Det här blogginlägget baserar sig på dels på artikel ”I afton dans. Dans på Logen Käcktjärn” som jag skrev i Piteå museums årsbok 2020 och dels på en av årets minidokumentationer. I tidigare inlägg under våren har ni kunnat läsa om Snöfestivalen i Kiruna, Fettisdagen och pimpeltävlingen i Stora Lappträsket. Den gemensamma nämnaren för våra insamlingar har varit festligheter, traditioner och högtider. Den femte och sista dokumentationen på temat för detta år var sommardanserna på Logen Käcktjärn i Piteå.

Bakgrund

Varför valde vi att dokumentera dans? Det finns flera anledningar. Socialdans, sällskapsdans, mogendans, pardans – benämningen varierar beroende på i vilket sammanhang dansen nämns. De flesta har en relation till pardans. Kanske påminner det om pinsamma minnen från lektioner i skolan med svettiga händer och svåra stegkombinationer, eller så väcker det fantastiska minnen från den senaste danskvällen. För många är dans något som hör till en fas av livet, medan det för andra är en del av livet.

Socialdans i den bemärkelse vi känner till idag har varit en del av danskultur i Sverige sedan 1900-talets början. Med begreppet socialdans syftas här på danstillställningar med livemusik där deltagarna roar sig tillsammans, genom att ”dansa socialt” och det är en tillställning som är öppen för alla. Det handlar inte om tävling eller uppvisning utan om att umgås genom dansen. Vid dessa tillfällen dansas pardans där foxtrot samt bugg är de vanligaste dansstilarna men det förekommer även danskvällar med musik för till exempel salsa, tango, Lindy hop eller West coast swing.

Dansbanorna och danslokalerna har funnits på många platser i länet och har varit viktiga mötesplatser där människor träffats över generationsgränser och kommun- och länsgränser. Under 1970-80-talet som brukar benämnas som ”dansbandens guldålder” fanns det många dansplatser, de mest aktiva dansarna kunde dansa fem eller sex kvällar i veckan om de var beredda att köra ett antal mil. I dag finns det endast ett fåtal dansplatser och arrangörer kvar i Norrbotten som ordnar socialdans regelbundet under året.

Trots den utbredda danskultur som funnits i länet finns det luckor i museets samlingar och arkiv då det kommer till föremål, bilder och berättelser från danslivet. Logdanserna har varit en återkommande tradition och festlighet under somrarna och därför valde vi att besöka en av Norrbottens danslogar.  

Den vi valde var danslogen i Käcktjärn som i år åter öppnade grindarna för dansarna i norra Sverige. De första danserna arrangerades 1970 och Käcktjärn har sedan dess varit en av danslogarna som lockat dansare från Norrbotten och Västerbotten. Upphovsmannen till logen var Folk Sjöberg som under flera decennier arrangerade danser sommartid och Käcktjärn har haft och har en stor betydelse för danslivet i norr. I samband med pandemin blev det en paus med danserna och förra året såldes logen till Magnus Hällgren. Folke som fyllt 93 år hade inte längre möjlighet att driva verksamheten. Logen var i ett slitet skick och har under det senaste året genomgått en grundlig renovering för att åter kunna arrangera danser. De nya ägarna planerar att fortsätta driva verksamheten i Folkes anda.

Genomförande

Danskulturen är mångfasetterad och det finns olika grupperingar inom dansvärlden. En indelning är den mellan dansbanden i modernband och mogenband. Bandens spellistor och sound skiljer sig åt. Modernbanden spelar ofta covers på poplåtar och deras egna låtar har ett modernt sound, medan mogenbanden spelar det som många förknippar med dans, dvs klassisk dansbandsmusik. Förenklat kan man säga att modernbanden lockar en yngre publik medan mogenbanden lockar en äldre publik.

Därför valde vi att delta på två danskvällar, en kväll med yngre publik och en kväll med äldre publik. På Käcktjärn har det arrangerats danser på fredagar och lördagar under juni, juli och augusti med ett undantag för den sista danskvällen som var en söndag. I år arrangeras danserna i regi av Piteå Folketshusförening som även ansvarar för danser vintertid i Piteå.

