Om Norrbottens museum

På Norrbottens museums Kulturmiljöblogg erbjuds en blandning av arkeologi, bebyggelsehistoria, historia, forskningsprojekt, arbetet med museets samlingar, pedagogiska projekt, föremål... Kort sagt det mesta som en anställd överhuvudtaget kan jobba med på ett länsmuseum, en del är generellt och en del annat är specifikt för Norrbotten!

Undersökning i Silbojokk 2020

Det börjar bli en inarbetad tradition att skriva ett inlägg om årets undersökning i Silbojokk under hösten och nu är det så dags igen. Jag skulle nästan kunna plagiera förra årets inlägg, för förutsättningarna i år liknade förra årets. Denna gång var vi dock mer förberedda och anpassade arbetet lite bättre.

Det första som kunde sätta käppar i hjulet i år var förstås Coronapandemin. Tidigt i våras kändes allt osäkert om hur fältsäsongen skulle bli – skulle vi överhuvudtaget kunna utföra uppdrag, eller skulle det komma restriktioner som satte stopp för vårt arbete? Som tur var kom det inte så stränga restriktioner. Då vi arbetar utomhus och har möjlighet att hålla avstånd så bedömde vi att det skulle gå bra ändå.

Liksom förra året hade jag planerat för en extra vecka i fält och dessutom planerat in flexibilitet i planeringen för att kunna optimera tiden i fält utifrån olika förutsättningar. Men, liksom förra året blev det inte riktigt som jag hade hoppats. Som vanligt hade jag under våren kontakt med vår båtförare och Skellefteälvens vattenregleringsföretag, för att höra hur det såg ut med isläget på sjön och vattenståndet. De hade tyvärr oroväckande information att komma med! Till att börja med hade vi en relativt mild vinter, vilket gjort att dammen inte hade tömts helt. Vintern hade däremot bjudit på rikligt med snö i Arjeplogsfjällen, så det var risk för en rejäl vårflod. Alltså fanns det risk för att vi inte skulle kunna vara i Silbojokk så länge, eftersom att dammen sannolikt skulle fyllas relativt snabbt. Vårt hopp låg alltså till att kunna börja så tidigt som möjligt, för att ändå få de planerade arbetsveckorna i fält. Men, det gick inte heller för att isen inte gick förrän en vecka senare än normalt. När vi äntligen kunde påbörja undersökningarna var vattennivån relativt låg, så vi tänkte att det kanske skulle kunna gå bra trots allt!

När vi kom till Silbojokk var det lågt vatten i sjön, men det steg ovanligt fort. Här syns området där hyttan och arbetarbostäderna låg, på andra sidan bäcken från vårt undersökningsområde.
Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, acc nr 2020_18_002, CC BY

Det första vi gjorde när vi kom på plats var att se över hur förra årets igenläggning hade stått emot erosionen. Som tur var hade det gått riktigt bra, trots att vi då fick lägga igen ytor som svämmats över av vatten. Men de gravar som vi fick täcka igen och lämna under pågående undersökning förra året var nu överlagrade med ett tjockt lager svallgrus, utöver den sand och de stenar vi använt vid igenläggningen. Därför avvaktade vi med dem till en början. Istället tog vi tag i ett område längst mot NV där sökhunden Fabel markerat för grav. Den markeringen hade vi tidigare tolkat vara antingen löst liggande ben som vi inte kunde hitta, eller att Fabel reagerat för att vi använt området intill som dumphög för jord vid tidigare undersökningar. Vid de senaste undersökningarna har vi dock påträffat gravar allt närmare denna sökhundsmarkering, så det var bara att fortsätta. Vi tog även itu med en yta i östra delen av kyrkan, där vi sedan tidigare vet att det finns gravar.

Översiktsplan över undersökningsområdet, med undersökta ytor, gravar och sökhundsmarkeringar.

