År 1932 var hemmansägaren G.A Hedström i full färd med att dika ur en del av Häggmyran för att tillgängliggöra ny odlings- och betesmark. Arbetet var tungt och krävande, det var därför man valt att göra det under september strax efter skörden, då slapp man åtminstone värmen.

Byborna i Skatamark hade under de två senaste årtiondena gemensamt arbetat med att sänka sjön och äntligen lyckats i sitt strävsamma arbete med att komma åt mer mark att försörja sig på, hela 2,6 meter hade man lyckats sänka sjöytan! Sänkningen hade gjort att Häggmyran, som tidigare var en grund vik av Skatamarkträsket, blivit tillgänglig för bönderna i byn. Arbetet på att dika ur denna hade nu kunnat påbörjas.

Arbetet fortsatte sin gilla gång men ungefär mitt i mossen stötte arbetslaget på en stock som man högg igenom för att kunna fortsätta, sjunkstockar hade de stött på i andra sammanhang och denna såg inte märkvärdig ut. En bit längre bort påträffades däremot ytterligare tre stycken, dessa var dessutom tydligt tillhuggna och en kunde man till och med ta upp intakt ur våtmarken. När dessa fynd hade gjorts insåg Hedström och de andra i arbetslaget det antikvariska värdet i fyndet och kontaktade Norrbottens museum och antikvarien Gunnar Ullenius.

Totalt kom Ullenius att dokumentera 8 “trågliknande föremål” i myren inom ett område på 25 x 15 meter. Samtliga stockbåtar hade ett snarlikt utseende, grovt tillyxade med en längd på mellan 3-5 meter och en bredd och höjd på 30-40 cm. I föränden på stockarna var på samtliga uthugget en tapp med ett horisontellt hål med undantag för en stock där det fanns en tapp i vardera ände. Det kan inte uteslutas att ytterligare stockar haft en tapp i vardera ände då ett antal av dem var fragmentariska.

I sammanhanget är stockfynd 1 samt 6 extra intressanta:

Stock nummer 1 framkom på ca. 30 cm djup och var den som genomgrävdes vid det inledande dikningsarbetet men den kunde senare rekonstrueras. Genom tappen var vid fyndtillfället genomträdd en i båda ändar avhuggen björkstam på ca. 180 cm, på förändens ovansida var två hål nedborrade omkring 10 cm djupa och 1,3 cm i diameter. I anslutning till fyndet framkom också ett paddelfragment som tyvärr inte kunnat återfinnas i samlingarna.

Av stock nummer 6 återfanns endast föränden. Vid friläggningen av föremålet påträffades en i bägge ändar avhuggen furustam liggandes tvärs över stocken, denna var ca. 3 m lång. Ytterligare en sådan tillhuggen stam återfanns liggande invid stocken. Alldeles intill påträffades dessutom rester av ett fiskestängsel bestående av nedsatta engrenar. Förutom detta påträffades också större bitar av björknäver som användes i förindustriell tid bl.a. för att göra sänken och flöten till nät, ett träföremål med fyra skurna hål hittades också. Detta har troligen utgjort en del av en mjärde.

Stock nummer 1 och “tappen” med det genomhuggna hålet. © Norrbottens Museum.

 Gemensamt för alla fynden förutom ett är som sagt den grova tillhuggningen, den ringa bredden och höjden och den rektangulära formen med raka sidor samt flat botten. De var alla tillverkade i furu förutom stock nummer 8 som hade huggits till av gran. Denna stock var också den enda som hade rundade sidor och var tillverkad utan tappar. I de fall där stockarna endast är utformade med en tapp är aktern rakt avslutad. Endast en är dekorerad, stock nummer 4, som på förändens överdel har ett inhugget snedkors. En möjlig tolkning är att det rör sig om någon form av ägomarkering i stil med bomärke. Stock nummer 2 särskiljer sig också något från de övriga då det finns två upphuggna hål mitt emot varandra i föränden, en möjlig tolkning är att dessa utgjort urtag för stabilisatorer s.k. utriggare.

Stock nummer 2 med det inhuggna snedkorset. © Norrbottens Museum.

Den stock som huggits till med en tapp i vardera ände blev troligen aldrig färdigställd då hål endast var upptaget i ena tappen, hålet i den andra var påbörjat men inte avslutat. Samtliga föremålen framkom liggandes upp och ned med urholkningen ned mot myren och på ett djup på mellan 30-50 cm under markytan.

Fyndet av paddelåran i anslutning till stock nummer 1 samt resterna av fiskeutrustningen intill stock nummer 6 antyder att det är någon form av transportmedel vi har att göra med och till vilket ändamål de nyttjats, detta trots att stockarna är väldigt smala och därmed ranka. Troligt är att någon form av utriggare nyttjats eller att man sammankopplat ett antal stockar för att uppväga instabiliteten. Detta fynd ska alltså dateras inom projektet “Tabula rasa – Bygd i förändring. Norrbottens kustland under yngre järnålder”.
Skatamarkträsket utgjorde under vikingatid en grund havsvik sammankopplad med Bottenviken via vattendraget Skogsån och Persöfjärden. Det finns lämningar i området som antyder bosättning från neolitikum och framåt. Byn Skatamark är en av de äldsta i Luleå storsocken och ligger numera i Bodens kommun (Överluleå socken), byn omnämns för första gången 1409 och bör då ha etablerats senast under andra hälften av 1300-talet. Sjön bör under tidig medeltid och historisk ha varit fiskrik och strandängarna mycket lockande för odling och bete.