Den första kvällen vi var på plats var fredag den 31 maj. Det var premiären för säsongen och på scenen står bandet Ron Thomson från Skellefteå på scenen. Bandet består av Eleonora Marklund, Anders Marklund, Göran Stenman, Dan Stenberg och Lars Marklund. De är ett hobbyband som har spelat tillsammans i omkring 20 år. De börjande som coverband men fick sedan frågan att spela på Skellefteå dansklubbs trivselkvällar och så småningom har det blivit fler spelningar på dansställen i Västerbotten och Norrbotten.

Ron Thomson är ett modernt dansband och lockar den yngre danspubliken så därför vill vi även besöka en kväll då ett band som lockar den äldre danspubliken spelar. Den dokumentationen genomfördes på säsongsavslutningen söndagen den 25 augusti då bandet Bendix spelar. Bendix är en duo som består av Peder Wennersten och Bengt Forsberg, även de kommer från Skellefteå. Även de är hobbymusiker som spelat i många år och spelar i Västerbotten och Norrbotten.

Vi som har arbetet med dokumentationen är Rúnar Gudmundsson, fotograf, Kristin Lång, byggnadsantikvarie/etnolog och jag, Sophie Nyblom, etnolog. Våra besök på danserna har resulterat i fotografier, observationsanteckningar och anteckningar från samtal med människor vi har mött under kvällarna. Syftet med våra insamlingar har varit att skildra miljön och atmosfären samt samla in ett material som kan användas för att beskriva vår nuvarande danskultur.

Logen Käcktjärn

Logen ligger intill Älvsbyvägen i Böle och vid infarten står en gammal schäs som bär upp en skylt med texten ”Logen Käcktjärn”, ”Dans i afton” och intill brukar det oftast finns en affisch med information om kvällens band. Infarten är en liten uppförsbacke som går in bland tallarna och där på höger sida står logen bredvid en rödtimrade stuga. Kör man en bit längre kommer man fram till den öppna gläntan i skogen som är parkeringsplatsen.

Logen är en timrad 8-knutars loge som byggdes 1777 i Selsborg och på 1960-talet ägdes den av Agge Olofsson. Folke fick höra talas om att den var till salu och gav ett bud och han motiverade sitt köp med att han skulle använda den till kulturaktiviteter. Han var noga med att inte säga dans för då hade han troligen inte fått köpa den. Logen flyttades 1969 och midsommaren 1970 hölls den första dansen till musik av Folkes egna band: ”Folke Sjöbergs trio”. De kom att kallas ”Husbandet” och bestod av Folke (dragspel), Harry Backman (fiol, munspel) och Sten Andersson (trummor). Bandet utökades under åren och hade 8 medlemmar som mest. På den tiden var det dans onsdagar och lördagar och de första 7-8 åren spelade huvudsakligen Husbandet. På 70-talet började han sedan anlita andra band för att att spela.

Det var i slutet av 1970-talet som han började anlita andra band för spelningar och då framför allt lokala band. Musiken som spelades var inspirerad av tango, pop, vals och schlagers. Arrangören tog själva kontakt med banden och betalningen skedde direkt mellan parterna. Banden kom i sina egna bilar med släp och de mer kända hade kanske en egen buss. Nu fanns det plötsligt behov av en lokal för banden att byta om i och vistas i under pausen så det byggdes en mindre stuga för dem. Det är den lilla gröna byggnaden som står utanför entrén.

Logen har byggts ut i omgångar för att förstora dansgolvet och erbjuda gästerna bättre lokaliteter i form av större ytor för servering och toaletter. På dansgolvet inne i logen finns ett antal pelare som stöttar upp taket och även scenen skjuter ut på golvet så dansarna har mycket att ta hänsyn till när de rör sig runt i dansriktningen. Det yttre dansgolvet nås genom tre uppdragbara portar som har monterats i timmerväggarna och en del av golvet ute är försett med ett tak. Det är egentligen ingen stor loge och enligt brandföreskifteran får 450 personer vistas där samtidigt. De flesta tillbyggnaderna gjordes under 1980-talet och det senaste året har det gjorts omfattande renoveringar.

På logens hemsida kan man läsa följande om det arbete som har gjorts:

• Det är en ganska trött loge som vi försöker få rätsida på, så i grova drag har vi nu fixat detta… Bärande stolpar mellan portarna har lyfts och pallning bytts ut då stolparna var på väg ner i dansgolvet. Det gamla serveringstaket i plast och ”plastpresseningen” har bytts ut till plåttak. Det gamla taket bestod av 4 lager takplast som under åren lagts på varandra för att försöka stoppa läckorna.