På samma sätt som förra året mätte vi in vattennivån vid lunchtid varje dag, för att få reda på hur snabbt dammen fylldes på. Det var med bävan vi räknade ut hur mycket det stigit från gårdagen. Ja, det var ju inte någon överraskning, eftersom vi bokstavligt talat såg hur snabbt det steg… Men, det var ändå värre att få det svart på vitt. Förra året steg vattnet ovanligt fort, med ca 0,3 meter per dygn. I år steg det med 0,6 meter vissa dygn, trots att dammen hölls öppen! Det bådade inte gott för det fortsatta arbetet. Vi insåg ganska snart att vi inte skulle kunna vara på plats hela den planerade fältarbetstiden. Det var bara att gilla läget och anpassa arbetet utifrån det.

På de tre veckor vi fick i fält hann vi bara undersöka fem ”nya” gravar plus de tre som blev översvämmade förra året. Det kändes bra att bli färdiga med dem – det känns inte bra att lämna gravar som bara är delvis undersökta och veta att de kanske kommer att erodera bort till nästa gång. Däremot är vi inte färdiga med det område de ligger i. Här ligger begravningarna i lager ovanpå varandra. Det är inte så konstigt, för nu är vi inne i kyrkan, där utrymmet var begränsat.

Tolkning av kyrkans utbredning i Silbojokk. Den V gaveln är osäker, då marken är för ursvallad i denna del. Sakristian har inte heller kunnat lokaliseras.

Här ovan är en översikt över vårt undersökningsområde med de undersökta gravarna och inmätta stenar. De bruna är tolkade som syllstenar tillhörande de två kyrkor som stått på platsen. Den östra delen är fortfarande ganska tydlig, men inget av den västra delen har kunnat lokaliserats i fält. Denna del har eroderat bort sedan länge. Den västra delen av kyrkans grund har inte heller varit lika kraftig som den östra på grund av att marken sluttar. I väster har kyrkan sannolikt vilat mer eller mindre direkt på den berghäll som nu är blottad. När kyrkan byggdes täcktes berghällen av jord och när vi kom till Silbojokk första gången 2003 var det bara en liten bit som stack upp. För varje år därefter har den kommit fram mer och mer, dels på grund av erosionen och dels på att vi undersökt gravar som legat upp mot berghällen.

Till höger i bild ses berghällen som kyrkans V del vilade på. Aleksi och Ida håller på att fylla igen ytan inne i kyrkan, där flera garvar finns kvar.
Foto: Åsa Lindgren, Norrbottens museum, acc nr: 2020_18_103, CC BY

Nu tänkte jag nog inte skriva mer. Istället vill jag göra reklam för en föreläsning, som jag ska hålla på museet den 14 oktober, klockan 18:00, om undersökningarna i Silbojokk. Föreläsningen kan även följas på länk via Norrbottens museums Facebooksida. Anmälan till föreläsningen görs via Norrbottens museums hemsida.

// Åsa Lindgren
Arkeolog

Graffitimålningar under Skeppsbrogatan i Luleå

I en hundra meter lång kulvert under Skeppsbrogatan i Luleå finns en stor samling graffitimålningar från år 1991. Målningarna har bevarats under en lång tid och är i ett mycket gott skick, vilket är fascinerande eftersom graffitimålningar sällan är bestående under en längre tid. I målningarna finns även skrivna meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren. Under våren inledde Norrbottens museum ett arbete som fokuserade på att dokumentera och samla in information om graffitimålningarna och deras sammanhang. Arbetet har bland annat resulterat i fotografier, intervjumaterial, skisser, ritningar och beskrivningar av platsen.

I det här inlägget får du en liten inblick i det insamlade materialet som vittnar om en unik kulturmiljö i centrala Luleå.

Precis innanför entrén till kulverten möts besökaren av denna målning som sträcker sig från taket. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

En underjordisk gång mellan två kvarter

I en byggnad på Timmermansgatan i Luleå är entrén till den långa kulverten vars väggar är försedda med graffitimålningar. Kulverten går ned under markplan och leder till källarplanen under varuhuset Shopping i grannkvarteret. Shopping ritades av arkitekten Ralph Erskine och invigdes år 1955. Erskine hade ett holistiskt synsätt och ville att byggnaden inte enbart skulle ha en kommersiell funktion utan också en social. På varuhusets nedre plan byggdes en biograf med en rymdskeppsliknande arkitektur, men då lösningen för utrymningsvägar inte hade godkänts kunde inte bion öppna samtidigt som Shopping. Det var först år 1958 som kulverten under Skeppsbrogatan godkändes och den första filmen visades år 1960 (Vidén & Nyberg 2005:54).

