Fornfynd av okänd proveniens

För ett tag sedan så fick vi arkeologer på Norrbottens museum ta hand om några flintyxor, flintavslag och ett bränt ben i en liten plastburk. Fynden kommer från ett dödsbo efter en samlare, som sparat på diverse ting – däribland stenar av olika slag. Tyvärr finns ingen dokumentation på vart flintyxorna och övriga fynd kommer ifrån, vilket gör att vi arkeologer faktiskt blir ledsna i ögat. Vi vet inte ens om fynden kommer från Norrbotten, någon annan del av Sverige eller ett annat land! Vi vet att flinta inte förekommer naturligt här i Norrbotten, så antingen har yxorna kommit hit upp till nuvarande Norrbotten någon gång under vår förhistoria – som ett resultat av kontaktnätverk med andra delar av världen – eller så har flintyxorna hittats någon annanstans än här i Norrbotten.

Utan att veta vart ett fynd kommer ifrån och från vilket sammanhang så är det bara ett fynd som inte kan berätta särskilt mycket. Det kan inte berätta något om de människor som kan ha använt föremålet, vad människorna åt och levde av eller hur gammalt det är (inte särskilt exakt i alla fall). Som arkeolog vill man komma åt även allt det andra utöver själva fyndet – vi vill kunna sätta in fyndet i ett större sammanhang, försöka komma åt de människor som levde för ett antal tusen år sedan och tolka förhistorien. Ett fynd med känd fyndplats och fyndomständighet ger ett mervärde och så mycket mer information om vår gemensamma förhistoria!

Flintyxor av okänd proveniens (ursprung) © Norrbottens museum

Flintyxor av okänd proveniens (ursprung) © Norrbottens museum

Vad säger egentligen lagen?
Enligt Kulturmiljölagen (SFS 1988:950) är ett fornfynd ett föremål som saknar ägare när det hittas och som påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med denna lämning. Även föremål som påträffas under andra omständigheter och kan antas vara från tiden före 1850 klassas som fornfynd. Ett fornfynd kan vara ett mynt, en silverskatt, ett redskap eller en yxa i sten, som ovan nämnda flintyxor.

Om man hittar ett fornfynd så gäller anmälningsplikt och upphittaren måste lämna in föremålet på begäran. Hittas ett fornfynd i eller vid en fornlämning och har samband med denna så tillhör fyndet staten. Upphittaren är skyldig att erbjuda staten att köpa in fornfynd som hittas under andra omständigheter och som är minst 100 år gammalt om fyndet består helt eller delvis av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar. Att erbjuda staten att köpa in fornfynd är något som kallas för hembud i Kulturmiljölagen. Hembud gäller även om man har hittat fler än två föremål av annat material som lagts ner tillsammans i en depå.

Om du hittar ett fornfynd
Om du hittar ett fornfynd, till exempel om du är ute och rör dig i skog och mark, gräver i trädgården eller arbetar med jordbruk, så är det viktigt att du kontaktar arkeologerna på Länsstyrelsen. Platsen där ett fornfynd har hittats behöver undersökas arkeologiskt för att ta reda på om det är ett lösfynd eller om det kommer från en boplats. Genom att undersöka platsen arkeologiskt så kan fyndet få ett mervärde – vi får veta var fyndet är hittat, om det hör till en boplats, om genom att titta på vilka fornlämningar som finns i närområdet kan vi sätta in fyndet i ett större sammanhang. Vi får ett mervärde och mer kunskap om vår gemensamma förhistoria. Att ta hand om vår förhistoria är vårt gemensamma ansvar, vilket framgår i Kulturmiljölagen (SFS 1988:950), 1 §: Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön ska delas av alla. Så hör av dig till en arkeolog på Länsstyrelsen (det är Länsstyrelsen i det län där fornfyndet har hittats som är den myndighet som hanterar ärendet) om du har hittat ett fornfynd! Läs även mer på Riksantikvarieämbetets hemsida och deras information om Fornfynd, inlösensersättning och hittelön.