• Golvet till uteserveringen är upprivet och den ruttna konstruktionen utbytt, det gamla serveringsgolvet är återmonterat.

• Toaletterna var totalt ruttna pga, takavrinnings problematik och sommarregn som flödat friskt under golvet. Så de är nu helt renoverade med större bås.

• Innergården är utgrävd så dränering kan fixas tillsammans med annan form av takavvattning.

• Garderoben är borttagen, och nya hängare för ytterkläder och väskor/ryggsäckar kommer på plats med förhoppning att få trivsammare miljö i danslogen.

• Allmän uppfixning pågår också med skurhink och målarfärg 🙂

• 1000000-tals saker pågår och att göra listan är låååååååång. Vi kämpar på och fixar bättre miljö för dansband och gäster.

Den konstnärliga utsmyckningen är ett kännetecken för Käcktjärn. Det är mupparna och Nemi, ett ufo på taket till bandens stugan och flera andra detaljer som dansare ler igenkännande åt. Från början var Folkes tanke att kombinera två kulturyttringar: dans och konst. I en artikel i Piteå Tidningen 8 juli 1970 berättar han om den nyöppnade logen och konstutställning i kombination med dans och att syftet är att nå en ny publik för konsten. Nu över femtio år senare har konsten har blivit en del av logens kännetecken.

Säsongspremiär fredag 31 maj

Denna kväll är vi alla tre på plats. Kristin och jag gör observationer och Rúnar fotograferar. Dansen pågår mellan 20:00 och 24:00. Vi anländer redan vid 16-tiden för att hinna prata med arrangörerna och för att Rúnar och Kristin som aldrig besökt logen tidigare ska få tid att bekanta sig med miljön. Kristin och jag har helt olika erfarenheter, hon är ännu ingen dansare medan jag är dansare och har dansat på Käcktjärn många gånger och dessutom gjort en observation av danskväll inför min artikel för några år sedan. Så inför kvällen har vi valt olika områden att fokusera på i våra observationer. Min uppgift är att ha fokus på dansbandet, prata med arrangörerna medan Kristin fokuserar på danskvällen som helhet, hur går en danskväll till och vad ser hon som inte har erfarenhet från dansgolvet.

Vi är många som har saknat Käcktjärn och flera av dem jag pratar med under kvällen säger att de aldrig trodde att logen skulle öppnas igen, först kom pandemin och sedan återupptog Folke aldrig danserna. Att logen har behövt en grundlig renovering har inte undgått någon de senaste åren. Så när ryktet började gå att logen var såld till en dansande familj som planerade att återuppta danserna väcktes hoppet och på logens facebooksida har man kunnat följa renoveringarna under året.

Så det är roligt att komma till Käcktjärn och se allt arbete som gjorts och träffa Magnus och Victoria som tillsammans med Piteå Folketshusförening nu åter öppnar grindarna. Då vi kommer står Victoria i köket och förbereder mackor till kvällens fikapaus. Vi pratar om året med renoveringar, tankar inför sommaren och generellt om hur danslivet ser ut just nu. Det blir färre arrangörer och färre danstillfällen och återväxten med nya dansare är inte den samma som den var förr.

Vid 17.30-tiden anländer bandets medlemmar. De kommer i privatbilar, en drar ett släp med kåpa och en annan har takbox på sin bil. De hälsas välkomna och börjar genast bära in sin utrustning. Det är instrument, högtalare och övriga teknisk utrustning som behövs för kvällens spelning. Alla hjälps åt med arbetet, de tar fram lådor, väskor ur bilarnas bagage, takbox och de större sakerna står på släpet. De bär in saker via bakdörren som finns vid scenen. Där behöver de gå upp för en trappa för att komma in till logen. De har även öppnat upp en dörr vid uteserveringen och utanför står släpet parkerat, där behöver de inte bära upp saker för någon trappa utan kan gå över dansgolvet fram till scenen.

Jag har tidigare haft kontakt med Göran och han säger i förbifarten att han har sett frågorna jag skickade till honom men att han inte har hunnit svara på dem denna vecka men ska försöka göra det så fort som möjligt.