Biograf Spegeln var i bruk fram till 1986 och därefter började Luleå kommuns fritidsnämnd att anordna ungdomsevenemang i lokalen. År 1991 öppnade Club Modesty och det var i samband med detta som entrén förlades till kulverten, som i sin tur pryddes med graffitimålningar. En av intervjupersonerna berättar:

”Det blev ju massa spring inne i Shopping då när Spegeln var och jag minns att det var vakter där som skulle styra ner kidsen, men ibland var det ju någon som så här slet sig och folk sprang omkring inne i Shopping och så där. Så det var väl säkert därför de byggde om.”

Planritning av kulverten med entré från markplan och loge i källarplan. Gråskalan visar plandjupet och den nedåtgående riktningen. Ritning: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

FNIKs konstsymposium

Kulverten målades av några graffitimålare som deltog i ett symposium som arrangerades av Föreningen för nationellt och internationellt kulturutbyte (FNIK). Föreningen hade under ett par år bjudit in konstnärer som fick möjlighet att arbeta med varandra under ett par veckor. Sommaren 1991 var temat måleri och en av föreningens medlemmar föreslog att de även skulle arrangera ett symposium för unga graffitimålare. De tio inbjudna konstnärerna kom från länder runt om i Europa och av de tio graffitimålarna var fem från Luleå, tre från Stockholm och två från Göteborg. I en artikel i NSD den 25 juni 1991 står det att FNIKs ordförande hoppas att det ska bli ett konstnärligt utbyte och att influenser skickas mellan graffitimålarna och konstnärerna (Torbjörnsson 1991).

Annons i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront 14 juni 1991

Under symposiet höll samtliga deltagare till på Arcusområdet och de som inte var från Luleå bodde i stugorna på Karlsviks camping. De gick upp tidigt på morgnarna och målade hela dagarna. De som målade graffiti fick vara utanför Arcushallen där masonitskivor hade satts upp på ställningar. De hade även öppet hus, livemålning under Sjöslaget och vernissage på Landstingshuset (https://www.youtube.com/watch?v=gYodZc_zQao). Under symposiets sista dagar blev det aktuellt att måla entrén till Modesty. En av intervjupersonerna menar att det nog inte fanns några större tankar med deras målningar, utan att det var ett ungdomsställe och det ansågs passande med graffitimålningar i ingången till lokalen. De fick måla vad de ville och behövde inte visa några skisser. Flera intervjupersoner nämner att det var dålig luft i kulverten och att det var ganska krävande att måla där. En berättar exempelvis:

”Vi höll på med sprayfärg och så var det ju inte världens bästa ventilation där, så det gick ju inte att stå där nere och måla tre-fyra pers i för långa perioder. Så vi var ju tvungna att gå upp och ta luft ganska ofta. Plus att jag tror vi hade masker på oss, men det hjälpte ju inte så mycket. Det blir ju ändå liksom syrebrist och allt möjligt så man blir ju lite slö i huvudet. Vilket gjorde att det var, det tog också mycket längre tid än planerat att göra dem.”

Några av deltagarna från Luleå hade fortsatt åtkomst till kulverten under sommaren och fortsatte att måla där med några vänner.

Flertalet av intervjupersonerna berättar att de var intresserade av att teckna och måla innan de fick upp ögonen för graffiti under mitten av 1980-talet. När de hade upptäckt fenomenet blev det naturligt att börja måla graffiti. En av dem berättar:

”Det började komma lite filmer från USA. Breakdance the Movie, Beat Street och Wild Style hette de väl och i ungefär samma veva så kom tuggummipaket från Danmark med klistermärken i föreställande massa graffitimålningar. Så att dem köpte man och började samla på (…) och då började man liksom skissa av dem och måla av dem och sådär.”

De berättar att vid tidpunkten då symposiet arrangerades var graffiti tekniskt drivet. Det handlade till stor del om att skapa skarpa kanter och dra raka och smala linjer. En av intervjupersonerna säger att det var ganska strikt och grafiskt. De var noggranna med att det skulle vara på ett visst sätt och ju mer teknisk man var desto bättre var man. Vissa fokuserade mer på att måla figurer och andra texter. Några inspirationskällor som intervjupersonerna pekar ut är graffitimålarna Disey, Dudez, Dwayne, Pike och Ziggy.

