i Norrbotten. Denna Sten-gun och Fairbairn-Sykes närstridskniv finns utställda på Helgeland Hjemmefrontmuseum. FOTO: Lars Gyllenhaal.

En till spelfilm med viss norrbottnisk koppling är ”Above Us the Waves” (1955), som finns på Youtube. Den handlar om en vågad miniubåtsattack mot det tyska slagskepp som en tid var världens största, och som tillbringade flera år i norska fjordar. Skeppet hette Tirpitz och hon var det viktigaste målet för de allierade spionerna och sabotörerna i norr och inte minst de som hade sina hemliga baser i Norr- och Västerbotten. Det finns faktiskt en till film om samma spännande miniubåtsoperation, men den är inte lika faktabaserad. Den filmen är dock lite modernare och även i färg, den heter ”Submarine X-1” (1968) och återfinns även den på Youtube.

NkifB3

Fram till dess att hon helt förstördes var det tyska slagskeppet Tirpitz, här som modell i Altafjorden, det stora målet för de allierade baserna i Norrbotten. FOTO: Lars Gyllenhaal.

De brittiska ”X-craft” miniubåtarna lyckades inte fullständigt oskadliggöra Tirpitz, det var istället Lancaster-bombflygplan från baser i Skottland som efter flera försök lyckades med det. Det enda av dessa flygplan som finns kvar idag (dock inte komplett) finns i Porjus i Jokkmokks kommun. Hon heter ”Easy Elsie” och ännu ifjol kunde man läsa hennes handmålade namn på vraket. Om det går att läsa i år får vi se, liksom om de brittiska försöken att föra henne till ett brittiskt museum kommer att lyckas.

Intresset för ”Easy Elsie” i Storbritannien får sin förklaring av en annan film, en av de allra mest klassiska brittiska krigsfilmerna, ”The Dam Busters” (1955). Filmen handlar inte om RAF-räden mot Tirpitz vid Tromsö, utan om en bland britter ännu mer känd operation mot tre tyska dammar. Men ”Easy Elsie” tillhör samma RAF-skvadron som filmens och dess enda Lancaster finns i Porjus. Dam Busters-skvadronen finns ännu kvar och lär nog aldrig läggas ner med tanke på det omåttligt stora intresset för förbandet, inte minst efter att det blev känt att klimax i den första Star Wars-filmen, räden mot dödsstjärnan, är en stor hyllning till ”The Dam Busters”, som delvis finns på Youtube. För övrigt har filmregissören Peter Jackson (”Sagan om Ringen” m fl) mer än en gång sagt att han vill göra en remake av ”The Dam Busters”.

NkifB4

I Porjus i Jokkmokks kommun ligger ännu många stora och små delar från ”Easy Elsie”, ett av de brittiska Lancaster-plan som angrep det tyska slagskeppet Tirpitz. Märkligt nog kan man ännu urskilja många bokstäver på planet. FOTO: Lars Gyllenhaal

I Finland har det som bekant gjorts en hel del filmer om andra världskriget men vad jag vet är den enda spelfilmen om Lapplandkriget, alltså det mellan tyska och finska styrkor hösten 1944, filmen som i Sverige blev ”Barnmorskan” (2015) och i engelsktalande länder ”Wildeye”. Det ur vår synvinkel mest speciella med filmen är att den utspelar sig i eller nära Tornedalen, ibland bara några hundra meter från Norrbotten, och är delvis inspelad nära Treriksröset. Detta märks verkligen, det är fina fjällandskap. En del actionscener är lyckade men grundstoryn har för lite med verkligheten att göra. Lapplandskriget väntar alltså ännu på ett mer faktabaserat manus.

NkifB5

Bara några hundra meter in på finska sidan av Tornedalen kan man än idag finna olika typer av ställningar skapade av soldater under Lapplandskriget mellan tyska och finska styrkor hösten 1944. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Det två sidorna under Lapplandskriget, som mest utkämpades i Tornedalen, bestod av erfarna tyska veteraner mot den yngsta årskullen av Finlands soldater. Icke desto mindre lyckades de unga finska soldaterna förvånansvärt bra. Men till ett högt pris, inte bara i form av stupade pojkar. Många, många finska gårdar blev brända av retirerande tyska förband. En historiskt sett enorm flyktingström till Norrbotten blev det även, som främst Norr- och Västerbotten tog emot. Med andra ord finns det skäl inte bara i Finland att skapa en gedigen film om Lapplandskriget.

NkifB6

I Tornedalens museum i Torneå finns denna oanvända tyska ”Panzerfaust”, ett pansarskott som minner om Lapplandskriget. Finska soldater slog ut tyskt pansar med hjälp av dessa tyska vapen. FOTO: Lars Gyllenhaal.

Dansföreställningen ”Tyskmagasinen” (2016) om Luleås tyska förråd, blev liksom teaterpjäsen ”Wollweberligan” (2019), om Norrbottens första sabotörer, publikframgångar. Det borde därmed finnas ett intresse för nya gestaltningar, både i museivärlden och på film, av andra milstolpar som ”Kari” och de andra allierade spion- och sabotagebaserna i länet, liksom Lapplandskriget och dess stora konsekvenser även på svensk sida av gränsen.

Vid tangentbordet:
Lars Gyllenhaal

Läs mer
Tyskar och allierade i Sverige av Lars Gyllenhaal

Andra världskriget i Sverige av Lars Gyllenhaal