När alla saker är framburna och de har spridit ut allting i en cirkel kring scenen. Det står instrument, instrumentlådor, högtalare, stativ, ligger sladdar i ett virrvarr utan synbar oordning. På scenen håller de på att sätta upp den svarta backdroppen (svarta tygstycken) som de vill ha som bakgrund. Det krävs lite arbete med att möblera på scenen och hitta placeringen för de olika instrumenten för att få bästa uppställningen för kvällen. Ingen scen är den andra lik och det gäller att få plats med allt. Vid 18:15 hörs de första tonerna ur ljudanläggningen, det är musik från en Spotifylista som används medan de justerar ljudet.

Ute på parkeringen är det fortfarande tomt med undantag för några husvagnar/husbilar. Det är rätt vanligt på sommardanserna att några kommer med husvagn eller husbil och stannar över natten.

Vid den ena husvagnen sitter en kvinna och man i ungefär min ålder, dvs 45-årsåldern. Jag känner inte igen dem men frågar om det går bra att jag ställer lite frågor och vi påbörjar ett samtal. Det är Mie och Jörgen Menmark från Antnäs i Luleå. De brukar ta med husvagnen ibland då det passar både till logarna nära och de längre bort. Förra året kombinerade de sommarsemesterresan med dansveckan på Öland tillsammans med dottern som är 13 år. Och i år vill hon göra om det.

Mie och Jörgen har båda en lång historia inom dansen. Mie fick det hemifrån då hennes pappa var en av de som var engagerade i danslivet och lärde ut dans till ungdomar. Jörgen å andra sidan har sin danshistoria inom Luleå Bugg och Swing och har tävlingsdansat och varit aktiv ledare i 15 år. De träffades då Mie blev värvad till tävlingsledare i klubben, hon tävlade inte så de tyckte det var bra att ha någon som inte tävlade som höll koll på allt kring tävlingsresor och dylikt. Sedan de fick barn har det blivit endast social dans och dottern har inte gått i deras fotspår ännu, men hon tycker det är roligt att följa med till danserna på Gräsmyr i Nordmaling och på längre resor.

Vi pratar också om hur dansen har förändrats och en sak de tar upp är detta med uppbjudning. Nu är det inte längre nästan några band som kör damernas och herrarnas och det är på gott och ont. Tyvärr leder den demokratiska dansen till att herrarna sällan får välja eftersom det ofta är överskott på följare och förarna hinner inte gå av dansgolvet innan de är uppbjudna. Då de började dansa höll man mera på att det var damer och herrar som bjöd upp.

Vi pratar också om att dagens unga lär sig inte dansa länger och att det blir allt färre börjar dansa. Man har inte dans i skolan och kurserna på klubbarna når endast en liten del av ungdomar och unga vuxna. I Luleå arbetar dansklubben med kurser för studenter och ordnar trivselkvällar på Eberneser och det är ett bra sätt att locka ut folk till danserna.

Samtalet med Mie och Jörgen handlar till stora delar om erfarenheter och tankar kring dansen som jag känner igen både hos mig själv och hos andra dansare. Att dansen är ett socialt tillfälle och en mötesplats samtidigt som det är glädjen och motionen från dansen. För dem som också bor i husvagn ibland blir det ytterligare en aspekt av danslivet att komma tidigare, äta middag med vänner och stanna kvar till nästa dag och fortsätta umgås med vissa av sina dansvänner. Genom deras engagemang i klubben förstår jag att de också har ett stort och starkt nätverk inom danskretsen i Norrbotten och Västerbotten men troligen också längre söderut.

Klockan närmare sig 20.00 och allt flera bilar rullar upp längs infarten från Älvsbyvägen. Några har parkerat mellan träden i närheten av logen men de allra flesta kör vidare till den stora öppna grusplanen som är den egentliga parkeringen. Entrén har öppnat och folk har börjat gå in. Från högtalarna hörs en spellista med låtar som jag känner igen som Blenders låtar (ett känt dansband).