Målning som utgörs av texten Slak och en bakgrund som är inspirerad av målarens frukost (fil med blåbärssylt) och innehåller ett antal dolda budskap och detaljer. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum
Målningar som bland annat utgörs texten Modesty, en snubbe som slår en gitarr i golvet och av lejonet av Juda. De hade lyssnat en del på reggae, bland annat på hardcorebandet Bad Brains vars medlemmar var anhängare av Rastafari. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum
Hyllningsmålning till FNIK-medlemmen som arrangerade symposiet för graffitimålarna. Texten Stain R är förkortning på en smutsbortagare som gick att beställa från tv-shop. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Deltagarna från Luleå hade besökt platsen innan de var där och målade. En av dem berättar att lokalen påminde lite om en 1950-talsrestaurang när biostolarna togs bort och det sattes upp bås längs de bågformade väggarna i salongen. Ett antal ungdomar som var med i ”Spegelgruppen” bestämde vad som skulle hända på platsen. Det arrangerades bland annat diskon, modevisningar, dans och framträdanden. En av de andra graffitimålarna var även dj och brukade spela musik där. Han berättar att det fanns en bardisk under projektorrummet som hängde från taket upp i lokalen. Längs med bioduken fanns en scen och dansgolv. Diskobåset var nerfällt i golvet, så de som dansade kunde titta ner i det. När Modesty öppnade flyttades båset upp två meter i luften. I kulverten byggdes en garderob och lysrören täcktes med färgfilter i rött, grönt och blått. Tillsammans med graffitimålningarna blev det en häftig stämning i kulverten.

Entrén med trappavsats ned till kulverten. Skiss: Jessica Lundmark, Norrbottens museum

En kvinna som brukade besöka platsen i sin ungdom berättar:

”Jackorna hängde vi av i början av kulverten innan den fortsatte till vänster och sen vänster igen i en lång gång. Många av dem som var på discot satt och hängde längs väggarna ner till discot. När man kom fram fanns det som en scen och sen ett dansgolv. (…) Vakterna kollade så man inte luktade alkohol (fick blåsa dem i ansiktet) samt kollade väskorna. Det var otroligt långa köer för att komma in och även ut då man skulle hämta jackorna. Var där nästan varje helg tillsammans med mina kompisar då vi gick i 7:an till 9:an. Hela Luleås ungdomar träffades där.”

Modesty stängde 1993 och sedan började Institutet Ungdom och Framtid bedriva verksamhet i lokalen tillsammans med TBV (Tjänstemännens Bildningsverksamhet). I december 1994 arrangerades en ungdomsfestival där bland andra X:it, No Experience, Gates of Ishar och Patron Saint spelade (Vidén & Nyberg 2005:54). I dag är kulverten inte längre i bruk och biografen är delvis upplåten till affärsverksamhet. Biografens ursprungliga betongskal finns kvar bakom nybyggda väggar, men maskinrummet är nedmonterat.

I graffitimålningarna finns mängder av meddelanden som besökare har lämnat efter sig genom åren. Foto: Daryoush Tahmasebi, Norrbottens museum

Besökte du platsen under 1980- eller 1990-talet? I samband med dokumentationen samlar Norrbottens museum in berättelser från personer som har besökt platsen under tiden det arrangerades ungdomsevenemang. Du hittar frågelistan på museets hemsida: https://norrbottensmuseum.se/kulturmiljoe/etnologi/har-du-minnen-fraan-spegeln.aspx

Paulina Öquist Haugen

Källförteckning

Otryckta källor

Intervjumaterial, frågelistsvar, fotografier, ritningar och skisser kommer att bevaras i Norrbottens museums arkiv och bildarkiv (dnr 00032-2020)

Tryckta källor

Torbjörnsson, Björn (1991). ”Från klotter till konst” i: NSD, 25 juni 1991

Vidén, Gunnel E. & Nyberg, Jan (2005). Shopping 50: 1955-2005. Sundsvall: Fastighetsaktiebolaget Norrporten