Hur vi påverkar forntiden och hur forntiden påverkar oss

Hej
Jag som har fått äran att gästblogga för Norrbottens museums kulturmiljöblogg den här veckan heter Therese Ekholm och är doktorand i arkeologi vid Uppsala universitet. Jag ska berätta om mitt forskningsämne som behandlar den tidigaste bosättningsfasen i Norrland efter istiden, mellanstenåldern 8000-4000 f.Kr., eller mesolitikum som perioden kallas, då människor fortfarande var jägare/samlare och ännu inte bofasta.

Som arkeolog är det bra att specialisera sig på något inom arkeologin och mitt område är osteologi (läran om ben). Jag analyserar benmaterial som kommer fram vid utgrävningar och kan få fram, med hjälp av referensmaterial, om benen kommer från människa eller djur och i så fall vilken djurart, vilket ben i kroppen det rör sig om, vilken ålder individen var i vid dödstillfället och om benet var sjukligt eller om det var skadat innan eller efter dödstillfället. Med benmaterialet som utgångspunkt bygger jag min forskning. Men ett problem med så gamla ben är att de ofta är dåligt bevarade och speciellt i Norrlandsregionen är det dåliga bevaringsförhållanden för ben. Endast de brända benen från mesolitikum finns bevarade i Norrland och det är det brända djurbensmaterialet från arkeologiska platser jag arbetar med.

Det jag gör med benmaterialen är att plocka ut benbitar från bestämda djurarter som påträffats i ett bestämt sammanhang, till exempel i en härd eller i en kokgrop. Dessa ben har jag sedan skickat till Ångströmlaboratoriet för 14C-datering för att få reda på benets ålder och därmed också hur länge sedan det var man brände benet och när djurarten fanns i området. Djurarterna som påträffas på boplatser speglar inte alla typer av djur som fanns där och då, utan bara de djurarter människor tog med till boplatsen. I det här fallet speglar de bara de djurarter vars ben man brände. De ben som inte bränts är borta för länge sedan. Jag studerar även skillnader i djurbensmaterialet, vad det gäller arter och behandlingen av benen, och om det förändras på något sätt geografiskt eller över tid.

figur-1

Benmaterialet jag arbetar med är oftast mycket fragmenterat och hårt bränt. Här är ett typiskt mesolitiskt material från Norrland. Fotograf: Therese Ekholm.

Det som kan vara svårt när man arbetar med förhistoria är att tänka bort de nationella gränserna vi har idag. De är relativt nya om man ser det utifrån ett forntidsperspektiv och skillnaderna i den materiella kulturen är större mellan Norrbotten och Skåne än mellan Norrbotten och norra Finland. De nationella gränserna utgör ibland ett hinder i forskningen eftersom olika regler och lagar gäller i de olika länderna och för olika medborgare. Det är mycket arbete med att leta reda på de prover jag behöver för mitt forskningsprojekt och sedan få tillstånd att datera mina prover. Eftersom 14C-datering är en destruktiv metod betyder det att för att få fram den information man behöver är man tvungen att förstöra provet. Det är då inte alls säkert att man får tillstånd till datering. Om jag sedan skulle vilja göra detta utanför Sveriges gränser skulle det bli ännu svårare att få tillstånd om ens omöjligt.

Att inte få tillgång till arkeologiskt material i andra länder samt viss mån av ointresse om vad som händer på andra sidan gränsen har lett till att tidigare forskning har visat en något skev bild av forntiden. Olika forskare i olika länder har mer eller mindre arbetat med egna, lokala begrepp och med ett material med en snäv geografisk begränsning. För att kunna jämföra olika material måste man analysera dem på samma sätt och publicera dem på ett språk som gör det möjligt att så många som möjligt kan läsa dem. Detta har det nordeuropeiska forskningsprojektet Nordic Blade Technology Network (NBTN) uppmärksammat. Med finansiering från EU har arkeologer från Norge, Sverige, Finland, Litauen, Ryssland, Danmark, Tyskland, Polen och Vitryssland regelbundet kunnat träffas och gemensamt kunnat titta på olika arkeologiska material i olika länder och komma fram till gemensamma begrepp. Det har i sin tur lett till att man funnit likheter i materialen som annars inte kommit fram och de ”isolerade kulturer” man tidigare studerat visar sig vara mer utspridda och dynamiska än man tidigare trott. Mycket av teorierna kring kulturella grupper och vandringsmönster bygger på studier i stenteknologi och till det lägger jag min forskning om födan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ett av våra möten med NBTN. Från vänster: Monika Žemantauskaitė (Litauen), Inger Marie Hansen (Norge) och Michał Adamczyk (Polen) studerar ett stenmaterial i det arkeologiska museet i Warszawa. Fotograf: Therese Ekholm

I mitt fall finns det liknande studier, främst i Finland, som jag kan ta del av, jämföra med och hämta idéer från. Jag har också tagit kontakt med dessa forskare och tillsammans kan vi föra en dialog om hur vi ser på våra forskningsresultat. Man får ett större perspektiv och ser på sitt material från en annan synvinkel. Det går alldeles utmärkt att bygga pussel med få bitar så länge de passar i varandra men ju fler bitar man har desto mer framträder en större och mer övergripande bild. Den lilla bilden man har får ett sammanhang i ett större perspektiv.