Jag återvänder till logen och ser att det strömmar in folk vid entrén. Det är unga och äldre, kvinnor och män som kommer. Ett gäng som jag känner igen som dansare från Luleå Bugg och Swing kommer gående och går till en del av terrassen där det står några större bord som de mutar in som sitt området för kvällen genom att lägga sina väskor där och ställa vattenflaskor på bordet. Inne i den renoverade hallen utanför toaletterna håller vissa på att byta skor och hänga upp väskor på de nya krokarna. Andra sitter inne i logen på bänkarna som finns längs väggen där det också finns möjlighet att sitta för att byta skor och hänga upp kläder eller väskor på en hatthylla som följer logens vägg.

Jag går och sätter mig på bänken längs väggen vid sidan av scenen. Där har jag uppsikt över scenen och bandet, över dansgolvet inomhus och samtidigt överblick över entrén. Bredvid mig på bänken sitter några kvinnor som inte ska dansa den första dansen. Bandet står på scenen och är redo att början. Göran inleder med att hälsa alla välkomman till denna återöppning och premiär på Käcktjärn. Han vill att alla börjar med att ge de nya ägarna en applåd för det arbetet de har gjort med logen.

Därefter börjar de kvällen med Bon Jovis ”How says you can´t go home”.

Golvet är uppenbart strävt för det dröjer inte länge innan Victoria kommer kryssande mellan dansparen och sprider ut potatismjöl. Det är ett husmorstips som fortfarande används för att få ett golv som inte ger lika mycket motstånd, ibland är det kaffe och ibland är det potatismjöl som sprids ut. Undrar om de har gjort något med golvet som gör att det behöver ”dansas in” igen.

Mellan låtarna uppstår ett sorl av röster och det hörs knappt vad Göran säger när han ska introducera vilka låtar de ska spela. Många småpratar mellan låtarna, kanske är det logdanspremiären som har lockat ut folk som inte är ute lika ofta under vintern eller så är det många som pratar om logen och det jobb som gjorts. Under hela första delen av dansen upplever jag att det är mer sorl mellan låtarna än jag minns att det brukar vara. Kan också vara mitt minne som sviker eller att den här lokalen till skillnad från andra dansställen gör att sorlet blir högre.

Logen är återinvigd efter kvällens första dans (en dans = två låtar) och bandet fortsätter att spela musik. De varvar mellan två lugna låtar och två snabbare. Till de lugna dansar majoriteten fox och till de snabba dansar en del bugg men det är även många som foxar. Det är blandade åldrar på dansarna med allt från de yngre som kanske är runt 20 år och är studenter till de äldre som kan vara uppemot 70 år och är pensionärer. Det dansas både bugg och fox utifrån den danskunskap de enskilda dansarna har.

Dansarnas klädsel är varierad både till form och färg. Kvinnor har kjolar, byxor, klänningar, byxkjolar eller shorts. Det är mönstrat och enfärgat, olika längder, tighta eller mera rymliga modeller, de flesta har en överdel med korta ärmar eller ärmlöst men vissa har även med längre ärmar. Kvinnor med längre hår har det endera uppsatt i en frisyr med spännen, snoddar eller klämmor eller så har de håret utsläppt. Vissa är synligt sminkade och andra har en diskret makeup och det finns de som inte har sminkat sig alls. På fötterna är det dansskor (t.ex. märket Rumpf), den typiska Lindyskon, enkla ballerinaskor eller sneakers och några har skor med klack.

Männens klädsel varierar på samma sätt både då det gäller vilka plagg de har och färger. De har byxor, shorts eller ¾ byxor i olika material och färger. Upptill har de skjortor med långa eller korta ärmar och t-shirts. Ser även en man i en kjol eller det är nog en kilt, mönstrat i rutigt mönster som känner tecknar de olika kiltarna från Skottland. På fötterna har de danskor i olika modeller, sneakers, vanliga ”springskor” eller svarta läderskor. De allra flesta har ingen klack men det finns också de som har en liten klack på sin sko.

Folk fortsätter att anlända medan de första danserna spelas. Vissa kommer till bänken där jag sitter för att byta skor, det hänger upp sina tröjor på krokarna och väskorna knuffas in under bänken eller läggs upp på hatthyllan. Tilliten till övriga dansare är stor och de flesta lämnar både bilnycklar, mobiler och plånböcker i sina väskor även om väskorna inte är inlåsta eller under bevakning av någon personal.