http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/fornfynd-inlosensersattning-och-hittelon/

Som min kollega Åsa har skrivit i ett tidigare inlägg (Hjälp, jag har hittat en fornlämning på min fastighet!) så finns det en felaktig uppfattning hos allmänheten att markägaren måste betala för en arkeologisk undersökning om hen hittar en fornlämning eller ett fornfynd på sin mark. Så länge man inte planerar något ingrepp där fornlämningen är belägen så behöver man inte betala för några arkeologiska arbeten! Om du hittar ett fornfynd eller en fornlämning på din mark så tveka inte att kontakta oss, för vi kommer ut kostnadsfritt och tittar på ditt fynd som en del av museets rådgivningsverksamhet. Om det rör sig om en fornlämning eller en kulturlämning så beskriver vi hur den ser ut, markerar lämningen på karta och så läggs den in i det nationella fornminnesregistret, Fornsök. Där kan alla, både arkeologer och allmänhet ta del av den information som finns om vårt gemensamma kulturarv!

Plundrig och olaglig handel
Jag förstår mycket väl att dödsboet som efterlämnat flintyxorna och det brända benet i en liten plastask inte har menat något ont. Flintyxorna, avslagen och det brända benet kanske har hittats vid vistelser i skog och mark, där upphittaren fastnat för de fina fynden och utan bättre vetskap tagit med sig dessa hem. Alternativt har flintyxorna köpts någonstans, för idag så sker det en hel del handel med fornfynd runt om i världen. Tyvärr så kan det ofta röra sig om olaglig handel, där fynden har plundrats från sin ursprungliga plats. Många plundrare gräver efter fornfynd och skadar på så vis världens gemensamma kulturarv. Ofta så kan föremålets ursprung vara tveksam och kan leda till att köparen begår ett lagbrott, kanske utan att veta om det, och stödja kriminella plundringsligor världen över. Fyndplatsen där fornfynden grävs upp skadas vid rovgrävning. En arkeologs arbete kan liknas vid att lägga ett pussel. Bit för bit får vi mer och mer kunskap om vår gemensamma förhistoria, men vid plundring och hemlighållande av upphittade fornfynd så försvinner viktiga pusselbitar. Hjälp oss i stället att samla de pusselbitar som finns och som ger oss en alltmer tydlig bild av vår förhistoria ju fler pusselbitar vi hittar!

Bränt ben som av upphittaren (?) har förvarats i en liten plastask © Norrbottens museum

Bränt ben som av upphittaren (?) har förvarats i en liten plastask © Norrbottens museum

Norrbottens museum är naturligtvis tacksamma och glada över att fynden har lämnats in till oss, trots avsaknaden av mer information kring fynden. Dessa flintyxor är planerade att användas i Norrbottens museums pedagogiska verksamhet, exempelvis i skolprogrammet Arkeolog för en dag. I detta skolprogram får skolbarnen bland annat prova på att vara arkeologer och leta efter gömda fynd i sandsäckar. På så vis kan vi kanske väcka intresse som leder till framtida arkeologer och mindre skadade fornlämningar!

Vid tangentbordet:
Frida Palmbo

Stockbåtarna i Skatamark

Byn Skatamark ligger ca 18 km nordöst om centrala Boden. Byn utgörs av fyra byadelar, Inbyn, Häggan, Ubbyn (stavat Utbyn på äldre kartor) samt Skogså.  Kännetecknande för byarna är att de ligger på utskjutande och markerade höjdutsprång. Bebyggelsen ligger på moränmark i lidlägen som vetter ned mot Skatamarkträsket.

Byn ligger vid den innersta delen av vad som under vikingatid utgjorde en havsvik men som med en landhöjning på omkring 0,9 m per år snabbt grundades upp och sedermera avsnördes från havet. De tunga lerjordarna som därmed blottlades lade grunden till ett tidigt jordbruk i området och den uppgrundade havsviken bör också ha utgjort utmärkta fiskevatten från sen vikingatid och framåt.

