Stockbåtarna i Skatamark

Byn Skatamark ligger ca 18 km nordöst om centrala Boden. Byn utgörs av fyra byadelar, Inbyn, Häggan, Ubbyn (stavat Utbyn på äldre kartor) samt Skogså.  Kännetecknande för byarna är att de ligger på utskjutande och markerade höjdutsprång. Bebyggelsen ligger på moränmark i lidlägen som vetter ned mot Skatamarkträsket.

Byn ligger vid den innersta delen av vad som under vikingatid utgjorde en havsvik men som med en landhöjning på omkring 0,9 m per år snabbt grundades upp och sedermera avsnördes från havet. De tunga lerjordarna som därmed blottlades lade grunden till ett tidigt jordbruk i området och den uppgrundade havsviken bör också ha utgjort utmärkta fiskevatten från sen vikingatid och framåt.

Skatamark omtalas i historiska källor för första gången år 1409. Redan då är byn etablerad och relativt stor eftersom den omnämnde ”olaffwer i skatamark” är tolvman (en sorts nämndeman), detta kunde endast byar ha och inte enstaka nybyggen. Byn har med andra ord en lång historia och bör ha etablerats allra senast under 1300-tal.

Lösfynd och lämningar i närområdet berättar dessutom om en lång aktivitet på platsen med boplatser och boplatsgropar, fyndplatser för stenyxor, fyndplats för en pilspets i järn, fossil åkermark, fäbodvallar samt en fyndplats för en yxa av järn som har klara paralleller hos finska yxtyper från vikingatid. Den mänskliga närvaron i området kan alltså spåras ända tillbaka till stenålder.

Stockbåtarna

1932 framkom ett samlat fynd av åtta stockbåtar vid diknings- och plöjningsarbete. Fynden framkom i Häggmyran som fram till tidigt 1900-tal fortfarande utgjorde en grund vik i Skatamarkträsket. I samma kontext som fynden återfanns ett paddelfragment vilket talar för tolkningen av fynden som båtar. Stockarna hade en något märklig konstruktion med en uthuggen tapp i fören med ett genomhugget hål i samt att de var raka i aktern, de beskrevs som ”trågformade”. Stockarna var mycket grovt tillhuggna. Förutom det nämnda paddelfragmentet framkom även rester av ett fiskstängsel samt ett föremål som tolkades som rester av en mjärde.

Ett liknande fynd gjordes 1936 omkring1,8 km väster om den tidigare nämnda fyndplatsen med samma typ av båtar som de som återfanns i Häggmyran. Det exakta antalet angavs inte men ”en hel del” skall det enligt uppgift ha varit.

Några av stockbåtarna från 1932 och 1936 års fynd. © Norrbottens museum

Datering

Inom projektet Tabula rasa – En bygd i förändring. Norrbottens kustland under yngre järnålder-tidig medeltid har nu en av stockbåtarna i det samlade fyndet från Häggmyran daterats. Dateringen gjordes på ytved och kalibrerades med ett sigma till 1520-1650 e.v.t. med 50% sannolikhet att åldern infaller i spannet 1520-1590 e.v.t. Nu kvarstår att ta ställning ifall ytterligare prover skall tas och analyseras för att snäva in dateringen ytterligare.

Den daterade stockbåten, det uthuggna X-et utgör troligen ett bomärke. © Norrbottens museum

Fiskeredskap?

Vad användes då dessa stockbåtar till? Fyndplatsens lokalisering i en uppgrundad havsvik som under 1500-tal bör ha varit väldigt fiskrik i kombination med de fiskeredskap som hittades i anslutning till fyndet antyder att stockbåtarna nyttjats som redskap vid fisket i Skatamarkträsket. Deras utseende, mycket grovt tillhuggna, tyder på att de tillverkats på plats och med snabbhet. Fokus har inte legat på utseende och ytbehandling utan på funktionalitet.

Båtarnas ringa bredd gör det mycket troligt att man har kopplat ihop ett antal för att få stabilitet (en av stockbåtarna hittades med en tillhuggen slana genomstucken den genomhuggna tappen) alternativt att det har suttit någon form av utriggare som stabiliserat båtarna. Det finns vissa konstruktionsdetaljer som kan tyda på en utriggarkonstruktion.

Fiskehypotesen stöds av att en av båtarna har två utborrade hål i förens ovansida, något som kan tolkas som hållare för ljustereldjärn. Det finns även ett lösfynd av ett fiskenät i lin med sänken av stenar höljda i näver och flöten av näver i närheten av fyndplatsen för stockbåtarna, tyvärr förstördes detta vid upptagandet. Fyndet förstärker dock intrycket av nyttjandet av Skatamarkträsket som en fiskesjö.

Studierna av fyndet fortsätter och kommer att publiceras i artikelform inom en snar framtid.

Vid tangenternas förlängning sitter Nils Harnesk.

Tromber, tipsggranskning, schaktkontroller och utredningar.

tisdagen den 10:e augusti 2010

Nu har flera av oss återkommit efter semestern och det börjar hända saker igen, värda att rapportera omCarina Bennerhag och Frida Palmbo kom tillbaka till jobbet förra veckan och har nu den här veckan åkt ut till Alträsket mellan Boden och Älvsbyn för att göra en arkeologisk utredning. En ny skogsbilväg som ska brytas och de ska söka igenom den tänkta vägsträckningen. Det finns flera kända fornlämningar sedan tidigare i området runt omkring, bland annat stenåldersboplatser, så det kan gott tänkas att de hittar någonting intressant under den utredningen.

Lars Backman och Nils Harnesk åkte ut till Öjebyn igår för att göra en flera dagar lång schaktkontroll i samband med att det ska dras in fjärrvärme i Öjebyns kyrka, genom kyrkogården. Kyrkan ska ha varit byggd på 1400-talet så det kan finnas lämningar från den tiden kring den. I Öjebyn finns också stadskulturlager, bestående av kulturlager och husgrunder från 1400-1800-talet som är lämningar efter Öjebyns kyrkstad och gamla Piteå stad.

Lars-Gunnar Bohman sköter tipsgranskningen för oss i sommar. Han reser alltså runt i länet och kollar upp tips från allmänheten om sådant som de hittat som kan vara fornlämningar. Tips som kommit in har varit bland annat hällmålningar, kvartsbrott och ett ristat ansikte i ett träd. Nils har följt med Lars-Gunnar vid något tillfälle också och skrivit en tidningsartikel till Pitetidningen angående ”trädansiktet”.


Det snidade ansiktet i trädet. Nbm acc nr 2010:193:005. Foto: Lars-Gunnar Bohman © Norrbottens museum.

Undertecknad har suttit inne på kontoret i två veckor; gjort arbetsplaner och skött löpande verksamhet. Svarat på mail och telefonsamtal från allmänhet, länsstyrelse och exploatörer. Ett ovanligt ärende innebar att jag igår fick åka ut till arkeologistigen i Sanningslandet, Överkalix kommun. En tromb hade fällt en stor del skog i fornlämningsområdet och markägare och skogbolag ville ha hjälp med att märka ut fornlämningar och få praktiska direktiv hur de skulle bära sig åt för att komma åt träden utan att förstöra fornlämningarna. Läget var akut eftersom det fuktiga och varma vädret innebär stor risk för svampangrepp på de liggande träden.

Ja, det är väl det senaste som har hänt. Vi återkommer.

Vid tangentbordet denna gång:
Olof Östlund