Jag märker att bandet inte informerar om damernas och herrarnas, skyltarna används inte heller så det verkar vara demokratiskt uppbjudande ikväll. Det har kanske ändrats på de sista åren? Jag gör en sökning i en dansgrupp på Facebook medan jag renskriver anteckningarna och hittar en diskussionstråd kring frågan om damernas/herrarnas versus demokratiskt dans. Damernas och herrarnas betyder att det är damerna respektive herrarna som ska bjuda upp. Det är tre danser för herrarna och tre danser för damerna och så varierar det under kvällen. Från början var det endast herrarna som bjöd upp men med tiden luckrades detta upp och danskvällen delades mellan att damer och herrar fick bjuda upp. Dock har detta förstås luckrats upp med och ska främst ses som en rekommendation. Då jag var ute och dansade som mest för 15 år sedan meddelade banden alltid vilken dans det var i norra delen av landet medan man i södra delen hade demokratiska danser dvs alla får bjuda upp till alla danser. Huruvida folk faktiskt följt damernas/herrarnas har varierat från person till person men nu verkar det ha skett ett skifte även här i norr. Jag hittar en facebooktråd i en dansgrupp och inläggen bekräftar att allt färre dansställen använder sig av systemet med damernas och herrarnas.

De danser jag fick var sju helt olika dansupplevelser. Längden på den jag dansade med varierade från kanske 190 cm till min egen längd runt 160 cm. Bara det innebär att de skiljer sig från varandra. Jag dansade snabba låtar och långsamma. Med några gnussade jag och med andra inte. Vissa kände jag sedan tidigare och vet vad de heter och varifrån de kommer, andra var helt okända. Vissa pratade jag med under dansen eller mellan låtarna och andra pratade jag inte med. De flesta fick jag bjuda upp. Några väldigt konkret med frågan ”ska vi dansa?”, andra som jag känner så försöker jag först få ögonkontakt och sedan sträcker jag eller han fram handen som uppbjudning. Och det är väl lite så en danskväll brukar se ut – en blandning av dansupplevelser med båda dem jag känner och nya bekantskaper.

Bandet meddelar att det är kvällens sista dans och spelar upp två lugna låter. Till traditionen hör att publiken därefter applåderar tills bandet lovar att spela två låtar till och därefter avslutas kvällen. Efter de låtarna töms dansgovlet snabbt och bandet börjar plocka ner sin utrustning. Några går förbi fikaserveringen för att köpa något innan hemfärd. För arrangörerna återstår att städa undan så att logen är redo för lördagens dans då Avant står på scenen.

Säsongsavslutning söndag 25 augusti

Den andra danskvällen vi besökte var säsongsavslutningen. Då var det endast Rúnar och jag som var på plats. Vi hade fått vissa indikationer på att det kanske skulle vara en kväll som inte lockade så många dansare. Precis som förra gången anlände vi en stund innan dansen började. Nu var tiderna för dansen 19:00 till 22:00 och vi anlände vid 18-tiden.

Kvällen innan hade det varit säsongsavslutning för de yngre dansarna och bandet Blender spelade. Det är ett professionellt dansband som inte har haft så många spelningar i Västerbotten och Norrbotten i sommar så det blev slutsålt. För första gången på över tio år fick de sätta upp lappen ”Slutsålt” på luckan. När vi träffar Magnus, Victoria och Ola Edeblom är de fortfarande lyriska över lördagskvällen. De berättar att det kom en buss med dansare från Kalix, Blenders buss stod i vägen så den bussen kunde inte passera vilket ledde till trafikstockning på vägen, de fick åka och handla mera bröd till fikapausen och på dansgolvet var det smockfullt. Men alla är överens om att det var en fantastisk kväll.

Denna kväll är det avslutning med ett band som riktar sig till den mera mogna publiken. Då vi kommer har Bendix redan ställt i ordning på scenen och när klockan närmar sig 19 är det endast några par som kommit. Ola som är ansvarig för Folketshusföreningen tar beslutet att de som kommer inte behöver betala inträde till att börja med och blir det för få kanske kvällen avslutas tidigare. Bandet börjar spela och efter några låtar kommer Victoria upp på scenen och meddelar att på grund av att det är så lite folk så kommer kvällen att avslutas tidigare. Bandet spelar fram till paus därefter bjuder logen på fika som avslutning innan dörrarna stängs för denna säsong.