Skatamark omtalas i historiska källor för första gången år 1409. Redan då är byn etablerad och relativt stor eftersom den omnämnde “olaffwer i skatamark” är tolvman (en sorts nämndeman), detta kunde endast byar ha och inte enstaka nybyggen. Byn har med andra ord en lång historia och bör ha etablerats allra senast under 1300-tal.

Lösfynd och lämningar i närområdet berättar dessutom om en lång aktivitet på platsen med boplatser och boplatsgropar, fyndplatser för stenyxor, fyndplats för en pilspets i järn, fossil åkermark, fäbodvallar samt en fyndplats för en yxa av järn som har klara paralleller hos finska yxtyper från vikingatid. Den mänskliga närvaron i området kan alltså spåras ända tillbaka till stenålder.

Stockbåtarna

1932 framkom ett samlat fynd av åtta stockbåtar vid diknings- och plöjningsarbete. Fynden framkom i Häggmyran som fram till tidigt 1900-tal fortfarande utgjorde en grund vik i Skatamarkträsket. I samma kontext som fynden återfanns ett paddelfragment vilket talar för tolkningen av fynden som båtar. Stockarna hade en något märklig konstruktion med en uthuggen tapp i fören med ett genomhugget hål i samt att de var raka i aktern, de beskrevs som ”trågformade”. Stockarna var mycket grovt tillhuggna. Förutom det nämnda paddelfragmentet framkom även rester av ett fiskstängsel samt ett föremål som tolkades som rester av en mjärde.

Ett liknande fynd gjordes 1936 omkring1,8 km väster om den tidigare nämnda fyndplatsen med samma typ av båtar som de som återfanns i Häggmyran. Det exakta antalet angavs inte men ”en hel del” skall det enligt uppgift ha varit.

Några av stockbåtarna från 1932 och 1936 års fynd. © Norrbottens museum

Datering

Inom projektet Tabula rasa – En bygd i förändring. Norrbottens kustland under yngre järnålder-tidig medeltid har nu en av stockbåtarna i det samlade fyndet från Häggmyran daterats. Dateringen gjordes på ytved och kalibrerades med ett sigma till 1520-1650 e.v.t. med 50% sannolikhet att åldern infaller i spannet 1520-1590 e.v.t. Nu kvarstår att ta ställning ifall ytterligare prover skall tas och analyseras för att snäva in dateringen ytterligare.

Den daterade stockbåten, det uthuggna X-et utgör troligen ett bomärke. © Norrbottens museum

Fiskeredskap?

Vad användes då dessa stockbåtar till? Fyndplatsens lokalisering i en uppgrundad havsvik som under 1500-tal bör ha varit väldigt fiskrik i kombination med de fiskeredskap som hittades i anslutning till fyndet antyder att stockbåtarna nyttjats som redskap vid fisket i Skatamarkträsket. Deras utseende, mycket grovt tillhuggna, tyder på att de tillverkats på plats och med snabbhet. Fokus har inte legat på utseende och ytbehandling utan på funktionalitet.

Båtarnas ringa bredd gör det mycket troligt att man har kopplat ihop ett antal för att få stabilitet (en av stockbåtarna hittades med en tillhuggen slana genomstucken den genomhuggna tappen) alternativt att det har suttit någon form av utriggare som stabiliserat båtarna. Det finns vissa konstruktionsdetaljer som kan tyda på en utriggarkonstruktion.

Fiskehypotesen stöds av att en av båtarna har två utborrade hål i förens ovansida, något som kan tolkas som hållare för ljustereldjärn. Det finns även ett lösfynd av ett fiskenät i lin med sänken av stenar höljda i näver och flöten av näver i närheten av fyndplatsen för stockbåtarna, tyvärr förstördes detta vid upptagandet. Fyndet förstärker dock intrycket av nyttjandet av Skatamarkträsket som en fiskesjö.

Studierna av fyndet fortsätter och kommer att publiceras i artikelform inom en snar framtid.

Vid tangenternas förlängning sitter Nils Harnesk.