Detta påverkar inte bara det arkeologiska resultatet utan också hur vi tolkar resultatet och hur vi slutligen ser på forntiden med dess kulturer. Kulturer är inte bara dynamiska geografiskt sett utan även över tid. Ingen kultur är statisk utan förändras hela tiden i och med att den dels utvecklas av medlemmarna inom den kulturella gruppen men också påverkas utifrån, i möten med andra kulturer. Har man dessutom rötter i fler än en kultur eller har goda kontakter med andra kulturer kan man dessutom knyta band mellan dessa och sudda ut de skarpaste skillnaderna. Vi ser idag att vi tar in influenser från andra kulturer i form av filmer, spel, firandet av högtider som Halloween och Alla hjärtans dag och så vidare. Det är inget nytt. Det händer hela tiden och det har hänt så långt tillbaka i historien man kan se. Så också i forntiden, även på stenåldern.

Det vi har sett i de arkeologiska materialen är att de grupper som tillsynes rörde sig i norra Europa för 8000 år sedan hade ett stort kontaktnät där man utbytte varor och kunskap. Det ser man i stenmaterialet och i den teknik som använts för att tillverka stenverktyg. Huruvida människor flyttade in och ut ur dessa kulturella grupper finns inga belägg för alls eftersom vi har så lite data men visst borde det varit då som nu, att vänskap och kärlek kunde uppstå över de kulturella gränserna. Människor har ett behov av att interagera med varandra.

När människor flyttade till nya miljöer var det inte bara andra människor som påverkade kulturen. Den måste ändrats när naturmiljön omkring dem ändrades och råmaterialet till verktygstillverkningen blev ett annat, men det kanske till och med var en del av kulturen för en mobil jägare/samlare. De första som kom till det nyframkomna området efter isens avsmältning kom till en helt ny miljö med nya råmaterial men var födan densamma? Följde man efter födan eller var det annat som lockade? I allt det här finns mitt avhandlingsarbete, om nyttjandet av faunan i Norrland under mellanstenåldern, som en pusselbit i arkeologins stora pussel.

Den som vill läsa mer om min forskning och om NTBN kan göra det på:
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2015_227
http://www.nordicbladetechnologynetwork.se
…och i kommande nummer av Fennoscandia Archaeologica där jag, med bidrag av Olof Östlund från Norrbottens museum, har gjort en delstudie om mesolitikum i Norrbotten.

Vid tangenbordet:
Therese Ekholm, doktorand i arkeologi vid Uppsala universitet

Spännande utmaningar för Försvarsmuseum Boden

Försvarsmuseum Boden firar 10 år 2016! Sedan starten har mer än 100 000 personer, barn och vuxna, besökt museet och lärt sig mer om Norrlands försvarshistoria, tagit del av spännande berättelser från Andra Världskriget och gripande historier av överlevande från Förintelsen. Jag tillträdde som ny museichef i december 2015 och jag har lärt mig otroligt mycket intressant om Boden som stad, om dess försvar och fort men också om Bodens övriga kulturhistoria. Arbetet har även inneburit många utmaningar att ta sig an men tack vare museets fantastiska personal så rullar nu verksamheten mot nya mål.

Försvarsmuseum Boden. Museibyggnad. Foto: Ulf Renlund

Försvarsmuseum Boden. Museibyggnad. Foto: Ulf Renlund

Den senaste av museets basutställningarna, som öppnade i februari i år, handlar om Boden som garnisonsstad, om mönstringen och om livet på luckan. Den heter ”Det finns en plats på jorden…” och kommer från en känd ramsa som jag inte upprepar här. Ramsan säger nog en hel del om hur värnpliktiga upplevde militärtjänstgöringen i allmänhet men det känns trots allt som om den är gjord med glimten i ögat. Många som gjorde lumpen i Boden kom från Mälardalen och de allra flesta av dem anlände med tåg till Bodens centralstation. Tågbron över Luleälv kallas i folkmun för ”Suckarnas bro”.