För mig är det här första gången jag är på en mogen dans och jag har hört att vissa saker skiljer sig från de moderna danskvällarna så jag sätter mig vid ett av fikaborden för att göra observationer. Några skillnader jag har fått information om är att de dansar en dans dvs en låt med varandra innan de byter. De har ett rullande schema med fyra danser herrarnas och fyra danser damernas. Det brukar oftast vara ett överskott av damer vilket gör att vissa damer får stå över varje dans. Det innebär att skyltarna med herrarnas och damernas används och att någon i bandet inför varje låt säger herrarnas första, andra och så vidare. Bandet blandar svenska och engelska låtar. Vissa låtar känner jag igen och andra är obekanta för mig till texten men melodin låter som många andra klassiska dansbandslåtar.

Det anländer några par till och alla dansar foxtrot och det är den mera klassiska dansstilen av fox med två långsamma och två snabba och snurrar. Precis som på en danskväll med moderna musik så har alla sin individuella stil. Vissa dansar i ett svepande flöde över golvet medan andra har mera taktfast rörelse och där de även har lite takt i överkroppen. De dansar med en fast handfattning där de kindar, det vill säga att de har huvudena intill varandra så att kinden kan nudda den andras kind, damerna har sin vänstra hand på mannens axel och den högra endera på hans bröstkorg eller på hans axel. Åldrar är svåra att säga men om jag säger att medelåldern kanske är runt 70-75 år, två av dem jag pratade med var över 80 år men andra ser yngre ut.

Klädseln på dansarna skiljer sig lite från en kväll med yngre publik. Här har herrarna skjortor, långa eller korta ärmar och ingen har t-shirt. De har byxor, endera jeans eller andra byxor i en rak modell, inga luftiga dansbyxor eller shorts. På fötterna har herrarna endera läderskor eller någon form av sneakers. Damerna har mera varierad klädsel. Några har klänning, andra kjol eller byxor med ett linne, skjorta eller tröja till. De har uteslutande dansskor med klack. Flera av dem har också accessoarer i form av armband, örhängen och halsband.

Det visar sig snart att det är jämna par och när det är dags för byte så säger Bengt  ”vi kanske kan bjuda upp lite som vi känner”. ”Vi kör demokratiskt”, svarar någon av dansarna. ” Ja vi kör demokratiskt”, svarar bandet och så släcker de ner skylten som visar om det är damernas eller herrarnas.

Bandet spelar en låt som låter väldigt bekant och efter en stund inser jag att det är Kents ”Utan dina andetag”. Det känns som ett väldigt modernt låtval men å andra sidan finns det många etablerade dansband som gör denna, även de mera kända dansbanden i Sverige har gjort tolkningar på den.

Det har gått en timme och eftersom det är jämna par så är de flesta ute på dansgovlet hela tiden. Jag har satt mig på bänken inne i logen och ett av paren kommer och sätter sig bredvid mig, kvinnan är nyfiken på vad jag gör. Hon tycker det är tråkigt att vi är här idag eftersom vi borde ha varit här igår då det var Blender som spelade och det var slutsålt med 450 inbetalda dansare. Hon berättar också om bussen från Kalix som kom.

Jag passar på att fråga om hon har dansat länge och hon berättar att hon bor i byn och har dansat här många många gånger. Även på den tiden det ofta var slutsålt och då kunde Folke ibland göra så att han sparade några biljetter så att om det kom lågväga dansare så kunde det finnas en och annan biljett över men för byborna var det lappen på luckan. Hon skrattar åt minnet.

Då hon började fanns det inte några damernas förutom en halvtimme damernas i slutet och då var tanken att de skulle bjuda upp någon de hade bjudit upp under kvällen som de kanske tyckte extra bra om att dansa med. Sedan fanns även ”damernas tjuv” då kvinnorna fick byta partner under dansen. Ibland blev det ett bra byte och ibland fick man byta till någon man egentligen inte ville dansa med.

Hon påpekar också att det är unikt ikväll att det är jämna par, det brukar alltid vara ett överskott av kvinnor. Och som kvinna måste man ”dansa in sig” (lite roligt att hon använder samma begrepp som vi yngre använder). Från början måste man vara aktiv och bjuda upp för att bli igenkänd och på så sätt även bli uppbjuden. Eftersom hon har dansat sedan hon var ung så känner hon många och känner igen många och då är det lättare att dansa även på ett nytt ställe för att folk känner igen henne.