”Det finns en plats på jorden…” Modern militär. Foto: Ulf Renlund

”Det finns en plats på jorden…” Modern militär. Foto: Ulf Renlund

Lite Boden-historik
Många städer har gjort enorma förändringar och förvandlingar under 1900-talet. En av de som förvandlats mest är Boden. Som järnvägsknut för stambanan och malmbanan, närheten till Luleå älv och dess många vattenkraftstationer samt det geografiska läget gjorde att valet föll på Boden när man i slutet av 1800-talet skulle börja bygga ett försvarsverk, en fästning, för att försvara landets norra del och dess rika naturresurser. På några år tredubblades samhällets befolkning för att 1919 få stadsrättigheter. En rolig trivia som få känner till är att när Bodens Fästning fortfarande var aktiv så förvarades en del av Sveriges guldreserv där. Under sommaren genomfördes förslutningen av Södra Åbergsfortet, det näst sista av de ursprungliga fem forten. Sedan tidigare är Gammelängsfortet, Mjösjöfortet, Degerbergsfortet förslutna och stängda. Det enda som är kvar idag och öppet för guidade grupper är Rödbergsfortet. Väl värt ett besök om man inte har varit där. Men man kan fortfarande utforska alla fort exteriört. Från flera av hjässorna har man en vidunderlig utsikt över Luleå älvdal.

Södra Åberget. Taggad försluten port. Foto: Ulf Renlund

Södra Åberget. Taggad försluten port. Foto: Ulf Renlund

Tyskmagasinen – ett förlorat arv
Under sommaren drabbades Norrbotten och Sverige av en tragisk kulturhistorisk förlust. På midsommardagen brann de gamla så kallade tyskmagasinen ner till grunden i Karlsvik utanför Luleå. Magasinen kunde berätta om mycket och var dessutom förråd och lagerlokal åt Järnvägsmuseet i Luleå. Byggnaderna var inte bara en påminnelse om Sveriges politik och förhållningssätt gentemot Tyskland under andra världskriget. Det var även ett minne över de drygt 45 000 ryska krigsfångar som bodde vid magasinen under några månader 1945  i väntan på avfärd mot vidare okänt öde i Sovjetunionen. Går det att skydda historiska värdefulla byggnader på ett bättre sätt? Den frågan måste alla som arbetar med historia och kulturarv ställa sig. Har vi rätt verktyg och vad behövs det för förutsättningar? Allt för ofta reagerar vi för sent, när arvet är borta. På Försvarsmuseet i Boden berättar vi om tyskmagasinen och dess olika roller under Andra Världskriget.

På gång!
Nu i höst kommer vi att visa två spännande utställningar: ”Alla människor! – om mänskliga rättigheter och lika värde” från Forum för levande historia samt ”Barn och Krig” från Arbetets museum/EWK-museet. Till ”Alla människor!” kommer vi att erbjuda mellanstadieklasser workshop i ämnet mänskliga rättigheter. Det känns väldigt spännande att kunna nå ut med dessa frågor till yngre barn så att de redan på ett tidigt stadium börjar fundera kring dessa viktiga ämnen.

Museet är en av flera medlemmar av SMHA, Sveriges Militärhistoriska Arv. SMHA anordnar nu i september en stor konferens i Östersund och jag har bjudit in Luleå-baserade företaget Samuraj med bland andra regissören och manusförfattaren Christer Engberg. De använder bland annat datatekniken Virtual Light/VR. Under konferensen kommer vi presentera ett projekt som vi hoppas de andra 20-talet museerna kommer att nappa på. Mer om våra planer kan jag inte avslöja här och nu … ni får vänta och se. Smakprov på deras kunnande och teknik kan ni se här (med fördel med VR-glasögon): http://www.samuraj.se/virtual-reality/ och här: https://vimeo.com/145610238.

Under 2017 kommer vi även att sätta fokus på vår första basutställning från 2006 där vi har som mål införliva genus-, mångfalds- och jämställdhetsperspektiv. Vi kommer dessutom påbörja arbetet med att föra in historien om Förintelsen i basutställningen. Detta gör vi i samarbete med Forum för levande historia och förhoppningsvis även Judiska museet. Arbetet beräknas fortgå under 2017 och vara klart 2017/2018.

Vi jobbar med vår hemsida som kommer att färdigställas under hösten. Tillsvidare: https://www.facebook.com/ForsvarsmuseumBoden/

Och ja, jag har besökt alla fem forten = Bodens Fästning!

Och ja, det finns en plats på jorden, där solen alltid ler 🙂 Välkomna till Försvarsmuseet!

/Ulf Renlund