Intressant att det är precis samma reflektioner och funderingar jag och mina vänner har. Även om det säkert skiljer 30 år mellan mig och den här kvinnan så är mönstret det samma och koderna på dansgovlet verkar ha stora likheter oavsett vilken generation dansare det handlar om.

Bendix spelar upp till kvällens sista låt. De avslutar med en svensk låt ”Förbannad, förlorad och förälskad”. Alla par är på dansgovlet och efter dansen går alla till fikaserveringen för att ta för sig av det som finns framplockat.

Dansgolvet är tomt och bandet stiger ner från scenen. Jag går fram till Peder och pratar en stund med honom. Frågar hur kvällen varit och lite allmänna frågor om bandet. Bendix är idag en duo men var tidigare en kvartett men två av medlemmarna har gått bort. Men med dagens teknik går det ganska bra då vissa instrument är förinspelade. Bandet har funnits länge men det har alltid varit en hobbysysselsättning och alla har haft vanliga jobb. Idag har de spelningar i Västerbotten och Norrbotten en eller två gånger i månaden.

Jag går vidare till fikadisken, där har det dukats upp med mackor (hönökakor med ost, skinka och gurka), äppelpaj och vaniljsås, kaffe och te. Dansarna har tagit för sig och sitter vid borden som finns på altanen.

Dansarna har fikat klart och en efter en lämnar de logen. De kommer förbi fikat och tackar för kvällen och för fikat. Många avslutar med ”då ses vi nästa år” eller ”då ses vi på Christinasalen” (riktat till Ola, eftersom Folkets hus arrangerar danserna). Några stannar och frågar vad det är museet har gjort på plats och jag berättar kortfattat om vår dokumentation.

Avslutande reflektion

Vårt andra besök blev förstås inte som vi hade tänkt oss eftersom det blev så få som kom och dansen avslutades tidigare än planerat. För dokumentationens syfte var det ändå bra att vara på plats och få såväl observera, fotografera, träffa några dansare och tillfälle att prata med arrangörerna om den sommarens danser. Vissa danser har gått bra med många dansare och andra lockat mindre publik. Hur danserna kommer att arrangeras nästa år återstår att se. De kommer att göra en utvärdering av sommaren och sedan början planera för sommaren 2025. Parallellt med danserna så har det ordnats en del föreningsaktiviteter på logen under sommaren. Det är West coast swing föreningen som har haft öppna träningar och prova-på-tillfällen och det konceptet tänker de jobba vidare med och de har haft kontakt med flera andra dansföreningar så kanske kommer det att bli ännu mer dans på logen nästa år.

Ekonomiskt berättar Ola att danserna är en utmaning som arrangör. Antalet dansare har minskat och banden kostar mycket. Det finns ett problem som diskuterats inom dansvärlden sedan 90-talet och det är den så kallade ”dansbandmomsen”. Är det ett arrangemang där publiken sitter ner, en konsert eller ett idrottsarrangemang är momsen 6% per biljett. Är det däremot ett dansevenemang med livemusik så är momsen 25%. Detta är en fråga som drivits politiskt av olika aktörer men hittills har inget arbetet för en förändring påbörjats. Så sent som denna sommar har ett antal dansband skrivit ett upprop kring momsreglerna.   

Vår dokumentation av sommarens logdanser är avslutad för denna gång och kanske finns det anledning för oss att återkomma till en mer omfattande dokumentation om danskulturen och danslivet i Norrbotten. Det skulle vara intressant att få samla in fler berättelser både om hur det var förr och hur det är idag. Eller varför inte förvärva ett par slitna dansskor till våra samlingar som kan berätta om olika dansgolv som funnits i länet. För att inte tala om den dansbandskultur med alla band som funnits i länet och som är den del av dansens historia i länet.

Veckans bloggskribent, Sophie Nyblom, etnolog

Tidigare blogginlägg om dans och källor:

Gnuss får lambada att framstå som ”Bolibompa” | Kulturmiljö vid Norrbottens museum (kulturmiljonorrbotten.com)

Artikeln om Käcktjärn finns att läsa i Årsbok 2020 – Pitea museum